Glad påsk ...

 En efter en dök de upp ...

 

... de små gula bollarna!

Den där verkade nästan se ut att vänta på att bli grillad där den sitter på en elkabel ...

... medan den där var rätt skygg.

Till och med i julgranen!

Det här gänget partajade på högtalaren precis framför teven och det var inte så populärt bland oss andra. De distraherade lite. Men de är ju söta och påsken är kort så de fick vara ifred.

Åh nej ...! Vad har hänt?! Varför ligger de ned och är fläckade med rött?!

 

Hon ser misstänkt nöjd ut med tillvaron ...

 

 ... och det gör överlevarna också!

Ha en riktigt härlig påsk! 

Och tack snälla Ama och Anders för de små söta kycklingarna!

Gemsweekly Photochallenge vecka 38 - Panna

- Du har en koslick! sa den småländske arbetskollegan.
- Öh... Va?!
- Jomen det kallas så för det ser ut som en ko har slickat dig i pannan, sa han och syftade på min stora virvel.

Det är många år sedan nu så jag kommer inte ihåg exakt vad vi pratade om där vi satt runt fikabordet, det var i alla fall något relaterat till kommentaren. Inte helt omöjligt att ämnet var språk och dialektala uttryck för det pratade vi ofta om eftersom det var många kring bordet som behärskade både tre och fyra språk.

Jag tyckte att det var en lite kul benämning på denna typen av virvel som gör det omöjligt att ha en lugg som hänger ned över pannan. Inte om man inte vill kämpa ihjäl sig med fön och hårprodukter varje morgon, i alla fall. Och det vill jag inte. Inte längre.

Egentligen är den bra min koslick för jag gillar inte att ha håret i ansiktet i alla fall.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 37 - Bok

När jag var liten visades det en teve-serie som av någon orsak har etsats sig fast i mitt minne. Kanske var serien väldigt bra eller så var det bara det att det fanns inte lika mycket då ...

Det här är vad jag minns:

• Det måste ha varit sent 70-tal eller tidigt 80-tal.
• En fransk serie.
• Det handlade om en man som förlorade sin fästmö.
• Hon blev dödad av något som kastades ut från ett flygplan.
• Han dödade alla på planet samma datum som det skedde de kommande åren.

Låter det bekant? Någon som har minnen som jag?

Det lustiga är att när jag skriver in en del av dessa fakta så får jag faktiskt en träff!

Det var en kort teve-serie från 1977 i sex delar, kan tänka mig att den visades senare i Sverige för jag undrar om mamma och pappa låtit en åttaåring se denna. Jo, i november 1980 visades den tydligen i Sverige, jag var då elva.

Serien hette Rendez-vous en Noir och bygger på boken Rendezvous in Black skriven 1948 av amerikanen Cornell Woolrich under pseudonymen William Irish. På svenska kom den att kallas för "Hämndens ögonblick".

Till min sorg så verkar den inte gå att finna filmatisering igen.

Jag undrar vad det är som gör att jag minns denna serie så? 40 år senare! Kanske var jag mottaglig, det fanns inte lika mycket att se då som det är nu? Men faktum är att det verkar vara något speciellt med denna för jag är inte ensam! Precis som jag är folk lyckliga över att ens ha fått ett namn på serien. Men jag vill ju se den igen! Hur?

Minns du den?

📷

Det här är ett av de inlägg som jag skrev för länge sedan och jag tyckte att jag kunde få den att passa in på veckans tema, att nu fungerade den bra att publicera. Jag har sedan jag skrev detta även läst boken. Författaren har ett ganska säreget sätt att skriva och det var ibland inte alldeles lätt att hålla koll på personerna. Men jag gillade boken. Och skulle så gärna vilja se serien igen!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge nr 30 - Mask

Storebror Kocken var iväg med en kompis och fiskade vid badplatsen en sommardag, det måste ha varit någon gång i slutet av 70-talet. Så ringde det på telefonen där hemma ...

Det var kompisen som ringde från sjukhuset, storebror hade fått fiskekroken i ansikten! Pappa åkte i väg, mamma var hemma med mig och lillebror. Flera timmar senare kom de tillbaka, storebror med ett stort omslag på kinden.

- När jag kom till akuten så satt han där och läste Kalle Anka! berättade pappa. Kroken satt kvar i kinden, med mask och allt!

Bild lånad från Apex Embroidery

Den där kroken med mask och allt, den sparade storebror och hade i en porslinsskål i det gröna vitrinskåpet på sitt rum. När han inte var hemma smög jag och lillebror, ofta med någon kompis, ibland in och tittade på den torkade masken som satt på kroken och en bit av reven.

- Blääää! Va äckligt! tyckte vi och smög ut igen och hoppades att storebror inte skulle märka att vi varit därinne.

Undrar om han fortfarande har kroken med mask och allt kvar ...

Bild lånad från Allt om fiske

Många år senare berättade jag om denna händelse för mannen min, om denna krok med mask och allt. Då visar det sig att mannen min har gjort precis samma sak. Eller han och han, där var det kompisen som riktade in sig på mannen mins öra istället. Det blev läkarbesök och stelkrampsspruta. Om någon Kalle Anka var med förtäljer inte historien.

Mannen min har definitivt inte kvar någon krok med mask och allt.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Salong Sol som Sol?

Det finns gränser för vad man står ut med!

Det var verkligen dags att ta fram klippredskapen, sonens kalufs började bli hopplös!

Det var så långt så han började slänga med huvudet för att få bort håret från ögonen och att komma in till hårbotten för att tvätta ordentligt rent var ett helt företag för honom. Han har så himla tjockt hår!

Jag började med trimmern men det tog sådan tid att komma igenom allt så det var bara att börja klippa. Och klippa. Och klippa lite till ...

Titta, det var en son under allt det där!

Det vill säga under allt det där.

Medan jag ändå hade allt framme tog jag ett välbehövligt tag i mannen mins kalufs också.

Vi får ju egentligen gå till frisören nu men jag hade ingen lust så tro't eller ej men jag vågade klippa topparna på mig själv också! Jag hittade en video på tips om hur man kan klippa håret på sig själv om man har rakt hår så jag följde det, mer eller mindre. Mitt hår är i stort sett rakt och tunt så allt syns ju om det blir snett och hackigt men jag är förvånansvärt nöjd över resultatet! Det var så himla slitet, det smulade sig i topparna så nästan allt var väl bättre ...

Så! Nu är vi fina alla tre!

En "sån dag" ...

Här är en av orsakerna till varför jag inte gillar att städa, det blir alltid stora projekt!

Jag tog i går fram torrmoppen och svischade runt med den lite här och där, sopade till exempel upp myror som för sjunde gången fått sig att svärma inomhus men träffat på en rejäl myggsprayning. Jodå, det funkar med det med.

Hur som helst, moppen började se färdig ut för en tvättning så jag öppnade skåpet under diskbänken för att plocka fram en ren.

När jag gör det så hängde det mesta med ut på golvet: rullar med soppåsar i olika storlekar, rena disk- och dammtrasor, diskmedel, rengöringsmedel ... En jäkla röra helt enkelt!

Egentligen brukar det vara ganska prydligt. Jag har två Mercadona-kassar ståendes där under så sakerna är lite ihopsamlade. Intill dem står alla rengöringsflaskor och sprayburkar. När jag lyfte ut kassarna så såg jag att det var lite blött under och under sprayflaskan för ugnsrengöring har det blivit en rostring. Dessutom låg det en mysko rostig historia på skåpgolvet, en helt genomrostad platta som blivit till en rostig och smulig ring.

Vad var det nu som läckte?!

Jag tittade på alla rör och fästen från vask och diskmaskin men allt såg OK ut, inget som droppade. Men så tittade jag upp lite högre upp, längre in. Vad var det där?

Jo, det visade sig att på ovansidan av diskbänken sitter den ögla där det egentligen ska sitta en vaskpropp i en kedja. Proppen och kedja har jag aldrig sett, bara den där runda metallbrickan intill kranen. Då fästet på undersidan rostat sönder totalt kunde jag lyfta öglegrejen rakt upp och där var det ju hål. Fritt fram för vatten att rinna ned på rena trasor och diskmedel när man står där och slabbar med disk.


Jaha ...Suck. Så där kan det ju inte vara.

Men en sak i taget. Först ägnade jag en lång stund åt att göra rent under diskbänken och snygga till, kasta en del flaskor och trasor. Nu är det fint där igen, det var väl egentligen välbehövligt.

Sedan var det dags för hålet i diskbänken. Det måste ju täppas till omgående. Jag hade visserligen silikon hemma men det var ju bara halva lösningen, hålet måste ju proppas igen med något ...

... i alla fall temporärt. Häpp!

En mer permanent lösning kräver nog en tur till järnhandeln så det får vi ta senare.

Gemsweekly Photochallenge vecka 4 - Skum

Har ni hittat den perfekta disktrasan? Jag vet fortfarande inte vad jag tycker är bäst trots mina påståenden för snart fem år sedan. Jag ändrar mig fram och tillbaka, är mikrofibertrasor bättre eller modell Wettex? Jag är osäker, den senare suger ju upp mer men blir så fort äckliga. För hur kul är det att torka bordet och det efteråt luktar illa? Att man måste gå och göra om det med en ny trasa?

Jag har till min glädje hittat en ny variant! (Nåja, det är disktrasor vi pratar om och det tillhör avdelning städa och städa är inte något glädjeämne.) Vileda har en skumfylld mikrofibertrasa. Jag har inte sett den förut men det ska bli intressant att se hur den håller sig, om den torkar fort eller om den snabbt och lätt kommer att lukta skumt. Egentligen är väl A och O för att en disktrasa inte ska bli skum och äcklig att man låter den torka emellanåt och så fort som möjligt. Dessutom så bör den ju bytas med inte alltför långt mellanrum, en vecka läste jag någonstans.

Jag har provat att handdiska lite med dem - allt går ju inte in i diskmaskin - och jodå, det blir en hel del skum! Fast det får inte bli för mycket skum vid handdisk, då ser man ju inte vad man gör. Har aldrig förstått mig på dem som fyller diskhon med disk, häller på diskmedel och sist vatten med högsta tryck. Jo, visst är det trevligt med skumbad men jag tror inte att tallrikarna bryr sig. Inte besticken heller.

📷

En annan sak som jag tycker är väldigt skum i sammanhanget är att jag kan inte hitta Viledas skumtrasor på internet! De finns inte på Viledas hemsida, söker jag på namnet så dyker bara deras övriga sortiment upp. Så vad är nu detta? Skumt! Tänk om jag tycker de är bra och vill köpa fler! Det vore väl typiskt!

📷

Om dessa skumma disktrasor skrev jag egentligen till andra veckan när ordet var SUR, men så fick jag passande nog en sur son här hemma så då fick jag skriva om texten lite till detta skumma inlägget i stället.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Vad har jag fotat?

Jag kämpar vidare med att tömma lite på min OneDrive och rensa bort en massa foton. Samtidigt som det är attans långtråkigt så är det lite roligt också för man blir ju påmind om händelser under åren och annat man fotat.

Men så kom jag till detta fotot:

Vad i hela friden har jag fotat? Jag gillar det färgglada på det jag ser men vad är det jag ser?

Om jag vänder det 90 grader? Nä ... Jag ser ju att det är något slags kakel och att det speglar sig i ... vad? Är det dörrar? Luckor? Speglar? Lite mörkt är det också. Mysko.

Om jag vänder det helt då? Och vad är det där svarta krumeluret för något?

Om jag vänder det helt upp och ned i förhållande till första bilden? Näe. Helt nollställd.

Jag tryckte på det lilla i:et på OneDrive för att få mer information, se om det fanns några koordinater. Nix, hade inte det inställt på min gamla mobilkamera, tydligen. Däremot kunde jag se att fotot togs den 20 juni 2016 vid 11 på förmiddagen. Vad gjorde jag då?

Det är i dessa lägen det är så suveränt med min dagbok där jag skriver några rader varje dag. Där kunde jag se att sonen och jag varit uppe i Benalmádena Pueblo, på trafikkontoret om bilskatten.

Och jamen, ja! Nu vet jag! Det är taket inne där i korridoren när vi väntade på vår tur vid en av alla de där byråkratiska turerna vi hade.

Vilken tur att jag kom på det, jag hade blivit knasig på det annars!

Så hur går det med rensandet av alla foton då? Jo, det går framåt! Har rensat bort ytterligare några GB så jag är nere strax under 23 GB. Har bara 18 månaders fotografier kvar att gå igenom. Därefter är det dags att röja på Google-kontot också ...

Min alldeles egen tecknare!

Jag har nämnt det några gånger förut, mannen min är jätteduktig på att teckna och främst då serier. Och för att ni ska förstå att jag faktiskt inte överdriver så kommer här en bildkavalkad från alla de år vi varit tillsammans!

Vi börjar med en "doodle", alltså något som man bara sitter och kladdar när man pratar i telefon eller på möten. Så där ser inte mina telefonkluddningar ut.

Han har en förkärlek till aliens, mannen min! Ett år gjorde han alla julklappsetiketter och det var väldigt många aliens på dem. Jag hoppas de finns kvar någonstans!

Jag tror det där var den första grisen ...
Titta lite extra på blomman, den har rötterna kvar! Helt underbart!

I början av 90-talet läste jag företagsekonomi och marknadsföring på KomVux. Jag behövde en bra miniräknare och det fick jag i födelsedagspresent tillsammans med ett handgjort kort som fortfarande sitter i miniräknarens lock. Och jo, miniräknaren kommer fram emellanåt.

Ett annat år (troligen när jag fyllde 43) fick jag en dammsugarrobot, numer magasinerad och djupt saknad. Skulle tagit den med oss ...

För sex år sedan (så det var väl året efter dammsugarroboten) var det en hälsning via en liten app han gjort och laddat ned till min dåvarande mobiltelefon (filmen är ca 45 sekunder). Mobilen fick hänga med för den hade appen CandyCrush, det hade inte min dåvarande Windows-telefon. Jag blev så glad nu när jag skulle göra detta inlägget för den gamla Sony Ericsson-telefonen startade så snällt!

Haha, minns att sonen var lagom glad över att få liknas vid en gris! 

Kortet till min 50-årsdag

När jag senast fyllde år fick jag via WhatsApp ett födelsedagskort som med färgkodning visade vilken ordning jag skulle öppna paketen.

Men det som kommer nu är ju det som slår det andra med hästlängder:

Sidan 1

Jag fick detta "kortet" - en hel serie! - på min födelsedag för några år sedan. Klicka på bilderna så att ni kan läsa. Det är bara såååååååå bra!

Sidan 2

Jag vet hur mycket han kämpade med detta, att det tog lång tid och jag var så nyfiken på vad han höll på med, han schasade ut mig hela tiden! När han och sonen sedan väl skulle räcka över födelsedagspresenten var jag sjuk med hög feber så jag orkade knappt något. Och presenten jag fick var så fin:

Precis vad jag önskade mig, enkla guldringar som alltid sitter där i örat utan att irritera.

Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag inte visade mer entusiasm och mannen min såg så ledsen ut, han som kämpat så! Den lilla serien sitter på min anslagstavla och jag har tittat på den så många gånger nu. Och presenten har jag nästan alltid på mig!

Det här var väl ändå en liten kärleksförklaring, va? Tycker det passar för i dag, den 23 juli 2019, då firar vi 10-årig bröllopsdag! Tennbröllop, kallas det även för. Dessutom är det i dag exakt 31 år sedan som vi först träffades. Grattis till oss!

(Till den som undrar om hur vi firar så säger jag att vi tar det sedan, vi åker ju i morgon och jag har inte sinnesro att fira just nu. Kanske öppnar vi en cava i dag. Kanske vi kan fira det med en god middag i Belgrad. Vi får se.)

Skyltsöndag nr 102 - Uppdatering

Min dator började för några dagar sedan skylta om att det var dags att starta om för det har skett en uppdatering.

Suck. Vad har de hittat på nu då som gör att annat inte fungerar? Men det är ju liksom bara att göra det för den kommer inte att ge sig, den där meddelanderutan.

I går började den tjata om att det skulle startas om igen! Mer Windows-uppdateringar! Vad 17! Stänga ned allt man har öppet och starta om. Igen. Äh, det fick vänta lite.

Jag startade om datorn nu på förmiddagen. Sedan började den uppdatera. Tid tog det också. Har i stort sett hunnit städa hela huset medan den tuggat runt, räknat upp procenten, startat om, räknat upp igen, startat om ... Ungefär när jag var färdig med städningen så var uppdateringen det med. Jag loggade in på datorn och möttes av den sedvanliga Välkommen till din uppdaterade dator-skyltningen.

Oktoberuppdatering? Jag som tänkte baka nästa omgång med lussekatter och pepparkakor, dra fram julgranen och senare tända det tredje adventsljuset på spiselkransen. Vad har jag nu missat?

Och bara för att göra det ännu lite mer intressant så började HP skylta om att jag ska starta om datorn igen! Som att jag inte har annat att göra? Skriva blogginlägg, baka lussekatter och pepparkakor till exempel!

Två omstarter senare verkar den äntligen hålla tyst! För tillfället ... Men jag undrar fortfarande varför den kallas för oktoberuppdatering nu i mitten av december.

Ahhhh ... Google säger att de tvingades dra tillbaka uppdateringen för den var mindre lyckad. Surprise-surprise! Men varför inte döpa om den då?
 

Hade inte det varit trevligare att få detta?

 ~ ☺ ~

Detta var ytterligare ett avsnitt i genren Fritt Tolkad Skyltsöndag! 

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

Då blir jag lite trött ... del 2

Jo då, det finns alltid saker att bli trött på. Sedan förra inlägget i det ämnet har jag bland annat lyckats med att ...

... glömma bort att köksbänken lutar lite för mycket.

Varför läggar jag inte äggen i en skål medan de ligger framme för att blir rumsvarma? Då rullar de ju inte ned på golvet, i alla fall.
- Det gör inget, tyckte vildkatten Tramse och slickade i sig det splattade ägget.

🏆

... se en av matbitarna trilla ned mellan gallrets trådar och lägga sig rakt på den glödande kolen. IGEN! För att rädda den måste jag alltså lyfta upp hela gallret och därmed riskera allt de andra. Nä, den får ligga kvar, det är bara jag som äter squashen i alla fall.

Varför har jag inte skaffat mig en sådan där grillbricka att grilla smått på än? Vi hade en i Sverige, fick av Storebror Kocken, men sålde den tillsammans med grillen.

🏆

... lyfta påsen med gammalt grillkol och bara få påsen i handen och botten med kolet ut på marken.

Varför lär jag mig inte att papper och vatten (= regn och revirmarkerande katter) är en dålig kombination? Varför kastade jag inte detta på en gång eller la i en plastpåse?

🏆

Ledsen, minns inte var jag lånade bilden någonstans ...

... inte komma ihåg spanjorers okunskaper i engelska. Eller mer bestämt tänker jag på ordet next, nästa, som ställer till det.
- När får sonen reda på om han klarade sitt Lengua-test? frågade jag Sekreterare Fernando en måndag i slutet av sommarlovet.
- Results are posted next Thursday, skrev han tillbaka.
Så sonen och jag knatade ned till skolan efter en och en halv vecka men där fanns inga listor. Jag frågade vaktmästaren David i receptionen var de fanns.
- En la basura, svarade han och började rota efter dem i soporna. Listorna hade alltså satts upp torsdagen innan, samma vecka som jag kommunicerade med Sekreterare Fernando.

Tänk att jag inte lär mig spanjorernas missbruk av ordet! Jag hade en diskussion om detta med Mark The Pool Guy och han bekräftade det jag har fått lära mig: är det nu på torsdag, samma vecka, så heter det on Thursday medan torsdagen efter det blir next Thursday. Vi säger ju så på svenska också. Jag borde ju liksom ha lärt mig första gången vi utsattes för det.

🏆

... glömma bort igen att köksbänken lutar lite för mycket så den väldigt mogna avokadon öppnades på ett sätt och vid en tidpunkt jag inte alls hade tänkt mig.

Tramse är inte vidare förtjust i avokado.

Foto som foto?

Precis innan vi flyttade från Sverige så köpte vi en ny kamera, en SONY, och den har använts väldigt lite vilket så klart ger en dåligt samvete. Men det är det där med att dra med sig ytterligare något i handväskan (som redan är fylld och tung), en stor attans zoom har vi till den också. Och två stativ! Är det värt det? Funkar det inte lika bra med kameran i mobiltelefonen?

Det beror ju så klart på vad man har för målsättning med fotot och vilken ambition man har. Är det fotot som ska tala eller texten? Eller båda? Helt enkelt: duger mobilkamerans foton för min blogg?

Jag nämnde ju att sonens mobiltelefonkamera tar bättre bilder än min, i alla fall känns det som att färgerna stämmer mer med verkligheten. Jag nämnde nog även i en kommentar att min gamla Windows-telefon tog attans bra foton den också. Windows-fotona kanske inte helt stämde överens med verkligheten men de blev spännande, effektfulla!

För att göra det lite mer vetenskapligt (nåja) så laddade jag min gamla telefon och tog fram den "riktiga" kameran, satte även den på laddning. Sedan väntade jag på en vacker morgon eller möjligen kväll. Behövde bara vänta några minuter ... Vi höll nästan på att komma för sent till skolan igen.

Varsågoda! En soluppgång med fyra kameror, allt taget inom samma minut. Vi har bara lyft kameran och tryckt, inga inställningar, inga blixtar osv.

Min nuvarande mobiltelefon
Motorola G5s Plus

Min gamla telefon
NOKIA Lumia 735

Sonens mobiltelefon
ASUS ZenFone 3 MAX

Med "riktig" kamera
Sony NEX-5T

Ett foto kan ju aldrig ersätta det verkliga och jag kan i dag inte säga vilket som är närmast (fotona togs i går) men måste jag säga något så är det nog fortfarande sonens. Tycker min gamla Lumia skapar härliga effekter, min nuvarande Motorola tar helt OK foton medan den riktiga kamerans alster ser lite mörk och kanske nästan trist ut. Men vid en mer noga titt så tycker jag att den har mest djup. Som sagt, ingen inställning är gjord och jag har ingen direkt vana att använda en riktig kamera med alla dess finesser.

Men för att svara på min fråga ovan så jo, nog tror jag att mobiltelefonens kamera och de foton den tar räcker för mina ändamål, för min blogg. Men jag borde nog i alla fall ha kameran laddad och använda den mer. Det sägs ju att det finns en värld utanför bloggen också.

Hur gör du? Mobilens kamera i bakfickan eller en "riktig" med stora zoomobjektiv och allt i den dedikerade kameraväskan? Eller en söt liten kompakt i väskan?

Lördagsgodis 2018 vecka 39 - Bottenskrap ...

De här bitarna är inte bara från den gångna veckan så som det brukar vara med min Lördagsgodispåse. Nej, några har legat läääänge där i botten och irriterat eller äcklat mig så till den milda grad! Hur alla dessa har hamnat i godispåsen är ett mysterium för de har aldrig sett goda ut. Någon annan måste ha stoppat dem där.

Det är väl lika bra att hälla ut dem, eller hur!?

Bottenskrap nr 1
Mögligt! Jag skulle kunna strypa den person som på Lidl skruvar locket på matlagningsgräddeförpackningen och sedan ställer tillbaka på hyllan. Förseglingen har brutits och det innebar för mig att när jag skulle hälla ned innehållet i den blivande mumsiga pastasåsen så möttes jag av mögel och äckel. Vilken tur att jag tittade ned i öppningen innan jag började hälla! Och vilken tur att jag hade en förpackning till.

Bottenskrap nr 2
Kardborrar! I vår gräsmatta finns det ett sött litet ogräs som ser ut som klöver och får gula små bollar. Så söta så. Men sedan morfar de precis som de flesta små söta barnen och blir till djävulens påfund! Små kardborrar på knappa centimetern bildas av fröställningen och de sätter sig på precis allt! Tramses päls är ju så klart favoriten men de krokar till och med fast sig på flip-flopens plastsulor! Självklart dras de in i huset och så går man barfota på dem ... Dessutom trasslar de in sig i los flecos, fransgardinen vi har i köksdörren mot flugorna som envisas med att komma in, det blir som en knut i flecosarna och så drar man ned hela skiten när man går genom dörröppningen.

Jag säger det, djävulens påfund!

Bottenskrap nr 3
Flugor! Man ligger där och guppar på något uppblåsbart i poolen, huden börjar torka ... och sedan sätter viftandet och ryckandet i gång! Inte bara en enveten fluga utan en tre-fyra stycken som bara ska sitta där på benet, armen, näsan ... En flugsmälla är bra att ha med sig om man ligger i solsängen (vill inte ha ihjälsmackade flugor i poolen), för får man bara ihjäl några så brukar de(t) lugna ned sig, i alla fall lite. En stund. Innan man själv ger upp och går in.

Bottenskrap nr 4
Löss! Det plingade till i mobiltelefonen, det hade kommit ett meddelande från PASEN, skol-appen, om att det har påträffats löss i skolan. Ja, de sitter väl på eleverna som går i skolan, inte i själva skolan får man hoppas.
- Vi måste kolla löss, sa jag till sonen när jag hämtade honom på eftermiddagen. Kliar det något?
- Ja, svarade han. Men, tillade när han såg min uppskrämda min, att det nog var för att han var så svettig efter idrotten så hårbotten kliade.

Puh! Det var idrottens fel för inget fastnade i luskammen. Men är det inte konstigt att varje år kommer det meddelanden om löss på skolan - oavsett ålder, skola och land?! Vidriga kryp!

Bottenskrap nr 5
Djupdykning i temperaturen! Kolla den röda kurvan på grafen. Torsdagen den 27:e var det ca 26 grader på morgonen medan det 24 h senare var 5 grader svalare, mulet och ruggigt. I natt var det faktiskt under 20 grader.

Jodå, hösten har kommit hit också och med tanke på hur länge vintern höll i sig, hur seg våren var att komma igång, Sverige snodde sommarvärmen ... Va fasen! Jag fryser ju nu!

Bottenskrap nr 6
Matgnäll! Mannen min har starka åsikter om vad han gillar i matväg, det har sonen också. Tyvärr sammanfaller de inte alltid vilket gör livet som hushållets matlagare besvärligt emellanåt. En trasselsak är lök. Sonen gillar inte lök. Säger han. Visst, det är ju en väldigt vanlig företeelse att barn inte äter lök. Men saken är att han äter ju lök! Gå på McDonalds eller Burger King, rå lök åker ned och njuts ohejdat, rostad lök öses på i mängd på kycklingsalladen eller i vid andra tillfällen när jag tar fram burken.

Men lök i köttfärssås eller Biff Stroganoff?! Pet-pet-pet ...

Bottenskrap nr 7
Kuvertavgifter! Det syns lite dåligt där på kvittot men längst ned i listan på kvittot står det cubierto, att vi var 5 stycken och det kostade 11 €. En bit nybakat (i alla fall nyuppvärmt) bröd och två yttepyttesmå skålar med såser att dippa brödet i. Visst, brödet var nog gott (jag åt inte) men inte för 2.20 € per person. (För övrigt har Rancho Grill i Las Chapas blivit svindyr och är längre inte särskilt bra!)

Det där måste man hålla koll på vid restaurangbesök i Spanien: brödet som servitören så trevligt ställer på bordet, ingår det eller får man betala extra?

Bottenskrap nr 8
Folk som inte kan läsa och skräpförbudet! Jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Fotot är taget för bara några minuter sedan och högarna kring förbudsskylten är nya. Sonen och jag var uppe med en massa trädgårdsavfall som jag lagt i mindre soppåsar och dessa slängde vi i sopbehållarna. Vad ska vi göra liksom? Vi får inte kasta grenarna där vi brukar, där vid skylten, men det står inget om vad vi ska göra med det. Elda på tomten? Tror inte det ... Måste säga att de kunde ju i alla fall sätta upp information med vad man får, bör och ska göra med sakerna, inte bara vad man inte får göra.

Så där ja! Nu är det rätt tomt där i botten av lördagsgodispåsen! För tillfället i alla fall.Solen skiner så jag trår jag går ut en stund i stället och ser om det är badert i poolen!