Branden i Sierra Bermeja

Onsdagen den 9 september kl 21:37 kom larmet om att var det någon eller några som hade anlagt en brand i Sierra Bermeja vid Jubrique (i närheten av Estepona, mellan Málaga och Gibraltar). Det är i alla fall vad Guardia Civil tror, att det var anlagt. Elden startade mitt ute i ingenstans på två ställen samtidigt i den torra vegetationen och med "gynnsamma" förhållanden, det vill säga med en stadig vind som såg till att branden höll sig vid liv och spred sig. 

Brandmännen kämpade frenetiskt för att få elden under kontroll. En vecka tog det och då var det med hjälp från ovan: regnet föll i stadiga skyar. Det tog även ett liv, en av brandmännen omringades av elden under dess andra dag.

Flera tusen människor i de små byarna i bergen fick evakueras, lämna sina hem och tillhörigheter, sina husdjur och boskap. Det var många sorgliga inlägg på tv och andra media. Flera tusen kvadratmeter av vildmark har också drabbats. En siffra på 8401 hektar har lämnats av Plan INFOCA, Plan de Prevención y Extinción de Incendios de Andalucía y pertenece a la categoría Naturaleza, den organisation som ska skydda och undanröja bränder i Andalusien. Det är en siffra som inte säger mig så mycket men det är 84 000 000 kvadratmeter. För att sätta i proportion så är en fotbollsplan 5 400 kvadratmeter. Drygt 15 500 fotbollsplaner. Men jag har även läst i tidningarna att det är nästan 10 000 hektar. Oavsett, en stor yta som varit mycket svår att nå och svår att hantera för brandmännen.

Det har i dag gått fem veckor och rapporterna kommer med längre mellanrum. Men det kommer fortfarande rapporter då branden faktiskt fortfarande pågår i den oländiga terrängen. Den räknas som controlado, under kontroll, sedan den 13 september men nu är lågorna inte alltid synliga utan branden pågår under marken, trädens rötter brinner. Träd kan klara av eld om grenar och bark blir svedda men om rötterna brinner ...

Det är så mycket som är sorgligt med detta. Hus och hem som bränts ned, sorgen hos anhöriga och vänner till brandmannen som mist sitt liv, förstörelsen och förödelsen i naturen. Visst kommer det att växa igen på marken som nu är svart men i området fanns även växter som var endemiska, det vill säga att det var här de fanns och ingen annanstans. 

Detta räknas som en av de värsta bränderna som Spanien har drabbats av, om inte till och med den värsta.

Bilderna är lånade från Twitter

Den spanska skolan - del 32: Farsartad parte-fest

Jag ha tidigare skrivit om reglerna i den spanska skolan och dess "straffsystem". Kom på att jag däremot glömt att publicera denna händelse!  Det här var i februari så det är väl vatten under broarna, men det är ändå intressant så därför publicerar jag det.

Så här kan det gå till när allt bara ska gå fel!

 ✎...

Vilken rubrik, va! Något mystisk men den ska snart få sin klarhet även om allt annat inte får det.

Det handlar om den spanska skolan sonen går i och hur lärarna beter sig när eleverna gör något otillåtet, eller i alla fall inte gör som de ska. Som lärarna tycker. Eftersom detta är vad sonen har berättat finns det säkert mer som han utelämnat eller inte vet om. Men för mig som åhörare så kan jag bara låta haka falla ned medan jag undrar hur jag skulle ha reagerat om sonen varit inblandad ...

Som jag förstår det hände detta:

Det började på torsdagens morgon. En kille hoppar på en annan kille utanför skolans grindar, innan de har öppnats. Den påhoppade försvarar sig genom att skalla den första killen. Kille nr 1 börjar blöda och rapporterar Kille nr 2, han som blev påhoppad, till lärarna. Vilket straff Kille nr 1 fick vet jag inte men Kille nr 2 fick en parte: två veckors avstängning. Man får inte slåss, inte ens i försvar.

När Kille nr 2 på morgonen gick för att prata med en lärare om vad som hänt, följde en klasskompis med som stöd och vittne. Hon kom därför försent till sin klass så hon fick en parte hon med, tre dagars avstängning. Undrar om inte Kille nr 2 fick en parte han med för att han kom sent till klassen.

Det här var - passande nog - den dagen som det skulle pratas om fred och vänskap i skolan. De skulle ha tillställning och sonens klasskompis som vi kan kalla Kille nr 3 skulle spela piano inför hela skolan. Han behövde hjälp med att bära fram instrumenten så en annan klasskompis, Tjej nr 2, hjälpte honom. Kille nr 3 skulle ju uppträda så han var kvar men Tjej nr 2 kom försent till sin klass så hon fick en parte. Sonen hjälpte Kille nr 3 att plocka undan men de hann innan läraren kom till lektionen så sonen klarade sig. Puh!

Dagen efter, på fredagen, skulle Kille nr 2 prata med den lärare som givit honom den stora avstängningen. Det gjorde att han kom för sent till klassen med en annan lärare så han fick av den läraren en till parte och ytterligare dagar på sin avstängning. Han var uppe i 25 dagar nu.
- Den sista fick han nästan skylla sig själv över, han vet ju att läraren inte är riktigt klok i skallen! sa sonen.

Utöver avstängningar och några indragna lunchraster så har alla de straffade eleverna har fått i uppgift att göra var sitt projekt som innebär att inför klassen berätta vad de gjorde för fel och be om ursäkt.

Be om ursäkt?! För vad? Att man hjälper en vän och klasskompis med en uppgift eller i en jobbig situation stöttar en annan? För att man pratar med en annan lärare?

Vad jag skulle vilja veta är - förutom det som utdelades för slagsmålet - hur hade dessa partes kunnat undvikas? Ska de ha justificantes, papper som lärarna signerar och eleven lämnar över till den andra läraren? Ska de ha en liten bunt i ficka med sig utifall att? Verkar knappast vettigt.

- Man kan inte gå på toa ens, man risker att bli sen och få en parte då. Fast å andra sidan så är det så äckligt på toaletterna så jag går inte dit ändå! säger sonen.

✎...

Det här är en serie om att börja i en spansk skola i Andalusien.
Mer vardagliga händelser finns under etikett Skolan.

Nytt spanskt körkort del 13 - Ogiltiga båda två

Nästan så att det skulle ha varit tisdag i dag, i Spanien är det inte fredagen den 13:e man ska akta sig för utan tisdagen den 13:e.

Oavsett veckodag så är detta den 13:e delen i denna tragiska historia om att förnya våra körkort. I dag den 13 november var det dags för mig att lägga den stämplade kopian på Modelo 03 i bilen utifall att jag skulle bli stoppad av polisen när jag kör, jag har nämligen inte heller giltigt körkort längre.

🚗🚗🚗

Vill du läsa de andra delarna så har jag nu samlat dem på denna sidan om Nytt spanskt körkort.

Då blir jag lite trött ... del 2

Jo då, det finns alltid saker att bli trött på. Sedan förra inlägget i det ämnet har jag bland annat lyckats med att ...

... glömma bort att köksbänken lutar lite för mycket.

Varför läggar jag inte äggen i en skål medan de ligger framme för att blir rumsvarma? Då rullar de ju inte ned på golvet, i alla fall.
- Det gör inget, tyckte vildkatten Tramse och slickade i sig det splattade ägget.

🏆

... se en av matbitarna trilla ned mellan gallrets trådar och lägga sig rakt på den glödande kolen. IGEN! För att rädda den måste jag alltså lyfta upp hela gallret och därmed riskera allt de andra. Nä, den får ligga kvar, det är bara jag som äter squashen i alla fall.

Varför har jag inte skaffat mig en sådan där grillbricka att grilla smått på än? Vi hade en i Sverige, fick av Storebror Kocken, men sålde den tillsammans med grillen.

🏆

... lyfta påsen med gammalt grillkol och bara få påsen i handen och botten med kolet ut på marken.

Varför lär jag mig inte att papper och vatten (= regn och revirmarkerande katter) är en dålig kombination? Varför kastade jag inte detta på en gång eller la i en plastpåse?

🏆

Ledsen, minns inte var jag lånade bilden någonstans ...

... inte komma ihåg spanjorers okunskaper i engelska. Eller mer bestämt tänker jag på ordet next, nästa, som ställer till det.
- När får sonen reda på om han klarade sitt Lengua-test? frågade jag Sekreterare Fernando en måndag i slutet av sommarlovet.
- Results are posted next Thursday, skrev han tillbaka.
Så sonen och jag knatade ned till skolan efter en och en halv vecka men där fanns inga listor. Jag frågade vaktmästaren David i receptionen var de fanns.
- En la basura, svarade han och började rota efter dem i soporna. Listorna hade alltså satts upp torsdagen innan, samma vecka som jag kommunicerade med Sekreterare Fernando.

Tänk att jag inte lär mig spanjorernas missbruk av ordet! Jag hade en diskussion om detta med Mark The Pool Guy och han bekräftade det jag har fått lära mig: är det nu på torsdag, samma vecka, så heter det on Thursday medan torsdagen efter det blir next Thursday. Vi säger ju så på svenska också. Jag borde ju liksom ha lärt mig första gången vi utsattes för det.

🏆

... glömma bort igen att köksbänken lutar lite för mycket så den väldigt mogna avokadon öppnades på ett sätt och vid en tidpunkt jag inte alls hade tänkt mig.

Tramse är inte vidare förtjust i avokado.

Tredje gången gillt?

Det var ju det där med inlämnandet av padrón och vår adressändring. Jag hade ju bestämt mig för att inte åka till pueblon igen för nytt försök utan till Casa de la Cultura, kulturhuset, i Arroyo de la Miel. Men så hände det sig att jag läste ett inlägg i en tidning på morgonen precis innan jag skulle sätta mig i bilen och där stod det att det var inte längre möjligt, nu kunde de bara ta emot ändringar på kommunhuset i Benalmádena Pueblo.

Skit också!

Jag dubbelkollade att jag hade kopia på allt i Tjocka pärmen och sedan åkte jag iväg, parkerade på samma avlägsna plats som dagen innan för alla turister hade redan på förmiddagen fyllt alla parkeringsplatser. Som den svenska jag är tog jag i alla fall en nummerlapp och satte mig att vänta, det var inte så många nummer som dagen innan som tur var.

Medan jag satt där så tittade jag på dem som kom ut. Samtliga hade den där padrónblanketten i handen och gick sedan till informationsdisken där det stämplades och den rosa delen lämnades tillbaka. Förut så stämplade de inne vid borden. Jag observerade också att jag var långt ifrån den enda som kom ut ifrån det där rummet med ånga pysande ur öronen. Även på de infödda.

Så blev det min tur. Denna gången fick jag sätta mig i stolen framför den andra kvinnan bakom bordet. Utan ett ord lämnade jag över min bunt, utan ett ord tog hon emot den. Hon bläddrade och bläddrade, tittade minutiöst igenom passkopia, residenciakort-kopia, hyreskontraktkopia med tillhörande kopia på tillägget. Sedan fastnade hon vid sonens svenska men spansköversatta födelsebeviskopia. Hon reste sig och gick till bordet bakom och det började bläddras. Fram och tillbaka.

Vad är det nu då?

Det bläddrades och pekades, till slut kom hon och satte sig, samlade ihop papperen och häftade ihop dem, alla utom den rosa kopian. Sedan var det knapp-knapp-knapp, siffror skrevs på bunten. Hon skrev även OK och ringade in.

Fast nu är det stämplat 09 MAR 2017

Puh!

Till slut räckte hon över bunten samt den rosa kopian till mig och bad mig gå till informationsdisken för stämpling. Den här gången bet jag ihop, jag sa inget om att en likadan stämpel stod på bordet 15 cm från hennes hand.

Spanjorerna fullkomligt älskar sina stämplar! Damerna vid informationsdisken har kanske bett om äran att få stämpla ett tag.

Inlämnat, stämplat och klart! Bara att hämta ut de riktiga papperen sedan en vecka efter.

I dag ringde det på telefon, det var från kommunhuset.
- Vi saknar födelsebevis på er son, vill ni vara snälla och lämna in det, sa mannen.
- Men jag har ju gjort det!
- Nej, vi har fått kopior på pass, residencia, kontraktet och Extracto del Registro Civil de población.
- Det sista är ju det du frågar efter.
- Nej, det där är personbevis, jag behöver födelsebevis, där det står vilka som är sonens föräldrar.
- Jamen det står ju på det papperet!
- Nej.
- Jo! På första sidan är det sonens uppgifter, på sidan två är det Madre och alla uppgifter på mig, på sidan tre är det Padre, sista sidan är från översättaren.
- Vänta lite, säger han och jag hör honom prata med någon annan.
- OK, säger han när han kommer tillbaka till telefon, vi accepterar detta för denna gången men jag rekommenderar er att skaffa ett födelsebevis på er son, det behövs så länge han är minderårig.
- Det är ju det ni har fått, det finns ju inget annat!
- Jo då, prata med Tributaría.

Med ånga pysande ur öron och näsborrar kollade jag på Skatteverkets hemsida. Nej, det finns inget annat. Tributaria, Spanska Skatteverket tror jag inte utfärdar ett födelsebevis på sonen som ju är född i Sverige. Lite sökande på internet visade att det är inte bara vi som har problem med detta. Myndigheter i andra länder efterfrågar dokument som svenska Skatteverket inte utfärdar. Informationen finns där men de kallar det helt enkelt för något annat.

Den byråkratiska himlen.

Nästa vecka ska jag kunna ta mig tillbaka till kommunhuset i pueblon för att hämta de stämplade och färdiga padrónpapperen. Jag kan även hämta ut dem vid Casa de la Cultura i Arroyo de la Miel, det sa han till mig i telefon. Lutar starkt åt det senare.

Här är hela texten från tidningen
SUR in inglés från förra veckan.
Det har nämligen kommit ut listor med utlänningar som
måste förnya sina padrón eller gå miste om rabatter mm.

En ny byråkratisk tur i pueblon

Det var inte det här inlägget jag hade tänkt släppa i dag men jag blev lite lätt ... upprörd. Skriva av sig ska vara bra för mentaliteten, kanske bäst att göra det innan jag sätter mig i bilen igen.

Det var det där med padrón, att skriva in sig i kommun. Det har vi ju gjort men däremot så står vi fortfarande skrivna på förra adressen. Jag gjorde ju ett tappert försök i somras att ändra men sedan så har jag skjutit på det. Jag är väldigt duktig på att skjuta på saker, nämligen.

Men nu skulle det ske. Vad det hängde på var ju att vi enligt kommunkontoret inte hade ett giltigt hyreskontrakt vilket vi och Miguel, han som vi hyr av, inte riktigt håller med om. Men OK, vi skriver väl ett tillägg till det befintliga då, kom vi fram till. Så det bad jag om i fredags och i morse kom det med UPS från Sevilla där Miguel bor. Oj, det var snällt! Jag tog kopia på kontraktstillägget, tog några extra på våra pass också när jag ändå var i gång, svor över att skrivaren krånglade också.

Sedan tog jag Tjocka pärmen och satte mig i bilen, svor lite över alla turister som gjorde att det inte fanns några parkeringsplatser. Hittade till slut en som låg väldigt långt bort men jaja, det skadar ju inte med en promenad i fina vädret.

Hjälp oss att få mer till din kommun!
Med din hjälp kan vi njuta av mer av Benalmádena!

Inne på el ayuntamiento, kommunkontoret, i Benalmádena Pueblo var det väldigt mycket folk. När det efter nästan en timme var min tur var jag beredd, satte mig på stolen mittemot kvinnan på andra sidan bordet och plockade fram den ifyllda blanketten, samma som förra gången. Kvinnan började rabbla allt vad hon skulle ha kopia på samtidigt som hon tittade på blanketten: pass, NIE, sonens födelsebevis översatt till spanska, hyreskontrakt.

Skit också! Jag har ingen kopia på hyreskontraktet med mig, bara originalet. Det var för att skrivaren krånglade, jag hade ju tänkt skriva ut det, alla 8 sidorna.

Kvinnan på andra sidan bordet tittade på originalet och på tillägget, pratade med mannen vid bordet intill henne, hon reste sig och gick in och pratade med kvinnan vid bordet där bakom inne i kontoret.

Suck ... Det här kommer inte att gå bra.

Samtidigt gick kommunmannen vid bordet intill runt i lokalen och sa högt att oj så mycket folk det var! Nähä!?

Till slut kom kvinnan och satte sig vid sin plats på andra sidan bordet.
- Jag behöver en kopia på hyreskontraktet, vet du var du kan göra en snabbt? frågade hon mig.
- Ja, i kopiatorn där bakom dig, svarade jag och pekade på den som stod där två-tre meter bakom henne.
Hon bara tittade på mig.
- Du får komma tillbaka när du har en kopia, du behöver inte ta en nummer lapp då! sa hon och samlade ihop mina papper i en hög och räckte över.

Jag tog högen, reste mig och gick. Sa inte ett ord. Bara gick och jag tänker inte gå dit igen.

Visst, jag klantade mig med att inte ha alla papperskopior. Men grejen är att de har dem ju redan! Vi är ju redan inskrivna i kommun, detta är bara en adressändring!

Nä, i morgon så ska jag skriva ut kopia på hyreskontraktet och sedan åker jag till kommunkontoret i Arroyo de la Miel istället. Där har de i alla fall inte dessa papper redan så där kan de få dem om de behöver dem.

Och så undrar de varför folk inte skriver in sig så som de ska i Spaniens alla kommuner. Ja, visst är det konstigt att folk inte orkar med detta.

Vaddå för män?!

Ibland blir jag lite kvinnosakskvinna!

Som när SE-Banken (den kallades för det då) skickade alla papper till min man om vårt gemensamma lån för lägenheten vi köpte i Sverige på 90-talet. Bara för att han har en ojämn näst sista siffra i personnumret! Jag stod som sökande nummer ett, han som två, jag sköter papperen. Ett surt samtal senare kom fortsättningsvis alla papper i mitt namn.

Eftersom vi hade uppvärmingstrassel på Midsommarafton så blev jag åter påmind om mitt saknade stormkök. Så häromdagen satt jag och tittade runt på internet, vad kostar det att köpa ett nytt här i Spanien? Ja, om mitt inte finns kvar i Sverige hos mina föräldrar, tänkte jag. Och så råkar jag på det här:

Tatonka Cooking - Hornillo de acampada para hombre, color plateado.
Stormkök för män, silverfärgat.

För män?!

Vad innebär det? Att kvinnor inte kan, får eller bör använda det? Finns det speciella för kvinnor? Är de rosa då, eller? Blommiga? Menar de att det är männen som ska laga maten när man campar? Eller ska kvinnor inte gå ut i naturen ens?

Nä, för en kvinna som inte är i köket är ju vilsen. Haha. Jättekul. (Bättre att jag skriver det än att det dyker upp i kommentarerna.)

Jag provade att söka på ... para mujer men det var samma stormkök som dök upp. Eller är det språkförbistringar som spökar? Menar de hombre som i man som i människa? Säger man ens så i spanskan? (Jo, det gör man tydligen.) Och vad betyder då det? Att djur inte får använda det? Ja, det verkar ju vettigt att förtydliga så att inte hunden får för sig något där vid campingen.

Nä, jag förstår inte.

En byråkratisk tur i pueblon

Den som äger en bil den första dagen på året är också den som ska betala IVTM, fordonsskatten, under våren även om bilen har blivit såld. I Andalusien skulle skatten i år betalas in senast den 20 juni, dvs i måndags. Men eftersom vi flyttat (för ett år sedan och jag inte adressändrat ordentligt) så har jag inte fått betalningsinformationen. Alltså behövde jag ta mig till tesoría, skattekontoret. Och då tänkte jag även passa på att adressändra på padrón också. Enkla saker men som jag känner kan gå så himla fel så jag har puttat det framför mig. Men nu fick det vara slutprokrastinerat, nu måste det göras.

Så jag fyllde i padrón-lappen som legat hemma sedan september och la den i väskan tillsammans med Tjocka pärmen och packade in väskan, vatten, sonen och en stor mängd tålamod in i bilen.

Parkeringsplats hittade vi på andra sidan Benalmádena Pueblo men det var OK, vi fick röra lite på oss och det var inte så väldigt varmt på förmiddagen. Det första vi gjorde var att hämta ut kontanter (måste man ha här). Sedan gick vi in i polishuset där även skattekontoret ligger. Vi fick vänta några minuter, ingen fara. När det var vår tur blev vi invinkade av en dam och oj så trevlig hon var! Vi pratade spanska och hon var idealisk för mig. Hon pratade lugnt och tydligt för att jag skulle förstå, frågade sonen om han kunde spanska, var han gick i skolan osv. Henne skulle man anlita som konversationspartner, det är det jag känner att vi behöver och det var även det hon sa att vi behövde. Hon kunde väl lite engelska men jag sa att jag behövde träna så hon tog sig verkligen tid med mig! Trots att hon sa själv att hon behövde träna sin engelska. Oerhört nöjd fick jag lappen med informationen om vad som skulle betalas och vi gick vidare. Fast innan vi gick så frågade jag henne om sophanteringen: när får man egentligen slänga hushållsopor nu? Jag har hört glunkas om att man inte får slänga det mitt på dagen för då kan man åka på dryga böter och fler sådana vill jag ju inte ha. Hon visste inte men sa att det vet de inne på el ayuntamiento, kommunhuset, informationsdisken till vänster.

Perfekt, det var det som var nästa anhalt! Så vi gick tvärs över gatan och jag tog min turnummerlapp för padrón och medan jag väntade gick jag till informationsdisken. Kvinnan där såg totalt frågande ut och räckte över en lapp med info om när det fanns tolkar tillgängligt - TACK! Det värmer! (Här skulle jag kunna skriva ett väldigt fult ord om henne!) Till slut förstod hon vad jag var ute efter men visste inte svaret utan hänvisade till polisen, de hade disken på andra sidan entrén. Så då gick jag dit efter att lämnat henne den där tolklappen tillbaka.

Polismannen förstod vad jag sa men tittade på mig som att "Varför frågar du mig!?" vilket jag också undrade över, tyckte att informations-fula-ordet borde ha kunnat svara på det. Men han sa sedan att nej, man får inte slänga på dagen, bara på la noche, natten, nu när det är varmt. Och när är det noche? frågade jag. Från kl 7-8 på kvällen sådär... var svaret. Så nu vet jag det: inte slänga sopor före kl 7-8 på kvällen under den varmare årstiden! Inte i Andalusien i alla fall.

Det blev vår tur för adressändring på padrón så jag räckte fram blanketten och våra pass till kvinnan på andra sidan bordet. Hon skulle dessutom återigen ha kopior på passen (tur jag hade det i Tjocka pärmen) samt återigen NIE och det nya hyreskontraktet. Hon fick våra residencia-kort (samt kopior på dem) och hon fick titta på hyreskontraktet, hade ingen kopia på det. Hon dubbelkollade allt mycket noga och satte sig att läsa det fyra sidor långa hyreskontraktet. Hon gick efter en stund bort till en kollega som också läste och han skakade sedan på huvdet.

Vad är det nu då?

Då är det så att vårt kontrakt är skrivet för ett år och sedan står det att det löper på om ingen av oss sagt något och det har vi inte gjort. Men det står inget om att det är förlängt så därför så funkar det inte för att göra adressändingen. Vi måste få det signerat av Naira, hon som vi hyr av, och sedan komma tillbaka med det. Det andra var OK, blanketten var rätt ifylld.

Jag plockade ihop mig, sa tack och hej och gick ganska surt ut med sonen i släptåg. Vad f-n! Tror inte att Naira kommer hit från Sevilla med sin man bara för att vi ska kunna ändra på vårt padrón. Det där får vi ta vid ett senare tillfälle... Vi bor ju i alla fall i samma kommun som vi är skrivna på.

Så vad innebär det? Jo, vi står nu kommunskrivna på ett ställe vi inte bor på med ett kontrakt som inte längre är giltigt och får inte skriva oss där vi bott det senaste året och där kontraktet är giltigt.

Jag tror att ett solblekt hår föll av mig till förmån för det nya grå som trängde sig upp...

Nästa anhalt var banken. Vi måste ju betala fordonsskatten för bilen jag inte längre äger. 61.34 € skulle betalas och vi gick in på Unicaja, den bank som låg närmast men som inte är "vår". Men det står att man kan gå till vilken bank man vill av dem på deras lista. Så står det i alla fall...

På banken fick vi vänta rätt länge men till slut blev det min tur. Jag sträckte fram IVTM-lappen och 70 € i sedlar men kassörskan sa att nä, hon måste ha jämna pengar för hennes kassaapparat funkade inte.

VA!?

Hon räckte tillbaka lappen ungefär som att "gå till någon annan bank eller kom tillbaka någon annan dag". Men den måste ju betalas nu! Jag kunde producera 60 € i sedlar men det var det där med småmynt... Jag hade en massa "skräp", dvs 1-, 2- och 5-centare, och titta en 2 €-mynt! Men det gick ju inte, hon kunde ju inte växla. Så motvilligt jag vände mig om och började fråga de andra väntande kunderna om de kunde växla mot två 1 €-mynt och varpå hon bakom kassan vaknade till liv.
- Señora!
Då minsann funkade det. Mynten kunde hon hantera. Och jag ser då att hon har ju mängder med mynt bakom sig. Varför kunde hon inte ha givit mig tillbaka 8.66 € i mynt?
 
Och jag nästan hörde hur ett hårstrå till föll i golvet. Inte ett grått, de sitter som berget.

Fordonsskatten för bilen jag inte längre äger är i alla fall betald nu. Och på Aldi hittade vi goda glassar och annat roligt smått och gott.

Padrón, då? Vi pratade med Naira och hon föreslog att vi skulle gå en annan dag så vi fick en annan handläggare. Men jo, vi bör väl revidera hyreskontraktet, så att det syns att det är giltigt.

Spanjorer kan ju (om de vill!)

Bild lånad från Cenova.es

Jag vet, jag gnäller mycket på Spanien och spanjorerna. Och jag vet, jag blev förvarnad.
- Sluta tänk så svenskt!

Men hur lätt är det?

Mannen min och jag har pratat om det otaliga gånger precis som jag har pratat med svenskar, danskar, spanjorer, engelsmän...
- Sluta tänk så icke-spanskt!

Saken är den att jag blir så frustrerad. Jag ser ju att de egentligen kan, att de har potentialen! Jag ser hur de lätt skulle kunna förbättra, förenkla, slimma ned, ta bort onödiga moment.

Och något som gör det nästan lite värre är att vi vet att ibland så går det så himla enkelt, snyggt och smidigt, den senaste teknologin används. Ibland så är det bara snipp-snipp-klart så fort så huvudet snurrar runt några extra varv! Så de kan ju! Vi vet ju det!

Men ibland kan de inte alls. Här är två exempel ur dagens skörd:

1, Mannen min har till sitt företag fått en faktura ifrån Correos, spanska posten. Den har inte komplett information så den kommer han som sköter bokföringen inte att godkänna. Ringa till posten gör jag inte, de har bara dyra 902-nummer och de vägrar engelska. Så jag mailar och ger dem informationen, den här fakturan måste vi ha en ny av, lägg till NIE bara. Enkelt.
Svar: Skriv ett brev till Correos i Madrid, ta kopia på registreringsbeviset samt försändelsen det gällde. Lägg i bevlådan.
Tror ni vi kommer få en ny faktura innan månadsskiftet? Nej.
Tror ni vi kommer skicka in papperen? Nej.
Slipper de merarbete? Ja.

Bild lånad fr Wikipedia

2, Vi bor vid en återvändsgata men den saknar skylt om det. Alltså är det väldigt många som åker in här i tron om att det är vägen en bit upp och får därmed vända. Eftersom det är en smal gata med bilar parkerad utmed sidan så är det lite irriterande. Och någon kommer skrapa i vår bil i hastigheten och sin irritationen över att ha kört fel. Så jag tänker att jag mailar Utlänningsbyrån i kommun och ber dem skicka det till rätt instans om att "Snälla, kan ni sätta upp en skylt vid vår väg?". Enkelt. Hur svårt kan det vara, liksom?
Svar: Gå till Kulturhuset i Arroyo eller kommunkontoret i Benalmádena Pueblo och fyll där i en speciell blankett med samma information som i e-mailet. Denna blankett ska stämplas.
Tror ni vi kommer åka dit? Nej
Tror ni det kommer upp någon skylt? Nej
Slipper de merarbete? Ja
Tror jag det kommer upp en skylt? Japp! Jag tänker sätta upp en själv!

Och postivt tänkande: jag fick faktiskt fick svar på båda e-mail.

Till sist det här med "gnället". Mannen min tycker emellanåt att jag gnäller för mycket i bloggen. :) Men vaddå! Det finns ju så otroligt mycket att reagera på. Spanjorerna är verkligen duktiga på att krydda min skrivarglädje! Jag har ju roligt! Jag har jättekul! Och kan man ha för roligt?

Oönskade brev

I fredags fick jag ett meddelande via den suveräna - och i Spanien mycket använda - mobilfunktionen WhatsApp från Fru Sydafrika, vår förra granne, om att vi fått brev till den gamla adressen. Idag åkte jag dit och hämtade det.

Önskar nästan att jag inte gjort det.

Böter. Trafikböter från DGT, det spanska Trafikverket.

Med min begränsade spanska informerades jag om att jag har kört över en helstreckad linje den 21 september 2015. Brevet är daterat den 13 oktober. Böterna skulle alltså ha betalats för senast tre dagar sedan. Alla de 200 €!

Vad i h-e!

Det är bara att på något sätt ta tag i det och nafsa i det sura äpplet. Jo, det kanske är heldraget där helikoptern har fotat oss, jag skulle ju köra över i motsatt fil och köra åt vänster*. Men var det verkligen heldraget? Många har gjort det före oss och linjerna är knappast tydliga när man sitter i bilen och saknar helikoptervy. Men antagligen har de rätt, poliserna i helikoptern. Därmed har väl jag då gjort fel - omedvetet, måste jag ju tillägga. För är det något jag inte gillar är när det bli fel i trafiken, jag avskyr ju att veta att bilen står parkerad lite halvdant, jag blir helstressad!

Men nu har jag tydligen gjort fel.

Problemet är bara att vad gör jag nu då? Jag förstår ju inte allt som står där.  Hade jag betalat 20 dagar efter mottagandet (och hur vet de när jag får informationen?) så hade jag "bara" behövt betala 100 €. Men nu var det alltså 200 €. Hur ska det betalas då? Det är ju inte som att bankgiro och postgiro finns här. Inte ens ett IBAN står det någonstans.

Så jag ringde Fru Higueron och frågade om jag kunde få maila över den till henne för lite hjälp med spanskan. Och jamenvisst! Självklart! Några minuter senare ringde hon tillbaka och berättade att jag kunde betala in via internet, gå till Bank Santander, Posten eller det lokala trafikkontoret.

Det förstnämnda. Och jag använde mitt Norwegian-kort så kanske jag får lite poäng på det som jag sedan kan använda till att flyga för. :) Och av någon orsak jag inte förstår så sänktes det till 100 €!

Är det så att de är så "glada" för att någon betalar utan att tjafsa så att de gladeligen sänker ändå? Jag måste erkänna, jag förstår inte. Men just nu är jag glad i min okunskap. Ja, så gott man kan vara det. Jag har ju ändå fått betala en ansenlig summa för absolut ingenting! Inte ett skit!

Och så plötsligt blir jag förbannad! Va f-n ska jag behöva betala för!? Jag har gjort något fel men jag har inte utsatt någon för något farligt för då hade jag aldrig svängt ut bilen. För samtidigt ser man alla nötter som hastigt och lustigt skuttar runt i filerna, ligger 3 cm bakom framförvarnde bil med sina tunga SUV:ar...

Får de några böter? Skulle inte tro det!

Nu är jag så irriterad att jag inte ens orkar lägga in bilden jag tog på böteslappen jag fotade för ändamålet!

*) Eftersom jag skriver några små rader i en dagbok varje dag sedan jag var 15 år så vet jag vad jag gjorde den dagen och vet därmed också var jag var. Detta har hjälpt mig såååå många gånger på så många olika sätt!

Rekommenderas INTE

Medan sonen då var på kalas i fredags så tänkte vi gå ut och äta lite. Men varken mannen min eller jag var hungriga så vi spatserade runt i Fuengirola och bestämde oss för att ta en kopp kaffe, kanske en glass.

Vi hittade ett ställe vid havet och jag gick för att välja vilka glassmaker vi skulle ha. I Spanien verkar de gilla godis i glassen för det är mycket Oreo-glass och liknande. Så sött det bara kan bli. Helst hade jag velat ha pistage- eller pecanglass men det fanns inte. Så jag bad om en skål med vanilj- och jordgubbsglass och en skål med vanilj- och kaffeglass.

Servitören kom ut med två fina skapelser med grädde och sås, såg väldigt mumsigt ut. Såg, var sätta ordet. Det var inte gott!

Men ändå äter man. Pricken över det berömda i:et kom när mannen min mot slutet med sin sked fiskar upp en plastplupp ur sin skål. Vad i h-e!
Kyparen kom, han tittade och sa:
- Åh, det där! Det är bara en del av locket till grädden!
Han gick och kom sedan tillbaka med gräddflaskan och visade var locket skulle sitta. I hans värld inga som helst problem, alltså. Därmed inte en ursäkt och heller inget som borde ersättas på något sätt.

Han fick inte en cent i dricks... Önskar dessutom att jag varit mer... osvensk?... och heller inte betalat för glassen.

Så funderar ni på att sätta er vid Paseo del Mar Cafeteria, Pizzeria, Snack Bar vid Fuengirolas Paseo - tänk om!

En till deklaration!

Bild som cirkulerar på nätet
men den är så bra så den kan
användas om och om igen!

Men vad 17!

Här sitter man i solen och pustar ut efter den svenska deklarationen med husförsäljning, företag och annat som Skatteverket tycker sig behöva veta allt in i minsta detalj om.

Vad händer då här i solgasset? Jo, det kommer ett e-mail från vår spanske revisor om att senast den 30 juni ska man som privatperson ha deklarerat här i Spanien.

Jag har ju redan stoppat undan pärmarna, lååångt in i skåpen! Planen var att slippa se dem på ett år.

Och inte får jag stoppa huvudet i sanden för mannen min (jag är nämligen duktig på det). Gah!

Here we go again...

Måste de veta ALLT?

Idag kollade vi posten i brevlådan. Det skulle vi inte ha gjort! Där låg två kuvert - ett till oss var - från den svenska Skattemyndigheten. Deklarationsunderlagen.

Kan man göra annat än sucka?

Alltså, det här är inte roligt på något sätt... Den vanliga deklarationen kombinerat med att vi har sålt ett hus och avvecklat ett företag. Snacka om djävulens påfund!

I år har jag lovat både mig själv och mannen min att inte göra det i sista minuten. Och det är ett löfte jag verkligen måste hålla.

Jag har en månad på mig, va?

Stackars sopgubbar!

Jag skrev ju för ett tag sedan om hundsituationen här i Spanien.

För någon dag sedan när jag skulle slänga en massa tomma PET-flaskor och sopor vid återvinnings- och sopcontainrarna i närheten av där vi bor, låg det en papperskasse på marken intill. Den låg där precis som att den hade gått sönder just när den skulle slängas över kanten och ned i sopcontainern.
- Skit också! Äh, den där skiten får sopgubbarna skyffla upp!

Alltså, jag vet ju inte om det var så det hände men det är så jag tänker mig att det hände.

Tydligen har någon haft storstädning på tomten efter (sina egna?) hundar. Hur tänker man när man då använder en papperskasse?

Och som alltid så är det någon annan som får ta hand om skiten...

Hur tänkte jag då...?

Ja, det kan man verkligen undra! Hur tänkte jag när jag lät packa in mina fina köksknivar och tog dem med mig ned i bilen - ville inte vara utan dem - men däremot magasinerade jag den tillhörande knivslipen...?! Alla vet ju att en kökskniv måste slipas med jämna mellanrum för att inte bli ohanterlig.

Så nu måste jag omedelbums hitta en knivslip.

En tur till kinabutiken, kanske?

Skrivare med skanner-funktion

Jag sa redan innan vi åkte att vi måste ganska omgående köpa en skrivare och skanner, helst kombinerad, så att jag kan skanna in papper och arkivera dem på så sätt i stället för att ha en massa pärmar och högar överallt. Framförallt behövs det ju en skrivare i företaget.

Vi hade lite tur då Worten hade ett erbjudande, att man fick "pengar tillbaka" när man handlade hos dem i förra veckan vilket vi ju gjorde. Så i helgen satt jag och jämförde skrivare och funktioner. Kom fram till en modell men den var självklart slut enl deras hemsida. Så är det ju nästan alltid... Alla vill ha samma sak.

Epson XP-215
Lånat bilden ifrån Epson.

Jag såg ut en annan modell, kom till butiken och där gapade hyllan tom på den också. Då fick det bli modellen under, den har också separata färgkassetter vilket var en av mina kriterier.

Sagt och gjort, med skrivaren under armen (samt lite annat smått och gott som hörlurar och en RÖD mixerstav med en massa tillbehör) åkte vi hem. Installationen av skrivaren gick galant! Ja, ända tills vi kom till momentet skriva ut en testsida...

Va f-n! Vi har inget papper här hemma!

Imorgon ska vi köpa en bunt A4. Och bara just därför att kommer vi inte att ha något som vi måste skriva ut! :)

En bekväm pedant

Jag erkänner: jag har några manier.

En är att om jag hänger upp tvätt så ska det vara samma färg på klädnyporna (helst) hela linan ut annars irriterar jag mig. Definitivt ska det vara samma färg på nyporna på ett plagg. Är jag stressad är det mer påtagligt, annars KAN jag faktiskt sätta olika. Men jag reagerar på det...

Mannen min kan emellanåt säga att "Jaha, ska du irritera dig på detta resten av dagen nu, eller!?" om det är något som ligger fel eller inte görs så som jag tycker och japp, det ska jag!

Det är som sagt det som kallas för mani. Om ni ser "The Big Bang Theory" och Sheldon så förstår ni. Fast han är typ tjugo gånger värre! Mannen min skulle väl säga att han kanske är tre gånger så hopplös...

MEN!!!

Sedan är jag rätt lat och bekväm så jag tror faktiskt inte att de flesta märker av detta så där jättemycket hos mig förutom att jag kan vara lite väl petig och dryg emellanåt. Berättade detta med klädnyporna för en arbetskollega/vän och hon skakade på huvudet men samtidigt var det inget hon märkt av egentligen - tror jag.

Jag sa till mannen min att när vi flyttar och ska köpa nya klädnypor så ska jag endast köpa VITA! Så det är vad jag har gjort nu... Stora fina vita klädnypor! Och den nya tvättlinan är lite gyllene, en dragning åt gult så det matchar färgen runt fönster och dörr. Känner mig så nöjd med det. Hade jag köpt den gröna linan för hälften av vad vi betalade hade jag irriterat mig varje gång jag sett den och jag lovar - det hade inte gagnat någon i min omgivning.

Nytvättade och nyinköpta kökshanddukar från IKEA.

Den uppmärksamme (eller den maniske) ser dock att jag i alla fall lyckas hänga tvätten i ordning.


Fast jag känner faktiskt dem som är långt värre än vad jag är...

Andras val av väggprydnad

Dessa tavlor hänger över soffan i vardagsrummet här i radhuset vi hyr i Benalmádena:

 

Men alltså... Allvarligt?  I ett vardagsrum? I ett sovrum hade det varit marginellt bättre - i alla fall mer passande om än lika fula!

Igår satt jag i soffan och solklänningen åkte upp lite på benet. Sonen skrattade högt "Mamma ser ut som tavlorna!".

Ja... jo... öh... tack för den!

Nä, nu ska de ned!

En ny vals med byråkratin

Igår skulle vi bara en sväng förbi banken för att mannen min skulle skriva under ett papper så att allt var klappat och klart för att starta om företaget i Spanien.

Ja, just det...

Vi åkte dit direkt efter att vi hade lämnat sonen vid skolan. Bank-Joanna satt i möte så vi fick vänta en kort stund, inga problem. Mannen min fick sedan sitt nya MasterCard till bankkontot som i detta läget fortfarande var ett personkonto, inte ett kostnadsfritt företagskonto. Banken hade ännu inte fått papper från revisorn om att företaget var registrerat hos spanska Skatteverket.

Nähäpp...

Så vi gick över gatan och pratade med revisorn och han skulle maila över papperen till banken på en gång.

Lånat bilden från Icakuriren
Älskar den här bilden
- den är sååå bra!

Jahapp...

Tillbaka till banken och jodå, Joanna hade fått mailet. Nu skulle hon bara koda om kontot till Autónomo-konto. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Till slut konstaterade hon att det behövde köras en nattkörning. "Kan du komma tillbaka imorgon?".

Preciiiis...

Så i morse var vi där igen, nattkörningen var gjord och nu gick det jättebra att ändra till ett företagskonto. Nu är det klart.

Så där ja...

Nu ska vi väl bara försöka få in mig i systemet också.

Suck...

I can drive how I want!

I Spanien är det populärt med moppar, scootrar och mindre motorcyklar. Det är så många bilar här att det är ett rätt smart sätt att ta sig fram på. Jag önskar bara att de inte var så fasansfullt många men framförallt saknas något annat: vett!

Lånat bild från hallekis

Vi åkte för några dagar sedan hem ifrån skolan och bakom oss var det en ung kille, iförd t-shirt, shorts och hjälm, som zick-zackade mellan bilarna som en tok! Plötsligt försvann hann bara för att dyka upp precis intill vår bil just som vi skulle byta fil - livsfarligt helt enkelt! De kliar sig emellan bilarna på ett sätt som får en att tappa andan ibland!

Mannen min blev riktigt arg och gestikulerade vilt, killen på moppen viftade tillbaka. Lite längre fram var det rödljus så vi stannade och jag vevade ned (nåja, tryckte på knappen igen) rutan så de kunde gnälla på varandra. Mannen min gormade "hur i h-e kör du, jag kunde ha kört på dig!" eller något sådant på engelska varpå killen på moppen svarade "I can drive how I want, I have a moto!" och pekar på sin moppe (eller vad det nu var).

Yeah... right... Konstigt att det är så mycket olyckor med mopparna och de lätta motorcyklarna inblandade. De tror alltså de kan framföra sina fordon precis hur det behagar dem.

Självklart finns det praktiska och ekonomiska aspekter, perfekt att ta scootern till affären när man ska småhandla istället för att krångla ut bilen osv. Men jag undrar om jag NÅGONSIN kommer låta sonen få en moppe...