tisdag 27 februari 2018

Feldrillat hos Lidl

Mannen min fick för sig att han behöver en lite mindre borrmaskin för sina projekt och vi lockades att köpa en på Lidl. Priset var vettigt och vi var ju väl medvetna om att det inte är en Dremel, det har vi redan en som ligger magasinerad i Sverige. Så jag köpte den där borrmaskinen för 19,99 € och vi sa att vi måste kolla att den fungerar innan deras 30 dagars öppet köp-garanti försvinner, enklare så. Sedan har tiden gått, det har varit så himla mycket annat hela tiden. I helgen öppnade han så äntligen förpackningen! Och självklart så funkar den inte. Tvärdöd. Muerte!

Tidigt i går morse lade jag ned den i ryggsäcken och travade ned till Lidl. Att kassörskan Surpuppan inte har kundvett kan vi ta vid ett annat tillfälle men jag lämnade i alla fall tillbaka den innan jag gick in i butiken och köpte lite frukostbröd. Jag hittade då en borrmaskin att byta med, den sista i lådan, så jag plockade med mig den. Det var så mannen min och jag hade kommit överens om: fanns det så byter vi, annars pengar tillbaka och beställa från Amazon.

När jag stod i kön vid kassan så såg jag att förslutningstejpen var skuren, kartongen har öppnats. Önskar jag ställt tillbaka kartongen i det läget ... Men nu gjorde jag alltså inte det utan påpekade detta för Surpuppan och hon sa att det var ingen fara så länge jag hade kvittot kvar.

Väl hemma så kollade vi borrmaskinen på en gång, innan jag ens fått av mig ytterkläderna. Vi konstaterade fort följande:
  1. Kartongen har verkligen redan öppnats.
  2. Borrmaskinen har använts.
  3. Borrmaskinen i kartongen inte är den som ska ligga i kartongen, det här är en annan modell - en tidigare modell.
  4. Maskinen är död den med.
Vad i h-e!

I förpackningen ska det ligga en
Talado para modelismo y Grabador PMGS 12 D3.
Men det gör det inte, det ligger en 12 B2.

Medan vi plockar ned borrmaskinen tillbaka i förpackningen - som inte ens passar i det avsedda facket - så sätter nästa omgång med konstateranden igång:
  1. Någon har lämnat tillbaka en trasig maskin.
  2. Lidl kontrollerar inte varorna utan tar bara tillbaka, betalar tillbaka och lägger ut för försäljning igen.
  3. Någon har kallt räknat med detta och har när erbjudandet kom köpt en maskin, öppnat förpackningen, plockat ut den nya och lagt dit sin gamla och trasiga (som tidigare har köpts på Lidl men garantin har väl gått ut), plockat ihop, gått till butiken med sitt kvitto inom 30 dagar och fått pengarna tillbaka. En helt ny maskin utan krångel ...
Fy fasen vad fräckt!

Så i morse slängde jag förpackningen i bilen (skulle ändå köpa lite andra tyngre saker, butikerna är dessutom stängda i morgon) och lämnade in den till Surpuppan. Jag orkade inte traggla med spanskan och henne så jag sa bara att den är trasig, vill ha pengar tillbaka. Sedan gick jag in i butiken och stoppade varor i vagnen medan jag irriterade mig. Då kom det en Lidl-man emot mig så jag passade på att fråga honom om det fanns någon där som kunde engelska.
- Nä, vad är det som har hänt? frågade han efter att ha funderat ett tag.
- Vänta, jag ska visa! sa jag och plockade fram fotona i mobiltelefon.

Efter att ha pratat med/visat för honom kunde jag konstatera följande:
  1. Jag är inte helt säker på att han förstod situationen, men han bad om ursäkt.
  2. Lidl "har inga möjligheter" att kontrollera varor de får i retur från kunder. Det vill säga, de orkar inte öppna och kolla att allt är i eller att det är funktionsdugligt.
  3. Det var butiksansvarig jag hade fått tag i!
  4. Aldrig någonsin köpa en produkt där man ser att förpackningen är bruten såvida innehållet inte har kontrollerats noga - av mig.
Man kan ju alltid riva av en bit av baguetten
och kolla att brödet är färskt och gott ...

Två-tre gånger har jag nu fått gå tillbaka för att det saknas delar för någon kund tyckte att den inte skulle betala för det. Som tur är så är det aldrig några problem med att lämna tillbaka och få en ny vara eller pengar tillbaka men så kul är det ju inte.

Vad hände med den förpackning som jag lämnade tillbaka i går då? Jo, den låg i korgen ute för försäljning igen.

lördag 24 februari 2018

Lördagsgodis 2018 vecka 8

Det är kallt i dag så brasan brinner, glöder i alla fall. Det är då mysigt att titta tillbaka på veckans värmande godisbitar!

Godisbit nr 1
250 000 besökare på min blogg! Under veckan passerades den lilla milstolpen, en kvarts miljon sedan starten 14 juni 2014! Så himla roligt och tack alla ni som hälsar på, än mer tack till alla som på olika sätt skriver till mig!

Blommande Livsblad, Kalanchoe daigremontiana mot en gråtrist himmel

Godisbit nr 2
Blommande fynd! När vi flyttade till huset så stod där några krukor med några torra kvistar i. Jag har fyllt dessa med fynd, det vill säga det som andra kastat i komposten vid soporna, sticklingar från här och där. Alla är suckulenter eller växter som klarar torka och värme. Och kolla på den här blomman, va! Det är någon variant av Livsblad (även kallad Tusenmoder), den typ av växter som får små yttepytteplantor utmed bladets kanter. I Sverige är den vanlig som krukväxt med enfärgade gröna blad. Här är den väldigt vanlig med spräckliga blad, ser helhäftigt ut. Blomstängeln är otrolig, den är minst 50 cm hög och det är den korta, det!


Godisbit nr 3
Grönt bälte i judo! Sonen kom hem med en lapp för någon vecka sedan om att det var dags för gradering. Igen!
- Kan du det här? frågade jag sonen och viftade lite med lappen i handen. Är det någon idé att jag betalar in 30 €?
- Ja då, jag kan redan de flesta av övningarna, svarade han.

Graderingen innan var i december men då kunde sonen inte vara med så han gjorde sin gradering till orange bälte direkt efter juluppehållet, i början av januari. En dryg månad senare var det alltså dags igen. Självklart kom han hem med ett nytt och grönt bälte! Nu har han kommit ikapp och gått om sina bältesgraderingar som han hade i Sverige, där kom han så långt som till orange bälte med grön markering. Nu har han alltså snäppet över. Duktige killen!

torsdag 22 februari 2018

Spanska skolan - del 14: Brott och straff

Jag plockade upp sonen vid skolan för någon dag sedan och han var skitsur!
- Va ere nu rå?!
- Hela klassen fick en parte av läraren i Ciencia Sociales!
- Va? Va gjorde du?
- Inge! Jag visste inte ens om det! Det var några i klassen som störde - de stör alltid - och läraren blev arg. Några tjejer i klassen blev så ledsna så de grinade!

Kollektiv bestraffning. Några beter sig illa och alla åker dit. Inte första gången det händer men det är första gången sonen fått en parte. Eller egentligen inte, han fick en förut men klasskompisarna förklarade för läraren att han inget gjort, det inträffade var inte hans fel, så den togs bort. Men oj så upprörd sonen var då. Och är nu.

Det här är ju något nytt för oss. Jag har hört talas om parte men inte helt greppat detta. Eftersom Fröken Otilia är i Paraguay på ett biståndsarbete med en organisation hon är med i så mailade jag Sekreterare Fernando för att få lite klarhet. Medan jag skrev kom det även ett sms från parte-läraren till alla föräldrar om att han tyckte att nu fick det räcka, det har varit för tjafsigt för länge i klassen.
- Det är nästan alltid samma elever som tjafsar och särskilt i hans klass, säger sonen som känner sig väldigt orättvist behandlad.


Så vad är nu denna parte och vad innebär det? Egentligen heter det tydligen falta de parte, och falta är det som det oftast verkar kallas för. En annan är falta de asistencia, det är när man är olovligt frånvarande från en lektion. En falta är en skriftlig varning och vanligen är det riktat mot en elev eller de som betett sig illa, att en hel klass får det är inte särskilt vanligt. Dessa faltas delas in i två grupper: leve, lätta, och grave, allvarliga.

Här är det som skolan klassar som leve:
  • Något som inte är grave och som stör den normala utvecklingen i klassen
  • Systematiskt vägra samarbeta med lärare eller andra elever
  • Medvetet göra saker svårt eller förhindra för andra elever att göra sina uppgifter
  • Utan giltig orsak komma försent till lektioner (tillstånd krävs)
  • Utan giltig orsak utebli från lektioner (tillstånd krävs)
  • Bete sig illa mot andra
  • Orsaka mindre skador på skolans egendom (bänkar, böcker, byggnad osv)
  • Inte hämta ut eller lämna in dokument (sk fichas, blad med uppgifter som köps i receptionen)
  • Smutsa ned på skolområdet
  • Äta eller dricka (vatten undantaget) på andra ställen än på gården eller cafeterianoch endast under rasten

Och här är det som klassas som grave:
  • Fysiska aggressioner
  • Mobbning (fysiskt, verbalt, psykiskt)
  • Förarga eller förödmjuka andra
  • Direkt förhindra andras utveckling på skolan
  • Hota någon på skolan
  • Förfalska/förändra skolans material
  • Orsaka större skador på skolans egendom
  • Att inom skolans område fota utan tillstånd av lärare (minst 3 dagars avstängning)
  • Röka, dricka alkohol eller använda droger
  • Stjäla från någon
  • Använda mobiltelefon eller annan ljudupptagare
  • Inte ta bestraffningen för en falta
  • Att inte göra skoluppgifter under en avstängning


Bestraffning
Beroende på vad man har gjort så kan man åka på en bestraffning. För en leve får man en skriftlig varning och man kan även få en enklare bestraffning som att lunchrasten ställs in (vilket lärarna även kan låta göra utan att en parte leve delas ut. Vid tredje varningen får man tillbringa en dag i aula de convivencia, kvarsittningsrummet (om det finns någon lärare tillgänglig) samt att föräldrar informeras skriftligen. Hamnar man i kvarsittningsrummet tre gånger blir man avstängd i två dagar.

Tur att jag inte går på skolan, jag har ju fotat ovanstående där ...

Har man gjort sig skyldig till en grave så är det värre. Här är några varianter av bestraffning (det finns en fastställd lista med brott och straff):
  • Ingen lunchrast samt infinna sig i kvarsittningsrummet resten av dagen
  • Tillbringa en dag i kvarsittningsrummet
  • Avstängning en dag första gången, två dagar nästa gång osv
  • Avstängning mellan 4 och 29 dagar (t ex 3 dagar för att fotografera på området och publicera fotot, 10 dagar för att röka vid skolan)

Att bli avstängd innebär inte att man kan sitta hemma och spela datorspel utan allt skolarbete och läxor ska göras. Ju värre sak man har gjort sig skyldig till, desto större blir straffet. Att vara hemma en månad eller helt bli avstängd är inget att eftersträva. Så det gäller att sköta sig!

Fast det ska man väl alltid ...

(Med reservation för att jag fick allting rätt, det här var inte lätt att hänga med i.)

✎...

Det här är en serie om hur det går till att börja i en spansk skola i främst Andalusien.

lördag 17 februari 2018

Lördagsgodis 2018 vecka 7

Här kommer några riktigt goda lördagsgodisbitar ur min vecka!

Godisbit nr 1
Att sitta ute i trädgården! Ja, där städade jag hela huset och sedan satt vi ute i det vackra solskenet, vi flyttade möblerna efter solen så till sist satt vi ute på gräsmattan. Detta var i tisdags då när kusinen äntligen kom med sin fru, vi hade en helt underbar eftermiddag och kväll.

Haha, och inte behövde jag städa efter dem heller. Men tur att jag klippte gräset innan!


Godisbit nr 2
Semlor! Sonen råkade i måndags fråga om det inte var semmeldags snart och jag konstaterade att det var ju då i tisdags. Så jag bakade bullar och fixade egen fyllning och bjöd mina släktingar då när de kom hem till oss.
- Det här var nog den godaste semlan jag någonsin ätit! sa kusinens fru belåtet.

Godisbit nr 3
Att polisen inte kom i torsdags. Det kommer en akt två om de där gröna korten. Det kommer säkert en akt tre också. Det är väl bra att man hela tiden får bloggfoder här i Spanien ... tror jag.

Godisbit nr 4
Grattis till mig! Jag fyller år i dag!



Uppvaktning på morgonen ...


... jag köpte mig några blommor hos trädgårdsmästaren ...
 

... vi har grillat gambas och langostiner som vi sköljde ned med cava. Detta avnjöts i solsken och 21 grader, vinden ven på andra sidan huset men där vi satt var det så himla skönt! Jag har nog aldrig firat min födelsedag så här mitt i februari i t-shirt!

Snart ska jag grilla några köttbitar. Och så ska jag göra en kladdkaka och äta med vispad grädde och färska jordgubbar!

fredag 16 februari 2018

Bedjande blickar

Matlagning kan vara ...
... väldigt kul, särskilt efteråt när man vet att resultatet blev bra.
... hur trist som helst, just bara för att man måste komma på något vettigt att äta just denna dagen.
... spännande, det kanske blir bra den här gången!?
... slappt, när man bara behöver skära upp korvar och grönsaker, fixa till lite snyggt och servera en varm dag.
... väldigt stressigt ...


... särskilt när två bedjande ögon följer varenda varenda steg och varenda rörelse man gör.

- Här, Tramse! Vill du ha en morot? Nä, trodde inte det. Det blir liksom vegetariskt i dag. Är du säker på att du inte vill ha lite lök? Några bönor ...?

torsdag 15 februari 2018

Spanska skolan - del 13: Skolväskan

Att hitta den perfekta skolväskan är inte lätt! När jag gick i skolan på 70- och 80-talet så var det ju Kånken om man ville ha ryggsäck (lanserades 1978, läste jag nu, alltså två år efter jag började skolan). Det ville man inte så då var det väskor och bagar som gällde där man skulle slänga ned kläderna för idrott samt böcker för läxläsningen. Tunga väskor blev det ju äldre man blev och längre till skolan. Inte bra för en växande kropp, helt klart.

Mannen min tyckte att skolväska var för mesar så han hade en plastkasse. Det skulle vara just den plastkassen också, funkade ju inte med Tempo eller Domus eller så.

Som tur är har modet ändrats, ryggsäck är det första valet, det är snyggt och sportigt. Det är inte bara Kånken som gäller utan utbudet är stort. Än större här i Spanien, tycker jag.

Den här var ju cooool! Perona HEAD Skill - skulle jag vilja ha!
Men jag vågar inte beställa den på nätet där jag sett den,
jag vill klämma på den först.
Bild lånad från www.vivaecole.com

Vad som vi svenskar dock står och skakar på huvudet åt är att här har man inte bara una mochila, ryggsäck, utan man har även una mochila con ruedas, en ryggsäck eller väska med hjul som skolväska, som en kabinväska. Två små hjul och utdragbart handtag och allt.
- Tramsigt! sa jag när jag såg reklambladen inför den första skolstarten här i Spanien för tre år sedan.

Fast jag har tänkt om. Det är ju jättebra att kunna dra böckerna efter sig i stället för att släpa dem i en väska på axeln eller i en plastkasse i handen. Eller bara rakt upp och ned i handen för man har bara en chick liten handväska med sig där skolböcker inte får plats, den är ju för mobilen, läppglansen och solglasögonen. Nä, svenska skolungdomar är inte alltid de smartaste på jorden. Faktiskt.

Lånad från https://grupoeducativa.blogspot.com

Det finns dock en orsak till varför man ser de små spanska skolbarnen (eller deras far-/mormor) släpa på dessa stora skolväskor. Normalt har man i spanska skolor inte skolbänkar med låda eller ett skåp att förvara sina saker i. Nej, man har skolböckerna hemma och tar med sig det material man behöver för dagen.
-Va?! Inga skåp? sa jag undrande.
- Nej, det finns några få enstaka men då får man prata med AMPA, Föräldraföreningen, sa Sekreterare Fernando när vi besökte skolan.

Jag skakade bara på huvudet, mannen min var inte alls lika skeptisk.
- Vaddå, så där är det i Serbien också. Och det funkar ju!

Ja, visst funkar det. Jag har nog fått justera mina tankar lite för det finns faktiskt fördelar med detta systemet. Visst kan man glömma skolböckerna hemma men då kan man säkert få låna eller titta med en kompis. Man kan däremot inte glömma böckerna i skolan så man inte kan läsa på inför läxförhöret eller provet. Dessutom så lär sig barnen komma förberedda, se till att de har rätt saker med sig inför sin arbetsdag i skolan för annars blir det en plump i protokollet och därmed sedan i betyget. Det finns ytterligare fördelar och där håller nog lärarna i Svenska skolan i Fuengirola med: barnen behöver inte springa ut till (de alldeles för små) skåpen - alla på en gång - för att hämta rätt böcker och material, glömma hälften, springa tillbaka, knuffas och bråka. Och jodå, så här är det, säger fröknarna. (Eller var i alla fall när sonen gick där.)

Den stora nackdelen är ju så klart släpandet. Sonen har sex olika ämnen varje dag och därmed en bok på ca ett kilo i varje ämne. Sedan tillkommer ju pennskrin, anteckningsblock och pärmar med papper samt vatten och lunchlådan. Ryggsäckens vikt är lätt uppe i närmare 10 kg då. Det är tungt att bära, särskilt som delar av skolvägen är branta backar, vid läsårets första och sista två månader väldigt varmt också.

Bild lånad från www.pressreader.com

Men vad ska man göra? Så här är det trots att det finns mängder att läsa om detta och hur mycket barnen får släpa. Det enda vi kan göra är att köpa en bra ryggsäck. Vi har varit inne på en med hjul men sonen har sagt att han kommer inte dra den och då är det värdelöst för hjulen och handtaget väger ju samt att det är obekvämt med den hårda ställningen mot ryggen. Den första ryggsäcken vi köpte var i sig lätt men var inte bra för den fördelade inte tyngden, sonen gick dubbelvikt för att kunna bära utan att det skulle göra ont på axlarna. Väska två är egentligen en datorväska och den är mer vadderad och bättre ergonomiskt sett. Tyvärr såg jag att den hade börjat spricka i handtaget och i en dragkedja (nål och tråd har avhjälpt problemet just nu). Vi får väl se vad nummer tre blir för sort.

Tänk om barnen kunde få en eboksläsare i stället där studieböckerna laddas ned ... Det skulle kosta alla mindre i slutänden.

✎...

Det här är en serie om hur det går till att börja i en spansk skola i främst Andalusien.

måndag 12 februari 2018

Nya gröna kort

Ja, poliserna bankade ju på dörren där i förra veckan och jag lovade dem att vi skulle fixa nya gröna kort, de som enligt spanska staten heter Certificado de registro de ciudadano de la Unión, registreringsbevis för unionsmedborgare, eller enligt spanska polisen tarjeta de residencia de familiar de ciudadano de la Unión, uppehållskort för EU-medlemmar ungefär. På kortet står det vad staten kallar det för, vi som har det kallar det för residencia-kortet eller gröna kortet. Tydligen ett kärt barn ...

 
I alla fall, nytt grönt kort med korrekt adress var det, ja! En renovación, en renovering, tror jag det kallas för. För det måste man ha en cita previa, en förbokad tid, hos Policía Nacional. Till min glädje hittade jag ju en sida hos polisen där man kunde boka det via internet, ringa och traggla är inte min grej. Så jag slog mig i helgen ned vid datorn och började med att skriva in mitt NIE och ja .... sedan tog det stopp ... Jag behöver någon typ av säkerhetsnummer som ska finnas på kortet och jag kunde ju konstatera att formaten inte stämmer överens, det är bara 7 siffror långt på det gröna kortet i min hand. Provade olika varianter men fick till slut ge upp. Den här sidan är inte för oss med de gröna korten, helt enkelt, utan för dem som har DNI (spanska medborgare) eller har permanent uppehållstillstånd (vilket man kan be om efter fem år, läste jag nyss, och vilket är det som är ett riktigt residencia-kort om jag fattat det rätt).

Så i dag ringde jag till Policía Nacional-kontoret i Arroyo de la Miel, dit vi ska.
- POLICÍA! svarade till slut en man, han var väl irriterad över att jag lät det ringa så länge.
- Jag skulle vilja beställa tid för nytt grönt kort, svarade jag.
- Momento!
Sedan fick jag sitta och lyssna på  'Let it be' spelad på en melodika. Efter ett tag var det äntligen någon som lyfte luren och jag upprepade vad jag ville.
- Det kan du inte göra per telefon, du måste komma hit och boka, svarade han där i luren.
- Jag förstår inte ... Menar du att jag måste jag åka till kontoret för att boka en tid för en annan dag?
- .

Den här bilden har jag lånat från nätet,
en sådan där bild som snurrar runt överallt
så jag vet inte vem som äger den egentligen.

I dag har jag ingen som helst lust att åka dit, de stänger dessutom snart.
I morgon kommer kusinen och hans fru hit, de kunde inte komma i går för de åkte på magtrassel.
Onsdag? Måste väl det, polisen sa ju att de skulle komma tillbaka på torsdag (?). Borde väl i alla fall ha en tid bokad då att visa.

Jag som i min totala enfald trodde att jag skulle kunna boka tid via internet, åka dit på utsatt tid, visa upp våra padrónpapper och komma ut med nya gröna kort i handen på oss alla tre några minuter senare. Nä, jag lär mig tydligen inte ...

lördag 10 februari 2018

Lördagsgodis 2018 vecka 6

I all hast kommer här små välsmakande bitar ur veckans påse!

Godisbit nr 1
Nystädat! Ja, jag vet att jag tjatar men jag avskyr att städa!!! Men åh så härligt det är när det rent! Har lite småfix kvar men sedan är Casa Feliz redo att ta emot kusinen och hans fru som kommer i morgon. Två godisbitar i en, liksom!

Godisbit nr 2
Nyklippt gräsmatta! Eller kanske mer det att vädret i går - och i dag - var på flera veckor så pass behagligt att man kunde vara ute lite mer än mellan ytterdörr och bildörr. Att det har varit 2 grader på Malaga flygplats, 5 grader ute hos oss och mellan 13 grader (gästtoaletten) och 18 grader (uppvärmt sovrum) i huset hör inte hemma som en godisbit direkt så det pratar vi inte om.


Godisbit nr 3
Förbättrad Lengua! Sonen var ju inte helt OK där med sitt Lenguabetyg i julas och jag skrev tidigare om att jag gjort en massa stödord till honom. I förra veckan hade han ett nytt Lengua-prov och i veckan fick han resultatet att han klättrat över det magiska 5 poängsstrecket (Det ligger ett inlägg i utkast om betygssystemet i Spanien så mer om detta kommer.). Fortsätter han på detta sättet så klarar han det! Vad som gör det ännu lite mer extra är han la faktiskt inte ned så där enormt mycket krut på att lära sig ("Vad ska jag med detta till?!"), det finns alltså möjligheter till ännu bättre resultat. Men jag kommer inte att tjata ihjäl oss på honom, det är risk att det blir för mycket då. Han är ju ändå tonåring ända ut i fingerspetsarna med målbrott, finnar, tjafs, inte gå upp på morgonen ... Men han är fortfarande så gosig och vill gärna ha och ge en kram! :D

fredag 9 februari 2018

En kontroll och en spark

Det bankade på dörren i går eftermiddag. Fy vad jag avskyr den där dörrbankaren, det ekar i hela huset, det låter som att det är polisen som bankar! Ni vet, så där som det är i filmer:
- Police! Open up!

Den här gången var det verkligen polisen som bankade på.

Jag trodde när det bankade att det skulle vara ett bud men istället för en budkille med paket i handen så står där två polismän från Policía Local utanför när jag öppnade dörren. Det är ingen trevlig överraskning.
- Hola, sa de glatt.
- Hola, svarade jag och såg nog oerhört förvirrad ut.

Det där är blanketten, inte det faktiska padrón-papperet för det är vitt.

Sedan frågade de efter empadronamiento, de där papperen som visar att vi är skrivna i kommunen och på rätt adresss. Jag bad dem vänta där i dörren medan jag nervöst och stressad rusade in för att hämta Tjocka Pärmen och väste i förbifarten till mannen min att polisen var här och ville ha våra papper. Som tur är vet jag exakt var pärmen är med alla viktiga dokument så det gick ju fort. Med pärmen i handen och mannen min i släptåg gick jag tillbaka till dörren och letade upp plastfickan med de efterfrågade papperen.

De frågade hur många som bor här och vi svarade tre.
- Ni två? frågade en av poliserna.
- .
- Y su hijo, fyllde den andre polisen i och visade med handen längden på ett barn i femårsåldern.
- Sí, nuestro hijo, sa jag och visade med handen en bit ovanför mitt huvud. Sonen har vuxit en bit igen, nu får jag nästan titta uppåt.

Poliserna skrattade och frågade om vi hyrde och hur länge vi bott här, de ville se pass men det räckte med de gröna residencia-korten med NIE på som jag raskt kunde bläddra fram i pärmen. Dessa kort fotograferades av, med fel adress och allt. Så jag passade på att fråga om vi måste skaffa nya kort. Och ja, det måste vi. Jag suckade och gnällde lite över att vi måste krångla med det och betala för dem också men poliserna sa att nej, det kostar inget att ändra. Vi måste däremot boka tid och göra det snarast och sedan sa poliserna något om nästa torsdag som jag inte riktigt fattade men jag vinkade glatt hejdå till dem när de gick.

Jag stängde dörren och mannen min och jag tittade på varandra.
- Vad var det där för något? Vad ville de egentligen?
- Ingen aning ...

Sedan satte spekulationerna igång.

En teori var att de verkligen kollade dessa padrón för kommunerna får bidrag från staten för antalet skrivna i kommun. Många - framför allt de som inte är spanjorer - missar att ändra eller skriva ut sig när de flyttar och då får kommunen pengar de inte ska ha. Man kan ju tycka att det borde vara kommunfolk som gör denna kontroll, polisen borde ha bättre saker för sig, men de får nog inte knacka på dörrar och be om dessa papper så därför måste polisen göra det.

En annan teori var att de egentligen letade efter en av de tidigare hyresgästerna som vi sett det har kommit en del konstiga brev till. Dessa brev har vi lämnat tillbaka till postgubben och meddelat att den där engelsmannen bor inte här längre.

Den tredje teorin var en fråga som snabbt studsade in och ut ur huvudet: var det verkligen poliser? Jo, det stod ju en bil och allt utanför. Men det kändes liksom olustigt. Varför kommer de till oss som är så attans lydiga och gör allt som man ska? De som struntar i registreringar och allt, de får ju aldrig något trassel ...

Efter en del tittande på internet så hittade mannen min en liten kommentar om att på vissa ställen kommer polisen faktiskt och knackar på för att kontrollera att padrón stämmer. Så OK, nu bestämmer vi oss för att det var så det var. Nu lägger vi det här bakom oss. Avslutat.


Ja, förutom en sak då. Vi fick då den där sparken i häcken om nu måste vi nu omedelbums ta tag i de där attans gröna korten, de som jag brukar kalla för residencia-korten. Hur det går till med det lär det väl komma ett inlägg om i en inte alltför avlägsen framtid.

lördag 3 februari 2018

Lördagsgodis 2018 vecka 5

Det blir visst en godisbit efter middagen idag! Tre små korta men åh så goda!



Godisbit nr 1
Överlevnad! Kamelian jag fick av mamma och pappa för exakt ett år och en dag sedan har mängder med knoppar, fyra har börjat bekänna färg. Hoppas att de inte faller av!

Hur kan jag minnas datumet? Jo, det var ju i går som pappa fyllde jämna år och vi var på el viveros nära oss och köpte en blomma till honom. Och till mig. Grattis till pappsingen!


Godisbit nr 2
Värmande alster! Förra året när mamma och pappa kom hit hade mamma med sig "sockor" till mig som hon köpt av någon kvinna, har för mig att det var något välgörenhetsmässigt.

Alltså, de är inte vackra. Men de är så otroligt charmerande! Och väldigt mysiga att ha på sig när det är ruggigt ute och man kryper upp i soffan. Dessutom så matchar de nagellacket jag har just nu. :D

Godisbit nr 3
Överraskande WhatsApp-meddelanden! En av mina kusiner ska komma till våra breddgrader om någon vecka och frågade om vi ville träffas. Självklart! Vad roligt!

fredag 2 februari 2018

Flygförseningar och ersättning

I SAMARBETE MED FLIGHTRIGHT
Internet är ganska förrädiskt! Man sätter sig för att göra en enda sak - som att betala en räkning - men fastnar för något som ser roligare ut och så klickar man dit ... och dit ... Plötsligt har det gått en timme eller tre. Jag hamnade till exempel på en sida där en flygvärdinna i USA berättar om varför flygplan är sena. Det var ju en ganska intressant läsning!

I nästa ögonblick blir jag nästan lite arg! På ett flygplan sitter det normalt 200-300 personer med drömmar, planer och kanske stressade scheman. Alla dessa krossas till småbitar bara för att (som flygvärdinnan berättade) piloten tagit fel på dag eller gjort något så dumt att polisen inte släpper honom. Kanske lika bra att man inte vet den egentliga orsaken till varför planet är försenat!

Mannen min och jag var i Florida för många herrans år sedan. Planet blev sex timmar försenat när vi skulle hem och det var så drygt! Vi hade ändå tur för vi blev uppgraderade till Business Class och fick dessutom ersättning för förseningen. När vi 2008 skulle åka hem efter några veckor på Mallorca hade planet gått sönder på Arlanda och vi fick spendera 12 timmar extra i Palma med att bada och äta gott. Vi fick ersättning för utlägg samt en extra kostnadsfri sol- och baddag medan stackarna på Arlanda blev av med en. Undrar om de fick någon ersättning?

Det var det där med ersättning jag tänkte komma till. Vilket gytter det är! Vill du läsa alla EU-regler så finns de här att studera och där finns även en kalkylator som visar hur mycket du enligt lag har rätt att få. Det där är ju minimum. Vill sedan flygbolagen så står det dem fritt att erbjuda mer vilket är bra marknadsföring när nu ändå något går snett. För snett går det ju rätt ofta. Har för mig jag hörde någonstans att var fjärde plan är sent, det vill säga 15 minuter eller mer efter utsatt tid.


Men trots att till exempel Norwegian och SAS har bra och etablerade rutiner för ersättning vid inställda eller försenade flyg så är det ju inget som de glatt och automatiskt betalar ut bara för att kunden ska bli nöjd. Ibland måste man få kämpa lite för man har råkat ramlat mellan flygstolarna. Vid andra tillfällen måste man kämpa mer än man kanske orkar, man kommer inte vidare. Men det finns faktiskt hjälp att få vid de situationerna med. Det finns företag som specialiserat sig på att kräva tillbaka ersättning från flygbolagen, företag som Flightright som hjälper svenskar, ett annat är AirHelp och ett tredje är Refundme. De agerar på samma sätt men har lite olika upplägg på hur de beräknar kostnaderna. Flightright och Refundme har gjort det enkelt och tar 29,75 % på det du får tillbaka ifrån flygbolaget. AirHelp har en prislista med fasta belopp och procentsatser. Vid första anblick så ser det ju ut att vara en rätt stor del de tar i betalning för sina tjänster men två tredjedelar av något är trots allt mer än ingen del alls. Ingen av dessa tre tar heller betalt om ersättning inte betalas ut.

Det är ju bra att det finns alternativ om man inte kan, vill eller har möjlighet göra jobbet själv.

Bilden har egentligen inget med texten att göra
förutom att den för mig har mycket semesterkänsla.

Apropå att få tillbaka, visste du om att man har rätt att få tillbaka delar av flygskatten på en flygbiljett som man - oavsett orsak och biljettyp - avbeställer? Det kanske inte är så mycket - någon hundralapp eller så - men varför ge bort de pengarna till flygbolagen när man har rätt till det? De informerar inte om detta, man måste själv be om det. Oftast är det bara en fråga om att uppge bokningsnumret och flighten på flygbolagets hemsida så kommer pengarna tillbaka till dig. Några minuters jobb ... Tänk på att du kan kräva tillbaka detta flera år bakåt i tiden (det beror på vilket land det är men jag har sett tre år stå skrivet på flera ställen). En hundralapp eller två kan man göra en hel del med!

Statistiskt sett borde alltså alla ha varit med om en flygförsening eller inställt flyg om man flyger lite då och då. Har du det? Fick du någon ersättning?