fredag 14 november 2014

Dos raciones de Churro, por favor!

Svenska Skolan i Fuengirola anordnar kurser i spanska för vuxna. Vi hade många tankar och diskussioner huruvida vi skulle delta, om vi båda skulle gå eller bara en av oss... Och vem i så fall?

Vi hade gärna gått båda tillsammans men vad gör vi då med sonen under 1,5 timme varje vecka? Vi vill inte lämna honom ensam hemma och i skolans lokaler får han av någon orsak inte vara även om han hade suttit stilla och spelat på sin platta.

Vi diskuterade, dividerade och kom fram till att mannen min går kursen och jag går "brevid". Jag har ju läst spanska för en evighet sedan och kan förhoppningsvis plocka upp den via honom. Fröken "Me llamo Kerstin" sa dessutom att jag inte var välkommen... Nähä, tack... (för att jag kunde lite för mycket för att räknas som nybörjare).

Så mannen min har nu gått ett tag, jag kan inte direkt påstå att jag hängt med bredvid som jag sagt jag skulle göra, jag kanske ändå borde ha gått kursen...? Men mannen min sa igår att jag hade blivit vansinnig, det hade gått för långsamt fram. OK, men jag är fortfarande oerhört frustrerad över att emellanåt inte göra mig förstådd! Måste nog sätta lite fart på den biten.

Hur som helst, igår fick de i läxa att gå till ett fik och beställa churros! Me llamo Kerstin vill dessutom ha fotobevis på det.

Vad är då churros? Jag har hört talas om churrerior och trodde att det var korv... korvmojjen, liksom. Mannen min beställde två portioner (han var så duktig, så!) och på bordet ställdes det fram ett stort fat med detta:


Det är alltså som.... munkar...? Det är friterat, i alla fall. Där vi var, Churrería Casa Felipe i Fuengirola, får man dessutom en kopp med kladdig choklad som man ska doppa churrosen i (alla churrerior serverar inte chokladen till). Gott! Fett!
Mannen min beställde två portioner - det hade räckt med en!

Den delikata läxan är gjord!

Vi sa att detta är något man inte direkt äter varje dag - max en gång i månaden, lite som pizza eller hamburgare - men vi ska gå en gång till nästa vecka med vännen Fru Torreblanca som också går spanskakursen. Och sonen bör väl också få testa detta. Men han vet inte om det så han får vänta lite till...

5 kommentarer:

  1. Som gammal (med betoning) lärare tycker jag att det var en rolig pedagogisk läxa. Men jag har ju aldrig jobbat med vuxna elever. Jag vet att jag blir jättefrustrerad när jag snart kommer till Spanien och inte kan göra mig förstådd. Dags för en snabbsnabbkurs.

    SvaraRadera
  2. Jag tror att du förstår mer än du tror. Franskan är dock både stjälpande och hjälpande. Jag har den senaste tiden börjat förstå hur mycket franska som finns där inne, det är det som kommer ut automatiskt. Fascinerande, faktiskt.
    Som jag sa här hemma, det är mycket frustrerande att kunna förstå men inte göra sig förstådd! Det är som helt olika språk. Misstänker att det är hel olika delar i hjärnan som används. Jag har långt lättare att läsa än att själv formulera meningar.
    Fascinerande och frustrerande.

    SvaraRadera
  3. En sak till. Många kan åtminstone lite engelska, många mycket bra, andra knappt ett ord. De allra flesta vill hjälpa till och är mycket vänliga. Ibland får man rycka på axlarna och inse att ajdå, det här kommer inte att gå (jättejobbigt) medan andra gånger funkar det jättebra för DE vill förstå vad jag menar!

    SvaraRadera
  4. Jag har lite svårt för churros, de är feta som sagt :-) Men en gång om året, då äter jag dem! Det är i gryningen när vi går hem från den stora april-ferian i Sevilla, det är tradition att stanna till och äta churros med varm choklad.
    http://casaannika.blogspot.com.es/2012/05/feria-de-abril.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där lät ju som en trevlig tradition!

      Radera