Mannen min drömde om att få sonen intresserad av rymden, ett av hans egna stora intressen här i livet. Så till sonens rum sydde jag gardiner där planeter och astronauter svävade i den mörka rymden, självlysande stjärnor sattes upp i taket tillsammans med ett snurrande solsystem där solen var en lampa, vi hittade en månlampa också. Nu började det likna något.
Sonen var väl drygt två och ett halvt år och spjälsängen började definitivt vara för
liten för honom. Så vad skulle bli nästa steg, en växasäng - de där man
drar ut mer och mer- eller direkt på en större "vanlig" säng? Den
vanliga sängen hade ju fördelen att då kunde vi också få plats i den vid
behov, sitta bredvid och läsa bok tillsammans. OK, då var det beslutet
taget.
Självklart fick jag för mig att jag skulle bygga sängen med mina egna händer ... Klart
sonen ska få en specialare, något som ingen annan har!
Sonens säng skulle vara en rymdskyttel från Nasa!
Det var inte den här bilden men den är ganska lik den jag använde som mall.
Jag hittade en bild på en rymdskyttel och den mätte jag noga upp och transfererade till MDF-skivan jag hade köpt för ändamålet. Jag sågade, slipade, målade och monterade till sist ihop den. Svärmor hade en resårmadrass som var i stort sett ny och med rätt mått så den fick sonen.
Bitarna fick stå och torka länge för att lukta av sig och sedan bars de upp från källaren där jag arbetat till övervåningen där sovrummen var. Vad jag inte riktigt hade tänkt på var den smala och svängda trappan. Uppsidejsi! Men till slut gick det!
Med madrasser runt sidorna - klädda i samma tyg som gardinerna - blev det en rätt mysig och mjuk säng! Jag hittade ett fleecetyg med planeter att lägga över som överkast eller gosa i. Sängen blev lite hög men det visade sig bara vara bra för hur jobbigt är det inte att böja sig ned och pussa godnatt nästan nere vid golvet. Första åren hade han en extra liten sidoskiva så han inte skulle trilla ned, vid fotändan stod en pall han använde för att klättra upp i sängen. Och visst har vi suttit där och läst, lutade mot madrassidorna!
Egentligen ska det vara en bit till därunder som täcker underredet men det blev aldrig av att jag målade den och satte dit med gångjärn, jag kunde inte riktigt bestämma mig hur det skulle göras. Någon gång kanske det blir gjort, alla delarna till sängen ligger magasinerade. Sonen ville inte att sängen skulle säljas. I dag tror jag dock inte att han skulle vara lika glad över att sova i en raketsäng även om han faktiskt skulle få plats i den.
Jo, jag tycker faktiskt att sängen jag snickrade och målade med mina egna händer är rätt cool! Det är i alla fall ingen annan som har en likadan!
Blev sonen någon rymdfantast, förresten? Nä, inte direkt. Ingen dinosauriefantast heller, fastän mannen min försökte med det med. Sonen är bara fantastisk.
📷
Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord. Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Den här veckan har bara förflutit på jag vet inte riktigt vad, egentligen! Lite svårt att hitta godisbitar men jag försöker ändå enträget finna dem i denna konstiga vardag vi just nu är i.
Godisbit nr 1
Extrapris på mjöl! När jag handlade på Carrefour förra veckan var det slut på mjöl, vi är många som bakar hemma nu, bakmaskinerna går varma. Som tur var hade jag fortfarande några kilo i skafferiet så vi stod inte utan bröd i alla fall. När jag i torsdags tog en sväng för att byta ut gasbehållaren för vårt varmvatten så var jag även förbi Lidl för att köpa det som Carrefour inte hade veckan innan. Hur glad blir man inte när det står en stor pall med stora mjölförpackningar och dessutom till bra pris: två kilo för 0.75 €!
Nu kan det bakas ännu mer bröd!
Slängde ut förra säsongens julstjärna i regnet, de vita flygarna vann kampen inomhus. Den ser verkligen inte rolig ut just nu, tanig och få blad på stackaren. Jag ska klippa ned och plantera om, den ska få en chans till.
Godisbit nr 2
Fuktig jord! Det har regnat en hel del den senaste tiden, nästan 150 mm under de senaste sju dagarna, och det har behövts. Det har annars regnat väldigt lite denna vintern. Men i torsdags var det solsken och jag var en stund ute på gräsmattan och drog upp en massa ogräs. Fyllde fort korgen för det finns mycket och det går lätt när jorden inte är hård som sten. Nu väntar jag på lite mer sol så jag kan fortsätta dra upp ännu mer oönskat och peta ned önskat, det vill säga mer grästuvor.
Godisbit nr 3
Min ansiktsmask! Jo jag vet, man ska inte behöva bära ansiktsmask ute när man själv inte är sjuk. Men sonen hostar så man vet ju aldrig ... Dessutom så använder faktiskt merparten ansiktsmask nu här hos oss.
Eftersom ansiktsmasker inte går att få tag på så gör man så klart sin egen! Hittade ett bra bomullstyg jag hade hemma och ett mönster var ju inte så svårt att hitta på Internet. Dubbelt lager och med ett nonwoven-lager emellan så ska det faktiskt funka riktigt bra enligt tester som gjorts på laboratorier . Det finns faktiskt de som sitter hemma och syr masker till sjukvården i flera länder nu.
I vårt hus i Sverige hade vi en stor tomt på drygt 2000 kvadratmeter. Det mesta var gräsmatta men det fanns så klart en hel del rabatter också.
Precis vid husets entré fanns denna rabatten:
Helt igenvuxen, den lilla dammen syns knappt. Jag minns att jag kämpade med att prickklockan spred ut sig som en galning, jag höll på att bli tokig! Visst är den rosa lilla blomman söt men den ploppade upp precis överallt, den frösådde sig själv och trängde ut det jag ville ha där i rabatten. Dessutom blir den rätt skräpig. (Så om den funderar på en prickklocka i rabatten, tänk om!)
Så en dag fick jag nog. Jag grävde upp allt! De plantor jag ville ha kvar rensades noga från prickklockerötter och lades i plastbackar (nere till höger i bild) för att sedan kunna planteras tillbaka. Den fula tujahäckens rötter rensades också bort. Jorden rensades noga från plantor och rötter av prickklocka.
Som ni ser var även sonen med i arbete. Han älskade den där röda traktorn, han skulle bli bonde! Det här var i september 2011 så sonen var 6 år. Han har sedan dess tänkt om sin karriärsbana.
Många timmar senare var det rensat, kanske var det till och med dagen efter. Vet att jag höll på och slet med den där rabatten i två dagar.
I mitten byggde jag åter upp den lilla dammen, gatstenarna hade skrubbats rena och fina igen. Det där var faktiskt ett av de första projekten jag hade när vi flyttade till huset, denna lilla damm där en liten fontän spruttlade i mitten. Gatstenarna låg i en hög på baksidan av huset när vi flyttade dit så det enda jag behövde var att skaffa en dammduk att lägga under.
Med dammen på plats var det bara att börja återplantera växterna, bland annat rosor, hostor, astilbe i olika nyanser, solhattar och så klart kärleksört. Det ser lite tanigt ut men året efter hade det brett ut sig ordentligt igen.
Jag kämpade alltid mot alger och skräp i dammen men å så fin den var! Minns att det någon gång även var en groda i den, den flyttade dit själv. Fåglarna gillade att skvätta runt där och katterna tog sig gärna en slurk vatten. På kvällen tändes två spotlights och lyste upp blommor och vattenstänk. Det var härligt att kunna sitta där på uteplatsen intill och höra porlet i den lilla dammen.
📷
Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord. Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Så fort det började pratas om att Spanien skulle sättas i detta undantagstillstånd som vi befinner oss i så började det drösa in e-mail från företag där man av en eller annan orsak har hamnat i deras kundregister. Vissa vill bara försäkra oss om att de vidtar alla försiktighetsåtgärder och hoppas att vi gör detsamma. De flesta vill dock skylta om att de finns och sälja något på ett eller annat sätt.
Worten som säljer hemelektronik var ett av de snabbaste företagen med att haka på det där om att jobba hemifrån. Skapa ditt kontor hemma!
Sportbutikskedjan Decathlon kom snabbt ut med tips om hur man ska kunna hålla igång i hemmet. De har kommit med ett hel gäng e-mail men inte sportar jag mer för det. Fast de har bra kläder och skor.
Den här informationen från bensinbolaget Repsol håller jag helt med om i dessa tider: den som har en balkong har en skatt. Jag har en hel trädgård!
Matkedjan Aldi kom med information om vad som gäller när man handlar: max 50 personer i butiken, bara en person från hushållet, håll en meters avstånd, betala om möjligt med kort och köp bara det du behöver. Samma information har kommit från de andra matkedjorna också.
Företag som säljer filmabonnemang kommer med fina erbjudanden, det är inte dumt att stanna hemma och titta på filmer och serier!
Den här minns jag inte var den dök upp ... jo, på Twitter! En uppmaning om att vara ansvarsfull och inte gå till playan ... Den kom innan det ens blev förbjudet.
Varpå det genast kom ett svar om det ...
Leksaksföretaget Toys'r'us finns fortfarande här och de skriver att om
ditt barn klättrar på väggarna så kan Spindelmannen göra det sällskap. Frågan är om det är barnen eller de vuxna som börjar klättra först ...
Viva el cole, där jag har köpt sonens ryggsäckar och fått finfin service, de tycker så klart att man ska njuta av att ha sina barn hemma nu när de inte får gå till skolan. Det är ett tillfälle att leka med dem, spela spel, lägga pussel. Allt det har de så klart till försäljning. Skulle jag köpa ett pussel och säga till min 15-årige son att nu ska vi lägga det så skulle han bara titta på mig och gå tillbaka till datorn efter att ha dragit igen dörren efter sig ...
Det här israeliska kvinnan i filmen nedan, hon är inte riktigt ycklig över situationen med att ha sina fyra skolbarn hemma och deras skolsituation (cirka 1:30 min):
Nu när jag skriver detta inlägget så har det beslutats om 15 dagar ytterligare i Estado de alarma här i Spanien, till den 12 april. Jag är inte heller särskilt lycklig över skolsituationen. Inte sonen heller, det pratas om att förlänga terminen, det vill säga förkorta sommarlovet.
~ ☺ ~
Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare
Det har verkligen varit en mentalt konstig vecka! Men när jag tänker efter så är det inte så svårt att hitta gott i den ändå.
Godisbit nr 1
Regn! Det har regnat väldigt lite denna vintern (just ja, jag har inte sammanställt februari, det måste jag ju göra!) och just nu är jag glad för att det i skrivande stund regnar. Jag har nämligen i dag stuckit ned bitar av detta konstiga spanska gräset på en del av de ställen där det mest är ogräs i den så kallade gräsmattan. Jag hoppas att det tar sig.
Det mer regniga vädret gör dessutom att fler nog håller sig hemma, det bjuder inte in till promenader direkt.
Ben 3-16-20 Home school
It is not going good. My mom is getting stressed out. My mom is really getting confused. We took a break so my mom can figure this stuff out and I'm telling you it is not going good.
Godisbit nr 2
Humor! Man måste ju få skratta ibland mitt i eländet. Och den här tyckte jag var underbar!
En vän hade hemskolning när hon var utomlands med sina barn och hon sa "att det där gör vi inte igen". Jag är glad att sonen är så pass gammal att han kan sköta det själv, vi behöver bara tjata på honom emellanåt. Han är ju tonåring.
Godisbit nr 3
Småplock! Allt är egentligen enorma bitar men jag samlar ihop dem lite.
Att en väninna till mina föräldrar fann en liten lapp i brevlådan där en granne hon knappt känner erbjuder sig att hjälpa till om hon behöver något. Tänk så fint!
Som sagt, jag hade inte tänkt att skriva så mycket om detta men det är ju en lite speciell situation och jag förstår att folk är nyfikna och undrande över hur vi har det här på Costa del Sol där antalet insjuknade ökar i en katastrofal takt varje dag. Dessutom tyckte mannen min att jag var konstig som inte tänkte skriva om det. Så OK då! Jag är inte så svårtrugad när det kommer till att skriva!
Instängdhet
Vi får ju inte lämna huset annat än i vissa specifika ärenden (handla mat, sjukvård, bankärenden och några orsaker till). Jag har många gånger tänkt att jisses vilken tur vi ändå har det då vi som personer inte har stora behov av att gå ut varje dag, måste inte träffa folk. Vi är lite eremiter av naturen, gillar att sitta och pyssla på varsin kammare. Det gör att det kommer dröja längre innan vi börjar klättra på väggarna. Dessutom känns det som att det finns alltid något att göra. Som att ta hand om myrorna som har fått för sig att svärma inomhus! Igen! Jag har bakat bullar och bröd, rivit lite ogräs, sneglat på hibiskusen som behöver en riktig nedklippning. Dessutom så är min nya fina e-boksläsare aldrig långt ifrån mina händer. Världen är full av olästa böcker och så kan man ju inte ha det!
Hälsa
Vi mår bra. Sonen har hostat en del och varit trött så om han åkt på skiten vet vi inte. Vi försöker att hålla avstånd från varandra men det är inte så lätt. Men det kan ju faktiskt vara vanliga förkylningar också. Allt är inte covid-19 som härjar. Dessutom tror jag att man mentalt känner sig lite stressad, känner att jag går och biter ihop tänderna lite väl mycket de senaste dagarna.
Just nu är vädret lite halvdant och inte så lockande. Det är cirka 16 grader och mulet. Men jag försöker gå ut i trädgården en stund varje dag, sätter på mig lite extra och läser eller sopar plattorna. Jag tjatar på mina herrar att de också ska göra det, få några minuters frisk luft varje dag i alla fall. Inte varje dag jag lyckas ...
Skola
Vad jag har sett så har lärarna en väldigt bökig situation, undervisningsplikten gäller ju fortfarande. Skolan har en del elektroniska hjälpmedel så som Pasen och Telegram för informationsspridning samt Classrooms och Moodle för lektioner och uppgifter. Allt har krånglat. Jag ser på min mobil att det kommer meddelanden på Pasen men appen kraschar hela tiden. Frustrerande! Matteläraren löste sin situation genom att skapa en egen hemsida med videor som undervisningsmaterial samt en massa uppgifter som skulle lösas.
Sonen trodde nog "JIPPI! Två veckors bonuslov att sitta vid datorn och
spela!". När det sedan började komma in skoluppgifter på olika sätt var
det ett evigt gnällande och till slut fick jag nog, han fick sig en
liten utskällning.
- Förstår du hur mycket tid lärarna har fått lägga ned på detta?! De har suttit hela helgen bara för att förbereda! Matteläraren har ju till och med gjort en egen hemsida för er.
- Jamen han har ju inte gjort videorna, dom har han hittat på Youtube! gnällde sonen.
- Men han har suttit och letat reda på dem, fixat ihop allt material åt inte bara din klass utan åt alla de olika klasserna han har!
- Jamen ...
- Ge honom lite uppskattning för det! Du tyckte ju själv att hans hemsida var bra.
- Jag sa inte att den var bra, jag sa att det var på rätt spår ...
Kaxig 15-åring!
Sonen är duktig, egentligen, och de flesta uppgifterna görs och lämnas in i tid men inte mer än så. Jag förstår fullt ut lockelsen av att göra något roligt vid datorn istället för att göra skoluppgifterna. (Jag kan ju bara gå till mig själv där jag kan byta ut jobbrelaterat mot att blogga.) Han är duktig på att spela på gitarren, det glädjer oss något oerhört och vi hoppas att han kan fortsätta med det nästa årskurs.
Men jag vill också att han ska förstå och visa respekt för det som andra gör för honom och hans klasskompisar i denna konstiga situation! Lärarna jobbar på med att skapa uppgifter som eleverna ska lämna in på
olika sätt. Samtidigt krånglar som sagt tekniken. Vi försöker få sonen
att förstå att om eleverna inte gör bra ifrån sig så kommer terminen att
förlängas och sommarlovet förkortas. Det pratas det redan om.
Just nu fick jag mail om att de har skapat ännu mer information på en Junta de Andalucia-hemsida: eAprendizaje. Mycket information. Börjar bli mycket att ta till sig.
Arbete
Mannen mins företag är ju riktat mot hela världen så det lunkar på som vanligt, ungefär. Det sköts ju elektroniskt, det mesta. Jag hjälper honom med det administrativa och han tar hand om programmering. Just nu är det ingen större skillnad på orderingång men man vet ju inte heller hur folk och företag gör med de pengar de har. Så visst kan man känna oro. Allt är ju rätt rörigt.
Vi fick precis information om att har man autónomo-företag (vilket mannen min har) har man möjlighet att ansöka om arbetslöshetsersättning mycket enklare än tidigare Det är ett stöd från myndigheterna för dem som förlorar stora delar av eller hela sin inkomst just nu. Det kan vara bra att veta att möjligheten finns att ansöka om detta. Vi vet ju inte vad som händer, som sagt.
Företagsinformation från andra
Jag ska inte gnälla men jisses så trött jag är på alla e-mail med alla företag som har min mailadress. De garanterar alla på olika och samma sätt att de gör sitt bästa i denna svåra situation. Har säkert fått femtio sådana. Lite som när vi för ett år sedan blev bombarderade om GDPR. Skillnaden nu är så klart att visa att de finns, att de fungerar men på ett lite annorlunda sätt eller under andra klockslag.
Folket tackar
Jag tror det var i fredags förra veckan som vi undrade vad sjutton några grannar höll på med. Dansade de flameco ute på gatan och klappade takten?
Nej, det är så att varje kväll klockan 20 (fast det står klockan 22 i filmen) så går "alla" ut från sina hus, ställer sig på balkongen eller öppnar fönstret och applåderar en minut! Med denna manifestation vill man visa sin tacksamhet över alla dem som jobbar inom vården och visa att grannarna finns i närheten. Folks tankar är som vanligt inte enade. Vissa tycker det är en fin gest medan andra anser det vara helt idiotiskt.
Jag tycker gesten är fin men vad 17 går de ut och samlas på gatan för? In med er! Så det här kan avslutas någon gång ...
Jag har egentligen tänkt att inte skriva om virus och alarmläget vi befinner oss i men det går kanske inte riktigt att undvika i en blogg som denna. Flera har frågat hur vi har det så lite får jag väl lov att skriva då!
Även om vi fortfarande har ett ganska fyllt skafferi så är det vissa saker som det började ta slut på. Grönsaker och frukt, till exempel. Dessutom var jag tvungen att ta mig till apoteket för att hämta ut ett recept.
Jag lovade mannen min att vara försiktig, hålla avstånd till dem omkring mig, ha handskar på händerna, skydda mun och näsa med sjalen och så vidare. Dessutom tänkte jag att är det för mycket folk så åker jag hem igen, tar det en annan dag.
Så jag satte mig i bilen och körde i väg. Först stannade jag och slängde sopor i containern vid parken som nu är igenbommad. På min väg mot apoteket körde jag förbi Lidl och såg att det var folk som köade utanför, en ganska lång kö, mycket bilar. Kändes inte så lockande.
För att förnya recept finns telefonnummer uppsatta på en skyl. På den andra står det att kön ska vara ute på gatan. Det blänkande är de nya personalskyddande plexiglasen vid disken.
Även vid apoteket var det en (kort) kö och det stod på skyltarna att kön skulle hållas utanför. Folk stod lite här och där med stora mellanrum så det var ju bara att göra som vanligt i Spanien.
- ¿La ultima? frågade jag och en man viftade med handen. Han var alltså den sista, före mig i kön.
Som sagt, folk höll avstånd, många hade handskar och munskydd. Fast kvinnan som kom efter mig i kön tyckte av någon orsak att hon skulle ställa sig där vid entrén. Försök att hålla en meter då ... Smartskaft.
Inne på apoteket hade de en halvmeter från disken satt upp spärrband i plast. Dessutom hade de monterat plexiglas på disken med en smal springa för att lämna pengar/betalkort och få sina varor genom. Personalen hade handskar men inte munskydd.
Efter att jag fått ut mitt recept åkte jag till Carrefour. Där var det också kö utanför men inte riktigt lika lång som vid Lidl. Vid portarna fanns det en sprayflaska så jag använde den att tvätta rent vagnens handtag med medan jag väntade på att få gå in. En vakt stod vid dörren och såg till att alla hade handskar på sig, det fanns engångs- i en behållare. Dessutom höll hon koll på att det inte var för många i butiken: när en gick ut fick nästa kund komma in.
Ett av alla meddelande man fått om covid-19-situationen. Carrefours försäkran om att de gör allt för sina kunders och personalens säkerhet, att de har rengöringssprayer och handdukar vid entrén, att de städar vagnar och korgar lite extra, att de ber kunderna hålla avstånd.
Jag köpte köttfärs och han i charken var som alltid på bra humör, han frågade hur vädret var, om det regnade men nej, det var fortfarande bara molnigt. Solen ville inte riktigt titta fram i dag. Någon hylla var tom eller lite glesare (det var väldigt glest i hyllorna med chips och liknande produkter) men det fanns mat och det mesta man behöver, som vanligt. Till och med toapapper köpte jag, de hade extrapris!
De hade däremot stängt av en sektion! De hade dragit avspärrningsband vid kläder samt där de har tallrikar och andra hushållsprodukter som inte är mat eller hygien. Lite märkligt kan jag tycka, det är ju det vanliga sortimentet och man kan ju faktiskt behöva köpa nya strumpor eller mikrovågsugn även under denna konstiga situation vi befinner oss i. Att hela ställningen med småplocksgodis plastats in är dock fullt förståeligt.
Tjejen i kassan vad glad och trevlig och precis som övrig personal på Carrefour hade hon engångshandskar och munskydd.
Folk respekterade avstånd, var glada och trevliga. Alla hade handskar, lite mer än hälften hade någon typ av munskydd. Som sagt, allt var lugnt. Jag hoppas att alla fortsätter att bete sig så.
(Om skola, arbete och lite annat tar jag i ett annat inlägg.)
Varje år så här års brukade det var knökfullt hemma i huset vi hade i Sverige! Var man än vände sig, nog nog fanns det en där!
En liten kruka full med hopp!
För det var vad alla de hundratals små såkrukorna inne i huset stod för:
Hopp om att fröet skulle väckas till liv.
Hopp om att det första hjärtbladet skulle vecklas ut, tätt följt av karaktärsbladet.
Hopp om att den lilla plantan skulle klara omplanteringen i ny fin jord.
Hopp om att den i den nya jorden skulle växa sig stark och frodig.
Och hoppet om en vacker rabatt och stor skörd från landet även denna säsongen!
Ett av fönstren, fyllda med krukor för fröer som skulle gro. När de tittat upp fick de flytta in under en extralampa på annat ställe i huset. Krukväxten som skymtar till vänster är för övrigt en "Hopp och sprätt" (även Skvätt iväg och Sprätt iväg).
Det stod som sagt sålådor över allt i huset i Sverige. Jag hade i källaren monterat extra belysning på flera lagerhyllor. Ljust men lite svalare, perfekt för att få stadiga plantor av till exempel mer än 15 olika slags tomater. De 20 olika slags chiliplantorna vill stå varmare så de fick stå kvar uppe i boningshuset tills det blev tillräckligt varmt ute i växthuset.
Oj, så mycket fröer jag hade! Mängder! Långa listor noga daterade med fullständiga namn, var jag fått fröerna ifrån, när och hur de skulle planteras, hur lång tid fröerna brukar ta för att gro, hur många som såddes och hur många som grodde. En för varje säsong gjorde jag.
Det roliga var att jag betalade inte så mycket för detta, egentligen. Jag var med i frölistor vilket innebar att man anmälde sig till en lista, ett kuvert fylldes med små fröpåsar - överflödet av köpta fröer eller sådana man samlat själv föregående säsong - och när man fick det tjocka kuvertet fick man plocka ur lika mycket som man la till och och sedan skicka vidare till nästa på listan. Så till kostnaden av portot fick jag mängder med intressanta fröer av både blommor och grönsaker.
Bild lånad från annan deltagare i Frökedjan i forumet på Odla.nu Jag ser några av mina påsar där!
Att få kuvertet och hälla ut alla påsarna på köksbordet var rena julafton! Så otroligt spännande att se vad som gömde sig där, vilka godisbitar de andra skänkte bort! Jag var lyrisk när dessa frökuvert kom i brevlådan!
Jag var även med i en annan grej som var helt fantastiskt kul: Busfröer! Då var vi några som skickade fröpåsar med samma innehåll till de som var med på tokigheterna. Sedan skulle man gissa på vad det var för något man fått. Gissningarna gjordes från det man fick fröerna, medan de grodde och växte. Det var fantastiskt lärorikt, jag lärde mig att se på fröer på ett annat sätt, fick många små plantor som jag annars aldrig hade kommit i kontakt med.
Gränsen mellan total passion och mani är hårfin, dessutom beror det nog på vem som diagnosticerar. Om man säger så, mannen min och sonen var dödströtta på mig och mina fröer! På mina krukor! Men de stod ändå ut. När vi flyttade tog jag med mig något hundratal fröpåsar, en liten del av det jag samlat på mig. Resten lämnade jag med mamma och pappa som fritt har kunnat använda dem. De lät även passionerade trädgårdsvänner botanisera bland fröerna. Ensam är man sällan!
📷
Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord. Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Här är en av orsakerna till varför jag inte gillar att städa, det blir alltid stora projekt!
Jag tog i går fram torrmoppen och svischade runt med den lite här och där, sopade till exempel upp myror som för sjunde gången fått sig att svärma inomhus men träffat på en rejäl myggsprayning. Jodå, det funkar med det med.
Hur som helst, moppen började se färdig ut för en tvättning så jag öppnade skåpet under diskbänken för att plocka fram en ren.
När jag gör det så hängde det mesta med ut på golvet: rullar med soppåsar i olika storlekar, rena disk- och dammtrasor, diskmedel, rengöringsmedel ... En jäkla röra helt enkelt!
Egentligen brukar det vara ganska prydligt. Jag har två Mercadona-kassar ståendes där under så sakerna är lite ihopsamlade. Intill dem står alla rengöringsflaskor och sprayburkar. När jag lyfte ut kassarna så såg jag att det var lite blött under och under sprayflaskan för ugnsrengöring har det blivit en rostring. Dessutom låg det en mysko rostig historia på skåpgolvet, en helt genomrostad platta som blivit till en rostig och smulig ring.
Vad var det nu som läckte?!
Jag tittade på alla rör och fästen från vask och diskmaskin men allt såg OK ut, inget som droppade. Men så tittade jag upp lite högre upp, längre in. Vad var det där?
Jo, det visade sig att på ovansidan av diskbänken sitter den ögla där det egentligen ska sitta en vaskpropp i en kedja. Proppen och kedja har jag aldrig sett, bara den där runda metallbrickan intill kranen. Då fästet på undersidan rostat sönder totalt kunde jag lyfta öglegrejen rakt upp och där var det ju hål. Fritt fram för vatten att rinna ned på rena trasor och diskmedel när man står där och slabbar med disk.
Jaha ...Suck. Så där kan det ju inte vara.
Men en sak i taget. Först ägnade jag en lång stund åt att göra rent under diskbänken och snygga till, kasta en del flaskor och trasor. Nu är det fint där igen, det var väl egentligen välbehövligt.
Sedan var det dags för hålet i diskbänken. Det måste ju täppas till omgående. Jag hade visserligen silikon hemma men det var ju bara halva lösningen, hålet måste ju proppas igen med något ...
... i alla fall temporärt. Häpp!
En mer permanent lösning kräver nog en tur till järnhandeln så det får vi ta senare.
En lite konstig vecka har det varit, mest har man ju bara suttit och tittat på siffror som räknar uppåt. Mannen min undrade om jag verkligen skulle skriva något Lördagsgodis i dag ens men det är klart att jag ska. Det finns godisbitar också!
Godisbit nr 1
Vackra molnformationer! När jag kom hem en eftermiddag så såg det ut så här på himlen. Vackert, eller hur! Det är vinden som skapar dessa ränder av molnen, säger mannen min. Här på den lilla filmen syns mer (9 sekunder lång):
Godisbit nr 2
Temporärt körkort! I måndags var mannen min och jag och hämtade mitt temporära körkort, det gick för en gångs skull utan något att anmärka på (bortsett från den där nummerlappsautomaten som alltid ska krångla). Så nu är det bara att vänta cirka en månad, mitt spanska körkort ska då komma i brevlådan. Ja, har jag väntat sedan augusti så kan jag ju vänta lite till. Sedan ska vi väl kunna avsluta detta körkortsspektakel!
Godisbit nr 3
Fyllda hyllor i skafferiet. Det känns alltid skönt när jag tittar in i vårt matskafferi och ser att där finns det mesta vi kan tänkas behöva, nödfallsmat blandat med vanliga stapelvaror. Att det inte ser ut som platsen för hushålls- och toapapper på Lidl i veckan är jag ju glad över:
Vi är många som undrar över toapappersinköpen. Pasta och ris förstår jag fullt ut, men som sagt toapapper i mängder? OK, helst vill man ju inte stå utan men det är ju inte en livsnödvändighet, inte om man är hemma. Och det ska vi ju vara. Eller var det alla Madrid-bor som kom hit och fyllde på i sina kustbostäder, kanske?
Godisbit nr 4
Gräslök! Tovan jag har växandes i en stor kruka vid köksdörren såg risig ut så jag tog saxen och klippte rakt av. Kan det ha varit för två veckor sedan? Se så frodig den är nu! Det blir gott med några strån i pastasalladen jag tänkte göra till middag i dag. Och nybakat bröd till det, degen är på gång i bakmaskinen just nu.
När jag var liten älskade jag att sitta med kompisar i sandlådan. Lillebror och jag lekte massor i den stora sandlådan som pappa hade byggt, storebror var nog med emellanåt han med. Kompisarnas sandlådor var fyllda med sandlådesand men jag tror vår var fylld med sättsand. Så till skillnad från deras kunde man hos oss bygga ett stort berg i mitten, gräva tunnlar och vägar och fylla på med vatten runtom. Hur kul som helst!
Sonen älskade också att gräva runt i sand! Självklart skulle han få en sandlåda där vid gungställningen. Men jag ville ju inte bara göra en vanlig fyrkantig låda. Jag fick av någon orsak för mig att här skulle det bli en eka! Om önskan fanns kunde jag göra om den till piratskepp! (Och när sandlådetiden var över så kunde jag fylla den med jord och plantera blommor! Hehe!)
Hade egentligen velat göra den spetsig i fören men nu blev det inte så!
Sagt och gjort! Virke införskaffades och jag snickrade och donade. I aktern blev det en låda där leksakerna kunde förvaras samtidigt som det även var en sittbänk/bord. I fören blev det också några plankor som bord (ej med på bilden). Sand hämtade vi från sandtagen i närheten. Tyvärr fyllde vi den aldrig med så mycket sand som jag hade önskat men jaja! Sonen hade rätt kul där i sandekan ändå.
Undrar om den står kvar, det var ju en småbarnsfamilj som flyttade in i huset när vi sålde.
📷
Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord. Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
I all enkelhet, fotade av ett helt bord med kitschiga skyltar för cirka 4 € stycket när jag var på marknaden för några veckor sedan:
Kan ju inte direkt påstå att jag tycker de är särskilt fina men några var i alla fall lite kul.
Ring door bell and run ... My dog need the exercise!
Tycker den var kul. Men door bell ska vara doorbell och dessutom ska det väl ändå vara needs?
A house is not a home without a cat
Den håller jag med om! Det är allt bra tomt om det inte finns en katt här hemma. Jodå, det fanns en likadan skylt för den som känner sig mer hemma med hundar. Men det är lite lustigt att de verkar ha fotat vår vildkatt Tramse!
~ ☺ ~
Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.
Lördag igen och dags att ställa fram godisskålen från den gångna veckan. Godisbitar med lite fokus på natur är ofta trevligt!
Godisbit nr 1
Vacker solnedgång med överraskande inslag! Jag var vid Carrefour efter att ha lämnat sonen på judo, solen höll på att gå ned på sitt vackraste sätt. Men vad är det för något på taket över parkeringsplatserna?
Jo, där tronade påfåglarna som lever vilt i området. Det var ett tag sedan jag såg dem faktiskt, jag var osäker på om de ens var kvar. Men jodå! Och det gäller att visa upp sig!
Godisbit nr 2
Vacker planta! I rabatten på framsidan har det i alla år kommit upp en massa vackra gröna blad och det är ju trevligt. Men jag har undrat, vad är det för något? Jag har haft mina misstankar men det har ju inte kommit några blommor som har kunnat bekräfta.
Men i dag! I dag såg jag av en händelse att det ju är en blomma där! Och javisst är det en kalla!
Urusel bild men det är taget vid ett fönster med myggnät samt galler (det svarta). Sedan flög fågeln och kom inte tillbaka.
Godisbit nr 3
Rolig pippi! Jag stod inne och tittade ut över (o)gräsmattan och såg något som bökade runt i (o)gräset vid muren, något brunt. Och randigt? Plötsligt flög den iväg, precis så som en hackspett gör, lite ryckigt liksom.
- Wow! En hackspett har jag inte sett här! tänkte jag och kollade på internet vad det var för en pippi.
Jag skrev "hackspett brun spanien" och tittade på bilderna och se, där var den, hackspetten. Som inte alls var en hackspett! Det var en härfågel, aldrig hört talas om. Tre gånger kom den till gräsmattan, den var lite spattig så den stannade bara korta stunder men jag hann få både sonen och mannen min att se den. Helkul med kammen som den reser upp på huvudet och de randiga vingarna. Och vanlig ska den tydligen vara också.
