torsdag 31 augusti 2017

Spanska skolan - del 4: Studiesommar

Det finns så oerhört mycket positivt med detta att sonen nu ska börja spansk skola! Men jag är ju en sådan där person som oroar mig i förskott (precis som min mamma som nog oroar sig halvt fördärvad över detta - mer än hon låter påskina) för visst finns där även orosmoment: hur ska han klara spanskan och därmed alla lektioner, han kommer hoppa över en årskurs, den spanska skolan sägs vara mer sluten mot föräldrar, det kommer bli mängder med läxor, kommer han hitta några nya kompisar och säkert finns där en hel del mer att ojja sig över. Det är inte utan viss ... jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det för men bävan, oro, stress och liknande mindre positiva ord ... som den spanska skolstarten närmar sig. I morgon om två veckor är det dags.

Självklart kommer det bli bra! För att göra förutsättningarna ännu bättre har vi ägnat sommaren till att förbereda och förbättra sonen i främst spanska och matematik.

Varje tisdag kommer Marta och sitter med sonen 1,5 h och de går igenom den spanska grammatiken och en hel del glosor. De leker fram kunskapen, jag hör dem skratta och Marta säger att sonen lär sig fort och bra. Varje vecka får han också tareas, läxor, till den kommande tisdagen. Sakta och säkert byggs kunskaperna på. Det finns nog dessutom mycket mer där inne i skallen än vad sonen förstår. Det är som alltid det där med att öppna munnen. Han är snabb på att rätta mig men att själv göra misstagen är inte lika poppis. Oj så jag känner igen mig!

För att bygga på spanskan vidare så gör sonen - precis som jag - någon eller några Duolingo-lektioner varje dag.
- Haru gjort spanskan?! frågar jag varje dag framåt läggdags.
- Japp! svarar han. Oftast. Eller ofta, i alla fall. I annat fall så sätter han sig och gör den utan större tjafs.

(c)  Sol som sol?

Mer tjafs har det varit med matten. Jisses vad vi har tjafsat om den emellanåt! Stackars unge, sommarlov och allt.

Jag fick ju av vännen Fru Higuerón den duperduper bra idén att köpa en mattebok på spanska, det finns mängder av dem nu under sommaren när de spanska barnen ska plugga ikapp för att få fortsätta nästa läsår. Jag köpte den för årskurs 5, det vill säga det som sonen i våras avslutade i Svenska Skolan. Tanken var sedan att vi skulle ta ett kapitel varje dag där varje kapitel går igenom ett område: division, procent, vinklar, klockan osv. Det låter tyngre än det är, ett kapitel är två till fyra sidor, mest en massa text och några få tal.

Det är det där med texten som har gjort det som en bonus men också att det blir lite tyngre. Inför varje "lektion" har jag gått igenom kapitlet och kollat att jag förstår frågorna, skrivit upp alla konstiga spanska ord och matematiska termer, letat upp vad de betyder, fräschat upp min mattekunskap. När jag sedan ropat på sonen att nu ska vi sätta oss så vill jag ju ha ett glatt svar:
- Kommer, mamma!

Tror ni på det? Nä, just det. Oftast har det varit på detta sättet:
- Vi måste göra matten nu, innan det blir för varmt.
- Nej.
- Öh?! Vaddå nej! Du ska.
- Villinte, orkante! säger sonen och knappar frenetiskt på något spel på datorn. Där finns det minsann hur mycket ork och vilja som helst.

(c)  Sol som sol?

När jag väl fått honom att sätta sig bredvid mig under parasollet sätter han genast igång med att gäspa ... Attityden är hemsk, sura kommentarer, ilskna raderande med suddgummit som faller i mindre och mindre bitar och en pennföring som ofta är oläsbar. Måttet blir ju liksom rågat emellanåt:
- Läs högt, vad står det? undrar jag och pekar på den spanska texten.
- En la recta entera, los números enteros positivos se representan a la derecha 0 ..., börjar sonen läsa för mig. Med svenskt uttal och melodi, alltså [eeen laaa reseeeeta enteeeera loooos nuuumeroooos...]
- Lägg av, skärp dig! säger jag.
- Enlarectaentera,losnúmerosenterospositivosserepresentanaladerecha0 ..., rabblar sonen med rätt uttal men så snabbt att han inte själv kan förstå vad han läser.

Det är nästan så mina händer omedvetet börjar treva efter linjalen ...!

Jag är någorlunda pedagogiskt lagd men detta är minst sagt prövande! Det tragikomiska är att han är duktig på matte och glömmer han bara bort att vara så attans tonårig så funkar det superbra och han lyssnar när man förklarar. Vi har nämligen hoppat halva boken för årskurs 5 och börjar med 6:an istället och här är det nyheter, saker han inte gått igenom i skolan. Kvadratrötter och potenser, till exempel. Och bråk, så klart. Lite ekvationer.

Det har inte riktigt blivit ett kapitel per dag men det vi har gått igenom är ju långt bättre än att inte ha gjort det alls. Och visst lugnar det ned mig lite.
- Han är smart, killen! säger Marta. Säger lärarna i Svenska Skolan. Säger lärarna i skolan i Sverige. Säger vi.

Det här bli bra! Dags att dra sonen från datorn och sätta sig. Dags för bråk.


✎...

Det här är en liten serie om hur det går till att börja i en spansk skola i främst Andalusien.

12 kommentarer:

  1. Det är klart att det blir bra med så gedigna förberedelser. Och därtill är killen smart. Mamma kan vara lugn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min mamma och sonens mamma kan vara lugna.

      Radera
  2. Visst kommer det bli superbra! Kanske kunde ett tips vara att det inte blir datorspel förrän matten och övriga läxor är klara för dagen. Och att vara lärare till sina barn är ju aldrig en hit. Ska nog helst undvikas. Kanske kan Marta även ta lite matte så här på slutet eftersom hon varkar ha lättare att nå fram. Hon är ju inte förälder.
    Men visst blir det bra. Minns flera av mina gamla elever som efter ettt par år i Svenska skolan i Peking började i en kinesisk skola. Och visst var det tufft, inga föräldrar där som kunde hjälpa till med språker. Men det gick vägen. Väldigt bra!
    Lycka till med skolstarten för er alla tre.
    Tycker verkligen att ni kämpat bra och det har trots allt varit sommarlov för sonen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En vän var ett halvår i Japan och då hade hon hemstudier med sina barn.
      - Det gör vi inte igen! var hennes kommentar.
      Men det går ganska bra och dessutom så måste sonen vänja sig vid att vi sitter tillsammans med läxor för jag tror att jag kommer nog få göra det väldigt mycket framöver.

      Och visst har han haft sommarlov, har ju inte varit läxor och plugg varje dag.

      Radera
  3. Mammor brukar ju alltid oroa sig för sina barn, oavsett om barnen är nyfödda eller i 40-årsåldern...

    Tycker att din son verkligen är av den tåligare sorten. För vilken 13-åring ställer frivilligt upp att offra sin semester för att lära sig spanska åsså matte.

    Spanska är såklart ett måste och där är han troligen redan flytande. Matte - ja, där tycker jag otroligt synd om honom. Det beror på att jag var en "språk-människa" och hatade matte, som var mitt sämsta ämne. Pusha honom inte fört hårt, han har troligen helt andra talanger...

    Håller med Steve och Ditte - du kan vara kolugn. Å glöm inte - man ska inte förverkliga sina drömmar genom sina barn. Låt grabben gå sin egen väg. Han kommer att lyckas, det är jag helt övertygad om!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant så sant, barn är man ju oavsett ålder.

      Frivilligt och frivilligt. Han förstår att om vi inte gör det här nu så kommer det bli värre sedan. Dessutom så ryker datortid, platta- och telefon-.

      Nej, han är inte flytande i spanska men han har möjligheterna till att bli det. Matten är inget trassel för honom så jag pushar honom inte för hårt.

      Visst ska han få utbilda sig till/arbeta med det som han vill. Däremot ser så jag ju hans läggning och styrkor och de måste man ju se om. Jag ser civilingenjören i honom, han är så lik sin morfar i många avseenden. Har man som förälder möjlighet att påverka så tycker jag också att man kan göra det. Det är ju liksom inte önsketänkande, att jag bestämmer att han ska bli en doktor och tjäna pengar trots att ingen fallenhet finns. Det är stor skillnad, tycker jag.

      Radera
  4. Vad spännande det ska bli när det är dags för skarpt läge! Men jag tycker att ni förbereder det hela väldigt bra.

    Guldstjärna från mig! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å tack. Den ska jag sätta upp så jag ser den.

      Radera
  5. Man kan inte annat än dela ut guldstjärna till er båda, precis som Ama de Casa :) så från mig kommer det en till. Tonårsattityden ska lyftas - så är det - och var, om inte där man är tryggast ;) Liten tröst i det hela ...
    Förstår din oro. Den kan vi andra inte "klyscha bort" - även om vi vill :) förhoppningsvis visar den sig obefogad ganska omgående!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag sätter den intill Ama!

      Sonen har alltid varit lite tonårig och vissa saker är inte OK oavsett ålder. Då måste man ju försöka nypa bort det så fort som möjligt innan det slår rot.

      Visst är det så att det oftast finns en oro varje gång man gör större förändringar i livet. Men det får inte ta överhand.

      Radera
  6. Jag känner igen mig så väl att vara mor till två flickor som gick i skola i utlandet. Min oro försvann när jag fick ta del av skolarbetet och även miljön i skolan. Du är en bra mamma som visar intresse i din sons framgång i skolarbetet och hans kommande framtid. Det kommer gå så bra Emma🤗
    Barn är så bra på både att aklimatisera sig i nya miljöer och lära sig nya språk. Det har gått jätte bra för mina flickor. Det kommer även gå bra för din son!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, barn är ofta duktiga på att vänja sig vid nya miljöer. Sonen är ju inte blyg normalt sett så det är ju skönt!

      Radera