onsdag 6 februari 2019

Lilla svärmor

Jag var så glad förra tisdagen när jag kom hem från min träff med Lena i Wales. När jag öppnade dörren hem satt mannen min i soffan:
- Mamma ligger på sjukhus, hon har lunginflammation och det är inte bra.

Luften gick ur en. Som en knytnäve i magen.

Mannen min hade sedan dagliga samtal med moster i Serbien. Svärmor blev inte bättre utan tvärtom. Hon låg nedsövd för att hjälpa kroppen att läka. Men hjärtat hade tagit stryk så även om lunginflammationen åtgärdades så ...

På kvällen i lördags ringde moster. Svärmor hade somnat in under eftermiddagen.

Så här sitter vi med en saknad som ord inte kan beskriva, många frågor vi aldrig kommer få svar på. Vi har pusslat ihop en del men bitar saknas, det är stora hål och vi hittar inte bitarna. Varför sa hon inget om hur dåligt hon mådde? Ville hon inte vara till besvär? Fattade hon inte själv?

Men större än frågorna är ju saknaden. Vi har inte riktigt kommit till det stadium än där minnena är kära, just nu är de bara råa och river.

Jag hade velat lägga upp det enormt vackra fotot på svärmor som hon lät göra i somras nere i marinan, hon är så otroligt vacker! Var så otroligt vacker ... Men mannen min vill inte det och det får jag respektera, det är hans mamma. Som han säger, man vet aldrig vem som ser fotot och att bli meddelad på det sättet, via en blogg ...

Känslorna vi just nu orkar ta hand om är få. Men en är tacksamheten över är att hon var här i somras, att det blev av, att hon hade det så bra här med oss, hur hon njöt av att en sista gång få bada i havet som hon älskade, umgås med son och sonson som hon älskade över allt annat
- Lepi moj.

Lilla svärmor.

Vila i frid tills vi ses igen - på ett eller annat sätt.

solsomsol.com
Det ringde på mannen mins telefon, det stod någon utanför grinden.
Ett blomsterbud.
Tårar igen.Vår underbara samarbetspartner i Kanada hade skickat dessa.
Thank you, Bev!

12 kommentarer:

  1. Så sorgligt! Och att finna orden när en älskad nära inte längre är med oss är svårt. Nästan omöjligt. Minnen finns kvar och det är det vi kan bevara och ta med oss vidare. Sedan kommer ofta frågan "varför" i många olika varianter. Och där förblir vi oftast ovetande. Många tankar till er.

    SvaraRadera
  2. Saknar de rätta orden just nu! Jag beklagar sorgen från hela mitt hjärta och jag lider med er. Minns alla inlägg du gjort om hennes goda mat/recept. Å även om hon retat dig många gånger som svärmödrar brukar göra så verkade du ha gillat henne skarpt. Å hon kan ju inte ha varit så himla gammal heller...

    Nej, jag är otroligt ledsen åt era vägnar. Försök minnas de fina stunder ni hade med henne.

    Å om man vill se något positivt här, vilket man kanske ha svårt att göra, så är det väl att hon somnade in fort, behövde inte lida och att hon inte blev en grönsak, vilket hon definitivt inte velat vara så som du beskriver den pigga fina kvinnan.

    Varm kram Emma till dig och mannen din.

    SvaraRadera
  3. Åh, Emma så ledsamt.
    Jag vet precis hur det känns att få ett oväntat dödsbud via telefon. Samma sak hände mig för två år sedan när min pappa helt utan förvarning gick bort.
    Beklagar av hela mitt hjärta <3

    SvaraRadera
  4. Alltid lika smärtsamt när någon nära och kär oväntat rycks bort. Det där sista besöket hos er och badet i havet i somras blir nu extra värdefullt för er att minnas och vårda. Mina tankar finns hos er. Ta väl hand om er!

    SvaraRadera
  5. Men så ledsamt och sorgligt att höra! Beklagar sorgen. Tur ändå att ni hann träffas i somras. Det kommer att göra ont länge (för alltid, faktiskt), men sen finns ju alltid dom ljusa minnena kvar.
    Stor KRAM!

    SvaraRadera
  6. Sorgligt. Beklagar verkligen er förlust. Och alla de där frågorna man inte ställde, alltså inte fick svar på - den känslan är alltför välbekant!

    SvaraRadera
  7. Så sorgligt! Jag beklagar er förlust. Avstånden hjälper inte när det det blir så här ... verkligen inte!
    Ordlösa varma tankar till er - även om "prayer and thoughts" inte rättar upp världen så ... är det svårt att komma på något annat att bidra med i er sorg!

    SvaraRadera
  8. Oh, vad ledsen jag blir. Beklagar sorgen. Finner inga mer ord just nu. Vill du prata, kontakta mig.
    Stora kramar!

    SvaraRadera
  9. Fy så ledsamt och tråkigt.
    Stor kram till er

    SvaraRadera
  10. Hej Emma!
    Beklagar sorgen! Blev tårögd, du skrev så fint. Jag är överkänslig för sorg...det är en förfärlig känsla :(
    Varma kramar! P ♥♥

    SvaraRadera
  11. Jag beklagar verkligen sorgen Emma❤
    Det går inte beskriva med ord hur din man, son och du känner er just nu. Låt tiden läka alla sår min vän// kram

    SvaraRadera
  12. Åh, nej så oändligt sorgligt! Beklagar så er stora förlust och skickar mina varmaste tankar. Vet tyvärr så väl hur det känns, att förlora en förälder/nära släkting. Stora kramar <3

    SvaraRadera