onsdag 20 december 2017

En sista kalender?

Sedan sonen var väldigt liten (första eller andra julen) har han varje decemberdag fått öppna en liten present. Ibland har jag knåpat ihop egna paket, ibland har vi köpt färdiga LEGO-adventskalendrar eller fyllt julstrumpan med något litet. Bäst har det nog varit de år när vi köpt en större LEGO-byggsats och delat upp den i 24 små paket (sonens enorma LEGO-intresse har tyvärr svalnat detta året). De senaste åren har vi hintat om att nu får det nog räcka men lik förbannat så sitter han där den 1 december det följande året och öppnat sitt lilla paket med förväntansfulla ögon.

Det är väl det där man som förälder älskar, se hoppet och glädjen när paketet rivs upp.


I år hittade jag en färdig adventskalender på Lidl. Bara det kanske borde ha fått mig att dra öronen åt mig men det var ju en Star Wars-kalender! Sonen älskar Star Wars! Så för 16 € fick den följa med hem, Lidl har ju ändå en hel del bra saker.

Den första december satt sonen på morgonen och tittade på tv.
- Vad tittar du på? frågade jag.
- Adventskalendern, svarade sonen lite surt.

JÄKLARS!

Jag sprang och hämtade kalender från garderoben och bad så hemskt mycket om ursäkt, det har varit så mycket med allt. Sonen lyssnade inte utan såg med lystna ögon på adventskalendern i min hand, den som det stod Star Wars på.

Första luckan öppnades och i handen höll han en nyckelring med en ful plastfigur som väl antagligen med rätt vild fantasi skulle kunna liknas vid en av figurerna i de nya filmerna.

Den första - Kylo Renn - sitter faktiskt på hans ryggsäck.
Chewbacca - figuren längst till vänster, BP! - är ett sudd.

Den lystna blicken slocknade lika fort som man blåser ut ett riktigt ljus, inte ett skitljus av paraffin som glöder och ryker i fem minuter efter pusten. Eller jo, kanske, kalendern osade faktiskt ganska illa.


I nästa paket fick han något slags armband, som man ska snäppa runt armleden. Det räckte runt halva hans handled.


Man ska tydligen kunna samla på dem alla, 12 olika motiv. Öh, tror inte det.


Hittills har han fått två id-brickor och två märken. Ja, kanske man kan använda kedjorna till något ...


En blyertspenna och tejp (!) samt Chewie-suddgummit är väl det mest användbara. Men inte så upphetsande precis ... Just ja, han fick några klisteretiketter också.


Fast priset - hittills - tar nog skosnörena! Ett snöre låg i en lucka och det andra en vecka senare ... Alltså, skosnöre är ju bra och rätt kul i sammanhanget men så himla snålt att dela dem! Eller priset kanske går till gårdagens lucka: en bit hopknutet resårband med Star Wars-tryck. Ska väl föreställa ett hippt samlararmband men det enda vettiga är nog att jag använder det som hårsnodd. I mitt hår alltså, sonen har inget behov av det.

Till kalendern så hängde det med en innehållsförteckning och jag kollade nog bara igenom den som hastigast där i butiken. Kvar att vänta är vad jag tror är en magnet, en till knapp, någon mer slags nyckelring, en penntoppsfigur, ni vet som penntroll som man sätter på tuggänden av blyertspennan. Vad de missade att skriva är ålderskategori, att innehållet passar en femåring ...

Nä, det här var nog slutet på en saga. Eller en tradition i alla fall.

Fast det är klart, jag kan ju få en strålande idé nästa år så man vet ju aldrig ... Haha, kanske det blir en kalender med skrivövningar?! Nä, tills dess borde sonen ha fixat till sin handskrift.

14 kommentarer:

  1. Ja, så kan det bli! Man vet aldrig vad man får i dessa kalendrar.
    God Jul! Nadolig Llawen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Halva tjusningen är ju att inte veta. Men det känns ju som att förväntan är inställd på noll och det är ju trist.

      Feliz Navidad!

      Radera
  2. Hahaha! Ja, förlåt att jag skrattar, men det blir faktiskt inte alltid som man tänkt sig... Men å andra sidan var kanske den där kalendern perfekt som avvänjningskalender? ;-)

    Men tejpen och skosnörena var ju fina! Och skohornen (?) kan ju vara väldigt användbara också :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skratta på du! Jo, jag tänkte också på det att det är kanske bra att han förstår att han inte är en småunge längre ... Men å andra sidan så gjorde jag en adventskalender till min man för en herrans massa år sedan. Han tyckte det var kul fast jag tyckte nog det var roligast att få sy den och fylla den.

      Skohornen är nog de där snäpparmbanden. Du vet, det finns samma princip för reflexer.

      Varför finns det inte reflexer i Spanien, förresten?

      Radera
    2. Ja det där sista kan man ju verkligen undra över. Speciellt som det är lag på att ha reflexvästar i bilen ifall man får nåt stopp. Men att gå ute på vägarna i mörkret utan reflexer ifall man inte har sin bil i närheten, det är uppenbarligen inget problem...

      Radera
  3. Vilken antiklimax! Håller med Ama, det där var nog en avvänjningskalender, helt klart! Å tusen tack för att du förklarade vilken figur Chewbacca är. Inte att det säger mig så mycket, men din tanke räknas:-)

    Har ett förslag till nästa advent och ett alternativ till julkalendern. Läste om idén hos Åsa (https://naltanorrland.blogspot.se/). Hennes dotter är i samma ålder som din son. I stället för 24 oanvändbara grejer i varje lucka så får dottern fyra "adventspaket", som hon öppnar varje söndag. I år får hon iofs bara tre, men idén är lysande tycker jag. Då kan man ju köpa (helst inte hos Lidl dock) fyra vettiga saker som dessutom är användbara.

    PS. Innehållet i kalendern påminner mig om alla "leksaker" i Mac Donald's Happy Meals... DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag tänkte att du skulle slippa fråga maken denna gången. :D

      Jo, idén är nog bra med fyra större än 24 små men samtidigt ... 24 paket är ändå 24 paket ...

      McDonalds... Sonen gick självmant och lämnade tillbaka skiten i Happy Meal, det där ville han inte ha. Vissa saker var dock bättre. De har/hade böcker ibland eller plastmuggar (bra när man har barn att ta med till stranden eller ut i trädgården osv) men vissa saker - merparten - satt vi alla tre och undrade vad i h-e det var och vad det skulle användas till ...

      Radera
    2. Kul att det finstilta läses, förresten! :D

      Radera
  4. Svar: Du har nästan helt rätt Emma!
    Maken hade nog inte valt dubbla medborgarskap om det inte varit för Brexit och all osäkerhet. Jag menar England och Sverige är/var ju i EU, så varför byta liksom. Men sedan 2015 kan man ju ha "double nationality", och då var det liksom ett enkelt beslut med tanke på alla fördelar med att vara EU-medlem.
    Visade honom din kommentar. Han skrattade gott, funderade ett tag och sa sedan: - She's right, of course. But from now on I'm going to say that I'm "svengelsk". After all I've lived here more than half of my life.

    Å visst pratar han mest engelska, trots att han är flytande på svenska med stark engelsk brytning, men här hemma har vi ett nytt språk sedan många år "svengelska", som bara han och jag förstår.

    Både han och jag tyckte att det faktiskt är bra med ett test som i Spanien. Men varken han eller jag skulle någonsin klara av det. Skulle inte ens klara av svensk historia och politik...

    PS. Vilket språk pratar ni? För din man är ju inte heller svensk. Ingen anledning att byta medborgarskap, så länge inte Spanien väljer att göra ett "Spaxit". DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nä jag skulle inte heller klara av ett sådant test! Tur man slipper!
      Vi pratar svenska här hemma, du hör inte på mannen min att han har ett annat språk som modersmål, hans kusin sa någon gång att han pratar serbiska men med svenska inblandat, dvs alla uttryck och språkliga nyanser är kanske inte helt klockrena. Eller så retades bara kusinen ... Jag kan då inte kontrollera det i alla fall. :D

      Radera
  5. Det är alltid kul med traditioner, problemet är ju lite när man ska sluta med dom...;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja precis! Eller förändra dem, det har jag också svårt för.

      Radera
  6. Tror att du hade en baktanke med årets kalender, nästa år är det det sista han vill ha :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, faktiskt inte! Inte medvetet i alla fall ... :D

      Radera