Kattdomesticering - del 2

Dagen efter tog jag detta kortet, då var solen redan bakom berget.

Jag tittar ut över kanten, ned i den obebodda trädgården nedanför oss.

Åhhhh...!

Fyra små kattungar leker i solskenet medan Kattfröken håller koll. Och de är så söta. Så fina. Så roliga. Så ... plockbara! De är helt klart kring 10 veckor, springer och biter syskonen i svansen medan mamma Kattfröken (borde väl numer kallas för Kattfrun) säger till dem att inte gå för långt.

En är randig i svart och grått.
En är vit med röd svans, fläckiga baktassar och fina färger på huvudet.
En är vit och svart.
Och den sista ser ut som sin mamma, vackert sköldpaddsfärgad med vit bakgrund och stora fläckar i rött och svart. Lika skygg också, och håller mer till bland buskarna än med syskonen.

Jag måste ladda kamerans batteri så att jag kan ta ett foto på dem, med den bättre zoomen!

Intill sitter Alin, den nyfikne kissen, som säkert är onkel, bror eller pappa till den urgulliga lilla samlingen. Han håller koll på dem han med, biter till dem i nacken om de gör dumheter. Han ser att jag står där och iakttar men han verkar ha insett att jag inte är en fara, han bara tittar och kisar med ögonen. Så som katter gör när de är välvilligt inställda.

Bara två meter ifrån mig ligger hankatten som är väldigt lik Alin men saknar de djupare röda tonerna så han heter numer det mycket smickrande namnet Blekfisen. Han ligger där i en solstrimma och kisar mot mig, har det bra och rör sig inte en fena. Jag vet dock att skulle jag röra mig hastigt eller höja rösten blir det andra bullar. Då säger det svisch-svisch och inte en katt kommer att synas.

- Hej kisse, säger jag mjukt och Blekfisen kisar mot mig.

Jag backar sakta och mjukt därifrån. Åh, jag skulle vilja hoppa ned och gulla med dem.
Och ta med en hem. Eller två.