Visar inlägg med etikett Städer och byar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Städer och byar. Visa alla inlägg

söndag 9 april 2017

Skyltsöndag nr 55 - Fuengirola ayer y hoy

Vi gick en promenad utmed Paseo Marítimo i Fuengirola och än en gång hade den annat att erbjuda än den förväntade solen, en underbar havsutsikt och skådandet av verkligt udda människor.

Fuengirola fyllde förra året 175 år som stad och detta uppmärksammas där vid promenadstråket utmed Medelhavet.


Förstorade fotografier från förr visas upp och de är verkligen värda att ses! Det är en utställning som heter Fuengirola ayer y hoy, Fuengirola i går och i dag.


En hel radda med stora vackra skyltar med foton sedan 1900.


Plaza del Torro, tjurfäktningsarena från 1962. Här får det plats drygt 4 000 åskådare. Som jag förstår det så används den tyvärr fortfarande för dess ursprungliga syfte. Har aldrig varit där (kommer aldrig frivilligt att gå på en tjurfäktning), bara åkt förbi och det är en vacker byggnad.


Hotel Mare Nostrum, byggt 1960. I dag ligger det inte ute på en åker som det ser ut att ligga på då.


Avenida Condes de San Isidro, den som vi svenskar kallar bussgatan, här anno 1964.


En närbild av fotot på bussgatan, titta på polismannen som står där och viftar åt trafiken. I dag skulle han fort få utslitna armar.


Paseo Marítimo 1965, då var det inte mycket till väg eller promenadstråk


Många skyltar är det med foton från förr, både på fram- och baksida av skyltarna. Men varje foto är värt en stunds betraktelse och begrundande.

En liten film har de också gjort:


Har det verkligen blivit så mycket bättre i vissa avseenden?

 

Hur trevligt det än är att se sig om i backspegeln så är det nog så viktigt att se vad man faktiskt har där i spegeln i dag!

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare

fredag 10 mars 2017

Alhambra, Granada - Generalife

Så var det dags att besöka den sista delen där uppe på berget i Granada. Mamma och pappa satt kvar vid restaurangen och njöt av den goda maten och lät benen vila efter flera timmars gående. Mannen min och jag drog med oss sonen för att se Generalife, kanske det som jag var mest spänd på att få se. Det är ju en trädgård!

Först och främst ska jag säga att Generalife inte ligger i Alhambra (rubriken till trots), det ligger alldeles intill. Men jag tror nog att många - precis som jag - trodde att allt var Alhambra.


Så vad är då Generalife? Jo, namnet betyder Arkitektens trädgård och det är köksträdgården, området där djuren kunde beta samt det palats som ligger alldeles intill den gamla staden Alhambra. Där finns även en dunge där sultanen kunde jaga. För detta är även den kungliga trädgården dit den muslimske kungen kunde dra sig tillbaka för lite ro och avslappning under sommaren. Vintertid användes inte palatset och det förstår man när man ser det. Beläget högt uppe på ett berg, högt i tak, otäckta ljusinsläpp och öppningar. Det måste ha varit oerhört kallt och ruggigt!


Det ursprungliga Generalife byggdes under 1200-1400-talen och består av fyra delar: Colorada, Grande, Fuentepeña och Mercería.


Den lägre delen av trädgården kallas för Los Jardines Bajos, De lägre trädgårdarna, och ligger i den nya delen, Los Jardines Nuevos. Det är den del som förbinder Generalife och Alhambra och den färdigställdes 1951 (påbörjades på 30-talet).


Gångarna är en fröjd att se! De är gjorda med stor hantverkskunskap och har man inte klackskor så är de lätta att gå på.


De är så vackra och fantasifulla!


Inte ett ogräs!


I biljetten ingick inträde till Generalifes palats, Palacio de Generalife. Vi gick upp för en trappa och jag hörde en massa vatten porla. Vi steg ut på en innergård...


... och bara tittade och lyssnade! Detta är Patio de Acequia. Det var så fint! Växterna i rabatten var nyplanterade, säkert bara någon dag innan, men om ett tag kommer här att prunka med blommor! Den avlånga fontänen i mitten sprudlade med vattenbågar. Dessa fontäner har installerats under 1900-talet men fynd visar på att här fanns tidigare 12 stycken vattenmunstycken så porlande vatten hördes här även för flera hundra år sedan!


I valvbågarna såg man den vackra utsikten över Granada. Solen var på väg ned.


Här är en av köksträdgårdarna med raka rader av ätbart.


Innergården från andra hållet.


Detta är en annan innergård med apelsinträd och vackra fontäner innanför de strikt klippta häckarna. Den heter Patio del Ciprés de la Sultana och är från 1584. Från början var det badbassänger här med ledningar som sedan försedde Patio de Acequia med vatten.


På skylten intill trädet (det var avstängt så det gick inte att komma närmare) står det följande:
Cuentan de leyenda, que este Ciprés del la Sultana, fué testigo de los amorios de un Caballero Abencerraje y la esposa de Boabdil.

Min översättning: Enligt legenden är detta Sultanans cypress, den var vittne till kärleksaffären mellan adelsmannen Abencerraje och Boabdils fru.

Detta var i slutet av 1500-talet och det döda trädet står fortfarande kvar som vittne.


Generalifes palats, Palacio de Generalife, med det döda trädets topp.

En ödla solar sig i de sista värmande strålarna


Detta är en amfiteater. Under sommarhalvåret visas här flamencobalett! Här firas varje år sedan dess färdigställande 1952 Festival Internacional de Música y Danza de Granada, Granadas internationella musik- och dansfestivalen. Under årens lopp har den genomgått många förändringar och förbättringar.


Paseo de las Adelfas, Oleanderpassagen. Det måste vara helt otrolig när sedan oleandern blommar. Det var en lite magisk känsla att gå där, en sådan skillnad mot de strikta och formklippta cypresserna kring palatset. Denna gång övergår plötsligt till att bli ...


... Paseo de los Cipreses, Cypressgången. Tyvärr blev bilden väldigt suddig men jag ville ändå visa de vackra och majestätiska cypresserna som nog skänker en del svalka under sommaren. På sidorna om träden var det vatten som porlade, vi såg fördämningar och bäckar. Det var riktigt djungellikt och vilt! Denna sista del av Generalife är också nyare, den är från första tredjedelen av 1900-talet.

Och med detta vandrade vi ut från Generalife och Alhambra. Och vi åker gärna hit igen när allt blommar!

Alhambras siluett i solen som inte hade så lång tid kvar på sig
denna dagen i början av februari.

Vill du åka hit och uppleva det själv? Läs gärna mina tips om vad du bör tänka på när du planerar din resa hit.


Läs gärna de andra inläggen om Alhambra, Granada:

onsdag 8 mars 2017

Parroquia De La Inmaculada Concepción i Arroyo de la Miel

När mamma och pappa var här i början av februari så tyckte jag att vi skulle titta in i den mycket centralt belägna kyrkan i Arroyo de la Miel. Jag har tidigare tagit kort på den vackra utsidan samt att jag en gång stuckit in huvudet bara för att se. Men nu ville jag titta närmare.


Som svensk ska jag väl räknas som kristen men kan knappast kalla mig för praktiserande eller ens troende. Jag är döpt och konfirmerad men köper inte hela fadderullan. Däremot kan jag nog avundas dem som ser sin tro som ett stöd i livet.


Fast nu var det inte min tro eller brist på denna som det skulle handla om utan byggnaden. Kyrkan Parroquia De La Inmaculada Concepción, Församlingen av den Obefläckade Avelsen. För det är onekligen intressant att titta in.

Klocktornet

Det var en handfull skara människor i den ganska stora salen, långhuset. De flesta satt och kontemplerade, några gick precis som vi runt och inspekterade och begrundande.


Ena sidan var utsmyckad med en länga blyinfattade glas medan den andra motsvarande hade en balkong där. Tror att det var nog där uppe som kören står och där kanske orgeln fanns. Pappa kommenterade nämligen att han inte såg någon orgel.


Från början låg här en kyrkan från 1870-talet men den revs drygt 100 år senare och denna nya byggdes upp på dess plats. Kyrktornet (se några bilder upp) byggdes under 1990-talet.

Jungfru Maria

Överallt finns det alkover med någon divin personlighet, allt är - precis som det brukar vara i katolska kyrkor - väldigt "mycket".


Däremot tyckte jag att altartavlan var ganska liten och nästan lågmäld, i alla fall för att vara en katolsk kyrka.


Det fanns många ställen att skänka en slant vid och tända ett ljus för en anhörig eller annan person man ville sända en extra tanke till.


Vid sidoingången finns denna staty ...


... samt denna historia. Den här blev jag dock lite beklämd över. För ett mynt, jag tror det var för 50 cent, så tänds en lampa en stund. Har det med brandfarlighet att göra eller att någon måste ta bort de utbrända värmeljuskapslarna? Kanske är jag bara dum, det kanske faktiskt finns en bra orsak bakom valet till ett elektriskt ljus? Kanske den som vill tända inte kan göra det på grund av smärtor i händerna eller annan orsak.


Vackrast är det nog ändå med en riktig låga som fladdrar. Lite udda för mig var dock att Jesukorset inte var den centrala avbilden vid altartavlan utan den sitter på väggen några meter till vänster om portarna till kyrkan.

 

Jo, det är faktiskt en fin kyrka och den faller mig i smaken då den inte är så väldigt klatchig med guld och färg.

Vill du också titta närmare på kyrkan? Google Maps hjälper dig tillrätta.  Här finns också en spansk liten film om kyrkan, drygt en minut lång:

måndag 27 februari 2017

Alhambra, Granada - Palacios de Nazaríes

Vi hade bokat tid till 15.30 för att se Palacios de Nazaríes, Nasrids Palats. Vi kom dit 15 minuter innan utsatt tid och det var lång kö. En kontrollant gick runt och dubbelkollade att alla som stod i kön hade samma tid, vissa fick kliva åt sidan. Det var nu vi insåg att de var benhårda: hade du missat din tid så hade du gjort det. Det var en grupp ledsna fransmän som lommade i väg.

Oratoriet i Palacio de Mexuar

Men vi var där på vår tid, den som vi valt och som stod tryckt på biljetten Ändå tog det 30 minuter innan vi fick kliva in genom portarna, med ryggsäckarna i handen (får ej bäras på rygg). Fotografering är tillåten men ej med blixt.

Plus ultra - Ännu längre
Mottot för Carlos V och nu även för hela Spanien

Palacios de Nazaríes består egentligen av tre palats:
Palacio de Mexuar som beboddes av Ismail 1314-1325 samt av Muhammad V 1362-1391.
Palacio de Comares som användes av  Yusuf I under åren 1333-1354 och Muhammad V.
Palacio de las Leones beboddes endast av Muhammad V.


Det här är ett område där man fascinerad tittar väldigt mycket uppåt! Tak, valv, fönster och väggar - inget är bortglömt! Inte det man har kring fötterna heller, för den delen.



Väggar och tak är täckta med dessa formationer, de är överallt! Man får inte vidröra dem eftersom de då slits ned och förstörs av fett och smuts på händerna. Därför har man här och där satt upp replikor av trä, gips, kakel och sten som man kan känna på.


Valv är tacksamma att utsmycka!

Fachad de Comares


Helt otrolig byggnadskonst!

Patio de Arrayanes


Här var golvet avspärrat då det har slits ned för mycket av alla besökare.


Helt otroligt!


Tyvärr en mycket dålig bild av Patio de los Leones, de höll på att restaurera så mycket utmed sidorna var förtäckt. Precis bakom pelaren är fontänen som bärs upp av lejon. Här kan ni se en bättre bild.


Mest var det växter och arabiska tecken och symboler som avbildats i relief. Så otroligt vackert, det där skulle jag nästan kunna stå ut med att ha hemma.


Varendaste tak var rikt utsmyckat! Här är det Sala de Abencerrajes otroliga innertak.


Det vackra kaklet, man känner igen det för det liknar mycket det som ännu produceras i Spanien.


På ett ställe har ett fantastiskt blyinfattat takfönster satts upp. Man fick inte gå in direkt under det så det var lite svårt att få till en bra vinkel.

Mirador de Lindaraja

Det är konstigt egentligen. Även om det är så oerhört mycket som är utsmyckat, i varje vinkel och vrå, så är det inte så att man känner att det är för mycket. Visst är det en visning över flärd och rikedom men också över smakfullhet och stora hantverkarkunskaper.


Det här undrar jag vad det var! Jag tittade ut genom ett fönster, ut i en ljusgård och ser denna udda tingest. Stod inget om det, ser lite steam punkigt ut. Kan tänka mig att det är ljusinsläpp i taket till våningen under.


Det här var den enda eldstaden jag såg. Skorsten var i en tunn skåra innanför, jag tittade efter. Så det går säkert att elda där. Eldstaden står i Kung Carlos V rum.


Patio de la Lindaraja. Kring denna lilla innergård vetter tre av kejsarens rum. Här kändes det svalt och den svalkan behövs nog när sommarvärmen slår till.

Vi lämnade Palacios de Nazaíres efter ca 35 minuter, vi kunde sätta ryggsäcken på ryggen igen. Otroligt mycket vackert fick vi se och vi var helt betagna av den stora hantverkskonst som dessa palats är byggda med!


(Klicka gärna på bilderna, de blir något större så att detaljerna blir lite tydligare.)


Läs gärna de andra inläggen om Alhambra, Granada: