Först och främst måste jag berätta om Viveros Guzman. STOOORT! Det var julpyntat från golv till tak och vi stod emellanåt med fåniga julleenden alla tre. Här skulle vännen Lina ha kunnat passa in som fisken i vattnet - dekorationsmöjligheterna och materialen rena drömmen!
Vi gick gång upp och gång ned, tittade, vred och vände på blad, krukor och blommor medan mannen min led lite stilla - detta är inte hans favoritsysselsättning. Även om han tycker det är vackert och emellanåt intressant med växter så är det ju lite ansträngande att vara där med två växtfanatiker. Fast jag tror inte att det var så farligt, jag hade lovat att vi inte skulle vara där hela dagen - bara halva. Vi konstaterade alla tre att det var ett stort utbud, växterna var fina men den var inte vidare billigt om vi jämförde med de plantskolor som ligger närmare, de i Mijas och på vägen upp mot Coín.

Vi packade in våra växter (Fru Torreblanca hade redan köpt gran, två stycken närmare bestämt, men passade ändå på att hitta lite annat) och körde sedan till den plantskola där vi köpt våra ytterkrukor så att vi skulle få lika som de vi hade köpt där tidigare. Där stod jag bara och gapade, trodde inte mina ögon: de sålde fina kungsgranar där de stoppat foten i en kruka med betong! De var torra som fnöske och det bara rasade barr. Spanjorer... :)

Julen är ett steg närmare och känslan börjar infinna sig!
Fa-la-la-la-la...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar