Ovälkommet besök - del 1

I morse när vi gick upp så var sonen uppe någon minut före mig. När jag kom upp till mittplanet där vardagsrum och kök ligger så sa han att altandörren hade stått öppen så han hade dragit igen den.

Där stängde min hjärna av.

Snabbt kunde jag ändå konstatera att jag inte hittade min mobiltelefon och inte heller mannen mins. Så jag rusade ned till sovrummet och "sparkade igång" mannen min som somnat om.
- Vi har haft inbrott!

Och det är nu man i efterhand kan konstatera att jag kan inte alls hantera situationer som dessa. Jag blir helstressad och flänger runt som en huvudlös höna!

Mobilerna som låg på matbordet i vardagsrummet var borta, det såg jag ju på en gång. Vad mer?!?!? Jo, en meter ifrån låg så klart min handväska. Plånboken var tömd, dvs ett VISA-kort och ett MasterCard puts väck. Mitt körkort hade jag just då i mobiltelefonfodralet tillsammans med kopia på recidencakortet - borta. Mannens recidenciakort-kopia låg i hans mobiltelefonfodral tillsammans med sonens så det var ju borta. En 20 €-lapp saknades från portmonnän också...

Sedan satte frenesin igång med att försöka kontakta alla för att spärra. Vet ni om att man måste ringa i stort sett överallt för att göra det? Hur gör man det när man har fått telefonerna stulna?

Bilnycklar? Kvar, puh! Datorerna kvar, dubbelpuh!
Vi försökte använda Skype men det hackade på grund av den ibland lite svajiga uppkopplingen. Vi fick tag i vår vän Fru Torreblanca så mannen min åkte över dit och fick låna en mobiltelefon så spärrandet och anmälandet kunde fortsätta.

Av någon orsak vände jag efter någon timme ut och in på min handväska och då ser jag att där, snyggt och prydligt ligger mitt körkort (som jag redan spärrat) tillsammans med våra residensiakort-kopior och några visitkort mannen haft i sitt mobiltelefonfodral. Inbrottstjuvarna har alltså tagit det lugnt, de har tagit bort det de inte velat ha och lagt det i min handväska!!! Ett samtal till måste alltså göras på den lånade telefonen - kan man "ospärra" körkortet? Nähä, OK. Jag måste skriva ett brev och skicka till Transportstyrelsen att jag har det kvar. Jag får väl vara tacksam för att jag har det kvar, slipper krångla med att skaffa ett nytt härifrån.

Just ja, på min mobil hade jag även den där trackern aktiverad så vi kunde se att den fanns i Torremolinos. Jag tog en print av det för att kunna visa för polisen. För rutinen här i Spanien är att man åker till polisstationen och gör en polisanmälan eller så ringer man in den och åker sedan i alla fall till polisstationen och skriver under polisanmälan. Vi gjorde den senare varianten så vi begav oss till polisstationen i Torremolinos (dit vi tydligen tillhör). Där satt vi med stora frågetecken över huvudet. Skulle vi bara sitta här i vestibulen? Ska ingen ankomstregistrera oss? Vi fattade ingenting! Nada! Inte polisen heller som inte kunde engelska. Bara "Espere, por favor." (Var vänliga vänta.) Efter en längre stunds väntan fick vi tillsammans med andra väntande information om att komma tillbaka om en timme, vid kl 14, de hade inte personal just nu. Efter denna timme sa de två timmar... men till slut kom vi in efter "bara" en timme. Vid kl 15.15 hade jag skrivit under papperen och vi begav oss vidare i röran för att äta lite, försöka hitta någonstans där vi kunde få nya SIM-kort, köpa nya telefoner. Äta gjorde vi men det andra står kvar på listan outrättat.

Nu under kvällen har det varit mycket trevliga poliser här hemma i omgångar! Det visar sig att vi är den femte i ordningen som haft inbrott i området. De var mycket intresserade av den där trackerinformationen och fick en till utskrift med sig. Återigen kunde de inte engelska så de sprang efter en granne de talat med tidigare, en av de som fått ovälkommet besök för ca två veckor sedan. Där hade en laptop stulits.

Efter det kom "CSI" och penslade fingeravtryck. Cooooolt! Tyvärr hade "besökarna" haft handskar på sig så det blev bara en massa kladdavtryck. Men mitt provavtryck blev rätt snyggt... (Ej med på fotot.) Han var väldigt trevlig och visade mig avtrycken och pratade om dem (på spanska). Jag förstod mycket, mycket förstod jag inte alls.

Antonio som vi hyr av har också varit här, han pratade om att installera övervakningskameror eller något annat som avskräcker. Saken är ju den att nu vet inbrottstjuvarna att om någon vecka eller två så finns här nya (stöldbegärliga) saker. Och det här är första gången som de har haft problem med inbrott.

Hela dagen och all energi gick åt till detta. Det var inte riktigt det vi skulle ha gjort under dagen... Och det blir säkert en fortsättning på detta.

Detta hände igår, egentligen, och det var då jag skrev inlägget men jag behövde sova lite på det...