tisdag 6 december 2016

Fram och tillbaka till Madrid

55 mil med tre korta stopp för att sträcka på benen, besöka en toa och äta en medhavd macka. Till Madrid tog resan 6 h nästan på minuten!

Det var inte så mycket trafik, skönt!

Var den tråkig då? Både ja och nej. Första dryga halvan är otroligt vacker där den breda och väl underhållna vägen löper mellan bergen eller i tunnlar och genom ett naturskyddsområde, El Parque natural de Despeñaperros.

Tunel de Despeñaperros , den är 1925 m lång. Kunde de inte ha gjort den 2000 m jämt?!

I början av vår resa åkte vi en kort sträcka på betalvägen AP-46, 3:25 € kostade det (8 minuter snabbare och bättre väg, vi tog den andra vägen A-45 på återresan för att jämföra). Vi valde att betala med kreditkort men automaten vägrade våra spanska Sabadell Master Card och våra Norwegian VISA-kort. Till slut kunde vi betala med ett SEB-kort som mannen min hade kvar i plånboken. Vi såg att det var inte bara vi som fick prova ett flertal kort.

Vi har många gånger funderat över hur det kan säljas så mycket ved från olivträd. Oliver och olivolja vill vi ju ha och träden växer länge och blir gamla. Så hur kan det finns så mycket ved? Efter den här resan undrar vi inte över det längre det. Mil efter mil, kulle upp och kulle ned så långt man kan se är det fullkomligt täckt med olivträd. Otroligt vackert! Men efter 30 mil och tre timmar blir det nästan lite tjatigt och enformigt ... Fast fortfarande vackert.

Olivträd i prydliga rader

Olivträd, mil efter mil, efter mil och några till.

Sedan byttes plötsligt scenariot. 

Platt, bergen ligger långt där borta.

Från att ha varit böljande kullar och berg blev det platt, med åkrar på båda sidor om vägen. Det dök också upp vinodlingar och vindkraftverk samt fält med solcellsanläggningar.

Syns knappast mot de grå bergen och den grå himlen
men här är det solceller så långt ögat når.

Åkrarna lyste friskt gröna mot en alldeles illröd jord. Jag har sett järnrik jord förr men aldrig så intensivt rött! Det var riktigt häftigt!


Den fina asfalterade vägen byttes ut mot betongväg gjord på meterlånga betongbitar. Det var nästan som att köra på kullersten mil efter mil. Det kändes som att bilen svajade, hade vi fått punka? Nej, det var bara underlaget som skapade buller och friktion i hela bilen. Riktigt obehagligt och ingen angenäm upplevelse.

Två väderkvarnar på en kulle på ena sidan vägen vittnade om vilken provins vi nu var i.

Vi åkte igenom tre av Spaniens 17 regioner: från Andalusien, till Castilla-La Mancha med väderkvarnarna och till sist Madrid.

Det fanns tre till på en annan kulle längre bort, de var lite svår att fota från bilen.

Vi märkte också att ju längre norrut vi kom, desto höstigare blev det med gula träd och brunare gräs. Grönt, gult, brunt. Inga röd-orangeskiftningar, det som kan göra hösten så vacker i Sverige. Jo, förresten. Vi såg en buske som var rödbladig och den gjorde att en bergsida såg alldeles prickig ut.

Varför en bild på en toalett mitt i alltet?
Jo, för den var helt idiotisk! Det var ca 7 cm mellan
toaletten och den inåtgående dörren.
Fanns ingen plats att stå på när man där inne skulle stänga dörren.
Ett ben på vardera sida om toaletten eller stå på toalocket ...

När vi sedan närmade oss Madrid blev vägarna åter fina och asfalterade. Som att köra på bomull! Vi kom på att troligen har vi då passerat igenom olika regioner och de har skött om sin del av vägen i varierande grad, vad man har råd med antagligen.

Jodå, bilens inbyggda GPS hjälpte oss smidigt genom trafiken och vägarna.
Men det var ett tag där som den verkligen undrade vad vi höll på med.
Och vi undrade vad den höll på med.
Vi höll oss på den stora vägen - det gjorde inte GPS:en.

- Så, nu har vi gjort det och det gör vi inte om, sa mannen min när vi kom fram till hotellet. 
Och nä, nästa gång provar vi nog på något annat färdsätt. Fast bilbatteriet borde vara laddat nu, det är bra. Och så räknade vi ut att bilen drog knappa 0,56 liter per mil, så lågt kom aldrig Hyundaien ned till trots att den egentligen skulle dra mindre än så (på papperet). Det är bra, det med.

På vägen hem, vid Madrid. Skulle det bli så hela vägen ...?

Trafiken kring Madrid var ganska tät men inte hysterisk. På hemresan var det regnigt i början och det var oerhört mycket lastbilar och långtradare. Som tur var lättade vädret upp och det gjorde även antalet lastbilar. Det flöt på. Vi var mest oroliga över hur det skulle se ut när vi kom hem eftersom det under vår frånvaro ska ha regnat kopiöst, skolor har varit stängda osv. Men det var ingen fara.

Fuktigt och rått i huset men i dag skiner solen! Dags att hänga ut tvättmaskin nummer tre!

12 kommentarer:

  1. Resan blev inte så urtrist som befarat ser jag. Böljande kullar med olivträd, sånt kan man inte få för mycket av. Det är nog bra om vägunderhåll är en nationell och inte provinsiell angelägenhet. Betongvägar låter ruskigt oskönt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, betongvägen var ruskigt otrevlig. Som tur var är den bättre på hemvägen, av någon anledning. Regionerna är mycket mer självstyrande, de är nästan som små egna länder. Inte ens vägskyltarna är helt uniforma. Vi har sett en del lite udda. :)

      Radera
  2. Hejsan svenskan. Det var en lång och dryg resa med bil till Madrid. Den vägen brukar vi köra till Merida,Don Benito och andra byar längre upp vid Castilla La mancha regionen. Där finns många väderkvarnar och likaså solkraftverk. Jag tänkte på samma sak senast igår när jag gick på en spansk offentlig toalett. Det var knappt jag kunde öppna dörren. Hur tänkte den där byggnadsingenjören....
    Här i Extremadura är höstfärgerna detsamma som i Sverige. Vädret skiljer en hel del åt med en 18 grader värme en dag i December. Jag hoppas även att vårt hus har klarat sig från översvämning 🤗🤗Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de där inåtgående dörrarna! Hade det inte varit lämpligare med två mindre om det nu är så trångt?

      Här läcker det in genom taket. Ska skriva om det sedan.

      Radera
  3. * Hejsan svejsan ska det ju vara Hihi😁😁

    SvaraRadera
  4. Säg som så - om du tänker dig en blå himmel och sol i stället för alla moln under er resa så tror jag nog att ni hade njutit betydigt mera. Eller ja, kanske inte din man som körde, men definitivt du.

    Å vilka rena bilrutor ni har med tanke på dina fina foton!!!

    Toabilden skrattade jag gott åt. Toan påminner aningen om vårt (läs: mitt) totalt misslyckade försök att designa vårt badrum i samband med stambytet i fastigheten 2012...

    Åsså ska du tro att jag tänkte på dig när jag såg alla skräckbilder från översvämningar i ditt område på BBC. Sedan läste jag en spansk sida och där stod det att just vägen till er by var en av två som inte var drabbade.

    Så till min man några gånger att jag hoppades inserligt att ni inte skulle komma hem till flytande möbler. Är sååååååå glad att ni klarade er utan missöden!!!

    PS. Tid är pengar, sägs det. Å 12 timmar i bil... håller helt med din man där! DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var lite så där så man undrade om möblerna skulle flyta runt. Men som tur är så lutar ju allt här så det hade nog bara varit blött. Lite som väggen ovanför vår säng eftersom det är hål i taket. Ska återkomma till det (jisses, hur många akter ska det bli på det nu då! tänker ni alla!).

      På ditvägen körde i nog lika mycket, jag kanske till och med lite längre, vet inte. Vi brukar varva. Och jo, de blev ganska OK men fy så mörka. Samtidigt så är det ju mer spännande att köra när vädret växlar och vackra moln dundrar upp än om det är klarblått (då är det också svårt att fota, tycker jag) eller helgrått.

      Ja, toan. För att göra det ännu värre gick jag först in på en och skulle krångla med dörren. Väl på plats insåg jag att den gick inte att låsa och dessutom saknade toastolen toaring. Vem snor en toastolsring!?!? Så jag var tvungen att göra om hela proceduren i nästa bås.

      Jaja, bloggfoder. :)

      Fast fråga är hur lång tid allt egentligen tar när man tänker p att det var 6 h dörr till dörr. Om vi tagit annat färdmedel så hade det ju blivit byten på ett eller annat sätt och det tar också tid. Det får undersökas en annan gång.

      Radera
  5. Det blev ju en rätt innehållsrik bilfärd ändå, och som sagt, nu har ni gjort det! Det där med betongvägar är inte bekvämt alls, men troligen rätt hållbart och underhållsfritt skulle jag tro.
    Jag antar att det där med olivträd är jämförbart med palmodlingarna när man åker genom Malaysia, första gången var det "Titta vad mysigt, palmer!, sen blev det "titta, mer palmer" och så småningom blir det "finns det inget annat än palmer här"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som svärmor påpekade i går när jag pratade med henne så kan de i bland säkert låta vägbanan vara lite halvdan för då sänker folk hastigheten.

      Haha! Som svensk så ser man ju bara en väldig massa granar och björkar när man bilar i Sverige. Olivträd och palmer är ju såååå exotiskt! Så jag är ändå fascinerad men jag förstår precis hur du menar.

      Radera
  6. Nu har ni ju provat att ta bilen till Madrid och en hel del fick ni ju se. Och du behöver heller inte vara orolig för veden för olivträd finns det ju gott om. Och sex timmar fårn dörr till dörr är ju helt ok. men det blir ju lite enahanda med samma väg tur och retur.
    Och tar man inte bil kan man ju flyga en väg och ta tåget enn annan.
    Skönt att ingen översvämning drabbat huset för mycket regn har det ju kommit i södra Spanien.Hoppas nu det regnat färdigt för ett tag.
    (Även i Thailand har det kommit stora regnmängder i södra delarna och på en del öar och mycket har förstörts. )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis! Man måste klara av lite olika upplevelser och jag vill definitivt inte vara bilresan utan. Vi såg mycket fint!

      Det ska komma mer regn, sägs det. Suck.

      Radera