onsdag 29 november 2017

Spanska skolan - del 11: Pasen

- Var inte du på Lengua i måndags? frågade jag sonen lite förskräckt blandat med "vad i h-e...!"
- Klart jag inte var, jag hade ju spanska!
- Jaha, svarade jag och stängde ned appen för PASEN i mobilen.

Den där "Vad i h-e!"-känslan förflyttades från den tonårige 12-årige sonen till spanska skolan och dess informationsflöde.

Kommunikation är bland det svåraste som finns att göra rutiner för, det fick jag lära mig när jag utbildades till internrevisor inom kvalitet, ni vet ISO 9000, 14000 och liknande kvalitetsstandarder. Rutiner är visserligen lätta att notera ned, problemet är att få folk att efterleva dem. Det är lika illa när man skriver rutinerna utefter hur folk gör för alla gör olika och det fungerar sällan bra i organisationer. I och med internet och dess möjligheter har det ju så klart blivit lättare. Men egentligen är det fortfarande samma problematik. Någon måste fortfarande konsekvent göra informationen tillgänglig på ett sätt som är lätt för andra att ta till sig.

I Andalusien finns det alltså något inom skolvärlden som heter Séneca. Det är ett internetbaserat kommunikationssystem där skola, lärare och föräldrar kan informera varandra. Jag tror att detta system har samma funktion som svenska Skola24.se där man som förälder kan anmäla om sjukdom eller planerad frånvaro samt se barnets mål och framsteg i skolarbetet. Den del som familjerna använder sig av heter PASEN

Hur kommer man åt informationen?
Man kontaktar skolan för att få åtkomst till PASEN. I vårt fall tog det över en månad att tjata sig till ett lösenord. Vi följde instruktionerna på skolans hemsida och ansökte om lösenord där. Inget hände så då gick jag till receptionen där jag fyllde i en blankett med samma info ("Jo, vi har lite trassel på hemsidan."), för att sedan börja tjata på sonens lärare och sedan tjata lite till ...

Det var under tjattiden irriterande att fråga efter saker och få till svar att det finns på PASEN. Jo, men jag har ju inte fått lösenordet av er än ... Som tur är har vi bra kontakt med sonens lärare så en del svar har vi ju fått, i alla fall. Det mesta, tror jag.

Till slut fick jag papperet med användar-id och lösenord och därmed fick jag äntligen tillgång till systemet. Nu kunde jag hålla koll på sonen! Ja, det var då jag fick se den där la auscencia, frånvaron, och jag stövlade i strumplästen in på sonens rum.

Vad kan man göra på PASEN?
  • Föräldrar kan få information från skolan om eleven har skolkat.
  • Barnets schema ska finnas där
  • Betyg och omdömen ska finnas tillgängligt
  • Kontaktinformation
  • Information från lärarna om kommentarer kring barnet
  • Kommande läxor och prov kan noteras av läraren 
  • ... säkert något mer.

Appar 
PASEN finns som app för iOs och Android och då heter den iPas och finns för nedladdning på Apple Store respektive Google Play.

Det finns en app till som heter iSén för Séneca. Det är som jag förstår det lärarnas motsvarighet till iPas, den app där de fyller på med informationen om eleverna.

PASEN är ett utmärkt verktyg även om jag inte riktigt orienterar mig så bra i den ännu. Tror att en del av problemet är att det är mycket som gapar tomt. Alltså, jag vill ju att det ska vara tomt på sjukfrånvaro och andra typer av frånvaro. Men information som status på läxor och prov, planerade aktiviteter mm, där är det ekande tomt. Kanske lärarna inte vet om iSén? Som alltid med informationsverktyg så krävs det ju att någon fyller på med information för att verktyget ska fungera som tänkt.

Just nu känns lite som att man ser den fina hyllan i sin skalle, man har en hammare och spik men inga plankor att sätta ihop ... Då blir det svårt att sätta dit några skolböcker.

✎...

Det här är en serie om hur det går till att börja i en spansk skola i främst Andalusien.

lördag 25 november 2017

Lördagsgodis 2017 vecka 47

Det har inte varit en helt lätt vecka då familjen fick ledsamma besked: min kusin gick hastigt bort. Det är svårt att njuta av livet just då men kanske är det precis vid de tillfällena man verkligen ska se livet omkring sig och reflektera över det goda man faktiskt har i sin närhet. De allra flesta av oss har nog trots allt några små ljus att ta fasta på. Och hur liten lågan än är så är den väl värd att betrakta och hålla en skyddande hand kring.


Godisbit nr 1
Det roliga i vardagen! Sonens förtjusta skratt när man visar honom påsen med makaroner jag hittade på Lidl. Varje makaron är ca 7 cm ... En del av dem är nu fyllda med köttfärs och grönsaker och täckta med en ostsås. Snart ska det avnjutas.

Godisbit nr 2
Mannen mins nöjda uppsyn där han sitter framför den otroligt stora och gigantiska TV:n vi passade på att köpa under Black Friday för pengar han fick när han fyllde år. Han sitter där med  ett nästan lite fånigt leende! Godisbiten är inte TV:n utan mannen mins nöjda uppsyn.

Godisbit nr 3
23 grader och strålande sol hade vi i går, i dag var det mer mulet. Men ändå helt underbart att ta en paus i arbetet och att i den lite molnhöljda solen sitta knappa 25 minuter och lyssna på ett gammalt avsnitt av Språket.

Och tack för alla kommentarer! Jag läser dem även om jag är sämre på att svara direkt (skyller på min nya mobiltelefon och att det inte fungerar som i Windows! Dumma-dumma-dumma Microsoft som inte fortsätter med mobiler!). Men nu tror jag att jag är ikapp med att svara ... Just nu.

lördag 11 november 2017

Lördagsgodis 2017 vecka 45

Ett inlägg i veckan ... Jaja, det är väl en godisbit det med, hade ju kunnat vara ekande tomt från min sida också. Jag läser era kommentarer och det är så roligt att få dem precis som uppskattande mail (som jag måste ta och svara på, förlåt mig Anneli Hemma i Berlin! Jag läser mailen i mobilen och sedan så ... ja ... just det ...).

Godisbit nr 1
Tacksamma människor! Som inte nog vet att tacka för hjälpen bara man gör det lilla extra. Oj vad de väger upp mot alla de som tyvärr inte har så mycket vett ...


Godisbit nr 2
Att lyckas med middagen! Jag hittade kantareller på Lidl (finns ju inte så mycket skogar att plocka egna i) och dessa stekte jag och strösslade över strimlorna av fläskfilé i en gräddsås. Med pasta blev det en riktig lyxmåltid en torsdagskväll. Lunchen dagen efter var lika god den! Äsch, nu blev jag hungrig! (Tur att det finns fler bitar i den här godispåsen!)

Godisbit nr 3
- Saknar du Svenska Skolan? frågade mannen min sonen.
- Nä, inte egentligen.
- Skulle du vilja gå tillbaka dit?
- Nä.

Godisbit nr 4
Restaurangbesök med vänner! Om en knapp timme ska vi gå ned till Restaurante Tacos & Tikka med Familjen Cuba, se vad mer som finns på deras meny. Den här gången har jag bokat bord inne i den fantastiska salen i restaurangen, det börjar bli lite för kallt ute på kvällarna nu.

Dags att ta fram spacklet!

lördag 4 november 2017

Lördagsgodis 2017 vecka 44

Det var den veckan det! Den bara försvann ... Men godisbitarna finns kvar!

Godisbit nr 1
Sovmorgon och vakenkväll (Vilket det ju borde heta när man kan vara uppe så länge man vill, eller hur?)! Att slippa ställa väckarklockan, att gå och lägga sig utan att titta på klockan, att vakna mitt i natten och tycka att det är OK att ligga vaken en stund för man måste inte gå upp en viss tid och man måste inte vara pigg och alert dagen som följer.

Den sista lilla solstrålen för dagen utnyttjas!

Godisbit nr 2
Regn! Att vakna mitt i natten och höra att det regnar. Jag vet, senare i år kommer jag inte alls att anse detta vara en godisbit men just nu är det en. Det kom 14,1 mm i går kväll, det mesta under 30 minuter. I dag har det kommit lite skurar, totalt ytterligare 9,1 mm.


Det är härligt renspolat ute och solen har värmt mellan dagens skurar. Snart dags att ta fram gräsklipparen igen. 

Godisbit nr 3
Ny mobiltelefon! Jag har ju nämnt tidigare att min Windows Lumia 735 betett sig lite sisådär och efter att ha använts flitigt i tre år så slutade WhatsApp att fungera som den ska. Då var det dags att ta ett beslut, att leta upp en efterföljare. Då gubbarna på Microsoft nu beslutat sig för att inte lägga ned något mer krut på mobiltelefonin och omvärlden tagit beslutet att inte producera värdefulla, underhållande eller nödvändiga appar så tvingades jag högst motvilligt att titta på vad Android-världen har att erbjuda.

Så sedan i måndags håller jag på att göra en guldig Motorola Moto G5S Plus "min". Att föra över kontakter var simpelt, tyvärr följer inte WhatsApp-historiken med vilket jag tycker är en liten katastrof. Tre års roliga konversationer lagrade men oåtkomliga då Windows- och Androidplatformarna inte pratar med varandra.

Bild lånad från Techgames11.com

Senare i kväll hoppas jag att leveransen av fodralet kommer, tycker det är så obehagligt utan. Telefonerna är ju så hala och det är så lätt att det skrapar mot nycklar eller annat i handväskan.

När jag vant mig vid telefonens beteende och dess ljud så kommer det nog att bli bra!