En bekväm pedant

Jag erkänner: jag har några manier.

En är att om jag hänger upp tvätt så ska det vara samma färg på klädnyporna (helst) hela linan ut annars irriterar jag mig. Definitivt ska det vara samma färg på nyporna på ett plagg. Är jag stressad är det mer påtagligt, annars KAN jag faktiskt sätta olika. Men jag reagerar på det...

Mannen min kan emellanåt säga att "Jaha, ska du irritera dig på detta resten av dagen nu, eller!?" om det är något som ligger fel eller inte görs så som jag tycker och japp, det ska jag!

Det är som sagt det som kallas för mani. Om ni ser "The Big Bang Theory" och Sheldon så förstår ni. Fast han är typ tjugo gånger värre! Mannen min skulle väl säga att han kanske är tre gånger så hopplös...

MEN!!!

Sedan är jag rätt lat och bekväm så jag tror faktiskt inte att de flesta märker av detta så där jättemycket hos mig förutom att jag kan vara lite väl petig och dryg emellanåt. Berättade detta med klädnyporna för en arbetskollega/vän och hon skakade på huvudet men samtidigt var det inget hon märkt av egentligen - tror jag.

Jag sa till mannen min att när vi flyttar och ska köpa nya klädnypor så ska jag endast köpa VITA! Så det är vad jag har gjort nu... Stora fina vita klädnypor! Och den nya tvättlinan är lite gyllene, en dragning åt gult så det matchar färgen runt fönster och dörr. Känner mig så nöjd med det. Hade jag köpt den gröna linan för hälften av vad vi betalade hade jag irriterat mig varje gång jag sett den och jag lovar - det hade inte gagnat någon i min omgivning.

Nytvättade och nyinköpta kökshanddukar från IKEA.

Den uppmärksamme (eller den maniske) ser dock att jag i alla fall lyckas hänga tvätten i ordning.


Fast jag känner faktiskt dem som är långt värre än vad jag är...