Jag skrev ju tidigare om alla mina glasögon och sedan att jag beställt och fått det första paret progressiva.
Så hur har det gått för mig då?
Jo, mannen min var på julafton och hämtade sina nya glasögon och sa då till dem att "go ahead, please" med mina progressiva solglasögon. Jag visste ju att det skulle ta lite längre tid med progressiva och dessutom julhelgen men sedan verkade det som att SpecSavers slarvade också. Jag fick ringa och tjata bra många gånger innan jag till slut fick dem i slutet av januari, drygt 5 veckor efter beställningen.
Det tog bara några dagar att vänja sig vid att ha progressiva glasögon, egentligen. Ingen sjösjuka eller liknande råkade jag ut för. Det enda är just det där att man måste vinkla huvudet i rätt läge för att titta på TV eller läsa i tidningen.
Men nu har jag i alla fall bara tre glasögon att hålla reda på: de två slipade och ett par oslipade billiga solglasögon som man kan ha vid stranden osv. Fast egentligen är det ju så att mina gamla är det inget fel på, styrkan har inte ändrats - eller rättare sagt mina ögons behov av styrka - så jag kan fortfarande använda dem. Och alla dessa läsglasögon...
Det känns som att det kryllar med dem här hemma, mannen min har ju alla sina också. Sonen har endast något par med solglasögon och må det dröja länge innan han behöver annat!
Men nu kan jag ÄNTLIGEN sitta i solen och läsa! Synd att det är helmulet idag... Men solen lär väl skina starkt igen, det ska den ju göra merparten av tiden här nere!
lördag 28 februari 2015
Nu är det faktiskt klippt igen!
Skuggspel i vinden |
Jag har haft några kriterier i min frisörjakt: duktig så klart, helst spansk och i så fall gärna kunna lite engelska, ligga i närheten, inte för dyr...
Ovanför oss finns ett litet centrum med det nödvändigaste och där även en frisör. Men det har sett så stängt ut att jag trott hon slagit igen. Trist, jag får väl hitta en annan då, har jag tänkt.
Igår var sonen och jag i Benalmádena Pueblo och köpte köttfärs hos slaktaren, vi skulle ha taco-middag! Jag tänkte att jag kanske då även kunde hitta en frisör där. Och javisst, där fanns det flera och jag fick tid hos Diva's Hair, Nails & Beauty nu på tisdag. Lite trist, ville ju vara fin nu till lördagskvällen när vi ska ut... Jaja.
Sedan åkte vi till vårt lilla centrum för att gå in på Carrefour och jag fick ett ryck och drog med sonen bort till frisören Marta Arreza Hair Style, där som det alltid sett så stängt ut. Men det var inte stängt, det var fortfarande öppet. Eller knappt, klockan var 14.00 och frisören stod just och satte på sig ytterjackan. Siesta... Men hon hade en tid kl 18 om jag kunde komma tillbaka? Först sa jag nej, jag hade ju en annan tid bokad och kl 18 är mitt i middagsfixet. Men sonen sa "jamen ta den"!
I vinterblåsten |
Och så har jag lärt mig en sak: i Spanien betalar man extra för att de ska föna håret och fixa till det efteråt, kanske lite mousse? Lite spray? Jag betalade 10 € för hårtvätt och klippning, hon blåste det torrt med fön och klippte några strån till, kammade lite och frågade om det var bra samtidigt som hon höll upp en spegel så jag kunde se därbak. Hade jag velat få håret fönat och sprayat så hade det kostat ytterligare 10 €. Även om det fortfarande är billigt i jämförelse med svenska priser så kändes det onödigt för just nu blåser det så enormt här i Spanien (vilket det tydligen gör på vintern, "Jag längtar till sommaren" sa frisör Marta) att det varit bortblåsta pengar.
Just ja, jag hade ju samlat en massa bilder att visa frisören på min telefon och det gjorde jag också. Det tyckte hon var jättebra och sedan började vi prata om Pinterest (där jag samlat ihop bilderna), det är en himla rolig sak det där och så otroligt inspirerande! Där kan jag sitta många timmar och titta.
Kanske är det därför jag sedan inte har tid till det som jag egentligen borde ha tid till... Kan det vara så? Nä... :)
Måste dock ta mig tid/komma ihåg att avboka tiden på tisdag!
torsdag 26 februari 2015
Gibraltar
Det här inlägget tänkte jag börja med "en gång var vi två gånger i Gibraltar". Och det är något som vi i vår lilla familj alltid tänker på när man pratar om Gibraltar, den brittiska staden och klippan vid sundet mellan Atlanten och Medelhavet.
Det var nämligen så här... För tre år sedan semestrade vi här på Solkusten. Så en dag bestämde vi oss för att åka till Gibraltar. Vi åkte sent på eftermiddagen någon gång, körde in i Gibraltar och parkerade strax innanför gränsen. Vi promenerade glatt in till staden och torget med alla serveringar, tog en kaffe och glass denna heta dag och fortsatte sedan Main Street fram medan vi tittade in butikerna. En efter en började de dock strax stänga. Jaha... Just ja, vi är ju i Storbritannien nu och då är det deras tider, inte de sena spanska tiderna som vi vant oss vid!
Men vi kom ju dit för att se klippan och åka linbanan så vi fortsatte framåt och kom fram lagom till att vi skulle hinna vara där uppe i endast några minuter för att hinna med sista turen ned. Sura gick vi hela vägen tillbaka och åkte hem i ogjort väder.
Några dagar senare var vi tillbaka. Vi hade då kollat upp tiderna så vi åkte på förmiddagen. Den här gången parkerade vi på spanska sidan och gick över flygplatsens landningsbana. Det var lite spännande men tyvärr kom det inget plan som skulle landa. Sonen åt sedan en korv på Main Street, korven levde upp till den engelska kokkonstens rykte - tvi! Men framåt marsch i hettan, linbanan upp och äntligen var vi där och skådade ut över vattnen. Vilken vy! Spännande att se de stora fartygen ligga där.
Och aporna! Kul att se dem. Överallt satt det skyltar om att man inte ska mata dem, det är vilda djur, de snor allt de tror kan ätas. Vi såg en tjej bli av med ett örhänge och en man blöda efter att ha blivit biten av mamma-/pappaapan till örhängesavplockaren.
Trötta och nöjda åkte vi linbanan ned igen, trötta och varma satte vi oss och väntade på att ta bussen tillbaka. Efter 20 minuters väntande gav vi upp och mindre nöjda började vi traska tillbaka - och blir förbikörda av bussen. Klassiker...
I julas var vi där igen med min familj. Den här gången kom det ett flygplan och landade för att sedan flyga iväg igen och den här gången var maten god. Folk matade fortfarande aporna och vyn var fortfarande lika vacker. Nu känns det som att jag har sett det tillräckligt för flera år framöver...
Men hur som helst, visst är Gibraltar "ett måste" när man ändå är här i faggorna. Kolla gärna deras hemsida så det inte är någon helgdag eller liknande. Parkera gärna på spanska sidan där det finns mycket mer parkeringsplats än inne i Gibraltar, det kan även ta lång tid att sitta i bilkön ut igen, vi har läst att folk suttit där i timmar...
Det finns det som är billigare att köpa i Gibraltar men generellt sett så har vi inte upplevt det som billigt trots att det ska vara "tax free zone". Vid gränspassagen tillbaka till Spanien kollar de bilar och väskor noga så man inte har köpt för mycket utan att skatta för det.
Om det är varmt, glöm inte ta med vatten. Går ju så klart att köpa på plats vägen men uppe på klippan finns endast fiket och där är det flygplatspriser på allt. Bekväma skor gör att man förhoppningsvis orkar gå Main Street fram och tillbaka nere i staden samt kliva uppför alla trappor, gångar, klippblock, stigar uppe på klippan.
Det finns många "guidade turer", dvs taxibilar som kör en upp på klippan och jag antar att de berättar lite om vad man ser, det är ju även en plats med mycket historia. För en familj blir det nog lite billigare med denna tur men å andra sidan vill man kanske åka linbanan. Huruvida de är duktiga som guider vet jag inte, de är ofta väldigt påstridiga och då blir jag bara irriterad.
När/om man köper något går det oftast bra med kort men även EUR i kontanter går bra. Tänk dock på att man oftast får tillbaka i GBP, alltså valutan i Storbritannien.
Glöm inte ta med passen! Körkort eller nationellt ID-kort gäller inte.
Fler utflyktsmål i närheten finns här.
Har lånat det vackra fotot från lillebror utan att be om lov. :) |
Men vi kom ju dit för att se klippan och åka linbanan så vi fortsatte framåt och kom fram lagom till att vi skulle hinna vara där uppe i endast några minuter för att hinna med sista turen ned. Sura gick vi hela vägen tillbaka och åkte hem i ogjort väder.
Några dagar senare var vi tillbaka. Vi hade då kollat upp tiderna så vi åkte på förmiddagen. Den här gången parkerade vi på spanska sidan och gick över flygplatsens landningsbana. Det var lite spännande men tyvärr kom det inget plan som skulle landa. Sonen åt sedan en korv på Main Street, korven levde upp till den engelska kokkonstens rykte - tvi! Men framåt marsch i hettan, linbanan upp och äntligen var vi där och skådade ut över vattnen. Vilken vy! Spännande att se de stora fartygen ligga där.
Det här med... Men har ni sett något så sött! |
Trötta och nöjda åkte vi linbanan ned igen, trötta och varma satte vi oss och väntade på att ta bussen tillbaka. Efter 20 minuters väntande gav vi upp och mindre nöjda började vi traska tillbaka - och blir förbikörda av bussen. Klassiker...
I julas var vi där igen med min familj. Den här gången kom det ett flygplan och landade för att sedan flyga iväg igen och den här gången var maten god. Folk matade fortfarande aporna och vyn var fortfarande lika vacker. Nu känns det som att jag har sett det tillräckligt för flera år framöver...
Men hur som helst, visst är Gibraltar "ett måste" när man ändå är här i faggorna. Kolla gärna deras hemsida så det inte är någon helgdag eller liknande. Parkera gärna på spanska sidan där det finns mycket mer parkeringsplats än inne i Gibraltar, det kan även ta lång tid att sitta i bilkön ut igen, vi har läst att folk suttit där i timmar...
Det finns det som är billigare att köpa i Gibraltar men generellt sett så har vi inte upplevt det som billigt trots att det ska vara "tax free zone". Vid gränspassagen tillbaka till Spanien kollar de bilar och väskor noga så man inte har köpt för mycket utan att skatta för det.
Om det är varmt, glöm inte ta med vatten. Går ju så klart att köpa på plats vägen men uppe på klippan finns endast fiket och där är det flygplatspriser på allt. Bekväma skor gör att man förhoppningsvis orkar gå Main Street fram och tillbaka nere i staden samt kliva uppför alla trappor, gångar, klippblock, stigar uppe på klippan.
Det finns många "guidade turer", dvs taxibilar som kör en upp på klippan och jag antar att de berättar lite om vad man ser, det är ju även en plats med mycket historia. För en familj blir det nog lite billigare med denna tur men å andra sidan vill man kanske åka linbanan. Huruvida de är duktiga som guider vet jag inte, de är ofta väldigt påstridiga och då blir jag bara irriterad.
När/om man köper något går det oftast bra med kort men även EUR i kontanter går bra. Tänk dock på att man oftast får tillbaka i GBP, alltså valutan i Storbritannien.
Glöm inte ta med passen! Körkort eller nationellt ID-kort gäller inte.
Fler utflyktsmål i närheten finns här.
onsdag 25 februari 2015
Att sakna vad man har
Som jag nämnt förut har vi en son. Han är 10 år. Stora killen!
På sista tiden har jag dock börjat undra om han har gått tillbaka i åldern, närmare bestämt till krypåldern. Orsaken till det är knäna. Ja, inte hans knän utan byxornas. Eller inte byxorna som sådana utan hålen på knäna på byxorna! Hade det bara varit ett par byxor så må det ju vara hänt, de går sönder för att de var utslitna, dålig kvalité, sonen gjorde något speciellt så de slets sönder.
Men fyra par inom loppet av några veckor?
Sonen har ingen aning...
Jag älskar att handarbeta, älskar att sy och och göra egna mönster och sy upp det. Men jag älskar inte att lappa och laga... Särskilt inte som sytillbehören består av några nålar, några trådrullar och en sax. Hemma i Sverige är det magasinerat två flyttkartonger (och lite till) med mina handarbetsnödvändigheter. För det är så jag ser dem: de är nödvändigheter för mig. Och just nu saknar jag min symaskin som jag lät stå kvar i huset vi sålde. Den var ändå inte så bra längre, den behövde service och det är rackarns dyrt. Det blir billigare att köpa en ny än att magasinera, frakta ned och sedan serva den.
Men tillbaka till hålen. Gick till kinabutiken som har allt och hittade textillim. Det ingår normalt inte i min värld men här gäller det att lösa en situation. Jag tänkte att om jag limmar fast en tyglapp på baksidan som förstärkning och sedan syr ihop hålet så borde det hålla bättre, att bara sy ihop ett knähål vet jag av erfarenhet att det håller en dag och sedan börjar tyget trasas sönder runt om. Men då kommer som ett litet brev på posten nästa fråga: vad ska jag limma fast? Jag har inget tyg som jag kan gräva fram ur skåpen så som jag är van vid. Alternativen är då att köpa en bit tyg (måste hitta en tygaffär), köpa en lagningslapp (finns på kinabutiken men dyrt, kan köpa nya byxor lika gärna) eller göra om ett par av byxorna till shorts och använda avklippet.
Det sista alternativet kommer det nog att bli för värmen börjar ju komma så smått. Måste bara få sonen att prova alla byxor igen för att se ut lämpligast offer.
Jag gillar inte att kasta - jag är ekorre - för jag säger ju det: den som spar hon har en bit tyg att laga med!
På sista tiden har jag dock börjat undra om han har gått tillbaka i åldern, närmare bestämt till krypåldern. Orsaken till det är knäna. Ja, inte hans knän utan byxornas. Eller inte byxorna som sådana utan hålen på knäna på byxorna! Hade det bara varit ett par byxor så må det ju vara hänt, de går sönder för att de var utslitna, dålig kvalité, sonen gjorde något speciellt så de slets sönder.
Men fyra par inom loppet av några veckor?
Sonen har ingen aning...
Jag älskar att handarbeta, älskar att sy och och göra egna mönster och sy upp det. Men jag älskar inte att lappa och laga... Särskilt inte som sytillbehören består av några nålar, några trådrullar och en sax. Hemma i Sverige är det magasinerat två flyttkartonger (och lite till) med mina handarbetsnödvändigheter. För det är så jag ser dem: de är nödvändigheter för mig. Och just nu saknar jag min symaskin som jag lät stå kvar i huset vi sålde. Den var ändå inte så bra längre, den behövde service och det är rackarns dyrt. Det blir billigare att köpa en ny än att magasinera, frakta ned och sedan serva den.
Men tillbaka till hålen. Gick till kinabutiken som har allt och hittade textillim. Det ingår normalt inte i min värld men här gäller det att lösa en situation. Jag tänkte att om jag limmar fast en tyglapp på baksidan som förstärkning och sedan syr ihop hålet så borde det hålla bättre, att bara sy ihop ett knähål vet jag av erfarenhet att det håller en dag och sedan börjar tyget trasas sönder runt om. Men då kommer som ett litet brev på posten nästa fråga: vad ska jag limma fast? Jag har inget tyg som jag kan gräva fram ur skåpen så som jag är van vid. Alternativen är då att köpa en bit tyg (måste hitta en tygaffär), köpa en lagningslapp (finns på kinabutiken men dyrt, kan köpa nya byxor lika gärna) eller göra om ett par av byxorna till shorts och använda avklippet.
Det sista alternativet kommer det nog att bli för värmen börjar ju komma så smått. Måste bara få sonen att prova alla byxor igen för att se ut lämpligast offer.
Jag gillar inte att kasta - jag är ekorre - för jag säger ju det: den som spar hon har en bit tyg att laga med!
tisdag 24 februari 2015
El Stupa de la Illuminación en Benalmádena
När vi första gången åkte förbi Benalmádena såg jag en udda byggnad, den gick liksom inte att missa även om det var jag som körde och skulle hålla fokus på A7. Solen sken starkt och bländande redan som det var men när strålarna träffade den gyllene spiran och de snövita väggarna var man nästan tvungen att hålla handen för.
Vad är det? En moské? Minnesmärke?
Jag åkte förbi denna byggnad flera gånger innan jag fick veta vad det var och det tog ytterligare en tid innan jag besökte den tillsammans med mina föräldrar under julhelgen. Och nu ännu lite längre tid innan jag skriver om det korta besöket.
Det är ett buddistiskt tempel och heter El Stupa de la Illuminación en Benalmádena. Det är västvärldens största stupa, ett monument för fred, hamoni och välmående. Den byggdes färdigt 2003 enligt de fastställda mått en stupa ska ha. Detta är en Upplysningsstupa vilket är en av de åtta typer av stupor som finns, varje ska beskriva en viktig del Buddah Shakyamunis liv.
Normalt brukar man inte kunna gå in i stupor, de brukar byggas som stängda stoder fyllda med religiösa föremål och rikedomar. I denna stupan går det dock att komma in och det är en liten upplevelse. Invändigt är det ett enda stort rum med ett ... altare? Är det rätt ord, tro? Rummet är till för meditation. Det är högt i tak och väggarna är av nepalesiska konstnärer målade med scener ur Buddahs liv.
En trappa ned finns det även en utställning men dit gick vi inte. Det får vi ta en annan gång.
Stupan ligger sagolikt vackert med blicken vänd mot Medelhavet. Att stå där på den stenbelagda platån är hänförande. Om man utövar yoga eller tai chi så borde detta vara ett perfekt ställe. Eller varför inte ta med sig en kudde att sitta på och läsa en bok! Det här måste dessutom vara ett perfekt utflyktsmål för en skolklass när de läser om buddism, hoppas att lärarna vid Svenska Skolan i Fuengirola har med det i planeringen.
Om du ändå ska till Benalmádena Pueblo, sväng förbi här, tar bara en minut extra! Är det inte öppet att gå in (öppet tis-sön 10-14, 15:30-18:30, sön till 19, mån stängt), njut av den vackra byggnaden, lugnet och utsikten!
Fler utflyktsmål i närheten finns här.
Vad är det? En moské? Minnesmärke?
Lånat bild av marbenjo.com |
Det är ett buddistiskt tempel och heter El Stupa de la Illuminación en Benalmádena. Det är västvärldens största stupa, ett monument för fred, hamoni och välmående. Den byggdes färdigt 2003 enligt de fastställda mått en stupa ska ha. Detta är en Upplysningsstupa vilket är en av de åtta typer av stupor som finns, varje ska beskriva en viktig del Buddah Shakyamunis liv.
Normalt brukar man inte kunna gå in i stupor, de brukar byggas som stängda stoder fyllda med religiösa föremål och rikedomar. I denna stupan går det dock att komma in och det är en liten upplevelse. Invändigt är det ett enda stort rum med ett ... altare? Är det rätt ord, tro? Rummet är till för meditation. Det är högt i tak och väggarna är av nepalesiska konstnärer målade med scener ur Buddahs liv.
En trappa ned finns det även en utställning men dit gick vi inte. Det får vi ta en annan gång.
Stupan ligger sagolikt vackert med blicken vänd mot Medelhavet. Att stå där på den stenbelagda platån är hänförande. Om man utövar yoga eller tai chi så borde detta vara ett perfekt ställe. Eller varför inte ta med sig en kudde att sitta på och läsa en bok! Det här måste dessutom vara ett perfekt utflyktsmål för en skolklass när de läser om buddism, hoppas att lärarna vid Svenska Skolan i Fuengirola har med det i planeringen.
Om du ändå ska till Benalmádena Pueblo, sväng förbi här, tar bara en minut extra! Är det inte öppet att gå in (öppet tis-sön 10-14, 15:30-18:30, sön till 19, mån stängt), njut av den vackra byggnaden, lugnet och utsikten!
Fler utflyktsmål i närheten finns här.
söndag 22 februari 2015
Nya röror!
Lånat bild från herbalius.com |
Så efter att ha "latat mig" (inte mina ordval) en vecka har krafterna återkommit lite och med den kanske en viss rastlöshet. Idag har jag därför jobbat (bara lite, den där äckliga deklarationen i Sverige närmar sig), sopat två av de tre terrasserna, läst en stund i solen, gjort en superdupergod röra på linser och tre baguetter ligger på plåten och väntar på att ugnen ska bli varm.
Linser. Lentejas på spanska.
Varför har jag inte vågat mig på det förut? På något sätt har jag alltid förknippat det med "extrem veganmat", äckligt och hur trist som helst. Men här i Spanien använder man det mycket mer och på ett mer naturligt sätt, känns det som. Och det här med att prova nya saker i matväg, det var ju en av de saker som jag verkligen såg fram emot innan vi flyttade hit.
OK, vi skulle ju äta mer fisk och det har ju knappast hänt. Jag är ännu för rädd (i brist på bättre ord) för att närma mig fiskdisken. Har köpt lite frusna filéer med MYCKET varierat resultat: totalt oätbart till rena restaurangmaten! Fast om det beror på råvarorna eller min sk kokkonst - eller en kombination - vet jag inte.
Ikväll blir det i alla fall god mat! Men inte fisk...
(Edit 2015-02-24 enl kommentar. Tack för hjälpen, Annika!)
onsdag 18 februari 2015
Ost som ost?
För ett tag sedan hittade jag - hör och häpna! - Arla:s keso på Mercadona. Det är ju gott och användbart så jag köpte en förpackning. Sedan är det ju det där med att komma ihåg den också...
För någon dag sedan skulle mannen min ta sig lite mellanmål så då påminde jag honom om keson.
- Var är den då? frågar han med näsan i kylskåpet.
- Där i kylskåpet, så klart!
- Jamen hur ser den ut?
- Som den brukar, står väl keso på den.
- Men det står ju det på allt!
- Öh, va...?
Jag går till honom där han står med kylskåpsdörren på vid gavel och tränger mig förbi. Och visst har han rätt, det står ju det på "allt" eftersom queso är ost på spanska, och det uttalas ju keso. Där på hyllorna finns queso tierno (som hushållsost men god), queso para untar (som Philadelphiaost), queso fundido (smältost, som Skrattande Ko-ost), queso para ensalada (som fetaost)... Finns säkert någon mer variant gömd därbakom det andra.
På förpackningen med keso i kylskåpet står det bara Arla Cottage cheese...
Bild lånad från Arla |
- Var är den då? frågar han med näsan i kylskåpet.
- Där i kylskåpet, så klart!
- Jamen hur ser den ut?
- Som den brukar, står väl keso på den.
- Men det står ju det på allt!
- Öh, va...?
Jag går till honom där han står med kylskåpsdörren på vid gavel och tränger mig förbi. Och visst har han rätt, det står ju det på "allt" eftersom queso är ost på spanska, och det uttalas ju keso. Där på hyllorna finns queso tierno (som hushållsost men god), queso para untar (som Philadelphiaost), queso fundido (smältost, som Skrattande Ko-ost), queso para ensalada (som fetaost)... Finns säkert någon mer variant gömd därbakom det andra.
På förpackningen med keso i kylskåpet står det bara Arla Cottage cheese...
tisdag 17 februari 2015
Grattis till mig!
Undrar vem som en gång har gjort denna bild? Den används flitigt av oss alla... Tack så mycket! |
Så idag har det varit MIN DAG! Haddenäran till mig!
Söta sonen och snälle mannen min väckte mig med skönsång (nåja...), gott té och fina presenter på brickan. Jag fick en surfplatta med RÖTT fodral och Nail Art-färger så jag känner mig som en flicka i yngre tonåren fast då var det böcker och smink men tiderna ändras ju och man bör väl emellanåt hänga med (även om man är drygt 30 år äldre än yngre tonåren). Och så ska jag få åka och köpa växter till terrasserna! Jätteglad och nöjd, helt enkelt!
Mindre glad åt en annan gåva från okänd givare: en förkylning! Mannen min kommenterade igår att jag nös mycket och idag har det varit hängigt och snorigt. Så den planerade restaurangmiddagen med vänner blev en liten middag på rester med familjen. Men ändå: kycklingsoppa, paella och vin i ljuset av levande ljus. Och mannen min kom hem med varsin semla! Tur det för sockerkakan jag hade tänkt göra tårta av åt vi upp igår.
Tack alla som hört av sig på olika sätt idag! Eller som bara tänkt på mig...
Vet hur det är, ibland stannar det vid tanken hur stor och stark den än är.
lördag 14 februari 2015
fredag 13 februari 2015
¡No cacas de perro!
Finns i Elviria på några ställen |
Jag kan kanske berätta mer om det en annan gång för idag ska jag adressera Calle Francisco Claros Curro, i vår familj omdöpt till "Bajsgången".
Vi parkerar varje morgon och eftermiddag bilen vid feriaplatsen och går över den där plattan (med garaget för bortbogserade bilar under) och därefter fortsätter vi då Bajsgången fram mot Avenida Acapulco och Svenska skolan. Här verkar alla med hund i Los Boliches gå morgon, dag och kväll med sina (oftast inte alls särskilt) små älsklingar. Man hoppar och skuttar åt sidan samtidigt som man undrar hur många högar och pölar man inte har sett och därmed gått i.
Skor som varit ute har vi inte på oss inne hemma hos oss.
För att slippa gången på tillbakavägen så brukar jag ofta gå via Parque del Rosario och beundra de vackra träden som fåglarna älskar, det är världens liv på de små parakiterna där uppe i lövverket. Gräsmattorna aktar jag mig noga för att beträda då där springer alla glad och lekfulla hundar medan hussar och mattar promenerar runt eller sitter på några av de många bänkarna. Imorse när jag lyfte blicken för att titta på de enorma träden såg jag en skylt som av skicket att döma har suttit där länge: det är hundförbud i parken! Det var värst! Det hade jag ingen aaaaning om - uppenbarligen inte hundägarna heller.
Eller så skiter de i det medan hundarna skiter - punkt.
Vännen Fru Australien hade bara varit här en vecka när hon för sig själv mumlade "Gu vad jag är trött på alla hundar!" när vi gick mot parkeringen. Det tog väl ungefär lika lång tid för oss innan vi sa det när vi kom hit i augusti, Fru Torreblanca sa det säkert redan i juni när hon kom hit.
Jag har egentligen inget emot hundar men de är så många och de är ÖVERALLT här på Solkusten! Antar att det är alla pensionärer som har dem som sällskap och som hjälp till att komma ut och på ett enkelt sätt träffa nya människor. Inget fel i det, de verkar så nöjda där de står och pratar medan jyckarna rusar runt oss andra som går förbi. Men jag anser att de (hundarna, alltså) ska vara kopplade (vilket de enligt lag ska vara), de (gäller både två- och fyrbeningar) ska inte kissa på varenda buske (går att träna bort), hundägarna ska plocka bort efter dem (vilket de också måste enligt lag), de (hundarna, då) ska inte kopplas fast precis vid skolans grind eller butikens dörr (många är rädda eller allergiska, hur ska de våga gå in?).
Som sagt, jag har inte problem med hundarna - det är ägarnas fel. Hundar är oftast glada och sociala yrväder som vill gulla och leka medan ägaren inte har vett/ork att styra och träna dem. Grannen Fru Africaan berättade att i ett av våra radhus hade ägarna inte orkat gå ut med sina två jättejyckar utan under en längre period bara släppt ut dem på den övre terrassen. En saneringsfirma fick kallas in efter att hyresgästerna hade avhysts medelst stänga av strömmen (de vägrade flytta).
Hmmm... hur ska man runda av det här inlägget nu då? Tror inte det går... :D Ska jag verkligen våga publicera det och riskera få en massa sura kommentarer? Äsch, nu har jag öppnat en flaska med attans god Cider från DIA (det enda som var bra i den affären, upptäckte jag idag) och folk skriver ju inte så mycket kommentarer i alla fall...
Men snälla hundägare, plocka upp efter er! Eller ja, efter hunden då.
Så. Nu trycker jag på PUBLICERA.
onsdag 11 februari 2015
Jordgubbe som jordgubbe?
Finns det något som doftar lika gott som en skål med jordgubbar, tro? Och varje år lockas man att köpa "de där spanska som inte smakar något" för man hoppas och tror att den här gången så kommer det att smaka mer! Och så är de ju rätt vackra där på tårtan...
Den senaste tiden har den spanska varianten börjat dyka upp mer i butikerna här i Spanien och nej, jag kan inte motstå dem även om de tyvärr är rätt smaklösa - varje gång! Men de är stora och vackra och med lite (vanilj-)socker smakar de mer. Och de smakar ju ändå jordgubbar...
Igår stod jag och noppade några. Jag konstaterade att foderbladen ser inte alls ut som de jag är van vid på de svenska, dessutom sitter ju kronbladen kvar! Jag tittade då på påsen som omslöt förpackningen. Det står fresón på den. Men jordgubbar heter ju fresa på spanska. Vad är nu detta? Kan det vara så att det är något annat...?
Google-google-google...
Fragaria är det vetenskapliga namnet på jordgubbar, eller egentligen smultronsläktet, och som man hör på namnet doftar den (t ex fragrance på engelska). Jordgubben är en hybrid och kommer ursprungligen ifrån smultron (fresas silvestres på spanska) och låter man jordgubbsförökningen vara ifred i trädgårdslandet kommer den till slut att återgå till ett "smultronliknande" stadie. Det har jag själv sett hända, för var kom annars alla smultron i jordgubbslandet ifrån? Tror inte att fåglarna är så snälla att de riktar in sig på att så smultron bland jordgubbarna endast.
Att få hela det vetenskapliga namnet på fresa och fresón har jag gett upp på nu för "alla" säger olika. Vissa säger att de båda är från samma art (Fragaria x ananassa) medan andra säger att de är från olika så därom får andra lärda tvista. De gubbar som de i Spanien kallar för el fresón (kallas för jordgubbe de med) verkar i alla fall vara en framkultiverad sort som får en större och blankare frukt medan våra "svenska jordgubbar" då är mindre, rödare i köttet samt doftar och smakar mer. Genetiskt är det också skillnad där el fresón är oktoploid (har åtta uppsättningar kromosomer) och är därmed mer tålig än den "svenska" som är diploid (har två uppsättningar kromosomer).
Herre jisses! Skulle bara kolla upp vad skillnaden var och här sitter jag och läser/skriver om kromosomer!
Så vad lär vi oss av detta? Att störst inte alltid är bäst? Att kvantitet inte alltid är bäst?Inga nyheter, egentligen.
I alla fall är vanliga jordgubbar - som även odlas i Spanien men är svårare att hitta i butikerna - godare än fresón. Får väl helt enkelt plantera några egna vad det lider!
Den senaste tiden har den spanska varianten börjat dyka upp mer i butikerna här i Spanien och nej, jag kan inte motstå dem även om de tyvärr är rätt smaklösa - varje gång! Men de är stora och vackra och med lite (vanilj-)socker smakar de mer. Och de smakar ju ändå jordgubbar...
Vitlöken till höger är rätt stor, dessutom! |
Google-google-google...
Fragaria är det vetenskapliga namnet på jordgubbar, eller egentligen smultronsläktet, och som man hör på namnet doftar den (t ex fragrance på engelska). Jordgubben är en hybrid och kommer ursprungligen ifrån smultron (fresas silvestres på spanska) och låter man jordgubbsförökningen vara ifred i trädgårdslandet kommer den till slut att återgå till ett "smultronliknande" stadie. Det har jag själv sett hända, för var kom annars alla smultron i jordgubbslandet ifrån? Tror inte att fåglarna är så snälla att de riktar in sig på att så smultron bland jordgubbarna endast.
Att få hela det vetenskapliga namnet på fresa och fresón har jag gett upp på nu för "alla" säger olika. Vissa säger att de båda är från samma art (Fragaria x ananassa) medan andra säger att de är från olika så därom får andra lärda tvista. De gubbar som de i Spanien kallar för el fresón (kallas för jordgubbe de med) verkar i alla fall vara en framkultiverad sort som får en större och blankare frukt medan våra "svenska jordgubbar" då är mindre, rödare i köttet samt doftar och smakar mer. Genetiskt är det också skillnad där el fresón är oktoploid (har åtta uppsättningar kromosomer) och är därmed mer tålig än den "svenska" som är diploid (har två uppsättningar kromosomer).
Herre jisses! Skulle bara kolla upp vad skillnaden var och här sitter jag och läser/skriver om kromosomer!
Så vad lär vi oss av detta? Att störst inte alltid är bäst? Att kvantitet inte alltid är bäst?Inga nyheter, egentligen.
I alla fall är vanliga jordgubbar - som även odlas i Spanien men är svårare att hitta i butikerna - godare än fresón. Får väl helt enkelt plantera några egna vad det lider!
måndag 9 februari 2015
En promenad i Benalmádena Pueblo
Jag kom på att jag inte har skrivit något direkt om Benalmádena Pueblo, dvs den ursprungliga lilla byn på berget med utsikt över Medelhavet!
Namnet Benalmádena är av arabiskt ursprung men det ursprungliga namnet och då även dess betydelse är mer oklar, finns flera teorier.
Första gången vi var i staden skulle vi till kommunhuset. Jag råkade titta in på en sidogata och bara häpnade! Hela den gatustensbelagda vägen var kantad med stora blomkrukor, många satt även på väggarna i typisk Medelhavsstil. Vilken blomprakt! Har sedan läst att staden är känd för sina blommor och dofter, särskilt pelargonerna. Så det är verkligen en stad i min smak!
Jag har bara varit i staden utanför turistsäsong och mitt på dagen och då är det en lugn liten stad. Jag tror att det är mer liv och rörelse när alla de små restaurangerna och barerna öppnar men det är fortfarande inte en "håll igång-stad", långt ifrån.
När man snirklat sig igenom gränderna och de små torgen kommer man fram till en platå med en obeskrivlig utsikt över havet. Här ligger även kyrkan Iglesia de Santo Domingo från 1621.
Jag tycker att det är väl värt att spendera några timmar här, strosa runt, fika eller äta middag. Vill man finns det även små stadsträdgårdar att besöka vilket jag ännu inte gjort, bara sett ifrån avstånd. Och gillar man att laga till kött är det värt ett besök hos stadens slaktare!
Namnet Benalmádena är av arabiskt ursprung men det ursprungliga namnet och då även dess betydelse är mer oklar, finns flera teorier.
Första gången vi var i staden skulle vi till kommunhuset. Jag råkade titta in på en sidogata och bara häpnade! Hela den gatustensbelagda vägen var kantad med stora blomkrukor, många satt även på väggarna i typisk Medelhavsstil. Vilken blomprakt! Har sedan läst att staden är känd för sina blommor och dofter, särskilt pelargonerna. Så det är verkligen en stad i min smak!
När man snirklat sig igenom gränderna och de små torgen kommer man fram till en platå med en obeskrivlig utsikt över havet. Här ligger även kyrkan Iglesia de Santo Domingo från 1621.
Jag tycker att det är väl värt att spendera några timmar här, strosa runt, fika eller äta middag. Vill man finns det även små stadsträdgårdar att besöka vilket jag ännu inte gjort, bara sett ifrån avstånd. Och gillar man att laga till kött är det värt ett besök hos stadens slaktare!
Fler utflyktsmål i närheten finns här.
Vilka vågor!
Idag blåser det! Det är nästan så att palmerna verkar ha midja för de böjer sig djupt mot marken. Eller som sonen (då ca 4 år) sa en dag när vi kom till dagis och det blåste enormt:
- Mamma, titta! Träden dansar!
Vilken liten poet...
Hur som helst, det blåser på Solkusten, kan man lugnt konstatera. Den som vill se hur det ser ut i Fuengirola just nu kan titta här på webbkameran som visar live dygnet runt. Det är lätt att fastna där och titta en stund. Fast det är klart, om du läser detta inlägget senare så kan det ju se annorlunda ut än vad det gör just nu. Det blir ju så när det är live...
Vill du hitta andra webbkameror som visar live kan du kolla t ex Webbkamera eller Earthcam.
Men för att återgå till blåsten och vågorna...
Från huset där vi bor ser vi hela Fuengirola Puerto på avstånd. Ganska imponerande, faktiskt. Lika imponerande är vågorna som om och om igen slår över vallen! Det är även den vall som är mitt i bild på webbkameran ovan. Båtägarna som har sina ganska exklusiva leksaker innanför denna vall är nog just nu rätt tacksamma över att den finns där...
- Mamma, titta! Träden dansar!
Vilken liten poet...
Hur som helst, det blåser på Solkusten, kan man lugnt konstatera. Den som vill se hur det ser ut i Fuengirola just nu kan titta här på webbkameran som visar live dygnet runt. Det är lätt att fastna där och titta en stund. Fast det är klart, om du läser detta inlägget senare så kan det ju se annorlunda ut än vad det gör just nu. Det blir ju så när det är live...
Vill du hitta andra webbkameror som visar live kan du kolla t ex Webbkamera eller Earthcam.
Men för att återgå till blåsten och vågorna...
Kortet här togs under förmiddagen, just nu är det ännu högre vågor men det blir motljus så det går inte att fotografera. |
söndag 8 februari 2015
En ny flik med Utflyktsmål
Det finns mycket att se här nere på Solkusten! Massor! I alla fall om man ska döma av hur mycket folk far och flänger när de kommer på besök eller lämnat ungarna på skolan.
Vi är dock lite mer lata och bekväma. Därför har vi ännu inte sett så enormt mycket av det som jag skulle vilja se. Men jo, jag blir också stressad av att höra hur mycket sevärdheter andra har klarat av på en vecka och vi har varit här i ett halvår snart. Mannen min blir sur när han ser det och kommenterar att vi har haft annat att göra. Och visst stämmer det! Det känns som att hela hösten gick åt till registreringar av oss och bil, skaffa prylar till hemmet, bli av med prylarna vid inbrott och ta hand om det...
Vi har helt enkelt haft andra upplevelser än de andra.
I alla fall så tänkte jag försöka samla på mig information om vad som finns att göra här i vår närhet (inom ca 1 h med bil från Fuengirola) och det kommer jag att samla på en sida (de där flikarna där uppe) som heter Utflyktsmål. Och så tänkte jag att allteftersom jag prickar av listan själv så kan jag ju recensera det här, de har även en etikett som Utflyktsmål.
Har du tips på utflykter, sevärdheter, roliga "göra-saker"? Hojta till med en kommentar!
Vi är dock lite mer lata och bekväma. Därför har vi ännu inte sett så enormt mycket av det som jag skulle vilja se. Men jo, jag blir också stressad av att höra hur mycket sevärdheter andra har klarat av på en vecka och vi har varit här i ett halvår snart. Mannen min blir sur när han ser det och kommenterar att vi har haft annat att göra. Och visst stämmer det! Det känns som att hela hösten gick åt till registreringar av oss och bil, skaffa prylar till hemmet, bli av med prylarna vid inbrott och ta hand om det...
Vi har helt enkelt haft andra upplevelser än de andra.
I alla fall så tänkte jag försöka samla på mig information om vad som finns att göra här i vår närhet (inom ca 1 h med bil från Fuengirola) och det kommer jag att samla på en sida (de där flikarna där uppe) som heter Utflyktsmål. Och så tänkte jag att allteftersom jag prickar av listan själv så kan jag ju recensera det här, de har även en etikett som Utflyktsmål.
Har du tips på utflykter, sevärdheter, roliga "göra-saker"? Hojta till med en kommentar!
Ett torn i förfall
Igår skulle vi åka till Coín med Fru Torreblanca och hennes familj. Nu visade det sig tyvärr att den utvalda restaurangen var stängd så då åkte vi till Istán för att besöka en mycket omtalad restaurang som också visade sig vara stängd. Vad är nu detta...? En lördagkväll? Vinterstängt? Eller var vi helt enkelt för tidiga?
Till slut blev vi dock mätta och nöjda i Marbella.
Men det var inte det jag skulle berätta om...
Jag vill istället berätta om en liten avstickare vi gjorde på vägen mellan Fuengirola och Coín (väg A-7053).
Strax innan man kommer fram till själva orten Alhaurín el Grande ligger det nämligen en ruin som verkligen är något speciellt att se. Det är inget gammalt slott eller borg även om det är uppfört som ett, det verkar i stället relativt nytt men ändå har det helt förfallit.
Vi gick in och uppför alla trappor, tittade i skrymslen och vrår, aktade oss noga för var vi satte fötterna då trappor och golv var helt beströdda med krossat tegel. Det djupa schaktet som gick från byggnadens högsta punkt och rakt ned i källaren undvek vi alla att gå nära.
Vi drömde och fantiserade om hur man skulle kunna renovera byggnaden och göra om det till ett hem: här skulle köket vara med vitvarorna där och utsikten så, vi tar upp i taket där, här är toaletten, vardagsrum... Var ska poolen vara? Där! Och där är ju grunden redan lagd för tjänstebostaden, perfekt. I källaren verkar det dessutom redan vara förberett för vatten för där finns tjocka rör rakt ned i marken. Mysko...
Vilken byggnad! Vilken potential! Ja, om man har tid, ork och pengar i alla fall.
Medan vi gick runt kunde man inte låta bli att undra vad som hänt här. Tog pengarna slut för någons livsdröm, var det någon som dog och ingen tog vid, någon släktfejd?
Som man kan se av bilderna har tornet ändå använts av ungdomar genom årens lopp. Tyvärr, för de har tagit sprayburkar med sig.
När det blir varmare skulle det vara jättemysigt att ta med sig en filt, några ljus, lite småplock och en flaska vin. Sedan kan man sitta där och se solen gå ned över det otroligt vackra landskapet med bergen åt alla håll utom ett, det är där man ser ända ned till Medelhavet.
Idag har jag försökt att hitta mer information om detta torn. För ett torn är precis vad det är, ett vattentorn. Det djupa schaktet fick plötsligt sin förklaring. Vattentornet uppfördes (vet ej när) då man trodde att det skulle byggas hus runtom, en urbanización. Nu har detta inte skett så därför har det tillåtits förfalla.
Trist.
Till slut blev vi dock mätta och nöjda i Marbella.
Men det var inte det jag skulle berätta om...
Jag vill istället berätta om en liten avstickare vi gjorde på vägen mellan Fuengirola och Coín (väg A-7053).
Strax innan man kommer fram till själva orten Alhaurín el Grande ligger det nämligen en ruin som verkligen är något speciellt att se. Det är inget gammalt slott eller borg även om det är uppfört som ett, det verkar i stället relativt nytt men ändå har det helt förfallit.
Vardagsrummet |
Köket |
Ett vackert valv |
Medan vi gick runt kunde man inte låta bli att undra vad som hänt här. Tog pengarna slut för någons livsdröm, var det någon som dog och ingen tog vid, någon släktfejd?
Som man kan se av bilderna har tornet ändå använts av ungdomar genom årens lopp. Tyvärr, för de har tagit sprayburkar med sig.
Fönster mot trädgården |
Trapp med krossat tegel |
Idag har jag försökt att hitta mer information om detta torn. För ett torn är precis vad det är, ett vattentorn. Det djupa schaktet fick plötsligt sin förklaring. Vattentornet uppfördes (vet ej när) då man trodde att det skulle byggas hus runtom, en urbanización. Nu har detta inte skett så därför har det tillåtits förfalla.
Trist.
Depósito de agua en Alhaurín el Grande |
Fler utflyktsmål i närheten finns här.
lördag 7 februari 2015
Ibland känns avståndet lite mer
Idag har min storebror gift sig!
Eller jag har inte hört något så jag förutsätter att de nu är gifta. :)
Av en mängd orsaker har vi valt att inte åka hem till Sverige och övervara vigseln. Alla orsakerna är kanske "små" men tillsammans blir det rätt mycket... Det känns jättekonstigt att inte vara med och självklart är det tråkigt. Jättetråkigt!
Men i sommar planerar vi att resa hem och semestra lite så då hoppas jag - nej, då RÄKNAR JAG MED att vi firar dem igen!
Vi önskar brudparet ALL LYCKA idag, imorgon och resten av livet.
Kramar från lillasyster & Co
Ett litet PS också!
Varmt grattis på födelsedagen önskar jag brorson nr 1 samt barndomsvännen Camilla! Hoppas ni blir firade idag ni med!
Eller jag har inte hört något så jag förutsätter att de nu är gifta. :)
Äsch! Var lånade jag den här bilden nu då!? Fin är den, i alla fall, även om brudparet i fråga har titaniumfärgade ringar.. |
Men i sommar planerar vi att resa hem och semestra lite så då hoppas jag - nej, då RÄKNAR JAG MED att vi firar dem igen!
Vi önskar brudparet ALL LYCKA idag, imorgon och resten av livet.
Kramar från lillasyster & Co
Ett litet PS också!
Varmt grattis på födelsedagen önskar jag brorson nr 1 samt barndomsvännen Camilla! Hoppas ni blir firade idag ni med!
torsdag 5 februari 2015
Ovälkommet besök - del 5
Idag vid 11-tiden ringde det på min (nya) telefon. Kvinnan som satt i andra änden av tråden presenterade sig som Valerie, Polisen i Arroyo de la Miel.
Hon undrade bara om vi hade kommit på fler saker som blivit stulna vid besöket av de ovälkomna då våra mobiltelefoner med fodral, två kreditkort och 20 € stals?
Jag rådfrågade mannen min men näe, vi kunden inte komma på att något mer försvunnit...
- OK, sa hon. Tack så mycket.
Mer var det inte och jag kom mig aldrig för att fråga vad hon var ute efter, varför hon ringde. Jag är ju så oerhört tacksam för att vi faktiskt inte är bortglömda även om jag inte tror att vi någonsin kommer att få återse mobiltelefonerna (eller främst fotografierna i dem) men jag är ju trots allt en riktig Pandora-anhängare: man lever på hoppet.
Mannen min spekulerade, kanske de hade hittat en "gömma" och försökte pussla ihop ägare med sakerna de hittat. Vi har ju sett att min mobiltelefon inte verkar har rört på sig från Torremolinos medan mannen mins verkar ha gjort det.
För flera år sedan hade vi ett samråd i socken där Solbacken ligger (huset vi bodde i förut) med Polisen om grannsamverkan. Polismannen som var där poängterade det viktiga i att märka saker just för att om de hittar en gömma så kanske de kan knyta ihop det med en anmäld händelse och därmed kan man bevisa tjuvgods och få undan innehavaren av prylarna.
Man sitter där och nickar och förstår, ja jisses så rätt han har! Man borde verkligen märka, fotografera och katalogisera TV-apparater, kameror och smycken. Men tiden går och vad gör man?
Ingenting...
Hon undrade bara om vi hade kommit på fler saker som blivit stulna vid besöket av de ovälkomna då våra mobiltelefoner med fodral, två kreditkort och 20 € stals?
Jag rådfrågade mannen min men näe, vi kunden inte komma på att något mer försvunnit...
- OK, sa hon. Tack så mycket.
Mer var det inte och jag kom mig aldrig för att fråga vad hon var ute efter, varför hon ringde. Jag är ju så oerhört tacksam för att vi faktiskt inte är bortglömda även om jag inte tror att vi någonsin kommer att få återse mobiltelefonerna (eller främst fotografierna i dem) men jag är ju trots allt en riktig Pandora-anhängare: man lever på hoppet.
Mannen min spekulerade, kanske de hade hittat en "gömma" och försökte pussla ihop ägare med sakerna de hittat. Vi har ju sett att min mobiltelefon inte verkar har rört på sig från Torremolinos medan mannen mins verkar ha gjort det.
För flera år sedan hade vi ett samråd i socken där Solbacken ligger (huset vi bodde i förut) med Polisen om grannsamverkan. Polismannen som var där poängterade det viktiga i att märka saker just för att om de hittar en gömma så kanske de kan knyta ihop det med en anmäld händelse och därmed kan man bevisa tjuvgods och få undan innehavaren av prylarna.
Man sitter där och nickar och förstår, ja jisses så rätt han har! Man borde verkligen märka, fotografera och katalogisera TV-apparater, kameror och smycken. Men tiden går och vad gör man?
Ingenting...
onsdag 4 februari 2015
IVTM - Fordonsskatten i Spanien
Det känns som att jag ofta börjar inlägg med "Precis som i Sverige..." och det ska jag göra nu med här nedan. Men orsaken är väl att trots olikheterna är länderna väldigt lika!
Precis som i Sverige har man i Spanien fordonsskatt, Impuesto Sobre Vehículos de Tracción Mecánica (förkortas IVTM), och den är obligatorisk för alla spanskregistrerade motorfordon (mopeder, motorcyklar, bilar, husbilar osv) och ska betalas av den som äger eller ägde fordonet den 1 januari varje år.
Kommunen
I Sverige är fordonsskatten statlig medan den i Spanien är kommunal. Man betalar alltså till den kommun där bilen är registrerad (inte där man själv är registrerad) och det är ägaren av fordonet som måste informera det lokala trafikkontoret, Jefatura Provincial de Trafico, för att ändra kommun, lämpligen till samma som man själv är registrerad i.
Jag tror att det även är lämpligt att kontakta trafikkontoret om man säljer, skrotar eller för ut bilen ur landet så man kontrollerar att den inte längre är skriven på en själv så att man åker på att betala skatt för en bil man inte har.
Betalningsperioden
Skatten betalar man årsvis och den ska normalt betalas in under två månader på våren, vilka månader det är beror på var i landet man bor.
Vissa kommuner annonserar i tidningarna medan andra skickar ut information direkt till ägaren. Man kan även kontakta kommunhuset, Ayuntamiento, för att få informationen.
Man ska dock inte sitta och vänta på att det kommer en faktura, det är upp till ägaren av bilen att se till när det ska betalas.
Betalningssätt
Man betalar alltså till den kommun där bilen är registrerad och det är ägaren av fordonet som måste informera trafikkontoret, Jefatura Provincial de Trafico, om man ändrar adress.
Kommunerna har olika sätt och man får kontrollera med kommunen vilka alternativ man har.
Här är några exempel på betalningssätt:
- Man går själv till kommunhuset för att betala*
- Man går själv till skattehuset för att betala*
- Man skaffar autogiro så att det dras automatiskt varje år
- Man betalar in via kommunens hemsida
- Man får ett konto att betala in till
*) Kontrollera vilken typ av dokumentation man behöver visa upp. T ex behöver man säkert ta med sig ID-handling, NIE samt papperen från bilbesiktningen (Permiso de Circulacion och Certificado de Características Técnicas).
I vår kommun, Benalmádena, ska man gå till kommunhusets skatteavdelning och där får man ett "kvitto" (kvinnan jag pratade med kallade det för receipt på engelska) på hur mycket man ska betala. Betalningen görs sedan på banken.
Vi ska väl försöka ta oss till vårt kommunhus i nästa vecka för att få kvittot (Carta de pago y liquidación provisional) så att vi kan betala in det. Så det blir säkert en uppföljning på detta inlägget...
Hur mycket ska man då betala?
Det beror på vilken bil man kör, hur många hästkrafter den har, drivmedel och årsmodell. Ju högre hästkrafter desto högre skatt, miljövänligare bilar betalar mindre. Det är varje kommun som bestämmer hur hög skatten ska vara men enligt lag finns en botten och ett tak.
Vid en försenad betalning får man betala 5% extra för första månaden, därefter får man betala 20% extra per månad.
Kvitto på betalning
Ett kvitto på att betalning är gjord ska man alltid ha med sig i bilen då detta kan vara något som polisen efterfrågar om de stoppar en.
Precis som i Sverige har man i Spanien fordonsskatt, Impuesto Sobre Vehículos de Tracción Mecánica (förkortas IVTM), och den är obligatorisk för alla spanskregistrerade motorfordon (mopeder, motorcyklar, bilar, husbilar osv) och ska betalas av den som äger eller ägde fordonet den 1 januari varje år.
Kommunen
I Sverige är fordonsskatten statlig medan den i Spanien är kommunal. Man betalar alltså till den kommun där bilen är registrerad (inte där man själv är registrerad) och det är ägaren av fordonet som måste informera det lokala trafikkontoret, Jefatura Provincial de Trafico, för att ändra kommun, lämpligen till samma som man själv är registrerad i.
Jag tror att det även är lämpligt att kontakta trafikkontoret om man säljer, skrotar eller för ut bilen ur landet så man kontrollerar att den inte längre är skriven på en själv så att man åker på att betala skatt för en bil man inte har.
Betalningsperioden
Skatten betalar man årsvis och den ska normalt betalas in under två månader på våren, vilka månader det är beror på var i landet man bor.
Vissa kommuner annonserar i tidningarna medan andra skickar ut information direkt till ägaren. Man kan även kontakta kommunhuset, Ayuntamiento, för att få informationen.
Man ska dock inte sitta och vänta på att det kommer en faktura, det är upp till ägaren av bilen att se till när det ska betalas.
Betalningssätt
Man betalar alltså till den kommun där bilen är registrerad och det är ägaren av fordonet som måste informera trafikkontoret, Jefatura Provincial de Trafico, om man ändrar adress.
Kommunerna har olika sätt och man får kontrollera med kommunen vilka alternativ man har.
Här är några exempel på betalningssätt:
- Man går själv till kommunhuset för att betala*
- Man går själv till skattehuset för att betala*
- Man skaffar autogiro så att det dras automatiskt varje år
- Man betalar in via kommunens hemsida
- Man får ett konto att betala in till
*) Kontrollera vilken typ av dokumentation man behöver visa upp. T ex behöver man säkert ta med sig ID-handling, NIE samt papperen från bilbesiktningen (Permiso de Circulacion och Certificado de Características Técnicas).
I vår kommun, Benalmádena, ska man gå till kommunhusets skatteavdelning och där får man ett "kvitto" (kvinnan jag pratade med kallade det för receipt på engelska) på hur mycket man ska betala. Betalningen görs sedan på banken.
Vi ska väl försöka ta oss till vårt kommunhus i nästa vecka för att få kvittot (Carta de pago y liquidación provisional) så att vi kan betala in det. Så det blir säkert en uppföljning på detta inlägget...
Hur mycket ska man då betala?
Det beror på vilken bil man kör, hur många hästkrafter den har, drivmedel och årsmodell. Ju högre hästkrafter desto högre skatt, miljövänligare bilar betalar mindre. Det är varje kommun som bestämmer hur hög skatten ska vara men enligt lag finns en botten och ett tak.
Vid en försenad betalning får man betala 5% extra för första månaden, därefter får man betala 20% extra per månad.
Kvitto på betalning
Ett kvitto på att betalning är gjord ska man alltid ha med sig i bilen då detta kan vara något som polisen efterfrågar om de stoppar en.
måndag 2 februari 2015
Nu blommar det!
Från vårt radhus har vi en enorm utsikt över havet! Och en massa hus däremellan....
De senaste dagarna har jag stått och tittat på en buske som ändrat utseende och jag kom fram till att den måste blomma!
Mycket riktigt! Den blommar så det nästan vibrerar om den med ljust ljust rosa blommor med en nästan svart stam. Otroligt vackert och mycket effektfullt med havet i bakgrunden.
Tyvärr står den på en inhägnad tomt så jag kommer inte åt att lukta och bryta en kvist (ja, jag är en inbiten sticklingsamlare!). Och ingen finns i närheten jag kan be att få bli insläppt av. Attans...
Vad är det då som nu i slutet av januari och början av februari har börjat blomma här på Solkusten?
Jo, mandelträden blommar...
Så underbart att få kunna skriva det.
De senaste dagarna har jag stått och tittat på en buske som ändrat utseende och jag kom fram till att den måste blomma!
Mycket riktigt! Den blommar så det nästan vibrerar om den med ljust ljust rosa blommor med en nästan svart stam. Otroligt vackert och mycket effektfullt med havet i bakgrunden.
Tyvärr står den på en inhägnad tomt så jag kommer inte åt att lukta och bryta en kvist (ja, jag är en inbiten sticklingsamlare!). Och ingen finns i närheten jag kan be att få bli insläppt av. Attans...
Vad är det då som nu i slutet av januari och början av februari har börjat blomma här på Solkusten?
Jo, mandelträden blommar...
Så underbart att få kunna skriva det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)