måndag 20 mars 2017

Från vitt-gult till gult?

Så här stod sonen då i mitten av november efter att ha klarat av sin första spanska gradering i judo, från helvitt bälte till att halva är gult.


I går var det dags igen, vårens gradering. Till skillnad från förra gången så var han nu jättenervös.
- Det är lugnt! sa jag. Du blir ju bara kallad till graderingen om sensei tror att du klarar det och de är ju snälla, du har i stort sett redan ditt nya bälte.

Det var vad jag trodde.

Kom på att jag tror inte att jag har berättat det men klasskompisarna Herr Higuerón och Herr Málaga har slutat med judo. Fröken Málaga går i den yngre gruppen så sonen går själv i gruppen med spanska tonåringar och vuxna. Det tycker jag är starkt gjort! Duktig kille!

Fröken Málaga skulle också graderas, även hon var väldigt nervös. Fru Málaga berättade nämligen medan vi satt där på läktaren och väntade att sensei sagt i hennes grupp att de kommer vara hårdare från och med denna bältesgraden och uppåt. Klarar man inte teknikerna så får man helt enkelt inget nytt bälte.

Oj! Det visste inte jag och sonen var lyckligt ovetande om detta nere på mattorna. Fast rent krasst, om han inte klarade det så får han skylla sig själv för han har inte övat något hemma. Har jag tjatat om att öva? Japp, det ingår ju i mammarollen.


Det tog en stund för alla att visa upp sina färdigheter. Det är visserligen intressant att se de andra graderas, särskilt de med högre kunskaper men emellanåt satt jag och tittade i taket. Undrar vem som har plockat ihop det där plockepinnet ...?


Men sedan stod de där, uppradade. Vissa hade fått nya bälten runt magen, en hel del hade det inte. De bockade för publiken, de bockade för svartbältarna som hållit i graderingen. Sedan fick vi resa oss och med träsmak i rumporna tåga ut och möta våra judokar, judoutövarna. (Varför säger man träsmak när det var plast- och betongbänkar, förresten?). Det var många glada ansikten bland dem. Det var även väldigt ledsna ansikten, Fröken Málaga tyvärr i den senare kategorin. Hon får en ny chans om två veckor, som tur är.

Men hur gick det för sonen då? Klarade han sig?


Klart han gjorde! Vår duktige kille! Han var så glad och sken i kapp med solen och sitt nya fina solgula bälte!

Det är en gul dressing där på tomaten som är så himla god!
Den smakar lite citron samt troligen äggula.

Undrar hur den är gjord? Någon som vet?

Det firade vi med att åka och äta lunch. En Sandwich Huevos, en äggmacka med ost och bacon. Sonen tryckte i sig en egen samt en jordgubbsmilkshake medan mannen min och jag delade på en sandwich. Det var tillräckligt.

En härlig söndag tillika Fars Dag i Spanien! Grattis i efterskott, pappis!

10 kommentarer:

  1. Stort GRATTIS till din duktiga son. Han verkar vara en naturtalang, då träning hemma uppenbarligen inte behövs. Så sluta tjata;-)
    Synd att idrottshallen var tämligen folktom. Hade varit roligare med mycket publik tycker jag.
    Den där äggmackan gör vi ganska ofta här hemma - så himla gott. Dressingen vet jag inte vad den består av. Du borde ha frågat kocken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han är duktig. Och jag tänker alltid att oj vad duktig han skulle vara om han tränade bara liiite. :)

      Det var rätt mycket folk på vår sida av läktaren, tillställningen var riktad åt det hållet. Men det var inte alls lika mycket folk som i höstas, vet inte om de hade delat upp det på något sätt.

      Jag brukar göra någon liknande macka ibland som vi kallar för judomiddag men då är det scrambled eggs i stället för ett helt stekt. Gott är det, som sagt!

      ja, det är nästan så jag får fråga kocken. Får berätta om det sedan, så himla gott på tomater är det i alla fall.

      Radera
  2. Grattis till sonen! Starkt att klara bältet utan att ha tränat. Han lever väl på sin talang ännu, men snart kanske det oxå krävs träning för att stiga i graderna. Då kanske det kan vara bra att ha "mammatjatet" i ryggen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, han hade ju tränat under lektionerna men jag hade gärna sett att han tränat hemma, kollat videor eller vad som helst.

      Och ja, du har rätt. Ju högre upp ju mer krävs det och desto fler tekniker som ska övas in varje gång.

      Radera
  3. Vad kul att han klarade testet.
    Det där med att sitta på läktaren och emellanåt inte vara helt engagerad känner jag igen. Både maken och döttrarna har spelat handboll, med varierad framgång. Inte alltid jättespännande så några tak har även jag kollat in ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han är så duktig så.

      Det är kul emellanåt att se dem men det beror också på vem som utför, ålder osv. 2,5 timmars tittande... Då har man rätt att titta i taket emellanåt.

      Radera
  4. Stort GRATTIS till sonen! Duktigt jobbat :-) Fast ska han vidare till nya färger så kan det kanske vara dags att träna lite hemma också - så fortsätt tjata du :-)

    Ser att du redan har fått rådet att fråga om dressingen på restaurangen. Det gjorde jag en gång, och då kom dom ut och visade en färdig dressingflaska. En köpeflaska, alltså. Lite snopen blev jag allt, och sen har jag inte ens hittat den flaskan... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Och ja, jag kommer fortsätta tjata. Det ligger väl i naturen, antar jag. :)

      Du, jag undrar också om det inte kan vara så att det är en köpeflaska. Tittade när jag i morse var på lilla Carrefour men hittade inget liknande. Får fortsätta letandet.

      Radera
  5. Härligt att din son gick vidare och tog gult bälte. Grattis!! Även om han inte hade övat så lönar det sig att tjata på sina barn ( har jag läst) Då blir de framgångsrika. Om det nu stämmer eller ej...vi säger det:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det är ju bättre om de blir framgångsrika utan tjat, bättre och enklare för alla parter.

      Men tjatet fortsätter. :)

      Radera