torsdag 25 december 2014

En udda jul!

Juldagen... den lite sega dagen. I alla fall om man har haft en helg som min.

Jag skulle ju vara tyst. Hur ska det vara möjligt?! Jag tyst? Nä... Det har varit oerhört påfrestande för alla - för mig som kraxar och tappar andan och för de andra som inte hör vad jag försöker kraxa fram. Och sedan på natten får man sota för att man inte varit tyst. Host-host!

I tisdags drog jag i alla fall med mamma och pappa till marknaden i Fuengirola där de köpte lite smått att lägga under granen. Därpå åkte vi till Mercacentro så pappa kunde få sin nymalda köttfärs till köttbullarna. Sedan begav vi oss till Carrefour och storhandlade. Mycket blev det! Pappa sa lite avvaktande när mamma betalat "Jaha, och hur mycket gick det här kalaset på, tro!?
Mamma konstaterade att vi hade köpt massor med gott, mååånga flaskor med bubbel och annat så hon blev glatt överraskad, ungefär hälften av vad hon trott det skulle gå på. Puh!

Igår gick det hela av stapeln! Hela familjen kom hit hem till oss och fick se hur vi nu bor. Som alltid blir man stående och tittar på utsikten. Vädret beslöt ju dessutom att slå på stort! Den första cavan öppnades och avnjöts på terrassen där det var solglasögon på och jackor av!

Ja, den står lite snett i sin kruka!
Men julgranar ska väl stå snett, ska de inte?
Vi avnjöt årets fruktkaka som inte smakade som den brukar men å så gott det var! Huset doftade av nybakade pepparkakor, en röd duk låg på bordet och lite juligt var det inomhus. Sonen och de yngsta brorsbarnen tittade på Kalle - alla traditioner ska inte brytas.
Presenterna under rumsgranen delades ut och flamencoklänningarna med solfjädrar och hårklämmor till de två yngsta brorsdöttrarna (drygt 2 och nästan 4 år) var klockrena presenter! De poserade sedan vant så det har förevigats från alla håll och kanter.

På julbordet var det Sverige möter Spanien! Storebror fick till sin glädje dra igång den sk grillen för att tillaga gambas (han sken som en sol när vi insåg att de inte alls var kokta som vi trott utan var råa), vi skivade upp korvar och skinkor, Janssons stod där intill pappas inlagda sill. Mat i överflöd, som vanligt. Överflödet avnjöts förövrigt idag med så som traditionen bjuder.

Idag hade vi en lugn dag. Vi tog en promenad utmed strandkanten, drack lite kaffe medan vi njöt av solen och värmen.

I Sverige är man vad vid att julen ska vara mysig. Mysighetsfaktorn är ju inte direkt hög när det är varmt och soligt men det var en bra julafton ändå! Bara udda...

Lite i efterhand, GOD JUL allihop!

söndag 21 december 2014

Nu är de här!

Äntligen!

Idag var vi på ... herrejisses, jag höll på att skriva Arlanda! ... MÁLAGA flygplats och mötte min familj. Åh, vad skönt att se dem, tror det är det längsta jag varit ifrån att träffa dem, i alla fall mamma och pappa.
Lånat bilden från Norwegian

Vi tog med oss mamma och pappa hem till oss och lämnade av deras resväskor medan mina bröder med familjer tog tåget till Los Boliches i Fuengirola. Tågresan gick galant! Tror de betalade 2.65 € per vuxen för resan. Tyvärr blev det sedan lite trassel med att komma in till lägenheten som de skulle bo i då kvinnan som skulle lämna över nycklar osv inte kom på utsatt tid och telefonnumret gick till en vilt främmande spanjorska. Tankarna snurrade, hade vi blivit lurade? Men det löste sig, två siffror hade blivit omkastade i telefonnumret och hon satt bara och väntade på att någon av oss skulle höra av sig.

Vi åt en gemensam lunch-middag ute i Fuengirola och sedan begav vi oss (till respektive) hem igen. Familjen var väldigt trött efter att ha varit uppe sedan 4 i morse och det var nog inte många timmars sömn dessförinnan.

Min förkylning tog tillfället i akt att utveckla sig åt ett helt idiotiskt håll: heshet och nu på kvällen ett ynkligt viskande. Mannen min blir sur på mig så fort jag öppnar munnen ("Nu är du TYST!") men det är faktiskt inte så lätt när man inte har träffats på så länge. Det är så mycket att fråga och berätta om så det är ingen hejd egentligen! Ska väl snart gå och sova och vila rösten helt så jag kan få prata ikapp imorgon. Om jag kan...

Idag kom dessutom Fru Torreblancas man ned hit med hennes nya bil. Från Sverige kl 9 i  fredags till kl 17 idag - snabbt kört!

lördag 20 december 2014

Nu är det förkylt

Den senaste tiden när vi har varit ute på stan har jag sett flera som gått med halsduken virad upp över mun och näsa. Först har jag tänkt att det är lite svalare ut, så som man i Sverige kan svepa halsduken över ansiktet när det är snålblåst och minus 20 grader. Fast här kanske det var 13-14 grader...

Eller är det någon smitta jag missat?

Smittan missade i alla fall inte mig för här sitter man med tjock hals och allmänt hängig. Jag som skulle ha gjort det och det och det inför familjens ankomst imorgon. Nu blev bara första det:et avklarat, känns det som.

Nu blir det som det blir och det funkar det med.

Men lite taskigt är det!

(Den som vill kan ju roa sig med att räkna antalet gånger jag använt ordet det i detta inlägget. Många gånger blev det. Oj, en gång till...)

torsdag 18 december 2014

Att framföra en bil i Spanien

I Spanien är det samma regler som i Sverige, vägskyltarna är lika - eller i alla fall snarlika - och det är i stort sett samma bilmärken som rullar runt på fyra däck.

Men ändå är det inte samma sak... Man tänker på olika saker och på olika sätt så det är inte bara att köra på enligt vanligt svenskt manér. Jag tycker att det körs både bättre och sämre i Spanien. Jag vet de som inte har några problem med att sätta sig bakom ratten men även de som varit här ett halvår eller mer men ännu inte vågat sig på de spanska vägarna såvida inte någon annan kör.

Men vad är då skillnaden? Här är lite av det så som JAG ser det, inte nödvändigtvis så som någon annan ser det.

Hastigheten, den måste man inte överskrida och man bör heller inte göra det. Det finns en hel del ställen med kameraövervakning, radiokontrollerad sådan som kollar hur lång tid du tar på dig att köra en viss sträcka och därmed mäter snitthastigheten. Böter utfärdas per automatik.
På motorvägarna är det 120 km/h men folk verkar generellt ligga kring - hör och häpna! - 110 km/h. De tunga fordonen och de som i de mycket branta vägarna inte klarar av att hålla en nämnvärd fart trycker snabbt på varningsljusen: här är en som kör sakta!

Vet ni vad den här skylten betyder?

Rondell? Nej, det är fel. Det betyder i Spanien parkeringsrundel. Där kan man stanna till och vänta in vänner som ska hänga med på bilturen eller så lastar man i/ur bilen här. Eller varför inte stanna en stund och beundra de oftast mycket vackert dekorerade mittpartierna i parkeringsrundeln? Det finns ju alltid två vägbanor så övriga trafikanter kan nyttja den inre, den används ju så sällan ändå.
Med tanke på antalet rundlar av denna sort här vid Solkusten (någon nämnde att man fick bidrag för varje) så borde det inte råda brist på parkeringsplatser. Men det gör det alltid...

I varje bil ska det finnas en knapp för varningsljusen. Den har jag i Sverige tryckt på kanske en, max två, gånger. Här används den flitigt - inte av mig men av övriga bilister. Som nämnts ovan, om man kör saktare eller om det är ett stopp längre fram på motorvägen trycks knappen in. Men även om man dubbelparkerar på vägbanan och hoppar ur för att ta sig en kaffe och churros. Som sagt, det finns ju en vägbana till...

I alla bilar ska det finnas en liten spak på vänster sida om ratten. Den kan man föra både uppåt och nedåt och nämen titta! Det blinkar på utsidan av bilen. Fiffigt! Då kanske man faktiskt kan säga vad man planerar göra. Fast körriktningsvisaren funkar rätt illa oavsett land. Eller ja, mekaniken fungerar ju, det är snarare föraren som fungerar illa.

Parkering bör man inte göra på icke avsedd plats (dvs t ex de med gul vägmarkering) för då står bilen sannolikt på annat ställe när man tänker köra vidare. Det kostar tydligen ca 100 € att hämta ut den från polisens uppsamlingsställe (i Fuengirola ligger den mellan Feriaplatsen och Svenska Skolan). Man ser bogserbilar lite överallt och vi har sett flera bilar förflyttas. Fru Torreblanca tyckte att det var bra att prova denna funktion redan första veckan hon var här i Spanien, hon fick då hämta ut sin hyrbil på ovan nämnda ställe.

Det finns många oövervakade övergångsställen och jag tycker att bilisterna är duktiga på att stanna och släppa förbi de gående. Men som gående skulle jag ALDRIG bara kliva rakt ut och lita på att bilen stannar, jag har sett alltför många bilister som bara kör trots att bilen i andra fältet stannat långt där framme. Läskigt! Och jag vet också hur svårt det är att se alla de gående med solen som skiner rakt i ögonen eller skuggor som fladdrar.

Jag tycker också att folk är vänliga med att släppa fram om man kommer från annan väg eller om det är någon som bestämt sig för att parkera lite längre fram i ens körfält (blixtlåsprincipen). Detta gäller dock ej när man kommer från påfarterna till A7. De är INTE roliga. Där gäller det att vara hjälpsam och släppa fram (byta fil till den till vänster helst) och försöka hjälpa till att undvika läskiga situationer.

Det är väldigt mycket som försiggår i trafiken. I den spanska trafiken byter man friskt filer utan att visa det, man svänger lite hur som helst fram och tillbaka. Och emellan bilarna väver sig alla dessa mopedister och motorcyklister utan mer skydd än hjälm på huvudet.

Man ser många bilar med bucklor, många silvertejpade stötfångare. Som tur är ser man sällan olyckorna så jag hoppas att det mesta är att de själva har backat in i en stolpe.

Pandoras ask, ni vet. Människan lever på hoppet.

onsdag 17 december 2014

Julgranen är på plats!

Idag satte vi oss i bilen och åkte till Viveros Guzman i Alhaurín de la Torre, ca 25 minuter hemifrån. Det var mannen min, Fru Torreblanca och jag. Planen var ju att köpa årets gran och jag hade ju siktet inställt på en rumsgran som jag nämnde i Första Advent-inlägget. Frågan var om vi skulle hitta någon och om vi skulle vara villiga att betala vad de ville ha för den.

Först och främst måste jag berätta om Viveros Guzman. STOOORT! Det var julpyntat från golv till tak och vi stod emellanåt med fåniga julleenden alla tre. Här skulle vännen Lina ha kunnat passa in som fisken i vattnet - dekorationsmöjligheterna och materialen rena drömmen!

Vi gick gång upp och gång ned, tittade, vred och vände på blad, krukor och blommor medan mannen min led lite stilla - detta är inte hans favoritsysselsättning. Även om han tycker det är vackert och emellanåt intressant med växter så är det ju lite ansträngande att vara där med två växtfanatiker. Fast jag tror inte att det var så farligt, jag hade lovat att vi inte skulle vara där hela dagen - bara halva. Vi konstaterade alla tre att det var ett stort utbud, växterna var fina men den var inte vidare billigt om vi jämförde med de plantskolor som ligger närmare, de i Mijas och på vägen upp mot Coín.

Men vi hittade i alla fall olika slags granar och diskuterade länge om vi skulle ha en vanlig gran, en i plast, en rumsgran eller (vilket mannen min förespråkade) en palm. Till slut blev det min rumsgran, en Auraucaria excelsa. Den har lite mer platta grenar och ljusare färg än de rumsgranar man ser ute i parker och trädgårdar här (den jag länkade till ovan).

Vi packade in våra växter (Fru Torreblanca hade redan köpt gran, två stycken närmare bestämt, men passade ändå på att hitta lite annat) och körde sedan till den plantskola där vi köpt våra ytterkrukor så att vi skulle få lika som de vi hade köpt där tidigare. Där stod jag bara och gapade, trodde inte mina ögon: de sålde fina kungsgranar där de stoppat foten i en kruka med betong! De var torra som fnöske och det bara rasade barr. Spanjorer... :)

Nu står i alla fall den fina rumsgranen på utvald plats här hemma, vi har börjat pynta den men behöver hitta ett bättre glitter. Tur att vi köpte små och lätta kulor och pynt för grenarna är väldigt veka, stammen är fastbuden vid en bambupinne ända upp till toppen för annars bågnar den totalt.

Julen är ett steg närmare och känslan börjar infinna sig!
Fa-la-la-la-la...


måndag 15 december 2014

Glasögon och telefon

Händelserik dag!

Karl Lagerfeldt från SpecSavers
Dagen började egentligen med att jag hämtade mina nya glasögon! Det är bara att inse, jag är så gammal att jag nu har progressiva glas i bågarna. Jag nappade på SpecSavers erbjudande om att köpa ett par och få det progressiva till reducerat pris samt att man får ett par glasögon extra, lämpligen ett par solglasögon då (lik förbannat mycket pengar: 282 € tror jag det blev). Så nu har jag det första paret, ska prova de vanliga så att jag vänjer mig och därefter beställa solglasögonen. Jag kan förhoppningsvis nu gå från fem till tre par glasögon, i alla fall!

För mig är slipade solglasögon en livsnödvändighet! Jag är väldigt ljuskänslig (stora pupiller) och dessutom så sa optikern att om gråstarr finns i släkten så ska man vara oerhört noga med att använda solglasögon som täcker ögat ordentligt då solljuset kan förvärra det. Gråstarr är tydligen vanligt i Spanien. Så tur att jag har använt solglasögon så fort jag satt foten utomhus dagstid de senaste 15 åren...

Ja, sedan hämtade vi ju de nya registreringsskyltarna till bilen. Äntligen!

Nokia Lumia 735
Och ikväll, precis innan leveransen av pizzan (lite slapp måste man få vara någon gång och just nu är jag VÄRD det!) kom julklappen till sonen och MIN NYA GRÖNA MOBILTELEFON! Jag har varit så handikappad med min gamla Android-telefon. Och installationen av den nya Windows-telefonen har gått som en dans! Mycket är trots allt sparat någonstans där uppe i det grå så mycket är tillbaka. det jag saknar är ju det som egentligen är mest värt: fotona... Jag hade ett helt underbart foto av min man och son som nu är puts väck... Som tur är har jag en son som är kramig och gosig så vi får helt enkelt ta ett nytt.

Registrering av bil - akt 4

Idag har det äntligen hänt lite saker på bilsidan!

Vår kontakt Antonio på Gestoría Rosales tyckte tydligen att det var lämpligt att gå på semester mitt i hela vår faderulla utan att meddela oss så jag tror allt egentligen tog längre tid än vad det skulle. Och så var det ju det där med att vi blev av med våra mobiltelefoner så vi var onåbara under några dagar.

Men idag var vi till kontoret och fick våra papper, en hel folder med tillstånd och annat som ska ligga i bilen. Vi hade ju dessutom betalat 700 € så vi fick tillbaka ungefär hälften - TACK! Sedan åkte vi till Cotocar i Fuengirola för att hämta de nya registreringsskyltarna (tog ca 10 minuter att fixa).

Så nu har vi lite siffror, svart på vitt, vad det kostade att registrera bilen i Spanien, med hjälp av Gestoría Rosales:

Bil Hyundai i30
Årsmodell 2010
Drivmedel Diesel
Miljöbil Ja (119 CO2)
Besiktning hos ITV 153,40 €
IVTM (vägskatt 3 mån) 15,34 €
Perito (sakkunnig) 110,00 €
Tasas (avgifter) 100,00 €
Honorarios (arvode) 100,00 €
Nya skyltar (2 st) i aluminium   22,94 €
TOTALT 501,68 €

Försäkringen är fixad också - dessa förbenade försäkringar...

Edit 2015-04-30:
Här kan ni läsa om de andra delarna:
Akt 1
Akt 2
Akt 3

söndag 14 december 2014

Att ta tåget från flygplatsen

I jul kommer hela min familj hit och de är intresserad av att veta hur man tar sig från Malaga flygplats till Los Boliches i Fuengirola. Jag har snokat runt lite och kommit fram till att det finns några alternativ för dem.

Först och främst så kan man ju ta taxi, har hört att kostnaden från flygplatsen till Los Boliches ligger kring ca 40 € (max fyra passagerare). Nu var det mitt i natten så kanske att det blir någon € billigare mitt på dagen.

Sedan kan man boka en private transfer/shuttle (kallas lite olika, tydligen), antar att det är som en taxi med privat chaufför i lite större bil som man bokar så den passar in med flyget. Om man är fler än fyra personer så kan detta vara att föredra då det i vanliga bilar (taxi) inte får vara fler än fyra passagerare. Priset motsvarar också ungefär två taxibilar.

Självklart kan man ju hyra bilar också men som jag har flaggat för så är det banne mig inte lätt att hitta parkeringsplatser i Fuengirola, i alla fall inte om man förväntar sig att den står kvar där när man kommer tillbaka (felparkerade bilar bogseras snabbt bort). Och dessutom har vi den senaste veckan märkt en markant skillnad på antalet bilar i trafiken - julfirarna verkar ha börjat komma så det lär bara bli värre.

Det ska tydligen gå bussar också men jag hittar ingen bra information. Tror att de går in till centrala Malaga och där får man byta till de bussar som sedan går ut i landet åt olika håll.

På vägen nedanför åker jag varje dag hem ifrån skolan.
Vi bor en kort bit bakom kullen.
Som jag förstår det så är tåget en smidig historia! På terminal 3 på flygplatsen betalar man ca 3.55 € per vuxen person, mindre för barn och pensionärer, kliver på tåget som går var 20:e minut, 30 minuter och 12 stationer senare är man framme i Los Boliches! Tack så mycket, Renfe. Det är den näst sista stationen på sträckan, den sista är nere vid stora rondellen där vid Merca Centro.
Här kan man kolla tidtabellen för Malaga-området.

Sedan om det stämmer eller inte, ja det är ju en annan sak. Jag menar, som svensk är man luttrad: lövhalka, isbildningar, nedrivna kablar... vem i Stockholm har inte suttit instängd på pendeltåget en timme? Men jag läste någonstans att man kan ställa klockan efter det här tåget. Kanske SL skulle ta en tur hit och studera hur spanjorerna gör?

Vi kommer ju självklart att vara där i ankomsthallen och möta familjen men vi kan inte ta alla i vår bil så mina bröder med familjer får alltså utnyttja någon av dessa alternativ. Kanske jag kan avrapportera sedan hur det gick för dem och vad det kostade,

Vi har i alla fall kommit fram till en sak: nästa gång vi ska in till Malaga så ska vi ta tåget. Det var INTE kul att köra bil där. Det är en annan sak om man ska till flygplatsen, den ligger inte mitt bland alla trafikljus och -stockningar.

lördag 13 december 2014

En milstolpe i bloggen

Titta!

Jag har passerat 10 000 besökare! Vad skoj!

Nästan så man borde baka en tårta. Fast eftersom det är Lucia idag så blir det nog lussekatter, råkade lova dem här hemma det...

fredag 12 december 2014

Nu är julen på gång

När jag var liten bakade min farmor en gång en fruktkaka till jul som var helt underbar. Jag frågade henne flera gånger efter receptet men hon hade tyvärr tappat bort det. Så under många år har jag försökt att återskapa kakan så som jag minns den.

Jag är väldigt fäst vid traditioner, nästan åt det hopplösa hållet! Så sedan 1998 har jag varje första advent försökt att återskapa denna fruktkaka, de flesta åren har det blivit någon liten ändring och jag hoppas och tror till det bättre. Däremot så tror jag att om farmors fruktkaka mirakulöst skulle stå där så skulle den i alla fall vara milsvida från den jag nu bakar. Minnet har ju en tendens att ändra sig, förvanskas utan att man själv förstår det.

När man säger fruktkaka så tänker många på en ljus sockerkaka med pluppar i av de där kakfyllningsförpackningarna man kan köpa i affären. Eller kanske på plumpudding....? Den kompakta engelska historien (har läst recept och när det står ister och öl i innehållet så vänder jag blad). Denna kaka är långt ifrån båda varianterna och faktum är att till och med de som normalt säger "Fruktkaka? Nej, tack!" (man hör att de tänker "yick!" och "blä") tycker att denna är god och både en och två bitar går ned!

Som jag skrev så bakar jag denna normalt vid första advent. Sedan får den (eller de, för jag passar på att göra två, det är ju lite pyssel med dem) stå svalt i skafferiet och mogna till julafton. Blir det något över går det bra att frysa eller skära i tunna skivor och torka som ett slags skorpor som är underbart goda!

Nu bor vi ju i ett varmare klimat och de svalare förvaringsmöjligheterna är minimala: inget matskafferi och kylskåpet är för kallt och för fullt. Därför har jag ännu inte bakat kakorna. Men nu har jag hackat frukt och nötter och lagt dem i sitt spritbad - imorgon bär det av! Dock med variation: jag har inte hittat alla de ingredienser jag är van vid men det funkar nog bra ändå. Många säger ju att regler och traditioner är till för att brytas - jag opponerar mig våldsamt vilket min familj bittert fått erfara! Men man kan ju ibland förändra sig och inse att det funkar att skapa nya traditioner - bara kärnan finns kvar!

Så julen är på gång - även om julkänslan har VÄLDIGT svårt att infinna sig!

Ovälkommet besök - del 3

Natten till igår vaknade jag vid 3 på morgonen och låg sedan och vände mig åt än det ena och än det andra hållet i sängen, slumrade till då och då. När klockan var 6 var jag klarvaken och började nojja om dörrarna, hade vi låst dem? Om jag går och kollar så kanske jag kan sova den sista 1,5 h innan väckarklockan ringer...? Kanske...

Så jodå, jag var uppe och kollade att ytterdörren var låst - precis som den var när vi la oss. Och jodå, altandörrarna var precis lika låsta som de var vid midnatt när jag kollade att de var låsta.

Jag somnade väl om - eller något - men samtidigt undrade jag om det ska vara så här nu? Gå och rycka tre-fyra gånger i en dörr man vet är låst? Dubbelkolla mitt i natten?

Lånat bild från PRLOG.org
Jag åkte i alla fall till banken efter att ha lämnat sonen vid skolan så nu har jag ett spanskt bankkonto, nästa vecka kan jag hämta kontokortet så tills dess får mannen min snällt (följa med och) handla.

Men jag har haft ljuspunkter i tillvaron också!

Jag var ju bjuden på té hos grannfrun kl 10.30 och jag ville inte komma tomhänt. Hade eg köpt en liten brödkorg jag hade tänkt fylla med pepparkakor och lussebullar men orken är inte direkt stor just nu. Så jag köpte en blomma, en julstjärna. Och vilken julstjärna!

Jag lyckades inte ta något fint foto men hitta en bild på nätet. Jag betalade 4 € för blomman. Jisses, skulle ha köpt ett gäng! Än är det väl inte försent för det... Är ju i närheten när jag ska hämta bankkortet nästa vecka.

Det var i alla fall trevligt att sitta och babbla med två grannfruar, Fru Africaan och Fru Dansk kallar jag dem nu. Namnen säger väl var de kommer ifrån och det är helt otroligt, sitta i Spanien och dricka té och äta muffins med en kvinna från Sydafrika och en från Danmark! Fru Africaan kan dessutom danska! Udda värld...
De kunde i alla fall berätta att Antonio (som vi hyr av) inte varit helt ärlig - det har visst varit inbrott här i området tidigare.

Jag fick förresten tag i ett av IMEI-numren, det som var till min gamla telefon. Så jag ringde till polisen och lämnade det samt att kontaktnumret nu var mitt eget mobiltelefonnummer, inte Fru Torreblancas sons. Och då har de rutinen att de tar alla uppgifter igen (namn, adress, vad togs,när hände det osv) samt vad jag ville ändra på. Rapporten måste dessutom skrivas under så vi behövde komma in igen. Så förmiddagen idag spenderas på en tur till polisen i Torremolinos igen där vi träffade en oerhört tråkig polis som inte kunde engelska. Men jaja, det gick ändå.

Om jag kommer på något mer så måste det vara VÄLDIGT viktigt, annars får det vara. Jag har ingen som helst lust att åka till den polisstationen igen.

På måndag ska jag få min nya mobiltelefon. Det är nu när jag åter börjat använda min Candy Crush-telefon igen som jag kom ihåg varför jag köpte ny: jag hör inte att den ringer och den är väldigt oberäknelig.

Just ja, inatt sov jag hela natten så det blir nog bra det här. Måste bara få ordning på betalkort och telefoner, då funkar vardagen igen.

torsdag 11 december 2014

Salt i såret

Jag har sedan ca två år tillbaka spelat King Candy Crush Saga. Min målsättning är att klara hela banan utan att betala något för att få några bonusar eller genvägar. Det ska gå! Jag är ju envis - ligger i generna.

För ett år sedan så var jag tvungen att skaffa ny mobiltelefon då min Android-telefon började bete sig lite udda. jag valde en Windows-telefon och älskade den från första sekunden. Den var ju RÖD! :)

Det som har stört mig det senaste året har varit att King inte har släppt programmet för Windows-telefoner, de har däremot fortsatt att utveckla och släppa nya program för iPhone och Android. Uppvaktandet från oss Windowsanvändare har varit massivt medan Kings har sagt ungefär "jaja, visst, nångång..."

Jag har ju därför fortsatt använda min gamla telefon som ren spel-telefon, några minuters spelande varje kväll innan jag läser och sedan somnar.

Igår tvingades jag ju börja använda min gamla Android-telefon igenom primär mobiltelefon så då uppdaterades hela alltet när den kopplades upp mot internet osv. Av någon anledning kollade jag läget på Windows-telefoner och Candy Crush men inget nytt under solen... Det kommer aldrig att ske, helt enkelt.

För någon minut sedan satt mannen min och lekte med sin nya Windows-telefon och upptäckte att NU! IDAG! Kings Candy Crush Saga for Windows Phone har släppts!

Det är som en käftsmäll, en knytnäve i magen, slap in the face... Bara för att jag just nu precis inte har en Windows-telefon, just precis DÅ, just exakt DÅ, släpps programmet som jag tjatat om i ett år.

Det är nästan elakt!

Dessutom så har jag precis skapat en etikett som heter Helt orelaterat - det är ju precis så det är.

onsdag 10 december 2014

Ovälkommet besök - del 2

Och så fortsätter det med inbrottsröran...

Jag somnade fort igår kväll men vaknade vid tre-tiden på morgonen och sedan slumrade jag tills väckarklockan ringde, mannen min och sonen hade vaknat vid sex-tiden. Tre mosiga hjärnor idag, alltså.

Vi har i alla fall fått (eller fått och fått, vi har fått köpa) nya SIM-kort nu. Som tur är så hade jag med mig min Candy Crush-telefon* så jag har den tills jag hittar en telefon jag vill ha. Mannen min har köpt en billig "så länge"-telefon.

Vi köpte även en liten present till Fru Torreblancas son som vi lånade telefonen av, han var INTE glad att mamma lånat ut den för vad skulle han nu spela på?!?! Ja, nu har han fått den tillbaka i alla fall.
Jag borde kanske informera polisen här i Spanien om att vi har telefonnumren tillbaka, tror inte att Fru Torreblancas son blir så där väldigt glad om spanska polisen ringer honom för att få mer information.

Sonen har berättat på skolan om det stora äventyret vi hade igår så nu vet hela klassen om det. Eller ja, han skrev ju redan i går på Skype att vi hade blivit rånade... Inte lätt det där med informationsflödet.

Antonio som vi hyr av var dessutom här tillsammans med en man från ett larmföretag. De tittade på alternativ och som det verkar ska de nu installera övervakningskamera och kanske även larm på dörrarna.

Och så har jag skrivit och postat brev till Transportstyrelsen om att jag har mitt körkort kvar. Borde kanske informera polisen i Sverige om det också.

Allt är ju inte återställt och allt tar tid. Ska försöka skriva ned en lista med t ex telefonnummer också som hjälper till om man råkar ut för det igen, och kanske hjälper det någon annan. Och så gillar jag ju att sortera upp och skriva listor.

Ja, jag är hopplös! :)

Men allt ont är inte endast av ondo. Vi har äntligen träffat en granne som sagt mer än bara ¡Hola!, Hello! eller Hej!. Grannfrun som hjälpte oss och polisen att tolka igår kväll har bjudit in mig och den danska mamman här i längan på té imorgon förmiddag så det ska bli trevligt. Hoppas bara jag hinner för jag MÅSTE ta mig till banken innan.


*) Jag gillar normalt inte att spela spel på dator eller telefon men Candy Crush Saga har jag fastnat för sedan en längre tid nu. Det finns för IPhone och Android, av någon outgrundlig anledning inte för Windowstelefoner som vi i vårt hushåll nu föredrar. Alltså har jag haft kvar min gamla Android som degraderats till speltelefon men också med tanke just att det kan vara bra att ha en extra...Utifall att...

Ovälkommet besök - del 1

I morse när vi gick upp så var sonen uppe någon minut före mig. När jag kom upp till mittplanet där vardagsrum och kök ligger så sa han att altandörren hade stått öppen så han hade dragit igen den.

Där stängde min hjärna av.

Snabbt kunde jag ändå konstatera att jag inte hittade min mobiltelefon och inte heller mannen mins. Så jag rusade ned till sovrummet och "sparkade igång" mannen min som somnat om.
- Vi har haft inbrott!

Och det är nu man i efterhand kan konstatera att jag kan inte alls hantera situationer som dessa. Jag blir helstressad och flänger runt som en huvudlös höna!

Mobilerna som låg på matbordet i vardagsrummet var borta, det såg jag ju på en gång. Vad mer?!?!? Jo, en meter ifrån låg så klart min handväska. Plånboken var tömd, dvs ett VISA-kort och ett MasterCard puts väck. Mitt körkort hade jag just då i mobiltelefonfodralet tillsammans med kopia på recidencakortet - borta. Mannens recidenciakort-kopia låg i hans mobiltelefonfodral tillsammans med sonens så det var ju borta. En 20 €-lapp saknades från portmonnän också...

Sedan satte frenesin igång med att försöka kontakta alla för att spärra. Vet ni om att man måste ringa i stort sett överallt för att göra det? Hur gör man det när man har fått telefonerna stulna?

Bilnycklar? Kvar, puh! Datorerna kvar, dubbelpuh!
Vi försökte använda Skype men det hackade på grund av den ibland lite svajiga uppkopplingen. Vi fick tag i vår vän Fru Torreblanca så mannen min åkte över dit och fick låna en mobiltelefon så spärrandet och anmälandet kunde fortsätta.

Av någon orsak vände jag efter någon timme ut och in på min handväska och då ser jag att där, snyggt och prydligt ligger mitt körkort (som jag redan spärrat) tillsammans med våra residensiakort-kopior och några visitkort mannen haft i sitt mobiltelefonfodral. Inbrottstjuvarna har alltså tagit det lugnt, de har tagit bort det de inte velat ha och lagt det i min handväska!!! Ett samtal till måste alltså göras på den lånade telefonen - kan man "ospärra" körkortet? Nähä, OK. Jag måste skriva ett brev och skicka till Transportstyrelsen att jag har det kvar. Jag får väl vara tacksam för att jag har det kvar, slipper krångla med att skaffa ett nytt härifrån.

Just ja, på min mobil hade jag även den där trackern aktiverad så vi kunde se att den fanns i Torremolinos. Jag tog en print av det för att kunna visa för polisen. För rutinen här i Spanien är att man åker till polisstationen och gör en polisanmälan eller så ringer man in den och åker sedan i alla fall till polisstationen och skriver under polisanmälan. Vi gjorde den senare varianten så vi begav oss till polisstationen i Torremolinos (dit vi tydligen tillhör). Där satt vi med stora frågetecken över huvudet. Skulle vi bara sitta här i vestibulen? Ska ingen ankomstregistrera oss? Vi fattade ingenting! Nada! Inte polisen heller som inte kunde engelska. Bara "Espere, por favor." (Var vänliga vänta.) Efter en längre stunds väntan fick vi tillsammans med andra väntande information om att komma tillbaka om en timme, vid kl 14, de hade inte personal just nu. Efter denna timme sa de två timmar... men till slut kom vi in efter "bara" en timme. Vid kl 15.15 hade jag skrivit under papperen och vi begav oss vidare i röran för att äta lite, försöka hitta någonstans där vi kunde få nya SIM-kort, köpa nya telefoner. Äta gjorde vi men det andra står kvar på listan outrättat.

Nu under kvällen har det varit mycket trevliga poliser här hemma i omgångar! Det visar sig att vi är den femte i ordningen som haft inbrott i området. De var mycket intresserade av den där trackerinformationen och fick en till utskrift med sig. Återigen kunde de inte engelska så de sprang efter en granne de talat med tidigare, en av de som fått ovälkommet besök för ca två veckor sedan. Där hade en laptop stulits.

Efter det kom "CSI" och penslade fingeravtryck. Cooooolt! Tyvärr hade "besökarna" haft handskar på sig så det blev bara en massa kladdavtryck. Men mitt provavtryck blev rätt snyggt... (Ej med på fotot.) Han var väldigt trevlig och visade mig avtrycken och pratade om dem (på spanska). Jag förstod mycket, mycket förstod jag inte alls.

Antonio som vi hyr av har också varit här, han pratade om att installera övervakningskameror eller något annat som avskräcker. Saken är ju den att nu vet inbrottstjuvarna att om någon vecka eller två så finns här nya (stöldbegärliga) saker. Och det här är första gången som de har haft problem med inbrott.

Hela dagen och all energi gick åt till detta. Det var inte riktigt det vi skulle ha gjort under dagen... Och det blir säkert en fortsättning på detta.

Detta hände igår, egentligen, och det var då jag skrev inlägget men jag behövde sova lite på det...

måndag 8 december 2014

Decemberstranden

Idag har det varit lovdag här i Spanien, Inmaculada Conceptión - Den Obefläckade Avelsen. Vet inte vad det står för, är inte ens säker på att jag vill veta...

Alltså var det ingen skola idag och ett uselt humör hos sonen ledde till datorförbud. Så jaha, vad ska man hitta på då att göra? Ingenting, tydligen:

Ja, de hemska tavlorna hänger ännu kvar.

Till slut fick jag nog och fick med mig familjen ut på en strandpromenad. Det var ca 15 grader varmt, solen sken, vi gick i jeans, t-shirt och munkjacka. Det var nästan för varmt, mannen min ångrade att han inte tog shorts.

Precis som vi misstänkte så var vi inte ensamma på stranden. Det var familjer som satt och fikade, många var ute och gick med sina hundar (trots att det är förbjudet på stranden), joggade, promenerade, satt i solstolar och det var faktiskt några få som badade! Mannen min stack en hand i vattnet och sa att jo, det är inte helt otänktbart...

Det är lite lustigt att se på människor när det är så där fint väder som det var idag. Det vanligaste var så som vi var klädda, jeans och tröja. Men det var även människor i badbyxor/bikini medan den som cyklade förbi bar täckjacka.

Och nästa gång ska vi ta med oss fika, vi med. Eller pengar så vi kan besöka en av restaurangerna som hade öppet, doften av sardiner som grillades i grillbåtarna fick det verkligen att vattnas i munnen.

Vi hoppas nu att vädret kommer att vara så här över jul när hela min familj kommer! Då har de i alla fall chansen att få komma hem igen med lite mer färg i ansiktet för även om solen inte är brännande het så värmer och tar den. Solglasögonen är ett måste.

Det kändes idag som en riktigt skön vårdag i Sverige, nästan.

fredag 5 december 2014

Registrering av bil - akt 3

Igår ringde jag Antonio på Gestoría Rosales för att kolla om det var OK att hämta de nya registreringsskyltarna till bilen, om han hade fått dem än. Men så klart, nej...

Han hade mailat Benalmádena Ayuntamiento (kommunen/town hall), inte fått något svar, skulle försöka få kontakt med dem igen och till sist ta sig dit. Han väntar svar på de papper han mailat över till kommun så att de kan beräkna vad han ska betala i vägskatt åt oss. När den är betald får han hämta ut registreringsskyltarna (hos Polisen?).

Hänger inte riktigt med i tågordningen där men vi ska nog få klarhet i det. Någon gång...

Nu fredag kväll har Antonio fortfarande inte hört av sig (vilket han sa han skulle) och på måndag 8 december är det tydligen någon helgdag här i Spanien, La Inmaculada Concepción - den Obefläckade Avlelsen, så då är det stängt i stort sett överallt.

De är rätt duktiga på det där med helgdagar, måste fördjupa mig i ämnet vid tillfälle...

Så just nu är vår bil i ingemansland, känns det som. På rutan sitter i alla fall klisterlappen om att den är godkänd av spanska bilbesiktningen. Är den avregistrerad i Sverige än? Vi har ingen spansk försäkring, har vi någon svensk som gäller?

Jag förutsätter att den svenska fortsätter att gälla tills vi har en spansk och att de nya plåtarna sitter på plats. Men det är vad jag tycker och förutsätter...

Tills dess kör vi med än större försiktighet - försiktigt kör vi alltid!

tisdag 2 december 2014

Att reda sig själv

Sonen har under en längre tid tjatat om Chicken Nuggets till middag och eftersom han mådde lite halvvisset igår och varit hemma från skolan idag (tillbaks imorgon, dock!) så tänkte jag att då kanske jag kan göra det idag, få i honom lite mer mat.

Normalt tar man ju fram en påse Nuggets ur frysen men frysen innehåller just nu ingen sådan påse, däremot hela kycklingbröst. Så då blir det en sådan påse i stället. Internet kryllar med recept och det verkar ju simpelt: skär i skivor, banka ut tunnare, skär i mindre bitar, vänd i ägg, vänd i ströbröd som gärna är kryddat med salt, peppar och paprikapulver. Stek eller fritera.

Ströbröd fixar man ju lätt med ett par skivor rostbröd i mixern.

Jag brukar dessutom göra egen sötsursås, superenkelt och gott. Konstaterar att jag har allt hemma förutom potatismjöl. Hmm... Vad tar vi då då? Vetemjöl? Nä, då blir det liksom vitt, inte så där genomskinligt som det ska vara.

Kan man göra eget potatismjöl, tro? Google-google-google... Jamen, det verkar ju lätt! Skala potatis, riva den fint, lägga i vatten några minuter, sila bort potatisen, låt stärkelsen i det silade vattnet sjunka till botten, häll bort vattnet et voilá! Blött potatismjöl i botten! Men det ska ju ändå bli blött när det används som redning så då funkar ju det, resten kan få torka som det vill och användas till annat. Och potatisrivet kan jag göra rårakor eller raggmunkar av. Synd jag inte har någon lingonsylt...

Det är nu när jag andas ut och låter stärkelsen sjunka till botten som jag börjar fundera.

Hur många hade gjort så här? Hur många hade kommit på något annat till middag? Hur många hade satt sig i bilen och köpt potatismjölet? Eller ja, den färdiga sötsura såsen antagligen. Och påsen med färdiga Chicken Nuggets. Hur många hade lyft på luren och bett kinarestaurangen leverera hem?

Vad säger detta om mig? Helt knäpp, påhittig, kan själv, nyfiken, överambitiös, sanslös, hopplös, sysslolös...? Antagligen lite eller mycket av allt.

Mannen min sa när vi satte oss till bords att "ja, vi får väl vara glada för att mamma inte odlat riset också."

Det blev jättegott!
Det här inlägget är kanske inte så mycket om Spanien men på ett sätt är det ju det. Det handlar ju om att lösa en situation, om att gå från ett fullt utrustat kök till att börja om (nästan) från början och man inser att man har inte alltid allt hemma, de där basvarorna som man "alltid" har i skafferiet.

Och ja, jag ska köpa en förpackning med potatismjöl nästa gång jag handlar. Men nu vet jag hur man gör och jag tyckte det var kul!
Så det så!

söndag 30 november 2014

Vägen till den perfekta lussekatten


På lördag ska vi på glöggfest! Ja, om det inte regnar för då blir det inställt, vännen Fru Torreblanca har inte plats för alla inomhus. Jag har blivit beordrad att ta med lussebullar (hon vet att jag gillar att baka).
- Inga problem! sa jag.

För inte ska väl det vara några problem med att sno ihop en sats saffransbullar, börjar ju få snits på kardemummabullarna och saffran måste vara lätt att få tag på, krokusen den växer ju för 17 här i Spanien. Jo, och vad det då resulterar i är att det finns sjuttioelva olika varianter. Glöm den där påsen med 0,5 g i kassan på ICA.

Hel, mald, för paella, för fisk, stora förpackningar, små förpackningar, saffran med extra färg, är det där saffran?... Gaah! Nu är vi där igen!

Till slut köpte jag en kartong med 400 + 100 mg mald saffran (hade ju ingen mortel). När jag någon dag senare börjar ta fram inför mitt provbak börjar jag bli konfunderad. I asken ligger där fem små påsar i "normal" storlek. Men 500 mg, det är ju...0,5 g. Skulle de där fem påsarna vara EN svensk påse? Skulle jag alltså ha köpt TVÅ askar? Frågade mannen min och han höll med, jag tog med och diskuterade med Fru Torreblanca och vi kom fram till att jag skulle börja med en påse. Jag hade nämligen öppnat en av de små påsarna och det luktade väldigt mycket.

På jäsning
Det visade sig att matematiken stämde. Det blev ena riktigt bleka och smaklösa lussekatter och då hade jag ändå tagit fyra av påsarna i stället för en som jag tänkte först. Dessutom så jäste degen så infernaliskt så jag tror jästen åt upp allt socker för bullarna var heller inte söta. De var helt enkelt urtrista!

Fast de blev riktigt snygga...

Nu måste jag köpa mer saffran till lördagen. Ska se till att det är 1 g då och eftersom jag nu har en mortel kan jag köpa hela saffranstrådar! Och så ska jag ta mycket mer socker!

Den allra första Advent

Ja, det är ju det man firar i Sverige idag med första lussekatterna och det första ljuset som tänds i ljusstaken.

Här då, i Spanien, där är det en vanlig söndag i jultider. Det finns massor med juldekorationer och enorma mängder julgodis (spanskt sådant, här finns ingen Aladdin-ask, minsann) i butikerna, det har börjat dyka upp ljusdekorationer i träd och mellan husen också. Så julen är i antågande men Advent? Nä, det är inget som firas här.

Min adventsljusstake ligger så klart magasinerad... Jag försökte få sonen att göra en på trädslöjden men har inte sett skymten av någon och han säger han inte har gjort någon "för träslöjdsläraren har säkert slarvat bort ritningen" (jag hade skickat med en skiss på den som jag snickrade när jag gick i skolan).

Misstänkte att det skulle barka åt det hållet så lite förberedd var jag. Jag hade därför köpt två stora fat samt röda (nåja, de är bourdeaux-färgade) blockljus, hade några vita hemma redan. Idag tvingade jag med sonen ut i trädgården här där vi bor för att se vad där fanns att leka med.

Glöm mossor, lavar, kottar och lingonris. Istället blev det väv från palmen (ser ut som juteväv!), murgröna, några vippor från en tall med 15 cm långa barr, något som liknar lärkkottar men kommer från ett träd som har ca 20 cm långa barr, cypresskvistar med kottar på, den torra fröställningen från det australiska flamträdet (petade bort fröerna för de är orangea).

Lite spretigt bidde det men det gör inte så mycket.
Det bidde ganska så fint, om jag får säga det själv. Men det är inget man låter stå och brinna oövervakat för då blir det Adventseld i stället.

I veckan ska vännen Fru Torreblanca och jag ta männen våra till en ny växtbutik, den ska tydligen vara tre gånger så stor som de gigantiska vi tidigare har besökt. Där ska vi se om vi hittar en rumsgran, har ju fått för mig att jag ska ha en sådan som julgran. Fru Torreblanca vill ha sin gran på plats till glöggfesten på lördag, får se om det blir en rumsgran för henne med.

Det har börjat klia och rycka i pysselfingrarna något enormt! Ska ut i andra ärenden i morgon och förhoppningsvis kan jag få med mig hem lite pysselmaterial att göra juldekorationer av. Har i alla fall fått lite utlopp eftersom det imorgon är startskott för paketstressen för sonen: då ska han få öppna första paketet av 24, instruktionerna kommer han dessutom att få till sin e-mail. Han kommer få spader för han måste vänta ända till julafton tills han har alla bitar men han behöver öva upp sitt tålamod. Alltså, jag är inte så elak att han får en bit här och en bit där, jag har följt sida för sida i instruktionerna och gått igenom två gånger. Så imorgon är det bitarna för sid 2-7. "Win-win" kallas det tydligen för: han får något han älskar, jag har fått pyssla och han får lugna sig.
Win-win-win...

Nu har han gått och lagt sig så då kan jag publicera detta! :)

lördag 29 november 2014

Vaniljsocker

Jaha ja... Jag har tydligen en tendens till att få saker på hjärnan.

Med julen som närmar sig med stormsteg börjar jag ju tänka på bakning i stora mängder. Ja, historien visar att jag har tydligen en tendens till att låta det gå lite överstyr... :) I stället för de tre planerade godisvarianterna blir det lätt åtta. Eller tio... Och så glömde jag en planerad variant och så blev det 14.

Glömt var jag lånade den vackra amerikanska bilden ifrån...
Det senaste på kryddfronten här i Spanien är att jag inte har hittat något vaniljsocker som jag känner att jag vill köpa. Det är konstgjort, jag förstår inte exakt vad det är i förpackningen eller så är det aromer - vilket väl är konstgjort...? Jo, det finns vaniljextrakt/-essence i flaska också men det har jag ingen erfarenhet av. Säkert otroligt bra men det kan vi prova någon annan gång. Eftersom jag gillar Martha Stewart har jag sett produkten användas men som sagt, en nyhet i taget.

Alltså får man lösa problemet själv, ta saken i egna händer... Min melodi!

Iförrgår köpte jag därför en vaniljstång som jag skrapade fröerna ur, skar stången i bitar och körde allt med mixer tillsammans med strösocker. Detta har jag nu hällt upp i en glasburk och redan börjat använda, kommer bli bättre ju längre det står. Massor med mumsigt vaniljsocker!

Varför har jag aldrig gjort detta tidigare? Är ju hur enkelt som helst.

Jag la ju förresten kardemummafrökapslarna i strösocker för ett tag sedan och det luktar gudomligt. Har kört ihop det också nu, måste dock sila bort fnaset men jag har ingen sil, bara ett såll som är för grovt. Måste prova att använda det i téet, jag har inte socker i kaffe annars är nog det klockrent!

Allt i sinom tid. Har förresten köpt en mortel i bambu på kinabutiken, tyckte den var så fin och matchar skärbrädorna jag köpt där tidigare. Ska bli spännande att se vad som händer när jag ska krossa kardemummafröerna. Vad går sönder först...?

fredag 28 november 2014

Registrering av bil - akt 2

Idag öste regnet ned och planen sedan några dagar tillbaka var att åka till Miramar för att köpa långbyxor. Men först lite frukost på en närbelägen cafetería.

Plötsligt ringer min telefon och det är Antonio, han på Gestoría Rosales som fixar med registreringen av bilen.
- Hola Antonio! svarar jag.
- Hola, you have not collected the papers for the ITV inspection today! säger han.
- Today?! You said next Friday when you called this Monday.
- Yes, and that is today.
- No, then you say this Friday, next Friday is next week...
Jag inser i detta läget det idiotiska i att diskutera engelska med en spanjor när vi bara har en kort stund på oss och massor som måste göras innan bilbesiktningen...

Så in i bilen, hämta papperen hos Antonio och få en snabb info om "när-var-hur", hem och plocka bort takräcket (har suttit där tillräckligt länge nu, kan man tycka), kolla att alla lampor funkar (ungefär som att vi hade hunnit byta en ev trasig!), slänga ut onödiga saker, ta med tjocka pärmen, kolla vart vi ska åka, toa, dricka och så iväg i den tjocknande dimman...

Vi hittade dit utan problem, parkerade bilen och gick in i Oficina för ankomstregistrering. Efter lite trassel fick vi en lapp (vet fortfarande inte vad vi skulle med den till) och så stod vi och väntade men fattade absolut ingenting: vilken skärm i taket ska vi titta på, ska vi till kassorna eller till bilen? Till slut trängde jag mig fram och frågade kvinnan bakom kassan:
- Excuse me, may I ask a question? frågar man lite svenskt försynt...
- No.

Öh... va?!

Men det visade sig bara vara det att hon inte kunde engelska. En annan kom och förklarade att vi skulle vänta tills ankomstregistringsnumret syntes på en av skärmarna i taket, dvs vår tur att gå fram till kassorna. Tog någon minut och så fick vi betala 153,40 € och blev åtsagda att vänta tills bilens registreringsnummer syntes på en annan skärm i taket. Så där satt vi och väntade ca 20 minuter med blicken oavvänt vänd mot skärmen tills det blinkade uppe, port 1 skulle vi till.
In i bilen och till port 1. Vänta lite och sedan var det dags för den första spanska besiktningen i vår och bilens liv...

I Sverige är man van vid att man kliver ur bilen och de pillrar och tittar på allt själva medan man tar sig en kaffe i automaten. I Spanien kollar de allt medan man hjälper till med att tända och släcka bilens alla lyktor, man vrider på vindrutetorkare, trycker på bromsar och allt det där andra som kollas. Nu har jag hört massor med nya spanska ord. Hört, inte lärt. Var stressad genom hela situationen, allt är ett dis. Hur f-n sätter man på dimljusen!? Besiktningsmannen stack in handen genom den nedvevade rutan och vred hjälpsamt och leende på reglagen.

Allt var så bra så med bilen (JÄTTESKÖNT att veta efter sommarens bilfärd och alla branta backar med vägbulor överallt!) och därefter tillbaka till Officina och förvirringen. Vad gör vi nu då? Tar en ny lapp? Till slut fram igen och frågade en kvinna bakom kassan.
- No ingles.
Nä, ok. Provar nr två. Den tredje kunde informera oss att de ropar nu upp oss med namn.
Så där satt vi sedan i säkert 45 min och undrade hur de skulle uttala mina namn. Emma är ju lätt men resten...?
- Hyundai! står det en gubbe och ropar ut över de församlade. Ingen reagerar.
- Hyundai? ropar han igen.

Herrejisses, det är ju jag det! Eller ja, bilen. Jaha, är det så jag heter nu! :) Han gav oss i alla fall besiktningsprotokollet samt en klisterlapp som ska placeras på bilens vindruta, den bekräftar att bilen är besiktigad och får framföras i ytterligare två år.

Nu ska vi på måndag lämna över papperen till Antonio som sedan åker tillbaka till ITV och hämtar mer papper vilka han tar till Benalmádena Town Hall, betalar vägskatten åt oss, till polisen (eller i vilken ordning det nu var) och sedan hämtar han ute de nya skyltarna på torsdag.

Antagligen.

onsdag 26 november 2014

Hur tänkte jag då...?

Ja, det kan man verkligen undra! Hur tänkte jag när jag lät packa in mina fina köksknivar och tog dem med mig ned i bilen - ville inte vara utan dem - men däremot magasinerade jag den tillhörande knivslipen...?! Alla vet ju att en kökskniv måste slipas med jämna mellanrum för att inte bli ohanterlig.

Så nu måste jag omedelbums hitta en knivslip.

En tur till kinabutiken, kanske?

En smurf, tack!

Att sätta sig på en cafetería eller churrería och beställa något till frukost är för en som icke är kunnig i spanska en upplevelse.

Jag tror jag vet vad jag har beställt men frågan är vad som egentligen kommer att ligga där på tallriken med kaffekoppen intill... Jaja... Spännande!

Nere på hörnet vid Svenska Skolan finns ett fik (Restaurante Cafetería el Capricho) som frekventeras mycket av de svenskspråkiga men även av de nativa. Tittar man på menyn med frukostsmörgåsar har de en massa pålägg som kan läggas på tre olika sorters bröd: pitufo, mollete och baguette. Baguette är ju baguette, mollete betyder muffins och är ett vitt platt bröd, lite åt pizzabrödhållet fast inte lika segt. Liknelsen vid/översättningen till muffins övergår dock mig - men det är väldigt gott.

Till sist då pitufo. Det roliga är att när man knappar in dessa bokstäver på olika översättningsappar i mobiltelefonen så översätts det till smurf, den där blå lille figuren som är tre äpplen hög!

Är det blåbär i? Får man blå tunga? Varför heter det smurf!?

Igår var vi där och då bad jag om att få en café con leche y un pitufo Campero sin mayonesa, dvs en kaffe med mjölk och en smurf med skinka ost och sallad utan majonnäs.

Och oj så gott det var!


Någon smurf låg det som sagt inte på tallriken, den var inte blå och min tunga blev det inte heller. Frågan kvarstår alltså: varför heter det smurf? Vilken är liknelsen?

Nu är vi nästan inskrivna i kommun!

Idag körde jag ned tjocka pärmen i min handväska (eller hand- och hand-, den är större än så eftersom mannen min ska ha plats med så förbenat mycket i den) tillsammans med passen i original och åkte sedan med mannen min till Ayuntamiento Benalmádena (kommunhuset) i Benalmádena Pueblo, några minuters bilfärd ifrån oss.

Där satt vi och väntade några minuter på vår tur, under tiden beundrade jag den vackra salen, hallen, vestibulen eller vad det nu kallas för. Titta så fint!

Sedan fick vi komma in, berätta för damen på andra sidan skrivborden att vi önskade skriva in oss i kommunen, dvs registrera oss för padrón. Vi fick fylla i en blankett med våra uppgifter och hon frågade om vi hade papper med oss.
- Jamenvisst! sa jag och plockade fram tjocka pärmen. Vad vill du ha!?

Jag hade redan innan vi kom dit hittat information på deras hemsida om vad de önskade för papper så jag var förberedd med ocriginalen samt kopior på "allt", dvs följande:
* Pass
* Residencia (alt NIE om man inte har residencia)
* Hyreskontrakt (alt ägarbevis på bostaden)
* Personbevis för sonen

Damen på andra sidan skrivbordet var lite ointresserad först men hon märkte att vi verkligen försökte att göra allt rätt så hon mjuknade upp lite, vi satt sedan en stund alla tre och ondgjorde oss över folk som flyttar till nya länder (oavsett var eller vilken orsak) och inte ens försöker lära sig språket. Hon berättade om en kinesisk man som var spansk medborgare och kunde inte ett ord spanska. Trist...

Hur som helst, nästa vecka får vi åka tillbaka och hämta våra kort på att vi nu är inskrivna i kommun och kan nyttja dess faciliteter utan dåligt samvete.

Det hela tog inte så lång tid, 30 minuter kanske? På vägen ut höll det dessutom på att bli ett litet fotbad för mig, jag babblade på och tänkte inte på den söta lilla fontänen mitt i ... utrymmet... Klarade mig dock!

söndag 23 november 2014

Dessa förbenade glasögon!

Sedan tonåren behöver jag glasögon för att se på avstånd. Det har egentligen inte bekymrat mig så mycket, har sett dem som en accessoar, möjligen. Jag är dessutom inte hjälplös utan dem, står t ex inte på körkortet att jag måste ha glasögon för att framföra ett fordon.

Jag är även mycket ljuskänslig så jag skaffade clip-ons till mina vanliga. I längden blev det lite bökigt och då skaffade jag slipade solglasögon - åh, vilken uppfinning! Dem har jag alltid med mig nu, nästan viktigare än de vanliga. T ex så glömde jag mina vanliga slipade glasögon när vi för 10 år sedan skulle på sonens ultraljud, barnmorskan tyckte nog att jag var knäpp som låg där i mörkret med solglasögonen på och tittade på skärmen uppe i hörnet. Men jag ville ju se! Ordentligt!

Men så har vi det här med att ha passerat 40... Nu är det liksom inte kul längre. Det blev väldigt påtagligt under resan ned hit till Spanien när jag satt med kartboken i knäet och sedan letade vägskyltar. Jag satt med två glasögon på mig samtidigt. Gissa om jag svor! Och jag kan mååånga svordomar.

SUCK!
Här i Spanien vill jag ju gärna sitta i solen och läsa. Alltså har jag ett par läsglasögon som jag satt de där sparade clip-on:en på. Och så ligger det läsglasögon lite här och där, samt vanliga oslipade glasögon.

I en tidning såg jag en annons om gratis synundersökning på SpecSavers i Fuengirola, progressiva glasögon för 59 € (och uppåt) samt att man fick ett par extra på köpet (t ex progressiva solglasögon!).

I veckan ska vi boka tid för undersökning, mannen min behöver också nya. Så får vi se hur detta avlöper... :)

lördag 22 november 2014

Lördagsloppis på feriaplatsen

Idag har vi provat på något nytt: vi har varit på loppis i Fuengirola.

Varje lördag (jag tror det är kl 10-14) är det nämligen loppmarknad på Recinto Ferial, området där det på tisdagar är marknad med framför allt frukt och grönt. Och eftersom det är några saker som jag funderar på att införskaffa så tänkte jag att vi kunde ju börja där, kolla vad som finns. Men inte minst se vad man i Spanien menar med loppis.

Vi kunde fort konstatera att på den mycket välbesökta loppisen såldes det ALLT - från stora soffgrupper som stod uppställda till lösa knappar i burkar! Det kändes som att det var större variation på utbudet än t ex Täby-loppisen eller så är det så att det inte bara är IKEA, Orrefors, Kosta osv. Visst var det mycket skräp men vissa saker var åh, så fina! En Singer symaskin med handvev (skulle ha fotat, den var så otroligt vacker!), vevgrammofoner, gamla kameror, mycket porslin, mässing, kristall, silver, mynt och sedlar för samlare. Sedan var det så klart det där vanliga med kläder, leksaker, skor, lampor, köksutrustning mm. Mycket böcker på engelska fanns det i alla genres, självklart även på spanska.

Jag hade några saker jag höll ögonen öppna lite extra efter - förutom att hålla koll på var sonen och mannen min var (himla bra med en man som är lång): en klocka vid tv:n, en sekatör, en mortel samt porslin av den typ (el liknande) vi har här i huset vi hyr eftersom jag lyckats spräcka en assiett i fyra delar. Mannen min tittade på gamla datorer och spel. Han stod länge och höll i en vacker gammal barometer. Sonen kollade också spel och höll ögonen öppna efter LEGO (han har ju bara en knökfull flyttkartong och lite till - magasinerat, dock).

Just ja, det fanns även ett stånd där de sålde begagnade barnkläder! Jag nämner detta för det är tydligen inte så vanligt i Spanien att man köper det begagnat. Det var besökare där som rev runt i kläderna men de kanske inte var spanjorer...

Man hör ju alltid att man ska pruta så det försökte vi göra. Fungerade inte alls! Men jag köper inte en gammal välanvänd sekatör för 8 € när jag kan köpa en liknande ny för samma belopp i en butik. Mannen min hittade någon gammal kuriosa-dator som de skulle ha 45 € för, samma finns på nätet för ca 20 €. Jag hittade förresten en mortel i mässing men de skulle ha 20 € för den och då fick det vara, jag har farmors jättefina i gjutjärn magasinerad. Och hammaren fungerade bra! :)

Så även om här på loppmarknaden fanns ALLT så kom vi ändå hem tomhänta. Det trodde jag inte, hade en extra kasse i handväskan...

Det var lite konstigt väder idag, det var ett blåsigt ingenting-väder. Det var inte kallt men heller inte varmt (ca 20 grader), det var molnigt men ljuset var jobbigt så vi gick med solglasögon på ändå.

Såg förresten att det även var någon typ av marknad mellan Camino Viejo de Coín och Park Comercial Miramar. Det var mycket folk där så vi stannade inte, en loppis per dag räcker.

Vi hade i alla fall det rätt kul, fast mannen min sa när vi trötta kom hem att det där gör han inte om. Vi får väl se... :)

Ikväll ska vi prova på en sak till: vi ska beställa hem pizza till middag! Dessa ska vi vräka i oss framför TV:n medan vi ser på "Jurassic Park" i 3D.

torsdag 20 november 2014

¡De spanska tecknen!

När man sitter med ett svenskt tangentbord och ska skriva något på spanska så blir det verkligen många extra tryckningar. Varför ska de ha så mycket extra accenter, extra prickar, vågor, uppochnedvänt och allt? Varför krångla till det?

Vi har ju inga konstiga bokstäver i det svenska alfabetet, eller hur?

Öhhhh... nädå, inte alls... Inga konstiga prickar!

Accenter vet jag hur man gör precis som trema (två prickar över bokstaven) och jag är inte helt mañana när det gäller tilde.

Men de uppochnedvända utropstecknen och frågetecknen?
Jo, jag har kommit fram till detta:

Tecken      Ascii-kod
Utropstecken   ¡ Alt + 0161   Håll Alt nedtryckt medan siffrorna skrivs in.
Frågetecken ¿ Alt + 0191

En annan variant är ju att lägga in tecknen på en tangent på en ledig plats eller byta ut ett annat tecken man sällan använder. Men mannen min säger att det är rätt bökigt så då kör jag nog på koden. Ibland lyssnar jag på honom. Ibland - när det passar...

Vill man veta mer om dessa koder, om det är något mer tecken man saknar, så finns en uppsjö t ex här!

onsdag 19 november 2014

Registrering av bil - akt 1

För en dryg månad sedan var vi i kontakt med Gestoría Rosales i Fuengirola. Vi behöver nämligen hjälp med att registrera om bilen i Spanien och det känns som att det är inget man direkt gör själv... Mycket papper och blanketter. Vi fick då informationen om att det var inte så bråttom, kom tillbaka när ni blivit residenta.

Så eftersom vi blev det i måndags är det dags att ta tag i bilen, den måste registreras om inom en månad från att man blir resident.

Imorse besökte vi därför Antonio på Gestoría Rosales igen och den här gången hade vi med oss tjocka pärmen samt även mappen med ALLA bilpapper som hör till bilen. Mannen min suckade djupt när han såg vad som fanns där.
- Va, har du med dig broschyren på bilen från när vi köpte den?
- Ja.
Han bara skakade på huvudet.

Ca två minuter senare frågade Antonio om något, han hittade nämligen inte vår bilmodell i de spanska listorna (surprise-surprise!) och jag kunde då triumferande plocka fram broschyren där informationen stod.

Var det något mer någon ville om det där med att jag är en ekorre?
Inte? Nä, just det... tänkte väl det!

I alla fall så har jag nu visat upp pass, residencia-kort (första gången!), bilens registreringsbevis och betalat 700 €. Det kommer kosta ungefär så mycket. Antingen får vi betala lite till eller så får vi tillbaka...

Vad som händer nu är - som jag förstår det - följande:
* Antonio kontaktar ITV, den spanska bilbesiktningen, och beställer en tid.
* Om några dagar får vi reda på när besiktningen ska ske, papper förbereds.
* Vi hämtar upp papper hos Antonio, därefter åker vi till ITV i Malaga och besiktigar bilen.
* Bilen registreras och efter ytterligare några dagar har vi de nya skyltarna.

Det bör ta ca 2 veckor... Nåja... Mañana-varningsklockan klämtar i min skalle dock.

Som alltid finns det dock en liten sak till som gör att allt inte är riktigt glasklart. Antonio hittade ju inte vår bilmodell i den lista han hade så troligen finns den då inte heller i listan som spanska trafikverket har. Då kan det bli så att den som handlägger ärendet väljer att ta den modell som bilen liknar mest alternativ kan handläggaren gå på den information som står på det svenska registreringsbeviset. Här kommer det som inte är så kul: risken är att handläggaren gör det enkelt för sig och väljer det första alternativet. Den modellen har dock en högre utsläppsfaktor (125 CO2 g/km) än det är på vår bil (som är en ECO-bil och har 119 CO2 g/km). Har man 120 CO2 g/km och uppåt betalar man 4,25% (och stigande beroende på hur mycket utsläpp) extra i skatt på bilens värde, under 120 CO2 g/km är det skattefritt. Har vi "tur", dvs om handläggaren gör som han ska, så kommer vi att få tillbaka ca 350 € av de där 700 € vi betalade. Om jag fattade det rätt...

Men nu är det ju vi och därför kommer vi väl att få betala 350 € extra...

tisdag 18 november 2014

Tjocka pärmen

I mitt inlägg om residencia-ansökan nämner jag "tjocka pärmen". Tänkte berätta vad det är, ett litet tips till er som kanske har allt detta ansökandet framför sig.

Jo, det är helt enkelt en pärm som jag har satt plastfickor i. Simpelt! Allteftersom vi har fått en hel del viktiga papper har jag satt dem i pärmen. För ofta är det så att ska man ansöka om något så behöver man uppvisa minst ett av alla de papper som sitter där.

Så vad har vi nu i den pärmen?

Jo, det första man hittar är så klart våra NIE-papper. Har även en kopia på respektive ut i fall att...

Sedan har vi certifikatet på att mannen min har ett bankkonto. Jag ska nog också ta och skaffa ett, nu när jag blivit resident och allt.

Har några kopior på passen också, de behövs emellanåt. Det viktigaste är dock att man har med sig originalen men de brukar jag ha i handväskan. Dessutom åker passen ur plastfickorna...

Vi har våra personbevis, stämplade och signerade av svenska Skatteverket.

Vi har även papper på att vi är gifta samt ytterligare ett på att vi är föräldrar till vår son. Allt stämplat och signerat av Skatteverket. Dessutom har vi översättningarna på dessa gjorda av en auktoriserad översättare, stämplade och signerade.

Vi har hyreskontraktet där vi bor nu i radhuset. Hade vi ägt en fastighet hade det väl varit något typ av ägarbevis av detta som suttit i den plastfickan.

Vi har även kontrakten för våra mobiltelefonnummer samt dito för internet och tv.

Utskrift av registreringen av mannen mins företag finns också i en plastficka.

För tillfället finns även ett papper skrivet av bilförsäkringsbolaget i Sverige på att jag har bonus på bilförsäkringen, Bonus Certificate. Detta kommer jag nog att få lämna ifrån mig när vi nu ska registrera om bilen till Spanien. Det gör att man betalar mindre på försäkringen och det är ju alltid önskvärt.

Jag borde nog skriva ut en faktura eller två också som visar att vi bor där och betalar räkningar typ el eller vatten (Fast det får vi ingen, vi får bara en liten handskriven lapp instucken under dörren med hur mycket vi har förbrukat. Hysteriskt...). Av någon underlig anledning vill byråkratin ha det emellanåt, det står t ex att de gärna vill ha det när man ansöker om Padrón.
Ansöker, gör eller registrerar man padrón, förresten? Tror man registrerar...

När jag har fixat till plastade kopior av våra residencia-kort så kommer jag att sätta originalen i pärmen.

Där kommer säkert även papper på bilen att hamna i en plastficka också. När den väl är omregistrerad, vill säga.

Spanien är definitivt INTE inne på det där med papperslöst samhälle... Det kan man konstatera ganska fort. Någon hade frågat på banken vad de gjorde med alla papper man skriver under för att öppna ett konto. Jo, de skannas tydligen in och så arkiveras även originalen, dessutom kopior på pass, NIE osv. Hade det inte räckt med att de skannade in NIE? Nä, det är väl det där med hängslen och livrem... Har man en gång börjat med det är det svårt att sluta med en av dem. Tänk om Spanien skulle stå med rumpan bar för att det inte finns en kopia på en vattenfaktura!

Hur som helst, min pärm är jättebra, det är lätt att ta den med sig och man har då med sig allt man behöver för att fortsätta klösa sig in i det spanska systemet.

Just ja, en sak till! Jag har valt en plastpärm och att sätta plastfickor i den. Det visade sig vara bra när en kaffetermos vältes ut över pärmen i bilen igår! Bara att torka av. Puh! Dessutom är det så att vi vissa avseenden ska man inte hålslå dokument (t ex registreringsbeviset av bilen) för de kan av vissa länder/myndigheter då uppfattas som makulerade. Ett hålslaget papper går dessutom lätt sönder efter några turer i den spanska byråkratidansen.

Och ja, jag är en riktig kontorsråtta och administratör! :)

måndag 17 november 2014

Residencia - akt 3

Ja, här kommer då den tredje och sista delen (hoppas jag) om vår residencia-ansökan.

Imorse stoppade vi ned tjocka pärmen med alla papper i samt passen i original. Vi satte oss i bilen och tog "the scenic route", dvs den utmed havet, och kom fram i god tid. Hade det inte blåst så förskräckligt hade vi strosat runt lite för det är fint i Benalmádena.

I stället satte vi oss inne i vestibulen på Policía Nacional och väntade på Andrea som åter skulle få hjälpa oss med språk och administration med polisen. Därefter satte vi oss på väntstolarna i någon minut eller två innan vår stund var kommen.

Andrea plockade fram sin mapp med alla blanketter och papper som vi lämnat till dem för flera veckor sedan och som de sedan har sammanställt och förberett.
Först var det mannen min och det var bara att kolla pass, skriva under blanketten, titta lite på något papper. Klart.
Sedan var det min tur. Det var ungefär samma sak: kolla pass, skriva under, titta på papper, prata med Andrea. Klart.
Och sist då sonen: pass, mannen min skrev under papperet i stället för sonen, prata med Andrea, bläddra papper, prata med Andrea som nu började se lite stressad ut. Födelsebevis? Vi har inget födelsebevis med.

Jag kände hur jag började bli upprörd och stressad.
- Men ni har ju fått allt ni skulle ha. Dessutom så står det EXAKT samma saker på första sidan på det där papperet som visar att vi är föräldrarna, det där från Skatteverket.

Blädder-blädder...

Andrea pekar och börjar prata sig varm för de ihophäftade och översatta papperen som ligger i högen vi gett till damen på andra sidan skrivbordet och hon verkar till slut godta det. Puh!

Sedan vänder sig damen mot skrivaren och lägger i papper med små gröna etiketter på. Hon stämplar dem efter utskriften och så har vi dem: de gröna små residencia-korten. Med plast på bara en sida...

Här kommer det lustiga. Man ska alltid ha med sig residencia-kortet och man ska alltid uppvisa det i kombination med giltig identitetshandling (typ körkort). Men det är inte av så pass bra kvalité att man kan ta med sig kortet i original, man får inte plasta in det själv. Men det går bra att kopiera fram- och baksida och plasta in kopian för att ha i plånboken. Hört talas om badge-skrivare, Spanien?

Vi har i alla fall residencia-kort nu. Det tog ca 20 minuter, om man nu inte räknar alla dagar och veckor innan...

Snart ska jag iväg till kinaaffären vid sonens skola och se om de har några självlaminerande plastfickor - de har ju allt.
Nästan.

Edit 2015-05-03:
Här är de andra akterna:
Akt 1
Akt 2