lördag 17 augusti 2019

Lördagsgodis 2019 vecka 33

Lördag! Innan jag ställer mig och friterar falaflarna (heter falafel så i bestämd form plural, tro?) så har jag diskat ur förra veckans skål och fyllt på med nytt!

Hoppas det smakar!


Godisbit nr 1
Sonen i våra fotspår! När han fnissande pekar på menyn där det finns på tok för många E:n. (Det var väl i och för sig det enda som var roligt med det restaurangbesöket. La Tasca nere i marinan som vi tidigare tyckt haft bra mat, framför allt en god paella, kommer vi inte att gå tillbaka till.)

Godisbit nr 2
Puh!-känslan! Jag hällde med schwung ut en hink med vatten på gräsmattans torrare del och ser hur vattnet studsar upp i stora jordiga droppar mot tvätten som hänger på tork. Skit också! hinner jag tänka innan dropparna faller tillbaka ned mot marken, någon decimeter kort till de vita handdukarna.

Puh!

Som ett längre linne med lite vidd i kjolen. Intill till vänster hänger den andra favoriten.

Godisbit nr 3
Ny favorithemmaklänning! Mannen min var på möte inne i Málaga och jag knatade under tiden runt lite i kvarteren intill. Hittade en klädesbutik som var fylld med roliga kläder till väldigt bra priser! Hittade bland annat en jätteskön och sådär superenkel klänning som är perfekt att ha hemma, känns knappt att man har den på sig även om det är varmt! Den är vackert kanelfärgad och mannen kommenterade att blir jag lite brunare så kommer det se ut som att jag är naken.



Godisbit nr 4
Läcker fasad! Den hittade jag där i Málaga, tycker den var riktigt läcker. Extra godisbit var att jag hittade en del skyltar att fota när jag  fördrev tiden så det kommer på en Skyltsöndag. Men inte i morgon, då tror jag nog att det kommer från Serbien.

fredag 16 augusti 2019

Mina bokmärken - nr 15: Jalapeño

Boklysten skriver så här på sin blogg:
"Vad har du mellan sidorna den här veckan? Är det senaste kvittot från ICA, ett gem från jobbet eller kanske du också alltid använder ett bokmärke? Är det inte dags att visa upp vad du använder just nu? Eller kanske du är som jag, samlar på bokmärken? Oavsett vad du använder, visa upp det!"

Marcapáginas número 15


Det här faller lite in under kategori "Bokmärke Cajsa Warg". Fast egentligen inte, jag sparade det för att jag tycker att det är lite häftigt! Dessutom i bra kvalité som bokmärke och ett minne av en gåva.

Det är en krukväxtetikett som satt i en kruka med jalapeño som jag fick av Fru Cuba för tre år sedan. Hon hade dåligt samvete för att bevattningen av mina växter inte gick som planerat så ett gäng tackade för sig, det var när vi åkte till Serbien och Sverige under tre veckor 2016.

Plantan jag fick av henne levde länge, över förväntan, även efter att jag hade avskrivit den och ställt den i en kruka gömd bakom timjan och gräslök. Då satte den plötsligt en ny frukt:

Augusti 2017

Nu har den tackat för sig, i alla fall.

Paprika- och chilifrukter är roligt att odla. Ofta får man bra avkastning i kombination med en oerhört vacker planta. Mitt exemplar ovan skyltar ju kanske inte med en vacker växt, den ser ju inte mycket ut för världen men som sagt, jag hade redan avskrivit den och trodde den var död.

Kanske borde jag se om det är något liv kvar i fröerna jag har från olika paprika- och chilifrukter jag har sparat?!

📙

Mina tidigare publicerade bokmärken hittar du under etikett Bokmärken.
Vill du se vad andra har mellan sina boksidor så besök gärna Boklysten, BP, Gerd, Hanneles bokparadis, Klimakteriehäxan, Mösstanten och Älskar att läsa. Alla är inte aktiva längre.

onsdag 14 augusti 2019

Serbien 2019 - Lido

Allt sedan jag besökte Belgrad för första gången har jag hört talas om detta Lido, badstället mitt i floden! Jag har alltså hört talas om det i 30 år, hur fint det var när mannen min badade där som liten med sin familj. Så på önskelistan i år var att vi skulle ta oss dit!

Donau rinner från vänster till höger på kartan.
Sava är den mindre floden som kommer nedifrån.
Zemun ligger till vänster på kartan och Belgrad innerstad till höger.


Lido ligger på ön Veliko Ratno Ostrvo, Den Stora Krigsön, och ligger vid Zemun precis där floderna Donau och Sava går ihop.

När mannen min var liten fick man åka båt över, sedan flera år tillbaka har militären lagt en pontonbrygga (det orangea strecket på kartan) så det är numer lätt att ta sig dit. Som mannen min sa, det är nog många sura småbåtsförare nu som mist sin inkomst från badgästerna.


Vid bryggans fäste vid fastlandet sitter det en slokande militär, det var varmt!


På skyltarna står det att man får inte gå inom rött område (vilket alla gjorde), inte stanna och uppehålla sig på bron (hoppas det var OK att jag stannade till och fotade) eller hänga ut eller hoppa från bron (det gjorde vi inte).


Lite konstig känsla att gå på bron. Den är en gedigen militärbro och det var intressant att se hur den var konstruerad, hur bitarna satt ihop.


Mindre båtar satt fast i bron, antar att det är med dessa som bitarna flyttas runt och att man snabbt kan öppna bron om det finns behov för det.


Den är så stabil att fordon ska kunna köra över men inte ens om jag fick skulle jag vilja köra med en bil på bron!


Där är sandstranden!


Precis när man kommer över bron möts man av en informationsskylt.



Skulle tippa på att det där är ordningsregler. Japp, mannen min översatte åt mig och kortfattat så står det att det är ett naturskyddsområde och det är förbjudet att i stort sett röra flora och fauna (inte plocka därifrån eller tillsätta, döda eller skada), inte skräpa ned, inte röra sig utanför vägarna, inte störa med höga ljud (tror inte de som anordnade en musikfestival där för några år sedan hade läst skylten) eller vara på ön i stora anordnade grupper utan tillstånd, inte elda ... Ganska självklara saker, egentligen.

Ön är häckningsplats för många fåglar, bland annat ett örnpar som lockar många besökare till ön. Det finns växter där som är ovanliga och utrotningshotade. Då hela ön är väldigt låg översvämmas den emellanåt. Det har därför hänt att de vildsvin som bor på ön har påträffats inne i stan, senast hände det nu i juni (en kort YouTube-film) då de simmade över till fastlandet.


De olika områdena på ön (vilket jag inte helt greppar vad de menar):
Gult: första gradens skydd
Grönt: andra gradens skydd
Rött: tredje gradens skydd (vilket borde vara lägst eftersom det är där badplatsen är)
Blått: vattenskyddsområde
Vitt: vägarna på ön


Man kan bada runt hela den sandiga spetsen. Ett litet område är markerat med små bojar (syns inte på bild så jag har markerat med orange) är under uppsikt av en badvakt. Inom det området är det också lite mer rensat på flodbotten. Det är väldigt grunt, längst ute vid strecket når vattnet knappt till knäna. Men trots att vattnet är grunt och verkar ganska stilla så är det en flod och vattnet rör sig faktiskt ganska fort och kraftigt. Det ser man när det flyter förbi något i vattnet.


Sanden vi lagt våra handdukar på var ganska hårdpackad och finkornig. Strax bakom oss kunde man även ligga på gräset. Men vi gillar ju att få sand mellan tårna!


Precis intill strandkanten var det lite mer "skräp" från floden: snäckskal, stenar och små bitar av drivved.


Badade vi då? Visst gjorde vi det! Men det är en lite konstig upplevelse, vattnet verkar som sagt stilla på ytan men man dras med så det är inte ett ställe man lägger en luftmadrass på och slappar lite i vattnet. Vattenkvalitén var vi osäkra på så det var med stängd mun vi badade och sedan direkt upp till duscharna för att tvätta oss rena. En del säger att vattnet är OK, andra säger att det är hur skitigt som helst. Antagligen är det sant båda två, det beror bara på vilken dag det är och vad som har hänt högre upp i floderna.

Vid badplatsen finns det även en liten servering så vi köpte varsin dricka och krofne vilket är som en friterad munk, i detta fallet fylld med Nutella. Gott!

Vi hade kanske inte väldens bästa väder den här dagen med de stora molnen som skymde solen. Men det gjorde inte så mycket egentligen, det var behagligt ändå i både luft och vatten.

Så nu har jag varit på Lido och badat i Donau!

tisdag 13 augusti 2019

Nytt spanskt körkort del 8 - Besöket på Jefatura nr 3

- Kunde du inte ha hittat någon annan dag? Det är tisdagen den 13:e, sa mannen min när jag informerade honom att jag bokat tider.

I Spanien är det nämligen inte fredagen den 13:e man ska frukta, det är tisdagen den 13:e. Inte bokade jag om, inte! Borde kanske ha gjort det ... Varnar föga oväntat för ett frustrerat inlägg.

Statyn gjord av Rosa Serra 2008, står vid entren till Jefatura Provincial del Tráfico i Málaga

"En memoria de las víctimas por accidente de tráfico, contra la indifirencia y el olvido"

Till minne av offren vid en trafikolycka, mot likgiltighet och glömska

Vi åkte nämligen till Jefatura Provincial del Tráfico i Málaga i dag. Vi hade två orsaker: den första var att dra igång min förnyelse till spanskt körkort eftersom mitt körkort går ut i november. Det andra var att avkräva status på mannen mins ärende, hur det går med hans förnyelse. Det är över tre månader sedan nu och inget har hänt.

Så i dag packade vi in oss i bilen alla tre och hittade som tur var en parkeringsplats precis utanför den mindre vackra byggnaden. Jag hade tid 12:40 och mannen min 12:50. Vi var på plats 12:05, det flöt på snabbare än väntat i trafiken. Det var väl det enda som flöt på ...

Jag skulle ankomstregistrera mig genom att slå in mitt NIE i automaten och fick till svar att den bokade tiden redan passerats. Va?! Samma resultat med mannen mins tid. Hade vi missat, var det fel dag? Nej, 17 heller! Det var fler förvirrade människor där. Jag fick tag på en vakt - som faktiskt var väldigt trevlig! - och han informerade mig om att man kan bara ankomstregistrera sig max 25 minuter innan annars blir det felmeddelanden!

Bara en sådan sak får en ju att ta sig för pannan ...

Vi slog oss ned och väntade. Länge. Till slut kom mitt nummer upp och jag lämnade fram all dokumentation enligt konstens alla regler - foto och allt - till gubben bakom rutan. Det flöt på ganska bra. Jag vill passa på att tipsa om följande (som jag har uppdaterat Del 1 i denna fantasysaga om) som underlättar och snabbar på processen:
  • Fotot ska vara på vit bakgrund (tur jag hade frilagt ett från den ljust beiga bakgrunden jag hade och att jag tagit med båda varianter),
  • Körkortet ska ju kopieras. Passa på att på samma papper även kopiera in NIE (gröna kortet) och ID-handling (nationellt ID-kort eller pass).

Nåväl, jag fick tillbaka den stämplade kopian av Modelo 3.
- Du kommer att få ett mail till den adress du har skrivit in på blanketten, då ska du komma hit igen.
- Hur lång tid tar det? frågade jag
- Tre-fyra månader, sa han och ryckte nonchalant på axlarna.
- Mitt körkort går ut då.
- Jaha? tyckte han avspisande.

Jag samlade ihop alla mina papper och gick till mannen min och sonen, de väntade fortfarande på mannen mins tid. Och vi fick vänta lääänge bara för att komma till samme gubbe bakom luckan.
- Jag vill veta hur det går med mitt körkort! krävde mannen min och slängde fram sitt stämplade Modelo 3.

Gubben tittade på blanketten och blev alldeles konfys, började klia sig i huvudet, reste sig och gick fram och tillbaka, funderade på att fråga någon. Till slut fick han tydligen någon idé, gick till ett arkivskåp och letade upp mannen mins mapp. Sedan började cirkusen.

Kortfattat blev det så här: på tre månader har de inte ens skickat det vidare till Sverige. Inget har hänt. Det vet vi för medan vi väntade inne på Jefaturan fick vi lägligt ett svar ifrån Transportstyrelsen via e-mail, de har inget sett från Spanien. Bra jobbat ...

Eftersom han nu hade mappen framme försökte mannen min lämna över sitt foto eftersom de ännu inte har fått/tidigare hade vägrat ta emot det och den här gången gick det bra ända tills gubben skulle ha NIE i original. I Spanien bär man normalt inte med sig NIE i original, man har en inplastad kopia då originalet endast är ett papper med plast på ena sidan och går lätt sönder. Men eftersom mannen min inte hade originalet med sig - däremot sitt ID-kort och körkort - så tvärvägrade gubben och bara sköt allt tillbaka igen mot oss. Vi försökte med att de har ju redan sett originalet, accepterat det men NEJ!
- Men titta här! sa mannen min och pekade på sitt stämplade Modleo 3. Ni har accepterat och redan sett mitt NIE i original precis som körkort och ID-kort! Ni har redan sett att det finns! Varför måste ni se det igen?!
Men gubben envisades, han skulle ha NIE i original för att han skulle göra något. Vi fortsatte tjafsa, han har ju redan sett det och accepterat men nej. Till slut bara tvärvände ahn och gick! Vi bara gapade ...

Då kom det en kvinna fram på andra sidan disken, hon såg väl att det gick åt skogen. Hon sa att varje gång man är där ska man ha originalet med sig, det är en myndighet!

Att man har ett nationellt ID-kort accepterat inom hela EU är tydligen irrelevant. Vid det här laget rykte det genom både öron och näsor på oss.

Gubben kom tillbaka efter ett tag.
- Vill ni boka ny tid?
- Vi gör det själva! fräste jag och rafsade ihop alla papper.

Så det har jag gjort nu, vi ska dit på fredag igen och antagligen råkar vi väl på den där gubben igen. Mannen min har börjat muttra om att anlita en gestoría vilket även läkaren jag träffade rekommenderade oss att göra för att det skulle gå fortare. Men jag tror inte att det går inte fortare, läste nyss om en som gått via en gestoría och han har väntat sedan november ...

Fortsättning följer. Som alltid.

🚗🚗🚗

Vill du läsa de andra delarna så hittar du dem här:
Del 1 - Steg för steg 
Del 2 - Tidsbokningen
Del 3 - Läkarbesöket
Del 4 - Besöket på Jefatura de Tráfico
Del 5 - Besöket på Jefatura nr 2
Del 6 - Modelo 03  
Del 7 - Puntos
Del 8 - Besöket på Jefatura nr 3

måndag 12 augusti 2019

Det brinner i Andalucien - Plan INFOCA

- Det brinner! ropade mannen min och tittade ut mot havet kring 11-tiden på förmiddagen i lördags.

Och ja, en kort bit bort såg vi tjocka rökmoln dra iväg och höga eldslågor slå upp från bergskanten. Skulle jag ringa 112? Fast de var säkert medvetna ... Någon annan har säkert ringt ...  Hur skulle jag förklara var det brann, jag vet ju inte vad området där borta heter? "Det brinner på kullen mellan mig och havet?"

Men hellre ett samtal för mycket än inget och jag fick väl försöka förklara var det brann bäst jag kunde. Så jag gjorde min plikt och ringde 112. De var som tur var redan medvetna om branden och jag hörde brandbilarna komma medan jag stod med telefonen mot örat.

Den här branden var nära, kanske 600 meter ifrån vårt hus. Som tur var - för oss - blåste den starka vinden åt Málaga och dessutom är det en ganska bred väg emellan. Men i alla fall. Det är otäckt. En lång stund efteråt kunde vi se brandmännen stå där och spola.

Jag har sedan juni börjat följa ett Twitterflöde, @Plan_INFOCA. Det står för Plan de Emergencia por Incendios Forestales de Andalucía, Skogsbrandsberedskap i Andalusien. Där får man information om de bränder som pågår i Andalusien och vilken status de har, om de är under kontroll, helt släckta och så vidare.



Dessutom lägger de ut videofilmer om deras arbete, visar vilka helikoptrar och flygplan de har till sin användning. Väldigt intressant, faktiskt. Där kan man även läsa teorin om hur elden sprider sig, hur de bearbetar det, deras redskap och liknande.

Dessutom så kommer de ju med råd och väldigt välbehövliga pekpinnar:


Det är under 1 juni till 15 oktober förbjudet att ute i markerna grilla, köra bilar, tälta och självklart slänga fimpar. Och ändå ser man varje gång man kör bil någon som flickar ut en glödande fimp genom rutan.

Emellanåt informerar de om vad som orsakat en brand. Det kan ha varit en fågel som flugit in i en högspänningsledning och flammande landat i det torra gräset. Det kan även vara ett ljus som sörjande har tänt vid en olycksplats.


Som man kan se är det extremt stor brandfara i de röda områdena.

Jag har tyvärr tappat räkningen men jag tror att bara i Benalmádena kommun har det under den här sommaren varit en fem-sex bränder. Och än är det långt kvar tills det börjar regna.

söndag 11 augusti 2019

Skyltsöndag nr 119 - Alan Ford

När jag visade er bokmärket i fredags så visade jag er faktiskt inte allt från den fullsmockade lilla serietidningsbutiken i Belgrad där mannen min köpte sin barndoms seriefavorit: Alan Ford. Så här kommer resten!


Knjižara Alan Ford vilket betyder bokhandel Alan Ford.


Fönstren är på utsidan igensatta med klassiska seriefigurer som Modesty Blaise och Lucky Luke, seriefigurer kända även i Sverige. Jag gillar collaget!


Även insidan av dörren är plats för fler skyltningar: en klassisk Alan Ford samt en modernare skapelse: en poster för filmen Deadpool 2.


Samma bild som jag visade i fredags, den knökfyllda butiken! Första gången vi besökte var det som sagt en hel del människor där, sonen och jag stod utanför och väntade efter att snabbt ha tittat runt och upplevt butiken. Andra gången var det så mycket människor både inne och utanför att vi inte ens försökte gå in. Det visade sig att det var lite kalas på gång, ägaren fyllde 70 år och de hade ställt upp tallrikar med lite korv på tidningshögarna och de drack öl ur flaskor. De bad om ursäkt för detta men jag tycker det var roligt! Väldigt gemytligt!

En sådan där tidning, ca 120 sidor, kostar ca 260 dinarer
(flytta kommat ett steg åt vänster blir det i kronor, två steg i euro).

Förresten, mannen min påpekade att figuren på fredagens bokmärke inte alls var Alan Ford vilket han ju hade rätt i. För så här ser Alan Ford ut! Där är han, i egen hög person på de första två numren som kom ut 1969 och de trycks fortfarande.


Med åren har det kommit nya tecknare, det brukar ju bli så. I dag samarbetar Dario Perucca och Omar Pistolato vid skapandet av bilderna. Så här ser omslagen till magasinen ut i dag.

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

lördag 10 augusti 2019

Lördagsgodis 2019 vecka 30-32

Godisskålen har nu diskats ur, den har stått och samlat damm de senaste veckorna medan vi har varit i Serbien. Inte för att det har funnits godisbitar, jag har bara inte orkat rota runt.

Men nu står den nydiskad och skinande ren och det är ju lördag. Så varsågoda, låt er väl smaka på godbitarna som får representera de senaste veckorna!


Godisbit nr 1 - vecka 30
Fungerande automatbevattning! Förra gången Fru Cuba skulle se om vårt hus blev det något fel med automatbevattningen så det blev lite ... öken ... i krukor och gräsmatta. I år gjorde jag en annan variant, köpte en "sprinklerslang" för några EUR och drog dem över krukor och gräsmatta, kopplade till timer. Funkade superbra!


Nu måste jag klippa gräset också! Inget gott som inte ... Eller hur var det nu?


Godisbit nr 2 - vecka 31
Viloplats i affären! Jag tror jag har påpekat det förr men det är förskräckligt att det i stora butiker inte finns någonstans att slå sig ned en stund, hämta andan. Vem som helst blir ju dödstrött av att springa runt i en matbutik, det behöver man ju inte ens vara äldre eller lytt för.

När vi var på det stora Carrefour i Torremolinos i veckan fann jag denna nya installation, längst in vid de manuella diskarna, det fanns faktiskt på några ställen till. "Vilozon, ta din tid" står det på texten runtom. Må de få finnas kvar.

Godisbit nr 3 - vecka 32
Mannen mins moster! Det är en parant och kapabel kvinna, det! Med många åsikter om hur saker och ting ska göras och vara här i världen, har hon sagt det så gör man också så. Ungefär. Att vara svärdotter till henne (läs: en serbisk mamma) kan inte vara lätt, ingen kvinna är nog riktigt god nog åt hennes son.

Mannen min har vuxit upp med sin moster som en andra mamma så på ett sätt så är jag faktiskt hennes svärdotter. Konstigt nog så gillar hon mig precis som jag vet att min svärmor gillade mig. Trots att jag inte gör saker så som hon anser utan som jag tycker. Eller troligen gör jag dem någonstans mittemellan. Jag är långt ifrån en diplomat men jag har ju överlevnadsinstinkt. Och jag gillar ju henne!

Faktum är att i går ringde moster till mig och sa att hon saknade mig! Ja, hon saknade så klart herrarna också men att hon ringer till mig och säger det, jag tror inte ni förstår hur stort det är! I alla fall för mig.


Nu ska jag fortsätta några varv till på flaskhållaren i lite glittrigt grönt garn till henne. Hon fick en i beige garn för ett år sedan och älskar den, använder hela tiden i sin handväska! Men grönt är hennes färg så jag hoppas att Correos och serbiska posten sedan sköter sig!

Sedan ska jag hoppa i poolen och göra mig i ordning så att vi kan ta oss till någon bra restaurang. Jag vill ha paella!

fredag 9 augusti 2019

Mina bokmärken - nr 14: Alan Ford

Boklysten skriver så här på sin blogg:
"Vad har du mellan sidorna den här veckan? Är det senaste kvittot från ICA, ett gem från jobbet eller kanske du också alltid använder ett bokmärke? Är det inte dags att visa upp vad du använder just nu? Eller kanske du är som jag, samlar på bokmärken? Oavsett vad du använder, visa upp det!"

Marcapáginas número 14


Mannen min är inte bara en suveränt duktig serietecknare, han älskar så klart att läsa serier. Det var så han tidigt lärde sig läsa. Och ungdomsfavoriten i Serbien var Alan Ford.


I kvarteret där mannen mins moster bor finns det en liten butik och den är knökfylld med serietidningar. Självklart ville mannen min dit, han ville köpa tidningar med sig hem med Alan Ford. Och det var då han fick med sig bokmärket jag nu visar. Eller egentligen är det väl en liten fickkalender. Men ett perfekt bokmärke är det, i alla fall!


Själv har jag aldrig hört talas om denne seriefigur men med tanke på att han "föddes" samma år som mig så har han ju i alla fall 50 år på nacken vid det här laget. Det är en italiensk serietidning ursprungligen skapad av Max Bunker och Magnus (illustratör), alias för Luciano Secch respektive Roberto Raviola, och ges ut av förlaget Zagor. Tidningen är en satirisk version av de klassiska agentserierna, fylld med svart humor.

Det lustiga är att än i dag är detta månadsmagasin otroligt populärt i de flesta länderna i det forna Jugoslavien, så pass så att det gjorts böcker, filmer och teaterföreställningar som bygger på karaktären Alan Ford.

Tänk så mycket man inte vet!


Att komma in i seriebutiken var en upplevelse! Från golv till tak, proppfyllt med serietidningar på serbiska. Sonen och jag hade (i tysthet) hysteriskt roligt åt hur de stavat namnen på de så välkända seriefigurerna: Daredevil heter Deredevil, Iron Man kallas Ajron Men, Batman är Betmen ... Precis på samma sätt som i Spanien!

Vad jag tycker var suveränt var att den lilla yttepyttiga butiken var välbesökt, så pass att sonen och jag gick ut för det var så trångt. Det var alltid folk där när det var öppet!

📙

Mina tidigare publicerade bokmärken hittar du under etikett Bokmärken.
Vill du se vad andra har mellan sina boksidor så besök gärna Boklysten, BP, Gerd, Hanneles bokparadis, Klimakteriehäxan, Mösstanten och Älskar att läsa.

torsdag 8 augusti 2019

Serbien 2019 - Semesterresan

I lördags hämtades vi av Fru Cuba vid flygplatsen, då var vi trötta minsann! Jättetrötta! Vi hade gått upp vid tretiden på morgonen och jag hade inte sovit något innan dess - bara legat där i bäddsoffan några timmar - så jag var väl inne på fjärde andningen eller så.

Sedan hemkomsten har tvätt tvättats, torkats och lagts på hög för att senare vikas inför garderobsförvaringen. Fastnar alltid för detta, att försöka få in saker i garderoberna är ett bestyr! En del saker har ännu inte nått sin slutförvaring. Endera dagen ...


Poolen har rengjorts och fyllts på, ett nytt alldeles guldgnistrande flytetyg har inköps till mig för kaktusen har stuckit sig själv och en "arm" har säckat ihop men det är OK för mig, gillar inte kaktusen men mannen min gör det. Det är skönt att åter få ligga och guppa på något i poolen medan tankar och intryck sorterar sig.

Det är mycket som behöver bearbetas där inne i skallen efter denna resan, känner jag. Det är som att vi behöver semester! Det där var ingen semester, direkt. Det var ... mycket! Åt alla håll och kanter. Som mannen min sa, det här är första gången vi på en semester längtat hem, till den egna sängen, till poolen, till att bara få slappa en stund.

Den torra gräsmattan innan vi åkte.
Så ser det inte ut nu ....


Skönt att se att alla växter klarat sig, den här gången fungerade automatbevattningen.


Det kommer komma lite inlägg om vad vi gjort och hittat på, misstänker att det kan vara bra för mig att få skriva ur mig en del saker också, sortera upp mig! Det låter som att det ska komma hårresande saker, men nej det gör det inte. Vi har haft sköna semesterstunder också så klart!

tisdag 6 augusti 2019

En massa registreringsskyltar

Så hur var det nu då med registreringsskylten? Var det en diplomatbil sonen såg där på den spanska vägen?

Nej. Troligen inte, i alla fall.


En blå skylt med registreringsnummer som börjar med OI indikerar att detta är en bil som tillhör Organismos Internacionales, ett internationellt organ. Den har samma rättigheter som en diplomatbil. Om det står en bokstav efter OI så står det för landet som innehar bilen.

Saknas OI så är det med största sannolikhet en taxi eller liknande (som Uber eller Cabify) då de enligt lag ska ha blå registreringsskylt. Nyregistrerade taxibilar ska redan ha det medan äldre bilar måste byta inom ett år.


Den röda skylten där det börjar med CD, där har vi diplomatbilen, Cuerpo Diplomático. Om det står en bokstav efter CD så står det för landet som innehar bilen.

Skulle den dock sakna CD så är det en "vanlig" personbil som är "lite mitt emellan". Det kan vara att man väntar på den riktiga registreringsskylten (vilket är konstigt för det tog 5 minuter i butiken) eller att bilen är ute för testrunda, att den utvärderas av en tekniker eller en potentiell köpare.
 

Den gröna med CC är för konsulatbilar, samma där som med diplomatbilen om det står en bokstav till efter CC.

Ser man en bil med grön registreringsskylt utan CC så är det en ny bil från utlandet som väntar på sin omregistrering till det spanska regelverket. (Det finns några olika varianter men det är det korta/enkla svaret.)


TA på den gula skylten står för Técnico y Administrativo del cuerpo diplomático, det vill säga personal som arbetar med administration och teknik på till exempel en ambassad. Det är alltså inte en ambassadbil. Men nästan.

Eller så är det en moped! Fast så saknas TA på skylten.


Den vanligaste skylten i Spanien är en vit skylt där registreringsnumret är uppställt som 0000 XXX, dvs fyra siffror följt av tre bokstäver. Här på Costa del Sol ser man ofta bilar vars registreringsnummer börjar med MA följt av sex siffror, då är bilarna äldre och visar att bilen är registrerad i Málaga före år 2000. Är det enligt principen XX 0000 XX är bilen ännu äldre, före 1971.

Det finns en hel del specialskyltar där det börjar med en bokstav följt av siffror men det är så många varianter att det blir rörigt och relativt ointressant. Oftast är det för att det tillhör vissa instanser i samhället (Guardia Civil, flygvapnet, jordbruksverket och liknande) eller att de är temporära på något sätt. Den enda jag kan tycka är lite kul är de som börjar med H för det är historiska bilar, veteranbilar.

Jag kom på en sak till som jag brukar se på bilarna här. Det brukar sitta en vit fyrkantig etikett med SP på och jag har under flera år undrat vad det står för. Jo, det står för Servicio Publico och det är alltså fordon som på något sätt är allmänna i ett företag eller organisation och som vem som helst kan framföra, fordonet tillhör inte en speciell förare. Jag ser dem på lastbilar, taxibilar, bussar och liknande.

Källa: Registreringsskyltarna och informationen har jag fått ifrån CONVI

fredag 2 augusti 2019

Mina bokmärken - nr 13: Vad man har till hands

Boklysten skriver så här på sin blogg:
"Vad har du mellan sidorna den här veckan? Är det senaste kvittot från ICA, ett gem från jobbet eller kanske du också alltid använder ett bokmärke? Är det inte dags att visa upp vad du använder just nu? Eller kanske du är som jag, samlar på bokmärken? Oavsett vad du använder, visa upp det!"


Marcapáginas número 13


Alltså, det här är ju egentligen inte så mycket att visa upp som ett bokmärke. Alla dessa reklamblad som ligger med i tidningar man köper och prenumererar på, man blir lätt trött på dem. Men som bokmärke fungerar det alldeles utmärkt! Detta bokmärket faller in i kvitto-kategorin, det vill säga inget man använt för att det var fint eller kul utan det papper som råkar vara närmast till hands när man irriterande nog blir avbruten i läsandet. Eller om man måste göra något annat. Som att sova. Kanske äta.


Samtidigt blir det lite lustigt med denna typen av bokmärken. Man får också en påminnelse om minnen man har och saker man upplevt. Jag hittade det hopvikta bladet om att köpa Kalle Ankas pocketar i en av sonens böcker, 'George och universums hemlighet' av Stephen Hawking och hans dotter Lucy. Vi hade boken med från Sverige, sonen och jag höll på att läsa den just då under resan ned och jag minns också att vi satt där sida vid sida och jag läste högt ur boken på det första stället vi bodde när vi flyttade hit till Spanien, nästan på dagen fem år sedan! Det kändes lite lustigt att se lappen sitta där i boken, minst fem år gammal. Boken var bra, om jag minns rätt. Den blandar fakta om universum med en bra historia och har man ett vetgirigt barn är den väldigt läsvärd. Men det är faktiskt Kalle Anka också!

Jag lät lappen ligga kvar i boken efter att jag hade fotograferat den.

📙

Mina tidigare publicerade bokmärken hittar du under etikett Bokmärken.
Vill du se vad andra har mellan sina boksidor så besök gärna Boklysten, BP, Gerd, Hanneles bokparadis, Klimakteriehäxan, Mösstanten och Älskar att läsa.