Jag gick ut till bilen. Av någon anledning kastade jag en blick utmed bilens sida ...
Vad i hela friden är det för grönt som sitter där?
Tittut!
En bönsyrsa! I hjulhuset?! Vad har den där att göra?
Jag gick förbi den och den vred sitt huvud så det hela tiden var riktat mot mig (fascinerande!). Jag hittade en lång ruska, en avklippt gren från lampborstbusken. Jag petade försiktigt för att få bort syrsan, eller ännu hellre upp på ruskan, oskadd. Men nä, istället backade den längre in i hjulhuset. Vad sjutton! Hade någon gått förbi just då måste de ha undrat vad jag sysslade med där jag satt på huk vid bilens däck och svor. På svenska, visserligen men svordomar är ganska internationella i tonläget.
Till slut fick jag den att komma fram från hjulhuset. Men då började den försöka att kliva upp på den stängda bildörren. Och tänka sig, med sina mysko fötter fick den grepp i lacken! Men jag lockade/petade med ruskan med dess torra löv och äntligen fick jag över den!
Glad kunde jag sträcka ruskan mot dess förra boplats så att bönsyrsan kunde kliva in bland lampborstens färska blad. Där satte den sig tillrätta. Puh!
En stund senare försökte jag se hur det gick för den men då var den borta. Därmed inte sagt att den förflyttat sig till en annan buske, jag kunde bara inte se den. De är riktigt svåra att se, även om man vet precis var de är! Det vet jag ju sedan tidigare.
Roliga kryp!
onsdag 29 januari 2020
måndag 27 januari 2020
Gemsweekly Photochallenge vecka 5 - Tunna
Det ser ut som en rulle med bakplåtspapper men det är det inte. Man får försiktigt rulla ut de tunna, tunna degarken, de som man använder mycket inom matlagning i länderna på Balkan och där omkring. Filodeg. Filo från grekiskans φύλλο [phyllo] och det betyder helt enkelt blad. Jag hade aldrig hört talas om den där degen förrän jag träffade mannen min. Eller snarare förrän jag träffade hans mamma.
Svärmor var kanske inte en mästerkock (mannen mins påstående, vill jag bara påpeka) men jag tyckte det var så oroligt intressant att se vad hon bjöd på när vi kom hem till henne, ofta så annorlunda mot det jag var uppvuxen med och oftast väldigt gott. Jag är så tacksam över det inflytande hon har haft på min egen matlagning. Utan henne (och moster) hade jag nog inte prövat på att tillaga pasulj, gibanica, sarma, ajvar, stekt surkål och inlagd paprika.
Men tillbaka till filodegen, bladen som är så tunna så man kan se igenom dem! Vad använder man bladdegen till? Jo, man kan ju använda dem till vårrullar och andra asiatiska knyten. Men man kan även använda dem ungefär som lasagneplattor, varva med en fetaostsmet. Då blir det burek, gibanica eller pita beroende lite på hur man gör och vem man frågar. Jag har inte riktigt fått någon klarhet i det där, vad som är vad ... Som jag förstått det så har inte serberna heller fått klarhet i det. Men gott är det! Och jag säger att jag gör gibanica (uttalas [gibanitsa], med hårt g och betoning på första i:et).
Känner man för något sött så kan man göra supersöt baklava eller varva med äpple och nötter till en äppelpaj. Man kan fylla och vika de oblattunna arken till trekanter, rulla dem och fylla så de blir vårrullar, klä muffinsformar och göra små skålar att fylla med något matigare eller eller kanske något sött, sno ihop som små knyten ... Ganska intressant vad man med fantasi kan hitta på!
Carrefour brukar ha filodeg ibland men till min glädje har Lidl sedan en tid filodeg i sitt stadiga sortiment (så mycket något nu är stadigt i en matbutik). Tur är det för jag har inte riktigt vågat mig på att göra det själv. Jag kände en som gjorde det och hon berättade att hon stod och kavlade och kavlade, hela det stora köksbordet var ett enda stort tunt filodegsark! Nej, det kommer jag inte göra ... Troligen inte. Fast man ska ju inte säga aldrig, särskilt nu när jag ser en video på hur man gör egen filodeg. Det verkar inte direkt svårt! Fast det är klart, det är lättare att gå ned till Lidl och köpa de tunna tunna bladen.
Bild lånad från hogarmania.com |
Svärmor var kanske inte en mästerkock (mannen mins påstående, vill jag bara påpeka) men jag tyckte det var så oroligt intressant att se vad hon bjöd på när vi kom hem till henne, ofta så annorlunda mot det jag var uppvuxen med och oftast väldigt gott. Jag är så tacksam över det inflytande hon har haft på min egen matlagning. Utan henne (och moster) hade jag nog inte prövat på att tillaga pasulj, gibanica, sarma, ajvar, stekt surkål och inlagd paprika.
Men tillbaka till filodegen, bladen som är så tunna så man kan se igenom dem! Vad använder man bladdegen till? Jo, man kan ju använda dem till vårrullar och andra asiatiska knyten. Men man kan även använda dem ungefär som lasagneplattor, varva med en fetaostsmet. Då blir det burek, gibanica eller pita beroende lite på hur man gör och vem man frågar. Jag har inte riktigt fått någon klarhet i det där, vad som är vad ... Som jag förstått det så har inte serberna heller fått klarhet i det. Men gott är det! Och jag säger att jag gör gibanica (uttalas [gibanitsa], med hårt g och betoning på första i:et).
Känner man för något sött så kan man göra supersöt baklava eller varva med äpple och nötter till en äppelpaj. Man kan fylla och vika de oblattunna arken till trekanter, rulla dem och fylla så de blir vårrullar, klä muffinsformar och göra små skålar att fylla med något matigare eller eller kanske något sött, sno ihop som små knyten ... Ganska intressant vad man med fantasi kan hitta på!
Carrefour brukar ha filodeg ibland men till min glädje har Lidl sedan en tid filodeg i sitt stadiga sortiment (så mycket något nu är stadigt i en matbutik). Tur är det för jag har inte riktigt vågat mig på att göra det själv. Jag kände en som gjorde det och hon berättade att hon stod och kavlade och kavlade, hela det stora köksbordet var ett enda stort tunt filodegsark! Nej, det kommer jag inte göra ... Troligen inte. Fast man ska ju inte säga aldrig, särskilt nu när jag ser en video på hur man gör egen filodeg. Det verkar inte direkt svårt! Fast det är klart, det är lättare att gå ned till Lidl och köpa de tunna tunna bladen.
📷
Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.
lördag 25 januari 2020
Lördagsgodis 2020 vecka 4
Från ett regnigt och hagligt (nej, så kan man visst inte skriva för det blev rödkrull under men det haglade hos oss också i natt fast inte riktigt lika mycket som på andra sidan berget) Spanien, plockar jag fram tre godisbitar ur veckan!
Godisbit nr 1
Lagad ryggsäck! Sonen gör av med ryggsäckar på löpande band, det är tunga packningar de spanska skolbarnen bär på. Den senaste köpte jag för ganska precis ett år sedan och strax före jul sa sonen att den börjat gå sönder i dragkedjan. Det är faktiskt det längsta en ryggsäck har hållit och eftersom tillverkaren TOTTO lämnar fem års garanti (!) på sina produkter kontaktade jag dem. Självklart var denna typ av fel inte under garanti. Ändå kunde jag skicka in den för lagning (det vill säga en ny dragkedja) och på en dryg vecka få den tillbaka - helt utan att betala något! Det är service, det!
Godisbit nr 2
Underbara kommentarer! Utan alla kommentarer hade jag nog aldrig fortsatt att skriva bloggen hur stor skrivklådan än varit och hur mycket jag än säger att det är mest för mig och de mina. Jag blir såååå glad när någon tar sig tiden att skriva något och är det positivt så är det ju helt ärligt så där så jag blir lite extra lycklig. Kommentaren jag fick i veckan, den fick mig att le fånigt från öra till öra! Och alla ni som lämnar kommentarer hos mig ska självklart också ta åt er, ni är ju minst halva anledningen till att det är "outstanding"!
Och i veckan passerade jag 400000 sidvisningar, bara det en godisbit!
Godisbit nr 3
WhatsApp och liknande tjänster! I stunder när man känner extra mycket hur långt borta man är ifrån familjen i Sverige, att då ändå kunna prata med varandra utan att man blir ruinerad. Det är för mig den bästa godisbiten den här veckan.
Godisbit nr 1
Lagad ryggsäck! Sonen gör av med ryggsäckar på löpande band, det är tunga packningar de spanska skolbarnen bär på. Den senaste köpte jag för ganska precis ett år sedan och strax före jul sa sonen att den börjat gå sönder i dragkedjan. Det är faktiskt det längsta en ryggsäck har hållit och eftersom tillverkaren TOTTO lämnar fem års garanti (!) på sina produkter kontaktade jag dem. Självklart var denna typ av fel inte under garanti. Ändå kunde jag skicka in den för lagning (det vill säga en ny dragkedja) och på en dryg vecka få den tillbaka - helt utan att betala något! Det är service, det!
Godisbit nr 2
Underbara kommentarer! Utan alla kommentarer hade jag nog aldrig fortsatt att skriva bloggen hur stor skrivklådan än varit och hur mycket jag än säger att det är mest för mig och de mina. Jag blir såååå glad när någon tar sig tiden att skriva något och är det positivt så är det ju helt ärligt så där så jag blir lite extra lycklig. Kommentaren jag fick i veckan, den fick mig att le fånigt från öra till öra! Och alla ni som lämnar kommentarer hos mig ska självklart också ta åt er, ni är ju minst halva anledningen till att det är "outstanding"!
Och i veckan passerade jag 400000 sidvisningar, bara det en godisbit!
Godisbit nr 3
WhatsApp och liknande tjänster! I stunder när man känner extra mycket hur långt borta man är ifrån familjen i Sverige, att då ändå kunna prata med varandra utan att man blir ruinerad. Det är för mig den bästa godisbiten den här veckan.
torsdag 23 januari 2020
En vit morgon i Málaga
De boende i Málaga vaknade i morse till ett vinterlandskap:
Fotot är taget vid La plaza de la Merced, alldeles intill den byggnad där Picasso föddes. Stackars träd, det gillade inte alls den stora mängden med hagel som kom nedfallande följt av ett hejdundrande åskoväder. Trädet var inte ensamt i sitt obehag, vissa orkade inte utan välte av allt hagel som föll under trettio minuter.
Den här gatan känner nog de flesta till som besökt Málaga: gågatan med alla butiker.
Sociala medier har tydligen översvämmats med notiser och foton på det högst ovanliga eländet. Vi har inte sett det själva, dessa foton samt filmen (26 sek) ovan har jag fått låna från föräldrar i sonens judogrupp.
Förståeligt nog har det blivit kaos på vissa ställen i staden, en del skolor har till exempel hållit stängt i dag. Hos oss har det endast regnat men då när vi steg upp klockan sju så såg jag att det blixtrade i fjärran. Jag trodde att det var ute över havet ...
Fotot är taget vid La plaza de la Merced, alldeles intill den byggnad där Picasso föddes. Stackars träd, det gillade inte alls den stora mängden med hagel som kom nedfallande följt av ett hejdundrande åskoväder. Trädet var inte ensamt i sitt obehag, vissa orkade inte utan välte av allt hagel som föll under trettio minuter.
Den här gatan känner nog de flesta till som besökt Málaga: gågatan med alla butiker.
Sociala medier har tydligen översvämmats med notiser och foton på det högst ovanliga eländet. Vi har inte sett det själva, dessa foton samt filmen (26 sek) ovan har jag fått låna från föräldrar i sonens judogrupp.
Denna bild från Paseo Limonado är lånad från Málaga Hoy Titta gärna på de andra bilderna därifrån. |
Förståeligt nog har det blivit kaos på vissa ställen i staden, en del skolor har till exempel hållit stängt i dag. Hos oss har det endast regnat men då när vi steg upp klockan sju så såg jag att det blixtrade i fjärran. Jag trodde att det var ute över havet ...
måndag 20 januari 2020
Gemsweekly Photochallenge vecka 4 - Skum
Har ni hittat den perfekta disktrasan? Jag vet fortfarande inte vad jag tycker är bäst trots mina påståenden för snart fem år sedan. Jag ändrar mig fram och tillbaka, är mikrofibertrasor bättre eller modell Wettex? Jag är osäker, den senare suger ju upp mer men blir så fort äckliga. För hur kul är det att torka bordet och det efteråt luktar illa? Att man måste gå och göra om det med en ny trasa?
Jag har till min glädje hittat en ny variant! (Nåja, det är disktrasor vi pratar om och det tillhör avdelning städa och städa är inte något glädjeämne.) Vileda har en skumfylld mikrofibertrasa. Jag har inte sett den förut men det ska bli intressant att se hur den håller sig, om den torkar fort eller om den snabbt och lätt kommer att lukta skumt. Egentligen är väl A och O för att en disktrasa inte ska bli skum och äcklig att man låter den torka emellanåt och så fort som möjligt. Dessutom så bör den ju bytas med inte alltför långt mellanrum, en vecka läste jag någonstans.
Jag har provat att handdiska lite med dem - allt går ju inte in i diskmaskin - och jodå, det blir en hel del skum! Fast det får inte bli för mycket skum vid handdisk, då ser man ju inte vad man gör. Har aldrig förstått mig på dem som fyller diskhon med disk, häller på diskmedel och sist vatten med högsta tryck. Jo, visst är det trevligt med skumbad men jag tror inte att tallrikarna bryr sig. Inte besticken heller.
En annan sak som jag tycker är väldigt skum i sammanhanget är att jag kan inte hitta Viledas skumtrasor på internet! De finns inte på Viledas hemsida, söker jag på namnet så dyker bara deras övriga sortiment upp. Så vad är nu detta? Skumt! Tänk om jag tycker de är bra och vill köpa fler! Det vore väl typiskt!
Om dessa skumma disktrasor skrev jag egentligen till andra veckan när ordet var SUR, men så fick jag passande nog en sur son här hemma så då fick jag skriva om texten lite till detta skumma inlägget i stället.
Jag har till min glädje hittat en ny variant! (Nåja, det är disktrasor vi pratar om och det tillhör avdelning städa och städa är inte något glädjeämne.) Vileda har en skumfylld mikrofibertrasa. Jag har inte sett den förut men det ska bli intressant att se hur den håller sig, om den torkar fort eller om den snabbt och lätt kommer att lukta skumt. Egentligen är väl A och O för att en disktrasa inte ska bli skum och äcklig att man låter den torka emellanåt och så fort som möjligt. Dessutom så bör den ju bytas med inte alltför långt mellanrum, en vecka läste jag någonstans.
Jag har provat att handdiska lite med dem - allt går ju inte in i diskmaskin - och jodå, det blir en hel del skum! Fast det får inte bli för mycket skum vid handdisk, då ser man ju inte vad man gör. Har aldrig förstått mig på dem som fyller diskhon med disk, häller på diskmedel och sist vatten med högsta tryck. Jo, visst är det trevligt med skumbad men jag tror inte att tallrikarna bryr sig. Inte besticken heller.
📷
En annan sak som jag tycker är väldigt skum i sammanhanget är att jag kan inte hitta Viledas skumtrasor på internet! De finns inte på Viledas hemsida, söker jag på namnet så dyker bara deras övriga sortiment upp. Så vad är nu detta? Skumt! Tänk om jag tycker de är bra och vill köpa fler! Det vore väl typiskt!
📷
Om dessa skumma disktrasor skrev jag egentligen till andra veckan när ordet var SUR, men så fick jag passande nog en sur son här hemma så då fick jag skriva om texten lite till detta skumma inlägget i stället.
📷
Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.
lördag 18 januari 2020
Lördagsgodis 2020 vecka 3
Lördagsgodisdags!
Godisbit nr 1
Kattskydd version 2. Jag skrev ju i förra veckans Lördagsgodis att jag grävt om det lilla trädgårdslandet och satt upp ett skyddande nät så att katterna inte ska komma åt den uppluckrade och härliga jorden. Det tog några timmar innan vildkatten Tramse hittade in under nätet så jag fick rätta till det. Dagen efter såg jag en svart katt bekymmersfritt knata utmed muren under nätet ...
Så i måndags åkte jag till kinabutiken och köpte en tvättlina och sopborstskaft. Planen var att köpa bambupinnar men det hade de inte (Inga bambupinnar en kinabutik?!) och då får man tänka om, hitta alternativ. Sopskaften kommer väl inte hålla i evighet men de var billiga och fyller funktionen jag var ute efter. Efter uppmontering och lite tillrättaläggande så har det inte varit några kattintrång på fyra dagar nu. Kanske jag äntligen vågar mig på att så något, att det får vara i fred!
Godisbit nr 2
Goda och billiga apelsiner! Kolla priset, det är för en nätpåse med fyra kilo apelsiner från Andalusien eller Valencia. Och de är jättegoda!
Godisbit nr 3
Nya solläsglasögon! Mina läsglasögon med färgade glas sprack i bågarna så glaset föll ur. Först limmade jag men det höll inte så länge. Till slut tejpade jag ihop bågen på bästa Harry Potter-maner. Jag kunde nämligen inte komma ihåg var sjutton jag köpte dem och jag hittade inga nya på de ställen där det brukar finnas läsglasögon (OK, jag gick aldrig till någon optikern, förstås.). I torsdags beställde jag i alla fall via internet och de kom i går kväll så nu kan jag sitta i solen och läsa igen. Synd bara att det är mulet och kommer regnstänk i dag. Men när solen kommer igen, då är jag beredd!
Godisbit nr 4
Fyra år på Duolingo! Jag tragglar envist på med spanskan på Duolingo-appen (eller via datorn) varje dag och i morse fick jag ett grattismeddelande på telefon. Fyra år! Jag har egentligen redan gjort klart spanskakursen för länge sedan men jag gör om den, repeterar och bankar fast lite grammatik och fler ord i skallen. Dessutom har det kommit till nya funktioner med mer hörförståelse samt fler övningar så det är inte helt fel eller onödigt.
Att det sedan är lite beroendeframkallande - att hålla "streaken", det vill säga att man inte har missat sin dagliga lektion - är en annan sak. Jag är uppe i 1423 dagar nu. Det är faktiskt lite kul, tycker jag!
Dags att klippa grä... ogräsmattan också! |
Godisbit nr 1
Kattskydd version 2. Jag skrev ju i förra veckans Lördagsgodis att jag grävt om det lilla trädgårdslandet och satt upp ett skyddande nät så att katterna inte ska komma åt den uppluckrade och härliga jorden. Det tog några timmar innan vildkatten Tramse hittade in under nätet så jag fick rätta till det. Dagen efter såg jag en svart katt bekymmersfritt knata utmed muren under nätet ...
Så i måndags åkte jag till kinabutiken och köpte en tvättlina och sopborstskaft. Planen var att köpa bambupinnar men det hade de inte (Inga bambupinnar en kinabutik?!) och då får man tänka om, hitta alternativ. Sopskaften kommer väl inte hålla i evighet men de var billiga och fyller funktionen jag var ute efter. Efter uppmontering och lite tillrättaläggande så har det inte varit några kattintrång på fyra dagar nu. Kanske jag äntligen vågar mig på att så något, att det får vara i fred!
Cirka 0.57 € per kilo blir det. Bra pris! |
Godisbit nr 2
Goda och billiga apelsiner! Kolla priset, det är för en nätpåse med fyra kilo apelsiner från Andalusien eller Valencia. Och de är jättegoda!
Godisbit nr 3
Nya solläsglasögon! Mina läsglasögon med färgade glas sprack i bågarna så glaset föll ur. Först limmade jag men det höll inte så länge. Till slut tejpade jag ihop bågen på bästa Harry Potter-maner. Jag kunde nämligen inte komma ihåg var sjutton jag köpte dem och jag hittade inga nya på de ställen där det brukar finnas läsglasögon (OK, jag gick aldrig till någon optikern, förstås.). I torsdags beställde jag i alla fall via internet och de kom i går kväll så nu kan jag sitta i solen och läsa igen. Synd bara att det är mulet och kommer regnstänk i dag. Men när solen kommer igen, då är jag beredd!
Godisbit nr 4
Fyra år på Duolingo! Jag tragglar envist på med spanskan på Duolingo-appen (eller via datorn) varje dag och i morse fick jag ett grattismeddelande på telefon. Fyra år! Jag har egentligen redan gjort klart spanskakursen för länge sedan men jag gör om den, repeterar och bankar fast lite grammatik och fler ord i skallen. Dessutom har det kommit till nya funktioner med mer hörförståelse samt fler övningar så det är inte helt fel eller onödigt.
Att det sedan är lite beroendeframkallande - att hålla "streaken", det vill säga att man inte har missat sin dagliga lektion - är en annan sak. Jag är uppe i 1423 dagar nu. Det är faktiskt lite kul, tycker jag!
onsdag 15 januari 2020
Bloggvanor - fem snabba
BP undrade lite över bloggvanorna man har och ja, det kan det ju emellanåt vara värt att reflektera över.
1. Hur lång tid tar det för er (på ett ungefär) att skriva ett inlägg med research, länkar text, stavningskontroll samt bilder?
Vissa inlägg går ju fort (som detta) och då kanske det tar 10-15 minuter att skriva, kanske hitta en bild, korrekturläsa och posta.
Men många av mina inlägg ligger det väldigt mycket undersökningar och letande bakom, research helt enkelt, även om det kanske inte märks. Hur lång tid jag lägger på dem vågar jag inte ens tänka på ... Tiden rinner ju iväg när man har roligt! Och jag vill inte att det blir fel så jag kollar och dubbelkollar innan jag trycker på Publicera.
Frågar ni mannen min så lägger jag ned alldeles för mycket tid på bloggen och jo, han har kanske rätt i det.
2. Hur många bloggar läser ni regelbundet?
Jag tror det är kring 15 bloggar.
3. Hur lång tid tar det för att läsa och kommentera era favoritbloggar?
Kanske en timme? En stund på morgonen och en till på kvällen. Alla skriver ju inte varje dag, oftast kommenterar jag men ibland har jag - hör och häpna! - inget vettigt att säga så då tassar jag vidare.
4. När bloggar ni?
När jag kommer på något.
5. Har ni blogginlägg ”på lager”?
Ähum ... ja. Just nu ligger det faktiskt 150 stycken i utkastmappen. Vissa är egentligen bara en rubrik, kanske något enstaka ord eller en länk om något som jag tänker att det där skulle vara roligt eller intressant att skriva om. En del är halvklara, saknar eventuellt en avrundning eller kanske en bild. Några är helt klara men det har liksom inte funnits ett lämpligt tillfälle att publicera dem. Ett gäng är heller inte längre aktuella, jag har kanske skrivit om det på annat sätt eller det är helt enkelt inte längre intressant, passerat, vatten under bron ...
Sedan finns det några som jag borde ta bort, det är sådana som jag har skrivit bara för att få skriva av mig, inte lämpliga för publicering.
Jag borde verkligen ta en röjare där!
1. Hur lång tid tar det för er (på ett ungefär) att skriva ett inlägg med research, länkar text, stavningskontroll samt bilder?
Vissa inlägg går ju fort (som detta) och då kanske det tar 10-15 minuter att skriva, kanske hitta en bild, korrekturläsa och posta.
Men många av mina inlägg ligger det väldigt mycket undersökningar och letande bakom, research helt enkelt, även om det kanske inte märks. Hur lång tid jag lägger på dem vågar jag inte ens tänka på ... Tiden rinner ju iväg när man har roligt! Och jag vill inte att det blir fel så jag kollar och dubbelkollar innan jag trycker på Publicera.
Frågar ni mannen min så lägger jag ned alldeles för mycket tid på bloggen och jo, han har kanske rätt i det.
2. Hur många bloggar läser ni regelbundet?
Jag tror det är kring 15 bloggar.
3. Hur lång tid tar det för att läsa och kommentera era favoritbloggar?
Kanske en timme? En stund på morgonen och en till på kvällen. Alla skriver ju inte varje dag, oftast kommenterar jag men ibland har jag - hör och häpna! - inget vettigt att säga så då tassar jag vidare.
4. När bloggar ni?
När jag kommer på något.
5. Har ni blogginlägg ”på lager”?
Ähum ... ja. Just nu ligger det faktiskt 150 stycken i utkastmappen. Vissa är egentligen bara en rubrik, kanske något enstaka ord eller en länk om något som jag tänker att det där skulle vara roligt eller intressant att skriva om. En del är halvklara, saknar eventuellt en avrundning eller kanske en bild. Några är helt klara men det har liksom inte funnits ett lämpligt tillfälle att publicera dem. Ett gäng är heller inte längre aktuella, jag har kanske skrivit om det på annat sätt eller det är helt enkelt inte längre intressant, passerat, vatten under bron ...
Sedan finns det några som jag borde ta bort, det är sådana som jag har skrivit bara för att få skriva av mig, inte lämpliga för publicering.
Jag borde verkligen ta en röjare där!
Bilden har absolut ingenting med inlägget att göra. Men jag skrattar lika mycket varje gång jag ser den! |
måndag 13 januari 2020
Gemsweekly Photochallenge vecka 3 - Tiger
Under nästan hela mitt liv har det bott minst en katt i mitt hem.
Det började med Pricken, en svart katt med en vit prick, tror jag. Den minns jag inget av, jag var för liten. Men pappa berättade att han en gång hittade Pricken borta vid fotbollsplan och det var alldeles för långt hemifrån så han plockade upp katten, stoppade honom innanför jackan och cyklade hem alltmedan Pricken klöste och jamade för han ville inte alls vara där inne i jackan. Men hem kom de. Problemet var vara att Pricken låg redan hemma i soffan och sov.
Efter Pricken flyttade det in en stor grå hankatt med vit mage. Han var jättefin! Men han valde att sedan flytta igen. Kan ha något att göra med att jag var i den åldern när det var kul att stoppa katten i dockvagnen. Säkert försökte jag få på honom dockkläderna också.
1981 kom Storebror Kocken hem med en svart katt med vit haklapp, Mysan. Hon hade farit lite illa där hon bott sina första sex månader i livet så hon var ganska vaksam, man fick inte göra vad man ville med henne direkt. Hon fick två kullar (en i mammas garderob och en i min säng) och från dessa hade vi två kissemissar kvar, Tjejen och långhåriga Luffe (Lufsan hette hon väl egentligen). Så tre honkatter varav endast Mysan var steriliserad ...
Under mina skolår känns som att det var ständigt kattungar hemma. Pappa ofta var randig på benen eftersom han på morgonen iförd morgonrock stod vid köksbänken och fixade frukost med ett gäng hungriga kattungar omkring sig. Med sina små sylvassa klor klättrade de uppför hans bara ben för att fortare komma åt maten! Och kompisarna som kom och klappade och gullade med de söta kissemissarna på eftermiddagarna ...
När jag sedan flyttade hemifrån 1988 fick Tjejen en kull till och från denna tog vi hem en svart liten katta som egentligen inte hette det men kom att kallas Batte. En kull och ett år senare kom min älskade lilla Randen. Eller min och min, jag var hennes. Egentligen hette hon Pezt, vilket alltid var lika underhållande att se dem ropa upp hos veterinären - men hon var min pest! Hon levde med oss i 21,5 år - en aktningsvärd ålder för en katt.
Och så hade vi den helt svarta katten Lakris också, katten som bröt svansen så veterinären var tvungen att amputera ...Stackars lilla Lakris, hon var en övergiven sommarkatt som fick flytta hem till oss och vår stora sorg efter att Batte försvunnit.
Här i Spanien har den lille vildkatten Tramse tagit vår trädgård - och våra hjärtan - i besittning. Det är hans hem, hans revir. Han är i sina ögon en riktig tiger i beige, grått och svart, stor och stark. Han smyger i det höga gräset eller lurar i rabatten så fåglarna kvittrar varnande. Men oftast så njuter han lättjefullt av solen och värmen. Kommer det en annan katt och han är på det humöret så fräser och väser han men oftast är han alltför bekväm, tittar bara på dem. Han vet att vi föser bort dem åt honom. Det kan väsas också om man skrämmer honom eller om han inte får en köttslamsa tillräckligt fort för jag vill leka med Tramse. Eller kommer lite för nära med handen, jag har ju alltid velat klappa den lille tigern! För det är ju ett problem, han vill inte klappas. Det vill säga, jag ser det som ett problem medan den tramsige lille katten anser att tigrar minsann inte ska klappas!
Jag undrar hur hans päls känns. Om den är mjuk och len som Randens var, de ser ju så lika ut. Men jag tror inte det, jag tror den är lite strävare, det kändes så när jag "råkade" snudda vid hans rygg. Jjisses så han flög iväg och oj så sonen skrattade! Men hur känns en tigers päls egentligen? Jag har alltid undrat det, om pälsen är luddigt mjuk eller sträv. Jag är inte ensam om att undra det.
Det började med Pricken, en svart katt med en vit prick, tror jag. Den minns jag inget av, jag var för liten. Men pappa berättade att han en gång hittade Pricken borta vid fotbollsplan och det var alldeles för långt hemifrån så han plockade upp katten, stoppade honom innanför jackan och cyklade hem alltmedan Pricken klöste och jamade för han ville inte alls vara där inne i jackan. Men hem kom de. Problemet var vara att Pricken låg redan hemma i soffan och sov.
Efter Pricken flyttade det in en stor grå hankatt med vit mage. Han var jättefin! Men han valde att sedan flytta igen. Kan ha något att göra med att jag var i den åldern när det var kul att stoppa katten i dockvagnen. Säkert försökte jag få på honom dockkläderna också.
Foto på Mysan taget våren 1988. Det här fotot hade jag länge i min plånbok. |
1981 kom Storebror Kocken hem med en svart katt med vit haklapp, Mysan. Hon hade farit lite illa där hon bott sina första sex månader i livet så hon var ganska vaksam, man fick inte göra vad man ville med henne direkt. Hon fick två kullar (en i mammas garderob och en i min säng) och från dessa hade vi två kissemissar kvar, Tjejen och långhåriga Luffe (Lufsan hette hon väl egentligen). Så tre honkatter varav endast Mysan var steriliserad ...
Under mina skolår känns som att det var ständigt kattungar hemma. Pappa ofta var randig på benen eftersom han på morgonen iförd morgonrock stod vid köksbänken och fixade frukost med ett gäng hungriga kattungar omkring sig. Med sina små sylvassa klor klättrade de uppför hans bara ben för att fortare komma åt maten! Och kompisarna som kom och klappade och gullade med de söta kissemissarna på eftermiddagarna ...
Jättedålig kvalité på bilden Randen men den enda jag har här på Randen ... |
När jag sedan flyttade hemifrån 1988 fick Tjejen en kull till och från denna tog vi hem en svart liten katta som egentligen inte hette det men kom att kallas Batte. En kull och ett år senare kom min älskade lilla Randen. Eller min och min, jag var hennes. Egentligen hette hon Pezt, vilket alltid var lika underhållande att se dem ropa upp hos veterinären - men hon var min pest! Hon levde med oss i 21,5 år - en aktningsvärd ålder för en katt.
Och så hade vi den helt svarta katten Lakris också, katten som bröt svansen så veterinären var tvungen att amputera ...Stackars lilla Lakris, hon var en övergiven sommarkatt som fick flytta hem till oss och vår stora sorg efter att Batte försvunnit.
Här i Spanien har den lille vildkatten Tramse tagit vår trädgård - och våra hjärtan - i besittning. Det är hans hem, hans revir. Han är i sina ögon en riktig tiger i beige, grått och svart, stor och stark. Han smyger i det höga gräset eller lurar i rabatten så fåglarna kvittrar varnande. Men oftast så njuter han lättjefullt av solen och värmen. Kommer det en annan katt och han är på det humöret så fräser och väser han men oftast är han alltför bekväm, tittar bara på dem. Han vet att vi föser bort dem åt honom. Det kan väsas också om man skrämmer honom eller om han inte får en köttslamsa tillräckligt fort för jag vill leka med Tramse. Eller kommer lite för nära med handen, jag har ju alltid velat klappa den lille tigern! För det är ju ett problem, han vill inte klappas. Det vill säga, jag ser det som ett problem medan den tramsige lille katten anser att tigrar minsann inte ska klappas!
Jag undrar hur hans päls känns. Om den är mjuk och len som Randens var, de ser ju så lika ut. Men jag tror inte det, jag tror den är lite strävare, det kändes så när jag "råkade" snudda vid hans rygg. Jjisses så han flög iväg och oj så sonen skrattade! Men hur känns en tigers päls egentligen? Jag har alltid undrat det, om pälsen är luddigt mjuk eller sträv. Jag är inte ensam om att undra det.
📷
Detta är mitt bidrag till Gemsweekly Photochallenge där man med text och/eller bild tolkar ett ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge. Kommer
jag var med varje vecka?
Det beror på om tillfälle och inspiration ges, om jag har något att berätta, hur stark skrivklådan är!
Det beror på om tillfälle och inspiration ges, om jag har något att berätta, hur stark skrivklådan är!
lördag 11 januari 2020
Lördagsgodis 2020 vecka 2
Efter en helt fantastisk dag i solen är det dags att tvätta av händerna och leta upp godisbitar ur veckan!
Godisbit nr 1
Larvfritt! Vi har ju sedan vi flyttade hit haft problem med processionslarverna som kommer ned från grannens tall. Hösten 2018 monterade hantverkare Dani dit några små flaskor med gift men det kom ändå larver förra vintern, inte lika många dock. Men i år verkar det ha tagit, jag ser inga bruna tufsar i tallens toppar!
Godisbit nr 2
Rensat land! I och med tallens placering och larverna som ramlat ned där så har jag inte kunnat bruka det lilla landet jag grävde.
Men nu i dag har jag grävt om och gjort det lite fint! Hittade några ruccolaplantor som flytt ut i gräsmattan, de har fått flytta till landet. Och så har jag lagt nät över det hela för vildkatten Tramse såg på den rensade och uppluckrade jorden:
- Åh, tack! Ren toalett!
Godisbit nr 3
Kameliaknoppar! Min lilla kamelia i kruka har cirka 20 knoppar och några av dem är så där så de precis ska slå ut. Jag hoppas att de kommer göra det också, de har tyvärr en tendens till att trilla av innan de slår ut. Inte för blött, inte för torrt ...
Godisbit nr 4
Stjärnöga! Jag tror jag har visat den förut men jag tycker den är så läcker! En endaste hade slagit ut i dag men jag ser att det är fullt med knoppar på gång i krukan. Det här plantan är faktiskt fem år gammal där i krukan. Oj, så tiden går!
Godisbit nr 5
Körkortet! Att det äntligen har hänt något, att mannen min har fått sitt temporära körkort som vi har väntat på sedan i maj!
Godisbit nr 1
Larvfritt! Vi har ju sedan vi flyttade hit haft problem med processionslarverna som kommer ned från grannens tall. Hösten 2018 monterade hantverkare Dani dit några små flaskor med gift men det kom ändå larver förra vintern, inte lika många dock. Men i år verkar det ha tagit, jag ser inga bruna tufsar i tallens toppar!
Godisbit nr 2
Rensat land! I och med tallens placering och larverna som ramlat ned där så har jag inte kunnat bruka det lilla landet jag grävde.
Men nu i dag har jag grävt om och gjort det lite fint! Hittade några ruccolaplantor som flytt ut i gräsmattan, de har fått flytta till landet. Och så har jag lagt nät över det hela för vildkatten Tramse såg på den rensade och uppluckrade jorden:
- Åh, tack! Ren toalett!
Godisbit nr 3
Kameliaknoppar! Min lilla kamelia i kruka har cirka 20 knoppar och några av dem är så där så de precis ska slå ut. Jag hoppas att de kommer göra det också, de har tyvärr en tendens till att trilla av innan de slår ut. Inte för blött, inte för torrt ...
Godisbit nr 4
Stjärnöga! Jag tror jag har visat den förut men jag tycker den är så läcker! En endaste hade slagit ut i dag men jag ser att det är fullt med knoppar på gång i krukan. Det här plantan är faktiskt fem år gammal där i krukan. Oj, så tiden går!
Godisbit nr 5
Körkortet! Att det äntligen har hänt något, att mannen min har fått sitt temporära körkort som vi har väntat på sedan i maj!
onsdag 8 januari 2020
Nytt spanskt körkort del 16 - Temporärt körkort (besök nr 5)
Så var det äntligen dags, i en månad har vi väntat på att få åka på den bokade tiden vid Jefatura Provincial de Tráfico, trafikhuvudkontoret i Málaga! Skulle vi, det vill säga mannen min, äntligen få det temporära körkortet?
För femte gången åkte vi dit i detta ärendet. Vi hittade en bra parkeringsplats och promenerade några minuter i det vackra vädret. Solen sken och himmelen var så där riktigt blå med något enstaka penseldrag av moln. Synd att behöva åka till DGT och förstöra dagen ...
Väl på plats, det första man ska göra är ju att ankomstregistrera sig. Men vi vet från vårt tredje besök att det är ingen idé att göra det förrän det är 20 minuter kvar till den bokade tiden tiden, vi fick därför vänta i tio minuter. Klockan 12.10 stegade så mannen min fram och tryckte sitt NIE och avslutade med att trycka på Terminar (vilket för mig är ett konstigt ordval för det betyder avsluta) och får istället för en nummerlapp i handen ett felmeddelande på skärmen. Ett riktigt programmeringsfelmeddelande. Error-error-error! Envis som man är så knappade jag in hans NIE igen och möts då av detta meddelandet:
Biljetten är redan utfärdad. Öh, va?! Nej, det är den inte! Vi har inte fått någon nummerlapp!
Vi stiger förvirrade åt sidan och mannen efter oss trycker på terminalen och får en nummerlapp.
- Det är något konstigt, han tryckte bara en gång och fick en lapp! sa mannen min.
- Men han kanske tryckte där på Sin cita previa, utan förbokad tid?
- Nä, det gjorde han inte! sa mannen min och gick efter mannen. ¡Señor!
Mannen fattade inte vad vi pratade om men såg att något var konstigt på nummerlappen så han slängde den på disken och tryckte ut en ny nummerlapp. Bara sådär liksom!
Och där stod vi utan, trots upprepade försök på flera terminaler. Till slut fick jag tag i en vakt och förklarade vad som hänt. Han snurrade runt lite i lokalen och till slut satte han sig vid en dator och kunde med hjälp av mannen mins NIE och den bokade tiden skriva ut en ny nummerlapp. Och jodå, det var vår nummerlapp som hade kommit ut helfel. Den vi fick stod det endast numret på.
När det väl var vårt nummer som tutades och blinkades upp på skärmen stegade vi fram med NIE-kortet i original, den utskrivna e-mailen, Modelo 03 och ID-kort i original. Kvinnan bakom disken hämtade mannen mins kuvert och började bläddra bland papperen, kollade med dokumenten och korten, kollade igen, bläddrade ...
- Vad är det nu då ...?, kunde jag inte låta bli och säga.
- Tyst! sa mannen min som inte ville att jag skulle jinxa allt.
Till slut bad hon om att få ett betalkort, och mannen min räckte lydigt fram det och betalade 24.10 €.
Sedan fortsatte hon att bläddra och vända på papperen, hon såg mer och mer brydd ut. Till slut reste hon sig upp och gick iväg.
- Men vad är det nu då?! sa jag igen vilket framkallade en riktigt sur blick från mannen min.
Kvinnan kom tillbaka och satte sig bakom disken igen, bläddrade lite, knapprade på datorn, skrev ut något, tryckte en stämpel på utskriften och sköt över allt till mannen min.
Så! Mannen min har efter drygt 8 månader nu fått sitt temporära körkort, giltigt i fyra månader!
- Körkortet kommer med posten, sa kvinnan bakom disken.
- När kommer det?
- Om en, kanske en och en halv månad.
- OK, svarade mannen min.
Nu trängde jag mig fram.
- Kan du kolla hur det går med mitt ärende som jag lämnade in i augusti? frågade jag och visade henne min Modelo 03.
- Nej, du får boka tid och komma hit igen.
- Men ..
- Du måste boka en ny tid. Vi har väldigt mycket att göra.
- ¡Madre mía! sa jag för jag trodde inte mina öron och kvinnan bakom disken blev skitsur.
Men vaddå! Som att vi inte har annat vettigt för oss än att sitta och köra fram och tillbaka till dem? Vem står för de kostnaderna? Så nu har jag också behövt skicka ett argt e-mail till DGT för att höra hur det går med mitt körkort.
På ren nyfikenhet provade jag att boka en tid för mig, första bästa är om en månad. Kanske man skulle boka den så att när jag väl får ett e-mail om att det är klart så har jag redan en tid!
Vill du läsa de andra delarna så har jag nu samlat dem på denna sidan om Nytt spanskt körkort.
För femte gången åkte vi dit i detta ärendet. Vi hittade en bra parkeringsplats och promenerade några minuter i det vackra vädret. Solen sken och himmelen var så där riktigt blå med något enstaka penseldrag av moln. Synd att behöva åka till DGT och förstöra dagen ...
Väl på plats, det första man ska göra är ju att ankomstregistrera sig. Men vi vet från vårt tredje besök att det är ingen idé att göra det förrän det är 20 minuter kvar till den bokade tiden tiden, vi fick därför vänta i tio minuter. Klockan 12.10 stegade så mannen min fram och tryckte sitt NIE och avslutade med att trycka på Terminar (vilket för mig är ett konstigt ordval för det betyder avsluta) och får istället för en nummerlapp i handen ett felmeddelande på skärmen. Ett riktigt programmeringsfelmeddelande. Error-error-error! Envis som man är så knappade jag in hans NIE igen och möts då av detta meddelandet:
Biljetten är redan utfärdad. Öh, va?! Nej, det är den inte! Vi har inte fått någon nummerlapp!
Vi stiger förvirrade åt sidan och mannen efter oss trycker på terminalen och får en nummerlapp.
- Det är något konstigt, han tryckte bara en gång och fick en lapp! sa mannen min.
- Men han kanske tryckte där på Sin cita previa, utan förbokad tid?
- Nä, det gjorde han inte! sa mannen min och gick efter mannen. ¡Señor!
Mannen fattade inte vad vi pratade om men såg att något var konstigt på nummerlappen så han slängde den på disken och tryckte ut en ny nummerlapp. Bara sådär liksom!
Och där stod vi utan, trots upprepade försök på flera terminaler. Till slut fick jag tag i en vakt och förklarade vad som hänt. Han snurrade runt lite i lokalen och till slut satte han sig vid en dator och kunde med hjälp av mannen mins NIE och den bokade tiden skriva ut en ny nummerlapp. Och jodå, det var vår nummerlapp som hade kommit ut helfel. Den vi fick stod det endast numret på.
När det väl var vårt nummer som tutades och blinkades upp på skärmen stegade vi fram med NIE-kortet i original, den utskrivna e-mailen, Modelo 03 och ID-kort i original. Kvinnan bakom disken hämtade mannen mins kuvert och började bläddra bland papperen, kollade med dokumenten och korten, kollade igen, bläddrade ...
- Vad är det nu då ...?, kunde jag inte låta bli och säga.
- Tyst! sa mannen min som inte ville att jag skulle jinxa allt.
Till slut bad hon om att få ett betalkort, och mannen min räckte lydigt fram det och betalade 24.10 €.
Sedan fortsatte hon att bläddra och vända på papperen, hon såg mer och mer brydd ut. Till slut reste hon sig upp och gick iväg.
- Men vad är det nu då?! sa jag igen vilket framkallade en riktigt sur blick från mannen min.
Kvinnan kom tillbaka och satte sig bakom disken igen, bläddrade lite, knapprade på datorn, skrev ut något, tryckte en stämpel på utskriften och sköt över allt till mannen min.
Så! Mannen min har efter drygt 8 månader nu fått sitt temporära körkort, giltigt i fyra månader!
- Körkortet kommer med posten, sa kvinnan bakom disken.
- När kommer det?
- Om en, kanske en och en halv månad.
- OK, svarade mannen min.
Nu trängde jag mig fram.
- Kan du kolla hur det går med mitt ärende som jag lämnade in i augusti? frågade jag och visade henne min Modelo 03.
- Nej, du får boka tid och komma hit igen.
- Men ..
- Du måste boka en ny tid. Vi har väldigt mycket att göra.
- ¡Madre mía! sa jag för jag trodde inte mina öron och kvinnan bakom disken blev skitsur.
Men vaddå! Som att vi inte har annat vettigt för oss än att sitta och köra fram och tillbaka till dem? Vem står för de kostnaderna? Så nu har jag också behövt skicka ett argt e-mail till DGT för att höra hur det går med mitt körkort.
På ren nyfikenhet provade jag att boka en tid för mig, första bästa är om en månad. Kanske man skulle boka den så att när jag väl får ett e-mail om att det är klart så har jag redan en tid!
🚗🚗🚗
Vill du läsa de andra delarna så har jag nu samlat dem på denna sidan om Nytt spanskt körkort.
tisdag 7 januari 2020
Gemsweekly Photochallenge vecka 2 - Sur
Jullovet är över och det är dags för skolan att dra igång igen. Sonen gick här i går och var sur hela dagen, den sista lediga dagen.
- Jag tycker jag behöver minst en vecka till! ansåg han.
Men det var något som gnagde i mig, det var något som kändes konstigt. Skulle skolan börja den 7:e? Stod det inte någonstans att skolan skulle börja en onsdag? Jag har därför gått och tänkt mig att skolan skulle börja onsdagen den 7:e januari.
Men det stämmer ju inte! Om den 6:e är en måndag så kan ju inte den 7:e vara en onsdag ...
Så varför har jag fått för mig att det ska vara den 7:e? Jo, för i kalendern på iPasen, skolappen med information till föräldrar ser det ut så här i agendan där de skolfria dagarna står (bortsett lördagar och söndagar):
Och det tolkar jag som att dagen efter den 6:e är en skoldag, att det är en röd dag hade jag inte en tanke på. Men kollar jag på en annan röd dag, till exempel första maj ...
... ja, då är det med i appen. Så det är faktiskt inte så konstigt att man blir förvirrad! Men ändå gnagde något under måndagskvällen. Stod det något i ett meddelande i appen? Nej.
Kan vi ha fått något e-mail då?
Kvart i tio på kvällen hittade jag detta, det hade kommit på den sista skoldagen innan lovet tillsammans med terminsbetyget. Jag kunde därmed gå in till sonen som låg i sängen och säga att det är ingen skola på tisdagen, den börjar på onsdagen!
- Här har jag gått och varit sur hela dagen i onödan!!!
- Ja, och nu kan du gå och vara sur i morgon med! Var glad för att jag kom på det.
Lite senare var mannen inne och pussade sonen go'natt och sonen fortsatte att gnälla lite till över missen.
- Jamen tänk om du hade stått där vid skolan alldeles själv kvart över åtta i morgon! Tur att mamma kom på det!
- Jo ... annars hade ni haft en sur unge! svarade sonen.
- ... och en sur mamma! fyllde jag på för så kul är det inte att gå upp klockan sju på morgonen.
Detta är mitt bidrag till Gemsweekly Photochallenge där man med text och/eller bild tolkar ett ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge. Kommer jag var med varje vecka? Det beror på om tillfälle och inspiration ges, om jag har något att berätta, hur stark skrivklådan är!
- Jag tycker jag behöver minst en vecka till! ansåg han.
Men det var något som gnagde i mig, det var något som kändes konstigt. Skulle skolan börja den 7:e? Stod det inte någonstans att skolan skulle börja en onsdag? Jag har därför gått och tänkt mig att skolan skulle börja onsdagen den 7:e januari.
Men det stämmer ju inte! Om den 6:e är en måndag så kan ju inte den 7:e vara en onsdag ...
Så varför har jag fått för mig att det ska vara den 7:e? Jo, för i kalendern på iPasen, skolappen med information till föräldrar ser det ut så här i agendan där de skolfria dagarna står (bortsett lördagar och söndagar):
Kolla så förvirrande! Månaden är på spanska på respektive dag medan veckodagen och månaden i rubriken är på engelska. |
Och det tolkar jag som att dagen efter den 6:e är en skoldag, att det är en röd dag hade jag inte en tanke på. Men kollar jag på en annan röd dag, till exempel första maj ...
... ja, då är det med i appen. Så det är faktiskt inte så konstigt att man blir förvirrad! Men ändå gnagde något under måndagskvällen. Stod det något i ett meddelande i appen? Nej.
Kan vi ha fått något e-mail då?
Kvart i tio på kvällen hittade jag detta, det hade kommit på den sista skoldagen innan lovet tillsammans med terminsbetyget. Jag kunde därmed gå in till sonen som låg i sängen och säga att det är ingen skola på tisdagen, den börjar på onsdagen!
- Här har jag gått och varit sur hela dagen i onödan!!!
- Ja, och nu kan du gå och vara sur i morgon med! Var glad för att jag kom på det.
Lite senare var mannen inne och pussade sonen go'natt och sonen fortsatte att gnälla lite till över missen.
- Jamen tänk om du hade stått där vid skolan alldeles själv kvart över åtta i morgon! Tur att mamma kom på det!
- Jo ... annars hade ni haft en sur unge! svarade sonen.
- ... och en sur mamma! fyllde jag på för så kul är det inte att gå upp klockan sju på morgonen.
📷
Detta är mitt bidrag till Gemsweekly Photochallenge där man med text och/eller bild tolkar ett ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge. Kommer jag var med varje vecka? Det beror på om tillfälle och inspiration ges, om jag har något att berätta, hur stark skrivklådan är!
söndag 5 januari 2020
Skyltsöndag nr 134 - T-shirtar
Vi var ju som sagt i Plaza Mayor innan jul och detta stället fångade vårt intresse:
En liten butik där de säljer T-shirtar med tryck! Vissa av dem är riktigt kul!
Den röda som det står "Apipas" är så otroligt fyndig, pipas betyder solrosfrön och det är det de har använt sig av i symbolen!
För oss som gillar Star Wars-filmerna är denna lite kul.
Den här skrattade till och med mannen min åt: Jag behöver inte Google, min fru vet allt!
Så sant, så sant!
Till sist en liten flirt till BP, en stor skylt med badankor i butiken Game!
Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.
En liten butik där de säljer T-shirtar med tryck! Vissa av dem är riktigt kul!
Den röda som det står "Apipas" är så otroligt fyndig, pipas betyder solrosfrön och det är det de har använt sig av i symbolen!
För oss som gillar Star Wars-filmerna är denna lite kul.
Vi såg faktiskt denna för flera år sedan när vi besökte Benalmádena Marina |
Den här skrattade till och med mannen min åt: Jag behöver inte Google, min fru vet allt!
Så sant, så sant!
Till sist en liten flirt till BP, en stor skylt med badankor i butiken Game!
~ ☺ ~
Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.
lördag 4 januari 2020
Lördagsgodis 2020 vecka 1
Först och främst, god fortsättning till er alla på det nya året! Jag hoppas att ni haft en härlig helg och känner er nöjda.
Godisskålen är renskurad och skrubbad inför detta nya år och nu fylld igen med riktiga smaskigheter ur veckan som gått!
Godisbit nr 1
Trevligt nyårsfirande! Vi blev bjudna över till grannarna och vännerna Famlijen Cuba (Eftersom ni är flera som frågat: hon är från Kuba, han är från Sverige, dottern är född i Spanien.). De hade även bjudit in andra vänner som vi träffat förr så det var trevligt, med mycket skratt och intressanta samtal.
Fru Cuba hade tillagat kalkon och ingen vågade sig på att skära upp den så till slut tog jag mod till mig. Jag tror Storebror Kocken hade varit nöjd över resultatet, de andra var i alla fall lite imponerade. Ibland lyckas man!
Godisbit nr 2
Födelsedagsfirande! Sonen har fyllt 15 år, han tyckte att nyårsdagen var en lämplig dag att födas på. Vi andra är lite mer tvekande inför valet av dag, vem orkar gå upp och sjunga för honom på sängen så som vi gör i Sverige? (Gör man det i andra länder?) Jag tror han blev skickad i säng första året i Spanien så vi kunde sjunga för honom med mina föräldrar, det är väl det närmaste. Annars har han alltid varit den som vaknat först, han har suttiti vid teven eller datorn när vi andra masat oss upp.
Men i år! Jag ruskade liv i mannen min och med brickan med tänt ljus, en liten blomma och te samt presenter i händerna sjöng vi "Ja må han leva!" medan vi tågade in. Sonen satte sig lite yrvaken upp!
15 år! Oj. Snart får man väl vara glad om han ens är hemma på nyårsdagens morgon ...
Godisbit nr 3
Hållna traditioner! Sonen har tagit över min favoriönsketrätt på födelsedagen: helstekt oxfilé med murkelsås. Han vill ha Hackebackpotatis (hans namn när han var liten) till det. Men det var det där med oxfilé som så här års är svindyrt - om man ens kan få tag på det. Men lite tur ska man ha emellanåt för dagen innan nyårsafton fick jag tag i en liten bit.
- Det är den sista! sa mannen i charken på Carrefour.
- OK, jag tar det, Det är till sonens födelsedag, det är tradition.
- Vill du att jag skär upp den? Som tournedot?
- Nej, det är bra, jag har mitt eget recept.
Jag tillagade enligt konstens alla regler fast murklorna byttes ut till portobello-champinjoner samt att jag gjorde en form till med fläskfiléer till mannen min och mig. Det blev jättegott och räckte till vår glädje till nästan tre middagar.
I dag var jag och köpte köttfärs där i charken, det var mycket folk inför det spanska julfirandet.
- Blev köttet bra? frågade han i charken,
- Va? frågade jag förvirrat, tankarna på andra håll.
- Till din son! Den lilla biten filé.
- Åh, ja tack! Han blev jätteglad!
Och jag tycker att det var en extra liten godisbit att han mindes och frågade!
Godisskålen är renskurad och skrubbad inför detta nya år och nu fylld igen med riktiga smaskigheter ur veckan som gått!
Fru Cuba hade tillagat brownies utan socker, hon är lite hälsoinriktad så att säga. De var goda men frukten ännu godare! |
Godisbit nr 1
Trevligt nyårsfirande! Vi blev bjudna över till grannarna och vännerna Famlijen Cuba (Eftersom ni är flera som frågat: hon är från Kuba, han är från Sverige, dottern är född i Spanien.). De hade även bjudit in andra vänner som vi träffat förr så det var trevligt, med mycket skratt och intressanta samtal.
Fru Cuba hade tillagat kalkon och ingen vågade sig på att skära upp den så till slut tog jag mod till mig. Jag tror Storebror Kocken hade varit nöjd över resultatet, de andra var i alla fall lite imponerade. Ibland lyckas man!
Sonens traditionella och önskade Ambrosia-tårta. Vi är inte hälsoinriktade. |
Godisbit nr 2
Födelsedagsfirande! Sonen har fyllt 15 år, han tyckte att nyårsdagen var en lämplig dag att födas på. Vi andra är lite mer tvekande inför valet av dag, vem orkar gå upp och sjunga för honom på sängen så som vi gör i Sverige? (Gör man det i andra länder?) Jag tror han blev skickad i säng första året i Spanien så vi kunde sjunga för honom med mina föräldrar, det är väl det närmaste. Annars har han alltid varit den som vaknat först, han har suttiti vid teven eller datorn när vi andra masat oss upp.
Men i år! Jag ruskade liv i mannen min och med brickan med tänt ljus, en liten blomma och te samt presenter i händerna sjöng vi "Ja må han leva!" medan vi tågade in. Sonen satte sig lite yrvaken upp!
15 år! Oj. Snart får man väl vara glad om han ens är hemma på nyårsdagens morgon ...
Såg i dag i butiken att färsk oxfilé nu kostade 35 € per kilo. |
Godisbit nr 3
Hållna traditioner! Sonen har tagit över min favoriönsketrätt på födelsedagen: helstekt oxfilé med murkelsås. Han vill ha Hackebackpotatis (hans namn när han var liten) till det. Men det var det där med oxfilé som så här års är svindyrt - om man ens kan få tag på det. Men lite tur ska man ha emellanåt för dagen innan nyårsafton fick jag tag i en liten bit.
- Det är den sista! sa mannen i charken på Carrefour.
- OK, jag tar det, Det är till sonens födelsedag, det är tradition.
- Vill du att jag skär upp den? Som tournedot?
- Nej, det är bra, jag har mitt eget recept.
Jag tillagade enligt konstens alla regler fast murklorna byttes ut till portobello-champinjoner samt att jag gjorde en form till med fläskfiléer till mannen min och mig. Det blev jättegott och räckte till vår glädje till nästan tre middagar.
I dag var jag och köpte köttfärs där i charken, det var mycket folk inför det spanska julfirandet.
- Blev köttet bra? frågade han i charken,
- Va? frågade jag förvirrat, tankarna på andra håll.
- Till din son! Den lilla biten filé.
- Åh, ja tack! Han blev jätteglad!
Och jag tycker att det var en extra liten godisbit att han mindes och frågade!
fredag 3 januari 2020
Gemsweekly Photochallenge vecka 1 - Stuka
Jag hade en arbetskamrat med otroligt gröna fingrar och vi delade fascinationen över detta med växter.
- Man stoppar ned ett frö i jorden, häller på lite vatten och upp kommer det morötter, tagetes, potatis, zinnia ... Helt fantastiskt!
Hon hade en liten kolonilott i närheten av arbete och under den varma perioden åkte hon ofta dit på lunchen, jag hängde med ibland. Som hon kämpade med denna kolonilott! Men det gav resultat också:
- Kolla mina lökar! sa hon stolt och höll upp dem vid fikabordet.
Efter att skrattattacken lagt sig bland oss andra så kunde vi beundra de stora gula lökarna, stora som grapefrukter.
Som sagt, hennes arbete gav frukt i överflöd vilket ledde till att hon hade svårt att veta var hon skulle göra av alla morötter, lökar och potatisar. Att fylla kylen funkar ju inte, det fanns ingen möjlighet att förvara i hennes lägenhet eller i förrådet. Det var då vi kom på det där med stuka, det kanske vore något?
Stuka är som en jordkällare men i miniformat. Eller i storformat, för den delen! Den kan göras på olika sätt, i eller ovan mark. Som exempel kan man gräva ett hål i marken och bottna med halm, gärna med hönsnät mot objudna gäster. Frukterna och knölarna man vill förvara (funkar framför allt med rotfrukter och annat som klarar lång lagring) läggs i och täcks med ännu mer halm eller annat som håller kylan och fukten borta, till exempel jord, löv, trasmattor och tidningar. Inne i stukan håller sig temperaturen över nollan och när man sedan behöver sina frukter är det bara att gräva fram dem, plocka det man behöver och sedan försluta igen. Den lite modernare metoden är att gräva ned ett betongrör och täcka det med frigolit.
Att förvara sin skörd i stukor är en gammal företeelse och jag vågar påstå att metoden används mer eller mindre över hela världen, både mot kyla och hetta. Jag har försökt att hitta vad stuka heter på spanska men det enda jag hittar är hoyo, hål.
I min jakt på vad det skulle kunna tänkas heta på spanska fick jag lära mig något nytt: la bodega är ett ord som jag förknippar med vin- och tapasbar. Men helt korrekt är inte det utan det betyder källare och då menar man en källare där man förvarar ät- och drickbart. Är det en vanlig källare i ett hus pratar man om el sótano. I det här huset där vi bor i Spanien finns det ingen källare och jag saknar verkligen någonstans att kunna förvara det som inte måste stå kallt, det som faktiskt mår bättre av att bara stå svalt. Men jag är glad över att vi har ett nytt kylskåp som verkar hålla temperaturen, i alla fall!
Detta är mitt bidrag till Gemsweekly Photochallenge där man med text och/eller bild tolkar ett ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge. Kommer jag var med varje vecka? Det beror på om tillfälle och inspiration ges, om jag har något att berätta, hur stark skrivklådan är!
- Man stoppar ned ett frö i jorden, häller på lite vatten och upp kommer det morötter, tagetes, potatis, zinnia ... Helt fantastiskt!
Hon hade en liten kolonilott i närheten av arbete och under den varma perioden åkte hon ofta dit på lunchen, jag hängde med ibland. Som hon kämpade med denna kolonilott! Men det gav resultat också:
- Kolla mina lökar! sa hon stolt och höll upp dem vid fikabordet.
Efter att skrattattacken lagt sig bland oss andra så kunde vi beundra de stora gula lökarna, stora som grapefrukter.
Som sagt, hennes arbete gav frukt i överflöd vilket ledde till att hon hade svårt att veta var hon skulle göra av alla morötter, lökar och potatisar. Att fylla kylen funkar ju inte, det fanns ingen möjlighet att förvara i hennes lägenhet eller i förrådet. Det var då vi kom på det där med stuka, det kanske vore något?
Stuka är som en jordkällare men i miniformat. Eller i storformat, för den delen! Den kan göras på olika sätt, i eller ovan mark. Som exempel kan man gräva ett hål i marken och bottna med halm, gärna med hönsnät mot objudna gäster. Frukterna och knölarna man vill förvara (funkar framför allt med rotfrukter och annat som klarar lång lagring) läggs i och täcks med ännu mer halm eller annat som håller kylan och fukten borta, till exempel jord, löv, trasmattor och tidningar. Inne i stukan håller sig temperaturen över nollan och när man sedan behöver sina frukter är det bara att gräva fram dem, plocka det man behöver och sedan försluta igen. Den lite modernare metoden är att gräva ned ett betongrör och täcka det med frigolit.
Att förvara sin skörd i stukor är en gammal företeelse och jag vågar påstå att metoden används mer eller mindre över hela världen, både mot kyla och hetta. Jag har försökt att hitta vad stuka heter på spanska men det enda jag hittar är hoyo, hål.
I min jakt på vad det skulle kunna tänkas heta på spanska fick jag lära mig något nytt: la bodega är ett ord som jag förknippar med vin- och tapasbar. Men helt korrekt är inte det utan det betyder källare och då menar man en källare där man förvarar ät- och drickbart. Är det en vanlig källare i ett hus pratar man om el sótano. I det här huset där vi bor i Spanien finns det ingen källare och jag saknar verkligen någonstans att kunna förvara det som inte måste stå kallt, det som faktiskt mår bättre av att bara stå svalt. Men jag är glad över att vi har ett nytt kylskåp som verkar hålla temperaturen, i alla fall!
📷
Detta är mitt bidrag till Gemsweekly Photochallenge där man med text och/eller bild tolkar ett ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge. Kommer jag var med varje vecka? Det beror på om tillfälle och inspiration ges, om jag har något att berätta, hur stark skrivklådan är!
torsdag 2 januari 2020
Vädret i december 2019
God fortsättning på det nya året! Då var det dags att ta en titt på hur vädret var den sista månaden på året.
Vi hade några dagar där det såg ut så här, regn-regn-regn.
Men mest har det nog egentligen sett ut så här, med sol och lite moln som swischar förbi, vissa dagar snabbare än andra
En hel mängd med vackra soluppgångar har det varit, det är så svårt att låta bli att fotografera!
Precis som solnedgångarna. Men den här gången filmade jag hur det ser ut runtomkring mig (36 sek), så oerhört vackert! Jag tog även någon stillbild, ser ut som lava:
Vädret har verkligen varit skiftat med ruggiga 15 grader som toppnotering under dagen. Men kring jul njöt vi och funderade på att gå till stranden!
December 2019
1, 18° C, sol, skurar
2, 15° C, mulet, skurar
3, 18° C, sol, skurar
4, 19° C, sol, skurar
5, 17° C,mulet, några droppar
6, 19° C, sol
7, 19° C, sol
8, 21° C, sol
9, 21° C, sol, lite moln
10, 19° C, sol
11, 22° C, sol, blåsigt
12, 18° C, sol, blåsigt
13, 21° C, sol, lite moln, blåsigt
14, 19° C, sol, blåsigt
15, 19° C, sol, lite moln
16, 15° C, sol, regn sent på kvällen
17, 16° C, sol, regn på morgon
18, 17° C, mulet
19, 15° C, regn
20, 17° C, 40 mm regn
21, 19° C, regn
22, 21° C, sol
23, 26° C, sol
24, 21° C, sol
25, 24° C, molnigt
26, 21° C, sol, lite moln
27, 18° C, molnigt
28, 17° C, sol, lite moln
29, 16° C, sol, molnigt
30, 15° C, molnigt
31, 15° C, molnigt
Månadens snittemperatur dagtid: 18,6° C
Statistik från väderstationen (klicka på bilderna så blir det nog lite tydligare):
Till sist, en titt på när solen gick upp och sedan ned den första dagen i månaden:
Vi hade några dagar där det såg ut så här, regn-regn-regn.
Men mest har det nog egentligen sett ut så här, med sol och lite moln som swischar förbi, vissa dagar snabbare än andra
En hel mängd med vackra soluppgångar har det varit, det är så svårt att låta bli att fotografera!
Precis som solnedgångarna. Men den här gången filmade jag hur det ser ut runtomkring mig (36 sek), så oerhört vackert! Jag tog även någon stillbild, ser ut som lava:
Vädret har verkligen varit skiftat med ruggiga 15 grader som toppnotering under dagen. Men kring jul njöt vi och funderade på att gå till stranden!
December 2019
1, 18° C, sol, skurar
2, 15° C, mulet, skurar
3, 18° C, sol, skurar
4, 19° C, sol, skurar
5, 17° C,mulet, några droppar
6, 19° C, sol
7, 19° C, sol
8, 21° C, sol
9, 21° C, sol, lite moln
10, 19° C, sol
11, 22° C, sol, blåsigt
12, 18° C, sol, blåsigt
13, 21° C, sol, lite moln, blåsigt
14, 19° C, sol, blåsigt
15, 19° C, sol, lite moln
16, 15° C, sol, regn sent på kvällen
17, 16° C, sol, regn på morgon
18, 17° C, mulet
19, 15° C, regn
20, 17° C, 40 mm regn
21, 19° C, regn
22, 21° C, sol
23, 26° C, sol
24, 21° C, sol
25, 24° C, molnigt
26, 21° C, sol, lite moln
27, 18° C, molnigt
28, 17° C, sol, lite moln
29, 16° C, sol, molnigt
30, 15° C, molnigt
31, 15° C, molnigt
Månadens snittemperatur dagtid: 18,6° C
🌞
Statistik från väderstationen (klicka på bilderna så blir det nog lite tydligare):
Average är genomsnittstemp under hela dygnet.
🌞
Till sist, en titt på när solen gick upp och sedan ned den första dagen i månaden:
Amanecer - gryning
Salida del sol - soluppgång
Cenit - zenit
Puesta del sol - solnedgång
Anochecer - skymning
Om solens vandring: information och bild från http://salidaypuestadelsol.com/
Vad gäller blåsigt: det blåser nästan alltid lite här på Solkusten. Har jag skrivit blåsigt så har det verkligen blåst! Och som tidigare, det här är helt hur jag har uppfattat det och vad vår väderstation här hemma har sagt till oss. Vädret och temperaturen i Málaga eller Marbella kan skilja sig åt en del mot hur vi har det här i Benalmádena.
Planen är att göra en sammanställning efter varje månads slut och det finns sedan januari 2015. Klicka på etikett Väder för att hitta de andra. Man kan även i sökrutan leta upp en viss månad, de är rubricerade enligt samma princip.
Cenit - zenit
Puesta del sol - solnedgång
Anochecer - skymning
Om solens vandring: information och bild från http://salidaypuestadelsol.com/
🌞
Vad gäller blåsigt: det blåser nästan alltid lite här på Solkusten. Har jag skrivit blåsigt så har det verkligen blåst! Och som tidigare, det här är helt hur jag har uppfattat det och vad vår väderstation här hemma har sagt till oss. Vädret och temperaturen i Málaga eller Marbella kan skilja sig åt en del mot hur vi har det här i Benalmádena.
🌞
Planen är att göra en sammanställning efter varje månads slut och det finns sedan januari 2015. Klicka på etikett Väder för att hitta de andra. Man kan även i sökrutan leta upp en viss månad, de är rubricerade enligt samma princip.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)