onsdag 30 september 2015

En dag med många dörrar

Ett efterlängtat besök har inletts: svärmor har kommit!

Det är första gången som hon är i Spanien och så klart har vi många saker som vi vill uppleva med henne under dessa tre veckor. Men vissa saker hade vi inte tänkt att uppleva...

Det började med att vi idag var och hämtade sonen vid skolan och när vi kliver ur bilen här hemma vid 15.30 så drämmer sonen igen bildörren. Med svärmors långfinger emellan.

Vid 16.30-tiden var det bara att inse det är dags plocka ihop mig och svärmor för att åka till sjukhuset då det fortfarande blöder ymnigt och Google säger att om såret är djupare än några millimeter så behöver det sys, särskilt om det fortsätter blöda. Svärmor hade andra åsikter men det hade inte vi. Så kl 17 hittade jag till det offentliga Hospital de Alta Resolución de Benalmádena och akutmottagningens dörrar efter lite runtfrågning. Jag visste i vilka faggor de två sjukhusen låg, privatsjukhuset Xanit låg dock framför och skymde.

Svärmor visade fingret för mannen i receptionen. Hon ville visa varför hon var på akuten. Jag bad henne dock sluta med det när två poliser klev in bakom dörrarna och det gjorde hon lydigt.

Sedan gick vi till en disk bakom receptionens dörrar där svärmor fick ett identifieringsband runt handleden och efter det blev vi hänvisade in till väntsalen. Vad ingen informerat oss om men som vi rätt fort förstod var att på det där vristbandet stod ett identifieringsnummer. När det var ens tur så var det det numret som pipandes visades på monitorn på väggen. Monitorn visades även vilken dörr man skulle gå till.

Första gången efter en minuts väntan (Ja, jippe! Det här gick ju fort!) var det Triaje 1. Där klipptes kompress och sårtejp bort av en första läkare:
- Need stitches, need to check tendons OK. If not OK, go to Málaga.

Med bävan satte vi oss på nytt och väntade med en ny kompress kring det blödande fingret. Där satt vi i 45 min innan svärmors nummer dök upp och hänvisade oss till rum 20. Nu skulle alltså senorna i fingret kollas så att de inte var skadade.
- Need stiches, sa den unga läkaren efter att ha klippt bort den nya blodiga kompressen och kastat en mindre öga på såret. Därefter satte hon sig och knappade frenetiskt på datorn. Ett papper skrevs ut och vi fick order om att åter vänta så att sköterska skulle få sy ihop.

Sköterskan?

Så ut igen i rummet. Svärmor började vid det här laget tröttna rejält på detta och tyckte att det behövde inte alls sys men jag kontrade med att Google och två läkare sa annat samt att jag har bilnyckeln så hon kommer ingenstans.

18.20 kom det dock ut en sköterska från rum 25 och ropade ut svärmors namn. Nu skulle det äntligen sys så då blev jag - det moraliska stödet och tolken! - prompt utkastad. Fast jag är i sanningens namn inte så ledsen för det. Och det var en doktor som sydde.

Efter 20 min kom svärmor ut med omplåstrat och nysytt finger, jag hade under tiden suttit och läst mer om de där nya identifieringsbanden de sätter på alla patienter på detta hospitalet. Nu skulle vi bara vänta vid nästa dörr, där skulle vi få en rapport att ta med och visa när vi imorgon ska visa upp fingret på vårdcentralen.

Vid 19-tiden var vi åter på väg mot bilen...

Nu vet jag var akutmottagningen ligger och var man inte ska parkera bilen, vi ställde oss på helt fel ställe så vi fick gå en liten promenad. Inte helt fel men helt fel tillfälle.

Imorgon ska vi ta reda på var vårdcentralen ligger... Må det inte finnas lika många dörrar och instanser där!

tisdag 29 september 2015

Lidande med Lidl?

Berättade jag någonsin om när jag och sonen i mars skulle handla på Lidl vid Solrondellen i Fuengirola och vi då möttes av detta:



Det var inte så lätt att handla där så då åkte vi till den andra butiken nere vid Miramar. Den hade redan rivits och byggts upp under hösten till en ny och modern butik. Det var väl egentligen inget fel på den gamla men någon på Lidl har väl fått för sig att det ska fräschas upp. Antingen så går det väldigt bra för kedjan eller så är det ett sätt för dem att försöka få det att gå bättre.

Inte långt ifrån där vi nu bor i Arroyo de la Miel finns det en till Lidl. Av den gamla sorten. Jag har halvt på skämt sagt ända sedan vi skrev på hyreskontraktet att ja, nu kommer de väl att demolera den här butiken och börja bygga ny här med!

I torsdags såg jag att de monterade ned den stora skylten utmed vägen.
- Jaja, de ska väl sätta upp en ny som inte är så solblekt, tänkte jag.

I lördags var sonen och jag nere för att köpa lite färskt bröd.
- Åh, trevligt! De säljer ut blommorna med 50% rabatt! Och brödet med! Nä, vänta lite... Vad är det som pågår egentligen!?

Jag började ana ugglorna där i mossen. Vid kassorna stod personalen och kramade varandra hejdå. Det var sista dagen som de hade öppet.
- Marzo, sa killen i kassan. Då öppnar den nya butiken. Om ett halvår...

Under detta halvåret ska det befintliga huset rivas och ett nytt byggas upp.

¡Madre mía!

En av orsakerna till varför vi ville ut från radhuset så fort som möjligt var bygget precis intill, vi orkade inte höra på bullret av lastbilar och grävskopor, stenkrossning, pålande...

Luften gick fullkomligt ur mig...

Men jag har ju satt ett frågetecken i rubriken för vi vet ju inte att vi kommer att störas av det som sker. Vi får väl se. Man måste ju leva på hoppet.

Pandoras ask, ni vet...

måndag 28 september 2015

Lite mycket just nu!

Inser att jag har inte skrivit här på ett tag men det är för att det varit lite mycket att förbereda den senaste veckan.

Svärmor kommer imorgon!

onsdag 23 september 2015

Sand i brallan?

Titta här!

Det där är mina bikinibyxor och sonens badbyxor.

Nu sitter du väl och undrar varför jag visar våra sandiga badkläder. Men det just det jag inte gör! OK, jag visar ju badkläderna men de är inte sandiga. Så här blir det när man inte har sköljt ur badkläderna ordentligt efter varje poolbadsdag. Det där är alltså resultatet av klorets framfart på badkläder inköpta förra året. Varenda liten invävd gummitråd har luckrats upp och det gör att styrseln helt har tappats.

Tänk dig ett par bikinitrosor med gällivarehäng! Nice...

Tur att Decathlon - den stora sportbutiken här i Spanien - hade rea på mängder med badkläder. De sålde bikinisar för ca 1 € per del för några veckor sedan så då plockade jag åt mig en hel del. Nu är jag åter välekiperad vid badert väder.

Om man nu kan kalla det för välekiperad när det handlar om små skygglappar.

Numer tvättas badkläder ur med rent vatten efter varje poolbadsdag och hängs på tork. De där på fotot, de ligger sedan länge i soporna. Är inte så förtjust i gällivarehäng...

tisdag 22 september 2015

Att parkera sin bil - del 4

Jag läser med nöje en blogg jag nyligen börjat följa, Ama de Casa. Ama vrider på orden på ett sätt som gör att jag ler, fnissar eller skrattar högt av förtjusning! Och så bjuder hon på vackra bilder av Spanien så som hon och hennes sällskap upplever det. Det är alltid roligt!

Ama är - precis som ni kanske märkt att jag också är - en riktig trafikpolis! Alltså inte en Policía Lokal utan en trafikens ordsnok. Trafiksnok? Brukar man inte kalla polis för snok i gamla filmer, förresten?

Tror jag precis hade en liten aha-upplevelse där! Ett mynt som trillade ned!
Ordsnok = ordpolis. Har aldrig tänkt på det. Där ser man!

Hur som helst, igår satt vi vid en parkering och väntade. Plötsligt får vi se en man som stannar sin bil, stänger av motorn och går ut. Han har alltså parkerat sin bil här:


I fem minuter stod bilen där, Arlanda-parkerad på bästa spanskt manér. Men jag tror han var britt.

Man blir egentligen inte förvånad, vi är ju i Spanien. Men man blir ändå förvånad på något sätt, man är ju ändå svensk.

Men jag förvånas gärna för jag tror inte att det är så roligt längre den dag som man inte längre förvånas över något.

Dessutom skulle man inte ha mycket att blogga om! :)

fredag 18 september 2015

Fontän i badrummet

Så här såg det ut ungefär
när jag kom in på toaletten. Mycket mysko!
Jag lovade ju tidigare idag en förklarande fortsättning och här kommer den. Ber på förväg om ursäkt för att det är lite långt.

Mitt "kontor" är ett litet mellanrum mellan vårt sovrum och toaletten. Mycket mysko utrymme men väldigt bra. Mellan utrymmet och toaletten är det heller ingen dörr utan bara ett valv, ännu en mystisk detalj i det hela.

Hur som helst, det var igår mitt på dagen, jag satt här vid datorn och mannen min stod där vid toaletten, eller egentligen vid handfatet, och drog en kam genom håret. Plötsligt börjar toaletten att rinna.
- Men jag rörde den ju inte ens! sa mannen min. Mysko.

Vi ruckade lite på toalettcisternen och -knappen, spolade. Men nä, den slutade inte rinna. Jaja, ibland får de ju lite ryck och oftast går det över.

Igår kväll, vid reklampausen 20.45, gick jag in på toaletten och ser då att locket på cisternen har höjt sig på ena sidan. Helmysko!
- Har du varit och pillrat på toaletten? frågade jag mannen min i en mycket konfunderad ton för det brukar vara jag som pillrar på saker här hemma.
- Nä.
- Då är det nog bäst att du kommer hit. Typ nu!

Sedan brakade det liksom bara löst. Bokstavligt talat! När vi tog bort cisternlocket så lossnade hela fadderullan däri och det bara forsade upp vatten.
- Var stänger man av vattnet till toan? frågar mannen min lite stressad.
- Jag vet inte! Det finns inga vred någonstans!

För det gör det inte i det här huset, inga stora och synliga avstängningskranar eller golvbrunnar som det brukar göra i spanska hus.

Så för att få det att inte svämma över helt och totalt så satte mannen min på vattnet i handfatet och då lugnade toaletten ned sig. Men så gick det ju inte att ha det, vatten som bara forsar rakt ned i avloppet till ingen nytta! Till slut hittar vi något nästan oåtkomligt bakom toaletten som vi misstänker är en trasig ballofix eller liknande, vredet är borta. Med vårt magra utbud av verktyg lyckas vi till slut vrida den så att det slutar forsa och istället "bara" rinner. Något helt tillslutet läge finns liksom inte.

Därefter försöker jag desperat få tag på Naira, hon som vi hyra av, eller ännu hellre hennes man för han kan lite mer engelska än henne. När han väl ringer upp undrar han lite halvsurt varför vi ringer till honom.
- Ring en rörmokare!
- Jamen det är ert hus och vi vet inte vart vi ska ringa, det kanske ni borde informerat oss om!

Och jo, det höll han väl motvilligt med om. De har ju trots allt sagt nej till arbeten som vi bedömer borde göras.

video

Jag filmade eländet för att han skulle förstå bättre, han lovade få dit någon tidigt imorgon bitti (idag vid 9.30-10-tiden är spanska för tidigt på morgonen) och han informerade oss om var huvudkranen sitter - den hade vi nämligen inte lyckats hitta! Och så ringde han sitt försäkringsbolag, försäkringsbolaget ringde oss, handläggaren kunde ingen engelska och jag var så trött och stressad att hjärnan helt stängt av så alla spanska ord jag lärt mig var helt borta. Hon ringde Naira istället och vi stängde av huvudkranen efter att först ha lokaliserat den och sedan fått bryta upp ett lås för att komma åt den. Smart...

Vid 10-tiden i morse ringde försäkringsbolaget igen, tror det var samma kvinna, och den här gången satt spanskan på bättre plats, jag blev nämligen arg.
- På måndag!? Men vi har inget vatten alls nu!
- Men det är ju bara cisternen som är trasig.
- Ja, men vredet är trasigt så det går inte att stänga av vattnet till bara toaletten utan vi måste stänga av till hela huset!
- Jag återkommer!
Och det gjorde hon.
- Det kommer en rörmokare kl 13 idag istället.
(Konversationen är mycket fritt översatt, det där var andemeningen.)

Han kom 12.45. Där ser man - en hantverkare i tid! Sedan är det spanskalektion som gäller! Med mycket gestikulerande och onomatopoetiska ord gjorde vi oss förstådda. Tror jag. Han kontaktade därpå sitt kontor som tar alla beslut åt honom (det är så toppstyrt här) och han väntade på svar. Han sa att antingen så lagar de idag eller så stänger de av vattnet till endast toaletten. Han åkte iväg och strax därefter ringer min telefon. Det är försäkringsbolaget. Den här gången har vi ett trepartssamtal med en som översätter till engelska.
Diskussionen är samma som förra gången och den korta versionen är denna:
- Är det lagat än?
- Nej, det var ju en här nyss och han väntar svar ifrån er.
- Vi skickar en rörmokare på månad eller tisdag, vilken tid passar?
- Åh, nej! Det måste fixas idag! Inget vatten i hela huset!
- OK, vi skickar en rörmokare idag.

Två minuter efter att jag har hunnit uppröra mig så kommer försäkringsinspektören/rörmokaren tillbaka:
- ¡Voy a reparar! säger han glatt. Nu ska jag laga.

Och det gjorde han. 1 timme tog det med en hel del suckande och "es problemo". Men nu är det gjort. Vi har vatten i hela huset - ja, i kranarna och rören alltså - och toaletten leker inte längre fontän.

Av detta kan man konstatera att i Spanien kan man skilja på höger och vänster. De är så pass bra på det att höger hand vet inte vad vänster hand gör.

Felvridet

I julas när mina föräldrar hälsade på så visade vi dem ju då så klart runt i radhuset.
- Och här är ytterligare en toalett, sa jag. Men vattentrycket är så lågt här inne så det går knappt att använda duschen. Vi har kommenterat det för Antonio, han som vi hyr av, och hans fru Blanca men det ska tydligen bero på kalk i rören. Inget att göra, typ.
Bild lånad från reporte5.com
- Jaha, sa pappa och tittade sig runt i badrummet och får därmed syn på de två kranarna uppe vid taket. Och eftersom han - precis som jag - har svårt att hålla fingrarna i styr så vred han på dem, provade vattentrycket i duschen och det forsade med hög glädje ut.

Ja, vad gör man? Man bara gapar... Jag tror jag svor. Högt. Här har vi gått 20 september till 21 december och irriterat oss, sonen har vägrat använda "sitt" badrum för det funkar så dåligt. Och så var det bara att vrida på ett vred?!

I de bostäder vi har bott i eller besökt (och med alla husvisningar blir det ju många!) så har det i utrymmen med vatten i funnits två avstägningskranar vid taket och en liten rund renslucka i golvet.

Ibland har spanjorerna faktiskt tänkt till! Det är ju vettigt att lätt kunna stänga av varm- resp kallvatten utan att behöva stänga av vattnet till hela huset. Och hur många har inte krånglat med duschar som det rinner dåligt från så man står med duschvatten upp till fotknölarna?

Men varför skriver jag om detta nu? Det var ju 9 månader sedan det hände. Jo, det kommer en förklarande fortsättning i ämnet - var så säker!

onsdag 16 september 2015

Ny dator?

Min dator börjar bli lite till åren kommen och någon gång emellanåt beter den sig på sätt som jag inte riktigt gillar. Mannen min har tjatat på mig sedan i våras att jag borde skaffa ny dator, han har t o m sett ut en åt mig och allt.

Men jag gör som jag brukar: stoppar huvudet i sanden. Det får funka ett tag till. För hur roligt det än är med nya leksaker så innebär det ändå en del jobb innan man känner sig hemmastadd och igång igen.

Bild lånad från spanish411.net
Sedan finns det en orsak till och det är att om vi köper en dator här i Spanien så blir det ju med spanskt tangentbord! OK, det går ju egentligen ganska lätt att lösa genom att köpa ett med svensk tangentuppsättning. Man kan köpa det på t ex Daytona i Fuengirola, där köpte mannen min sitt efter hans tankevurpa när vi flyttade hit, dvs han tänkte inte på det och kastade sina svenska vid flytten. Upps!

Men det finns några lösningar:
1, Att fortsätta ha det spanska tangentbordet och arbeta med t ex ascii-koderna men jisses vilket jobb. Varje gång man skriver å ska man i stället knappa in fem tangenter, dvs Alt+0229...?  Njaä...

2, Da far det hellre bli att man skriver pa det har sattet.

3, Eller använder trema ( ¨ ) och accenttecken ( ´ ) . Men nu är ju jag ju som jag är och aldrig att jag i längden kommer att skriva på det sättet! Hua!

4, Man ska kunna ändra tangentbordsinställningen från spanskt till svenskt. Det låter ju som det smidigaste... Och blir man osäker vilken knapp som är vilken så får man väl sätta upp en lathund framför sig på väggen eller etiketter på tangenterna. :)

Sedan finns det faktiskt en orsak ytterligare till varför det dröjer men den ska jag väl egentligen inte prata högt om. Jag vill ha en röd dator! Men de som finns här i butikerna är inget vidare, säger han här hemma som kan sådant. Inte för mina ändamål, i alla fall.

Bild lånad från aaspray.co.uk
Så till slut blir det väl en vanlig svart eller grå laptop med spanskt tangentbord. Och några etiketter...

Kan man få med en sprayburk i köpet, tro?

tisdag 15 september 2015

Rekommenderas INTE

Medan sonen då var på kalas i fredags så tänkte vi gå ut och äta lite. Men varken mannen min eller jag var hungriga så vi spatserade runt i Fuengirola och bestämde oss för att ta en kopp kaffe, kanske en glass.

Vi hittade ett ställe vid havet och jag gick för att välja vilka glassmaker vi skulle ha. I Spanien verkar de gilla godis i glassen för det är mycket Oreo-glass och liknande. Så sött det bara kan bli. Helst hade jag velat ha pistage- eller pecanglass men det fanns inte. Så jag bad om en skål med vanilj- och jordgubbsglass och en skål med vanilj- och kaffeglass.

Servitören kom ut med två fina skapelser med grädde och sås, såg väldigt mumsigt ut. Såg, var sätta ordet. Det var inte gott!

Men ändå äter man. Pricken över det berömda i:et kom när mannen min mot slutet med sin sked fiskar upp en plastplupp ur sin skål. Vad i h-e!
Kyparen kom, han tittade och sa:
- Åh, det där! Det är bara en del av locket till grädden!
Han gick och kom sedan tillbaka med gräddflaskan och visade var locket skulle sitta. I hans värld inga som helst problem, alltså. Därmed inte en ursäkt och heller inget som borde ersättas på något sätt.

Han fick inte en cent i dricks... Önskar dessutom att jag varit mer... osvensk?... och heller inte betalat för glassen.

Så funderar ni på att sätta er vid Paseo del Mar Cafeteria, Pizzeria, Snack Bar vid Fuengirolas Paseo - tänk om!

Tillkammad

I fredags var sonen bjuden på kalas! Vi hade även lovat att vid skolan hämta Fru Cubas dotter, sonens klasskompis, och ta med henne till kalaset. Hon satte på sig en så fin klänning och jag frågade om jag fick fixa i ordning håret på henne. Hon såg ganska tveksam ut men jag hämtade kam och några snoddar och tryckte ned henne på soffkanten.
- Sitt här! Jag har ingen dotter att fixa håret på så nu sitter du still!

Hon satt väldigt stilla (och det brukar hon inte göra!) medan jag gjorde en liten inbakad fläta. Eftersom hon har så vackra egna lockar så lät jag det mesta få hänga fritt. Några riktiga hårband har jag inte heller så det blev ett presentsnöre i stället!

Jag kände mig så nöjd. Jag tog ett foto och visade hur det såg ut bakifrån och hon blev också nöjd!

Igår träffade jag Fru Cuba och hon tackade så mycket för att jag gjorde dottern fin i håret till kalaset. Dottern hade sagt detta till sin mamma:
- I think Emma wants a daughter so she kan do her hair!

Haha, nä... Det kommer inte att hända! Jag nöjer mig med att klippa sonens hår i stället.

torsdag 10 september 2015

Kort...? Lågt...?

Jag satt och tittade på rubriken på ett av mina inlägg, det jag döpte till Det höga som till slut blev kort.

Egentligen en väldigt underlig titel. För något som är högt blir inte kort, det blir lågt. Det som är kort kan däremot kanske ha varit långt, inte högt.

Hög - låg
Lång - kort

Men nu handlade inlägget om gräs och man går genom det höga gräset (inte det långa gräset) och man klipper gräset kort (inte lågt).

Fast man kan trä smultron på ett långt strå... Och plantera ett lågt gräs i rabatten.

Man kan prata högt och man kan prata lågt, man kan i tonen vara kort. Men jag har aldrig hört att någon skulle vara lång i tonen. Hur låter man då, som Kristina Lugn? Eller snarare, hur är man då? Vänlig? Pratar man långsammare då? Ja, om man är vänlig mot en som inte kan språket så bra så pratar man förhoppningsvis långsammare.

Jag förstår att folk blir förvirrade och använder orden fel när de lär sig svenska. Hur jag själv låter när jag försöker prata några mer sammanhängande ord på spanska vågar jag inte ens fundera över. För skulle jag göra det så skulle jag aldrig våga öppna mun.

Oj, vad jag skulle lida då!

onsdag 9 september 2015

Att parkera sin bil - del 3

Jag skrev tidigare om Arlanda-parkerade bilar och att jag inte hade något foto längre eftersom min mobiltelefon stals. Men jag visste ju också att det inte skulle bli så svårt att hitta ett nytt objekt. :)

Det var det inte heller, jag har bara glömt bort att jag hade det. Eller dem, egentligen. Men här är bevisen!



Och man förstår ju att det inte är ett alltför ovanligt förekommande beteende eftersom det till och med finns vägskyltar!

Uppenbarligen riktat till spanjorer och engelsmän!

tisdag 8 september 2015

Att resa tillbaka igen

Så stod vi där, sonen och jag, med våra två resväskor och våra två handbagage.

In med dem i bilen. Vi gav oss iväg i god tid och tur var det för självklart var det tvärstopp pga olycka på Essingeleden... Men vi kom fram med stor marginal eftersom vi åkt med ännu större. Jag sitter hellre på Arlanda i två timmar än att sitta i bilkö och undra om vi hinner fram i tid, innan planet lyfter utan oss.

Först checkade vi in oss själva. Där stod en stor våg så vi lassade av nyfikenhet upp resväskorna och dessa vågar visade på ca 17-18 kg på respektive väska, det som på vågarna hemma visat på 20,1 och 20,2 kg. Va sjutton! Då hade jag ju kunnat stuva om och i ytterligare! Sonen hade kunnat få med sig ännu mer LEGO, jag hade kunnat ta med den där förpackningen med hårt bröd... Kanske t o m Roomba!

Sedan var det dags för självincheckning av bagaget. Vi hade satt dit de där "tagsen" på respektive väska så när vi kom fram lassade vi först upp den oformliga bagen och skannade in den. Den började rulla iväg. Sedan stannade bandet. Och bagen rullades tillbaka.

För lång.

Va f-n! Som tur var hade jag axelremmen till bagen så jag meckade runt lite med att dra ihop den lite. Upp på bandet igen, skanna in koden, den rullade iväg! Och kom tillbaka...

Fortfarande för lång

Va f-n igen! Det var nu sonen började mopsa om knäppa väskor och annan idioti. Jag bad honom bryskt att vara tyst! Mina föräldrar stod bredvid och insåg att nu var inte läge att lägga sig i, bara dra sonen åt sidan medan en stressad och härsken mamma meckade med bagen. Även om det inte stod någon på kö bakom oss kändes det som att kön bakom växte ändå. Vad knäpp man är!

Meck-meck-meck! Jag drog den där axelbandsremmen lite hit och dit, allt för att bagen skulle ge intryck av att vara kortare. Den var ju liksom inte full, den var bara oformlig. Jag hade säkert kunnat skaka ned allt åt ena sidan och vikt överflödet, allt för att lura skannern... Men till slut hade jag spänt ihop allt, det kändes som sista försöket. Taggen skannades av igen, bagen åkte. Och fortsatte bort på bandet. Jippi! Den normala resväskan följde galant efter. Med envishet och uppfinningsrikedom löser man det mesta!

Det enda som återstod var att säga hej till mina föräldrar innan vi gick genom säkerhetskontrollen.
- Jag vill inte att ni ska åka, jag har vant mig vid att ha er här! sa pappa och det är stora ord i vår familj!

Det var inget pipande vid säkerhetsbågarna. Däremot tog de åter en extra koll i sonens väska igen. Inga juiceförpackningar den här gången!

Dagen efter hemkomst!
Det första vi gjorde var att besöka toaletterna. Och så krånglade jag med att koppla upp min mobil mot Arlandas wifi. Medan jag pillrade med det säger någon "Hej!" och jag tittar upp. Där står Fru Torreblanca med barnen! De visste inte ens om att vi varit i Sverige så när hennes son sa "jag tror jag ser Emma där borta!" så hade hon först inte trott honom. Men visst var vi där!

Så vi slog oss ned och väntade på att få gå ombord, under tiden tjattrade vi glatt på om vad vi gjort under hela sommarlovet.

Resan gick så klart bra förutom att jag hade ont i magen hela tiden. Stress och kaffe: ingen bra kombination.

Tänk vad skönt det var att komma tillbaka! Där stod mannen min och väntade med största kramen när vi kom. Han har inte alls gillat läget med vår resa till Sverige. Inte ett dugg. Samma dag som vi reste hem hade vi även haft Mark 'The Pool Guy' hemma för poolrengöring. Hans fru och son var i Irland och han gillade inte heller det, att bli lämnad kvar ensam. Inte ett dugg, han heller.

I tisdags, en vecka efter att vi hade kommit hem, frågade jag om hans familj hade kommit tillbaka.
- Yeah-yeah-yeah! The craziness is over!

Det är väl ungefär så mannen min också tycker.

måndag 7 september 2015

Vilken vacker himmel!

Utan att skriva eller kåsera om det så vill jag bara visa några bilder jag tog på himlen ikväll. De är alla tagna vid samma tillfälle och åt tre olika riktningar. Klicka gärna på dem så blir bilderna lite större. Jag bör nog tillägga att bild nr tre är inte pillrad med. Det såg verkligen ut så!

Tänk så olika samma himmel kan vara!





Vännen Roomba

Egenhändigt ritad av mannen min till mig!
Ursäkta den något sneda inskanningen.
För tre år sedan fick jag ett ganska stort och tungt paket i knäet där jag låg i sängen, ett tänt ljus stod bredvid och tekoppen rykte. Mannen min och sonen hade precis avslutat "Ja må hon leva..." och det var dags att riva av papperet!

Mannen min tillhör inte den romantiska sorten och han kommer inte hem med en blombukett och en flaska vin på fredagen. Däremot så brukar han alltid hitta på de mest underbara och uttänkta födelsedagspresenterna, allrahelst kombinerat med egenhändigt illustrerat födelsedagskort. Så med iver rev jag upp papperet och hittade... en dammsugare.

Mannen min hade köpt en dammsugare i födelsedagspresent...

Vafan!?

Jag satt där i sängen med den runda historien och visste inte hur jag skulle reagera... En dammsugare. I födelsedagspresent. Tack...

Bild lånad från iRobot
Men jag har helt omvärderat situationen! Det var ju inte en vanlig dammsugare jag hade där i knäet. Det var en iRobot Roomba 580, dvs en robotdammsugare som vi programmerade att den skulle rulla runt måndagar, onsdagar och fredagar kl 13. Och jisses vad mycket smuts den hittade! Sopbehållaren var full med sand och damm nästan varje gång - jag behövde bara tömma behållaren!

Och en annan fördel var också att eftersom det var Roomba-dag så måste det plockas upp ifrån golvet! Det innebar att vi blev bättre på att inte bara ställa ifrån oss saker hur som helst, lite prydligare blev det där hemma. Inte mycket kanske men i alla fall!

Men varför berättar jag nu detta?

Jo, när vi var och hämtade saker ur magasineringen så stod jag länge och funderade. Skulle jag ta med mig dammsugaren? Jag avskyr ju att städa och huset där vi bor nu är perfekt ur Roomba-synvinkel då det är en enplansvilla och utan trösklar! Men den där förbenade vikten på bagaget! Och löftet till sonen om LEGO. Och löftet till mannen min om snus.

Roomba ligger därför ännu kvar i den stora trälådan strax norr om Norrtälje och jag får väl fortsätta dra moppen emellanåt. Vi har en ny vanlig dammsugare men jag gillar inte att dammsuga. Eller städa, punkt slut.

Jag skulle ha slängt ut lite LEGO och snus ur resväskan...

lördag 5 september 2015

Strömavbrott!

Det har blåst ganska mycket här det senaste dygnen. Så på något sätt var jag inte överraskad när jag i morse vaknade 7.50 och såg att väckarklockan var svart.

Strömavbrott.

Det första i Spanien. Och då har vi ändå bott här i ett år nu!

I Sverige hade vi strömavbrott i snitt en gång varannan månad - men det beror kanske också på var och hur man bor i Sverige.

Så där låg jag kl 07.50 och funderade på hur man skulle agera. Jag ser på mobilen som jag hade satt på laddning att det varit sedan 02.08. Är det bara vi eller hela området? Måste man ringa Endesa, elbolaget? Hjälper det? Hur ska vi (dvs jag) få till varmt vatten till kaffe och té?

Ja, om jag inte under protest hade tvingats plocka ur mitt trangiakök ur bilen så hade det ju varit en smal sak att koka vatten eller laga vad som helst men nu återstod grillen och jag hade ingen lust att sätta min relativt nya kastrull på den. Så det låg jag och funderade på ett tag innan jag gav upp och klädde på mig.

En stund senare vaknade mannen min och bland det första han frågade var hur han skulle få kaffe.
- Tog vi inte med oss trangiaköket?
- Nej, du tvingade mig att plocka ur det ur bilen.
- Va?
- Ja, vi behövde ju plocka bort saker för det var för tungt. Jag ville inte ta bort trangian men du envisades.
- Har du några bevis för det?
- Ja, mamma och pappa stod bredvid.

Tystnad...

Vilket innebar att jag hällde upp kol i tändröret och fjuttade på, jag tog en stor glasskål och satte ovanpå och väntade på att det skulle koka, eller åtminstone bli hett.

Under tiden som jag pillrar med det hör jag grannarna nedanför vakna till liv så jag pratar med dem, de har också strömavbrott. Medan vi pratar ser jag dock att deras pool sätter igång med att pumpa vatten. Strömmen är tillbaka... Efter drygt 7 timmar.

Jag skulle inte ha gett mig ang trangiaköket.
Tänk att jag alltid ska ha rätt. Tänk att jag dessutom får rätt...

Packa och packa igen

Så stod man där. Sista dagen i Sverige. En resväska och en stor bag stod tomma framför mig och runt mig allt det som skulle i. Vilket pussel med vikt och volym! När jag står i dessa situationer känner jag mig alltid som min pappa när han skulle stuva in allt i bilen inför bilsemestern. Kommentarer är ej välkomna - stör ej!

LEGO!
Hårt packat så det skramlade inte heller.
Min målsättning är alltid att försöka sprida riskerna, att inte lägga allt av en sak i ena väskan för om den försvinner så försvinner allt. Så hälften av allt i vardera väska. Sedan måste man ta hänsyn till att packa det mer ömtåliga i resväskan med lite styvare skal och annat som inte spelar någon roll i den orformliga och användbara bagen.

Min pappa hade turligt nog sparat två tomma kassar som det varit Weber-briketter i. De blev perfekta att packa ned det noga sorterade LEGO-bitarna i (jisses vad jag tjatade på sonen om att sortera LEGO). Drygt 13 kg blev det. Mååånga bitar blev det! En kasse i vardera resväska, alltså.

Snuset delades också upp och jag tänkte att det kan ju vara bra om jag dessutom tar två rullar i handbagaget.

Sällskapsspelen försökte jag packa ihop så gott det gick, det är ju mest volym och luft.

Jag fick till slut ihop det med bara något hekto över 20 kg på respektive väska och berättade det glatt för mannen min via Skype. Han kontrade med att han - precis som min mamma - blev osäker på det där med snus i handbagaget.

Google berättade att det kan vara ett vågspel, att det kan krångla i säkerhetskontrollen.

Så det var bara att riva upp och börja om från början.

Man lär sig ju genom repetition - Repetitio est mater studiorum - för den här gången fick jag till det ännu bättre!

Och det fanns lite utrymme i en av handbagagen så där fick sonen i ytterligare 1 kg LEGO. Ändå finns det mängder kvar i flyttkartongen som nu står hos mina föräldrar.

Har jag berättat att sonen älskar LEGO? :)

Nu stod de där: resväskan vägde 20,1 kg, den stora oformliga bagen knappt 20,2 kg samt två handbagage på ca 5-6 kg vardera.

Pust!

Att blanda ihop ord

Lånad från www.littletyro.com.au
Jag vet vad som är vad och ändå blandar jag ibland ihop ord. En klassiker är ju det där kvinnliga* med att blanda ihop höger och vänster. Jag vet vilket som är vilket men det ploppar ändå ut fel när jag ska säga det. Därför pekar jag nu tyst med handen när mannen min frågar åt vilket håll vi ska. Det har hänt några gånger att jag pekat åt vänster men ändå sagt höger. Kan ju skapa lite förvirring för den som kör...

Mitt senaste tillskott i samlingen är att jakten på myror startade i samma veva som sonens fotvårtor dök upp. Jag vet att myra heter la hormiga på spanska och att fotvårta heter la verruga (vårtor på andra ställen heter något annat). Men på något sätt så blir det fel...

Jag har väl berättat att det i vårt skafferi kryllar med verrugas som springer runt i bland matvarorna? Att vi har en liten invasion av dem?

*) Kvinnor är mer benägna att blanda ihop höger och vänster är det många som hävdar.

fredag 4 september 2015

Vart tog skogsvägen vägen?

Den sista "hela" dagen i Sverige åkte vi en snabbsväng till affären och sedan bestämde vi att vi skulle ta en tur i skogen, det stor ju på min att göra-lista. Sonen tvingades med under protest och lockelse om en glass.

Men vilken skog skulle vi ta? Den bakom oss? Den är rätt trist för det är en liten skog som genom åren blivit mer och mer söndertrampad. Nu har jag inte gått i den på bra många år så jag kan bara föreställa mig... Men jag gick där varje dag till skolan och det har väl ungarna i området fortsatt med. Samt så klart alla med hundar.
- Vi åker till Skogssjön! föreslog mamma.

Det var en bra idé, tyckte jag. En bit med bil och sedan en promenad ned till sjön där jag varit med scouterna många gånger och dessutom tältat med en kompis när vi var kanske 12-13 år.

Vi packade ned några glasstrutar och dricka i en kylväska och satte oss i bilen. Jag konstaterade att det är faktiskt en bit bort (ca 1 mil säger Google Maps nu när jag kollar). Har jag verkligen cyklat hit? Frivilligt? Den stora frågan blev dock vad hit verkligen låg. För vart hade den lilla avtagsvägen med bommen tagit vägen? Det där grustaget fanns inte förr, vi passerade scoutstugan där jag också varit på läger och den ligger längre bort...

Men där var till slut vad det verkade som en ny väg ned mot sjön!

Bild lånad från warosu.org
Vi svängde in på vägen och parkerade en kort bit in. Sedan spatserade vi runt en stund och plockade gigantiskt stora blåbär (som hamnade i ugnspannkakan till lunch dagen efter) och konstaterade att det var mycket lingon som borde vara färdiga om en vecka eller så. Och så konstaterade vi att det var snustorrt! Inte en svamp och det knastrade högt under fötterna när man klev genom blåbärsris och mossa. Jag tycker alla har sagt att det har regnat hela svenska sommaren så jag var lite förvånad.

Vi hittade tyvärr aldrig hela vägen ned till Skogssjön för det har under årens lopp byggts en massa hus så det var avspärrat. Va f-n!

Så istället satte vi oss i bilen och åkte hem... Eller först åkte runt lite och mamma visade mig områden som inte fanns när jag växte upp, den gamla flygflottiljen som nu blivit ett helt bostadsområde med skolor och allt. Sonen satt i baksätet och åt sin halvsmälta glasstrut. De andra två strutarna stoppade jag in i frysen igen när vi kom hem.

Vad snopet det kändes. Men jag fick i alla fall gå på mossa och kliva över grenar! Så det kvalificerades som en tur i skogen.

Hela att göra-listan var härmed avklarad! Dagen efter var det dags för hemfärd!

torsdag 3 september 2015

Shoppingen till resväskan

En resväska till Sverige och två tillbaka till Spanien. Och två handbagage. Totalt 60 kg kunde vi ha med oss hem igen. Det var vad jag hade att spela med.

Sonen hade nog helst sett att vi struntade i allt annat och bara tog med hans LEGO från magasineringen. En hel flyttkartong.
Mannen min tyckte vi skulle fylla upp med snus för ett år.
Själv tyckte jag nog att det vore roligare med ättika, té, natriumbensoat, raggmunkar, Ahlgrens Bilar, tunna disktrasor, geléhallon, lingonsylt, kanske något klädesplagg...

Det bidde en blandning av (nästan) allt.

Vi hade dock lite tur! Jag ville till ÖoB och köpa té men kände inte att det var så viktigt att vi behövde åka milomvägar för det. Men vi råkade åka förbi det som ligger i Åkersberga när vi var på väg tillbaka från magasineringsrundan. Och där hittade jag ju det mesta av godiset på listan också. Väl vid kassan så satt det en lapp med deras priser på snus och det såg bra ut (om jag jämför med priset för ett år sedan!) så där tömdes lagret på LD Portion och General Portion. Hon i kassan var oerhört hjälpsam och kunderna bakom oss var trevliga. Inga sura miner trots att det tog tid! Som kunden bakom mig sa: semestern har gjort att man varvat ned.

Men de hade dock inte så många rullar (jo, jag vet att det heter stockar egentligen) som jag nog förväntades komma hem med. På söndagen, dag 4 i Sverige, tog vi därför en sväng till ICA Maxi och köpte fler. Och himlans tur att vi köpt merparten på ÖoB för på ICA Maxi var snuset ca 45 kr dyrare per rulle! Det var mycket pengar jag sparade där! Ja, om man inte tänker på hur mycket man slösade på det då överhuvdtaget alltså. :)

Och sonen fick de senaste numren av datorspelstidningarna Robot och Robot Minecraft. Och årets två LEGO-kataloger hittade vi också!

Det mesta hade inhandlats av det som stod på listan. En sak hittade vi dock inte: kräm på påse, dvs som torrvara. Jag pratade med ett butiksbiträde på ICA Maxi och hon ringde runt lite grann. Det visade sig att det tillverkas inte längre! Inte av Ekströms i alla fall... Så det blir till att göra egen. Problemet är dock det där med redningen, hittar ju inte potatismjöl i Spanien, vetemjöl blir ju blä. Det borde väl funka med Maizena. Får prova. Och frukt finns ju här.

Packningen av resväskorna kändes som att den skulle bli en utmaning.

tisdag 1 september 2015

Familjesammankomst

Lördagen, dag tre i Sverige, veks för min familj! Ja, den ursprungliga med utväxter*, då. Del av min familj satt ju kvar i Spanien och saknaden åt båda håll var stor. Det är inte så lätt att vara åtskilda av 375 mil. Vi är ju liksom inte vana vid det heller...

Mamma och pappa hade köpt färska kräftor, tre olika matpajer bakades, mumsiga tårtor och färskt bröd (inte bara
baguetter, tack gode gud!) från konditori inhandlades, jag skar och la upp de charkuterier och ostar jag haft med mig i resväskan och sedan på utsatt tid så kom de allihop! Ja, nästan hel familjen samlades. Lillebrors son saknades dock eftersom han tragglar med körkort i Dalarna och så klart så saknades mannen min. Däremot kom till min glädje den äldsta brorsonen och det var lite oplanerat, han har ju precis börjat universitetet i Linköping! Lillebror hade med sig sin nya och mycket trevliga flickvän, alla brorsdöttrar spred glädje precis som - som alltid - brorson nummer två.

Jag tänkte att de stannar väl en två-tre timmar... De kom kl 12.30 och jag tror de åkte vid 21!

Det är mycket att avhandla när man inte har träffats sedan jul!

*) Mina föräldrar och mina två bröder, sex brorsbarn, en fru och en flickvän.