lördag 11 juli 2015

Ljudet av en flöjt

Bild lånad från www.laopiniondemalaga.es
Vi stod inne i glasögonbutiken i Fuengirola och skulle hämta ut ett par nya solglasögon till mannen min. Plötsligt skars trafikbullret utanför itu av ett gällt visslande. Vad var det? Där hördes det igen! När ljudet kom närmare tyckte jag att det nästan lät som en flöjt. Jaja, det är väl ytterligare en av alla dessa "udda" människor här på gatorna. Men ljudet som hela tiden kom närmare, spelades upp precis som om det ville påkalla uppmärksamhet.
- What is that sound? frågar jag till slut butiksbiträdet.
- It's... el afilador ... sharp... cortador, säger hon med sin knaggliga engelska och gör en skärande rörelse med handen.
Jag står först som ett frågetecken men sedan börjar mynten trilla ned.
- Oh, it's a knife sharpener!

Och där runt hörnet kommer det en äldre man ledandes en cykel med ena handen och i den andra håller han en enkel panflöjt som han blåser i lite då och då. På cykeln hänger det på styret två slipstenar. Han går alltså runt på gatorna och annonserar att han är här, att folk ska komma ut med sina slöa knivar och få dem vässade.

Vi stod leende i dörröppningen och tyckte det var hur charmigt som helst! Så pittoreskt! Så spanskt och äkta!

I morse hörde vi det säregna ljudet här i faggorna i Arroy de la Miel också. Undrar om det är samme man? tänkte vi. Ljudet kom närmare och närmare och jag tog mobilen för jag tänkte att kanske jag kunde ta ett kort genom fönstret. Men jag kom av mig.

Upp på vår väg, förbi vårt hus, cyklade det ingen äldre man utan det var en yngre man som med sin lilla dotter satt i en bil med en högtalare på som spelade upp ljudet av el afilador. Det var inte alls lika charmigt. Inte alls lika äkta. Men lika spanskt.

Jag förstår självklart att det är inte praktiskt att släpa runt dessa tunga stenar i de branta backarna här, har sedan läst att det är många som åker motorcykel också. Har också förstått att det är ett utdöende yrke och tjänst. Här är ett BBC-reportage om det.

Undrar om man vågar gå ut med sina Global-knivar nästa gång panflöjten ljuder?
Njae... Jag plockar nog fram min egen slip istället.

4 kommentarer:

  1. Emma,

    Jag försöker hitta en email-adress till dig utan att lyckas. Jag har några frågor och skulle uppskatta om jag kan komma i kontakt med dig. Jag finns på onkel.tom.blogg. Gmail.com är det som ska till efter elefanternas favoritbokstav.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu så har jag fixat till det också. Har länge tänkt att lägga in en e-postadress i min profil och nu finns den där!

      Bra att du påminde mig!

      Radera
  2. Hej, vad bra det var att läsa detta inlägget!! Dagen efter hörde vi nämligen flöjtandet här i Puerto Banus och då kunde jag (med fingrarna i V-tecken) informera familjen om att det minsann var knivsliparen som åkte runt! :)

    Tack för en bra blogg!

    Mvh Bibbi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Bibbi,

      Vad jätteroligt att höra, både att det kom till nytta och du gillar det jag skriver. Det är ju ändå så att man behöver en klapp på axeln emellanåt så tack för den!

      Radera