fredag 3 juni 2022

En intervju med mig själv

Hej Emma! Jag har lite frågor att ställa till dig - alltså till mig själv!

Okeeeej ...

Vi går rakt på sak! Vart i hela friden tog du vägen?

Ingenstans, jag är här!

Men det är väl inget svar? Du har ju inte skrivit på hur länge som helst! Eller hälsat på hos dina bloggvänner!

Nä. Hemskt. Jag vet. Fy på mig!

Du måste väl ha en ursäkt! Är du sjuk eller?

Nä på båda två! Jag mår utmärkt och kan inte komma på en bra ursäkt. Eller jo ... Jag har funderat på det och jag skulle tro att det är så att jag sitter vid datorn hela dagarna och när arbetspasset är över vill jag göra något annat eller måste göra något annat. Det finns ju faktiskt ett hem och hushåll att ta hand om. Och en familj att umgås med.

Så hur går tankarna nu? Ska du sluta blogga?

Åh nej! Jag är inte färdig med det! Jag älskar ju att skriva! Och jag har maaaassor att berätta! Även om jag inte skrivit har jag fortsatt att mentalt notera, ta foton och klura på saker att skriva om. Så nej, jag har inte slutat. Jag har bara inte prioriterat bloggandet.

Så vad i hela friden har du prioriterat då?

Det låter smått när man skriver det men att samla energi, läsa, vara med familjen, sköta mitt jobb exemplariskt och det har varit lite krävande med nya och ändrade arbetsuppgifter. Självpåtagna och ombedda.

Dina bloggvänner, något du vill säga till dem?

Oh ja! Jag har fått så många påstötningar om att jag är saknad och jag har inte reagerat på dem. Det är helt klart skämmigt! Så gör man inte mot vänner även om det "bara" är bloggvänner. En stor kram till alla er! Om ni visste vad det värmer och vad jag uppskattar att ni hör av er!

Bla-bla-bla ... prata går ju! Det är ju läsa vi vill göra! Ska du skriva ett inlägg i halvåret och be om ursäkt eller?

Jag tänker inte ge några löften för man kan aldrig veta vad som händer och vad man i det läget känner. Men min intention är att vara mer aktiv igen. Som sagt, det råder inte brist på bloggfoder! Kanske det till och med kommer ett Lördagsgodis redan i morgon! Inga löften, bara intentioner!


6 kommentarer:

  1. Hahaha! Det var ett väldigt kreativt livstecken Emma:-)
    Förstår inte hur du INTE kan hinna med fler inlägg om jag ska vara ärlig. Att skriva ett inlägg tar ju inte mera än max 15 minuter. Det är kommenterandet som tar tid. När jag jobbade heltid hann jag iofs med mycket mera än jag gör nu som pensionär, men jag hade inga problem att klara jobbet, maken och bloggen. Okej, hade ju inga barn;-)

    Himla kul att du är tillbaka i alla fall:-) Hoppas att du kikade in hos Steve också. Han är lite som du - "periodare" om man säger så;-) Och hans ursäkt håller ännu mindre än din;-)

    Välkommen tillbaka till Blogglandia:-)

    SvaraRadera
  2. Åh så underbart med ett livstecken från dig! Då kan jag sluta oroa mig. Massor av hejarop och kramar./ Maria

    SvaraRadera
  3. Himla kul att du är tillbaks igen! Du har verkligen varit saknad ska du veta.

    SvaraRadera
  4. Hallå där, kul att få lite nyheter från dig. Dina inlägg är alltid givande Ochoch är nog många som saknat dig 😀

    SvaraRadera
  5. Så roligt att du är tillbaka! Bra intervju med frågor man ville ha svar på ...

    SvaraRadera
  6. Varmt välkommen tillbaka! Stella I Italien

    SvaraRadera