Min alldeles egen tecknare!

Jag har nämnt det några gånger förut, mannen min är jätteduktig på att teckna och främst då serier. Och för att ni ska förstå att jag faktiskt inte överdriver så kommer här en bildkavalkad från alla de år vi varit tillsammans!

Vi börjar med en "doodle", alltså något som man bara sitter och kladdar när man pratar i telefon eller på möten. Så där ser inte mina telefonkluddningar ut.

Han har en förkärlek till aliens, mannen min! Ett år gjorde han alla julklappsetiketter och det var väldigt många aliens på dem. Jag hoppas de finns kvar någonstans!

Jag tror det där var den första grisen ...
Titta lite extra på blomman, den har rötterna kvar! Helt underbart!

I början av 90-talet läste jag företagsekonomi och marknadsföring på KomVux. Jag behövde en bra miniräknare och det fick jag i födelsedagspresent tillsammans med ett handgjort kort som fortfarande sitter i miniräknarens lock. Och jo, miniräknaren kommer fram emellanåt.

Ett annat år (troligen när jag fyllde 43) fick jag en dammsugarrobot, numer magasinerad och djupt saknad. Skulle tagit den med oss ...

För sex år sedan (så det var väl året efter dammsugarroboten) var det en hälsning via en liten app han gjort och laddat ned till min dåvarande mobiltelefon (filmen är ca 45 sekunder). Mobilen fick hänga med för den hade appen CandyCrush, det hade inte min dåvarande Windows-telefon. Jag blev så glad nu när jag skulle göra detta inlägget för den gamla Sony Ericsson-telefonen startade så snällt!

Haha, minns att sonen var lagom glad över att få liknas vid en gris! 

Kortet till min 50-årsdag

När jag senast fyllde år fick jag via WhatsApp ett födelsedagskort som med färgkodning visade vilken ordning jag skulle öppna paketen.

Men det som kommer nu är ju det som slår det andra med hästlängder:

Sidan 1

Jag fick detta "kortet" - en hel serie! - på min födelsedag för några år sedan. Klicka på bilderna så att ni kan läsa. Det är bara såååååååå bra!

Sidan 2

Jag vet hur mycket han kämpade med detta, att det tog lång tid och jag var så nyfiken på vad han höll på med, han schasade ut mig hela tiden! När han och sonen sedan väl skulle räcka över födelsedagspresenten var jag sjuk med hög feber så jag orkade knappt något. Och presenten jag fick var så fin:

Precis vad jag önskade mig, enkla guldringar som alltid sitter där i örat utan att irritera.

Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag inte visade mer entusiasm och mannen min såg så ledsen ut, han som kämpat så! Den lilla serien sitter på min anslagstavla och jag har tittat på den så många gånger nu. Och presenten har jag nästan alltid på mig!

Det här var väl ändå en liten kärleksförklaring, va? Tycker det passar för i dag, den 23 juli 2019, då firar vi 10-årig bröllopsdag! Tennbröllop, kallas det även för. Dessutom är det i dag exakt 31 år sedan som vi först träffades. Grattis till oss!

(Till den som undrar om hur vi firar så säger jag att vi tar det sedan, vi åker ju i morgon och jag har inte sinnesro att fira just nu. Kanske öppnar vi en cava i dag. Kanske vi kan fira det med en god middag i Belgrad. Vi får se.)