Skyltsöndag nr 140 - Horchata de chufa

Ibland - till och med ganska ofta - råkar man på saker man inte har en aning om vad det är. Vad i hela friden är horchata de chufa för något?
 

Jag har sett flaskorna i de olika matbutikerna och undrat vad det är. Tidigare i somras hade de ställt en hel pall med dessa och erbjöd dem till ett lägre pris så jag tänkte att ja, vi kan väl prova! Folk plockade ju åt sig några stycken och la i sina vagnar så det är säkert gott. Jag nöjde mig med en, vi kunde ju alltid köpa mer sedan.

Så vad är horchata de chufa? Jo, det är en dryck som skapas av jordmandel (chufa), ett halvgräs. Det är rotknölarna som torkas och används till att skapa denna dryck som är vanlig främst kring Valencia-regionen men även i Mexico njuter man av ett glas iskall horchata när det är varmt.

För det är så den ska serveras, iskall. Det första jag gjorde när jag kom hem med mitt fynd var därför att ställa det i kylskåpet. Därefter skakade jag flaskan och hällde upp i ett glas för att avsmaka. Och spottade ut. Fy fasen vad äckligt! Eftersom mannen min ekade mitt omdöme så hälldes flaskans innehåll ut i vasken och flaskan hamnade i återvinningen.

 

Lidl har en app där man kan få kuponger på produkter, ibland kan man snurra på ett lyckohjul eller skrapa på en lott och få något utan extra kostnad. När jag "vann" en flaska horchata de chufa tryckte jag inte på Guardar, spara. 

Inte ens gratis är gott alla gånger.

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare

Pimiento de Padrón

Det här är en klassisk tapa: en liten grön paprika som stekts i olja och sedan överströsslats med flingsalt. Bara att ta i "handtaget" och stoppa i mun. Jättegott!

Bild lånad från Lavaguardia.com

Pimiento de padrón är lite speciellt. Det är små gröna paprikor, drygt 5 cm stora, och kommer från staden Hebrón i kommunen Padrón, Galicien. Det var munkar som tog frukten med sig från Mexiko under 1600-talet. Eller de tog väl antagligen med sig frön som de sedan stoppade ned i den spanska myllan utmed floden Ulla och Sar.

Smaken är mild med låga halter av capsaicin (det som ger paprikafrukterna den ibland så åtråvärda hettan). Men helt säker kan man aldrig vara för emellanåt kan man råka sätta tänderna i en som är långt ifrån mild! Det sägs att en av tio kan vara stark men i så fall är det någon som bara fått starka för jag har faktiskt aldrig fått någon! Fast troligen har de då skördats i rätt tid för ju längre frukten sitter kvar på plantan, desto hetare blir den i smaken och rödare i färgen. En riktigt het padrón kan nå upp till 2500 SHU (Scoville Heat Unit, den skala som man mäter paprikafrukternas hetta i.) vilket är ungefär halva styrkan mot en jalapeño.

Etiketten på påsen jag har i kylskåpet. Betalade drygt 1 € för påsen på Lidl.

En annan anledning till varför jag aldrig fått en stark padrón kan vara för att jag inte har ätit "riktiga" padrón utan paprikafrukter som liknar dessa och som kan ha odlats i andra delar av Spanien, till och med i Portugal och Marocko. Tittar man på etiketten ovan står det paprika typ padrón. Hade det varit från Hebrón hade det stått Pimiento de Herbón vilket sedan 2009 är ursprungsskyddat.

Fast om jag köper frön från plantor odlade i kommunen Padrón
och driver upp här i Benalmádena, är dessa frukter då inte "riktiga"?
Troligen inte. Men smaken kommer ju vara samma, mer eller mindre.

Även om det nu är så att jag inte fått tag i riktiga padrón så är de fortfarande supergoda! Det är så otroligt lätt att laga till dem själv: tvätta av (skaften ska vara kvar) och torka torra (viktigt, annars sprätter det i oljan). Hetta upp olivolja i en panna, stek frukterna på hög värme tills de fått färg (några minuter på vardera sida), blivit lite bubbliga i skinnet som gärna får spricka upp lite, häll upp på en tallrik och strö över flingsalt, kanske lite nypressad citron om man vill. Några minuters jobb och sedan har man en supergod tapa att ställa fram, gärna med lite oliver, ost, lite bröd och ett glas vin så klart!

Perfekt en fredagskväll i värmen!

Gemsweekly Photochallenge nr 26 - Nöt

Jag har faktiskt en liten spansk nöt att försöka knäcka!

När vi flyttade till Spanien blev jag varse något jag inte hade en aning om tidigare: varje land har sitt sätt att stycka upp kött! Hade ingen aaaning om! Det gör att det är inte alltid så lätt att hitta just det där man är van vid. Vissa styckbitar är rätt lätta för de är så karaktäristiska, som filén, el solomillo. Någon enstaka bit heter samma sak, som till exempel entrecôte. Resten har man liksom fått lära sig lite allt eftersom, vi har fått pröva oss fram i köttdisken. Men en styckbit från nöt har jag gått bet på, en sådan vanlig bit i den svenska köttdisken som rostbiff!

Så här ser styckningsschemat för nötkött ut i Sverige:

Det blå är rostbiff. Men kolla den spanska:

Viss likhet, javisst, men samtidigt finns det skillnader. Jag tror att det är lomo bajo man kan leta efter i köttdisken. Eller så får man helt enkelt be om hjälp! Personalen vid de manuella köttdiskarna brukar vara väldigt glada och hjälpsamma och sätter ära i sin kunskap. Det är väl egentligen bara att fråga efter rosbif så kommer de med förslag, jag kan tänka mig att det finns flera delar på nötkreaturet att göra en rostbiff på.

Tänk om man skulle ta tag i den här saken! Det är ju så gott med tunna skivor rostbiff tillsammans med en klassisk potatissallad, riktig sommarfestmat!

📷

Just ja, det är en fotoutmaning, inte bild ... Då kan jag i sammanhanget passa på att berätta om detta!

På köttfärsförpackningen på Lidl står det faktiskt Burger Meat,
denna är en blandning av nöt- och fläskkött.
Ingen höjdare att göra köttfärssås på med allt det tillsatta
men enkel att använda om man snabbt vill göra köttbullar eller hamburgare.
I andra butiker har det bara stått carne picada, köttfärs,
men ändå innehållit det jag inte vill ha.

Färdigförpackad köttfärs i Spanien ska man se upp med! Det gäller att vända på förpackningen och se vad som ingår för oftast är det inte rent kött utan uppblandat med bröd, kryddor och diverse annat så det bara är att rulla till bollar att koka eller steka. Köttfärs köper jag därför alltid över disk, ofta två kilo på en gång så att jag sedan kan frysa in "klampar" med ett halvkilo. Bra att ha hemma.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Öppnade burkar

Jag skrev ju tidigare om att jag råkade på en matlagningsgrädde från Lidl som redan var öppnad. Riktigt äckligt! Under en period efter det så kände jag alltid på locken i butiken för att se att de satt fast innan de hamnade i varukorgen.

Sedan går ju tiden och man glömmer bort. Det ska man inte göra ...

I går åt vi tacos och jag ställde fram en ny burk med salsa på bordet. När jag skulle öppna den gick det väldigt lätt och jag tänkte att jag hade väl redan öppnat den i köket då, var ju lite stressad och då är det inte alltid lätt att minnas saker man gör på rutin. Luktade inte konstigt men mannen min - som inte visste detta - kommenterade att han tyckte det smakade konstigt. Vi tog inte mer av salsan, ingen av oss mådde dåligt men hela burken kastades.

I dag var mannen min och jag och handlade på stora Carrefour i Torremolinos. De hade erbjudande på burkar med Rogan Josh, den indiska maträtten. Det är en sådan där sås som man bara blandar ihop med stekt kyckling, bra att ha hemma nu när vi fått upp ögonen för indisk mat. När vi kom hem och tömde kassen med mat så ser jag att jag inte tittat ordentligt på den burk jag tog från hyllan:

Jätteäckligt! Den har alltså öppnats i butiken och så har man ställt tillbaka.

Så vad gör man nu? Jag åker ju inte drygt 5 km och tillbaka igen bara för denna burken för 2.50 € men jag vill ju heller inte bara låta det vara, kasta i soporna och glömma.

Jag har fått tag i ett WhatsApp-nummer till Carrefours kundtjänst så jag skrev där och de sa att jag skulle stoppa burken i frysen tills nästa besök. Nu kommer jag inte göra det för jag vill inte ha glassplitter i frysen. Dessutom är jag osäker på om det får plats, har precis bakat bröd och slängt in. Nej, jag kommer att ställa in burken i en väl försluten plastpåsen och in i kylen i stället. Det är ju inte som att innehållet kommer bli dåligt. Det är det ju redan.

En öppnad förpackning må vara hänt men nu var detta den tredje inom loppet av några veckor. Alltså, är folk inte kloka?! Ställer sig kunder och öppnar såser och annat för att stoppa ned ett finger och smaka om det är gott? Efter avslutad avsmakning skruvar man på locket igen och ställer burken tillbaka på hyllan. Är det gott så tar man så klart en oöppnad för vem vill köpa hem en öppnad burk!?

I butiken: ost

Man står där i affären, på inköpslistan har man skrivit ost. Man tänker Herrgårds-, Hushålls-, Grevé-, Edam- och liknande ostar. Möjligen Parmesan till pastan. Men var är de då? tänker man och spanar runt bland säkert hundra olika ostar.

Bild lånad från esparragodenavarra.wordpress.com

Jodå, de finns i Spanien också. Inte nödvändigtvis de svenska ostarna men Emmentaler, Edam, Gouda och Havarti finns i hyllorna bland de färdigskivade ostförpackningarna, ibland även över disk. Annars är det mest de spanska, så klart. Och de är många. Väldigt många! Varje region har sin speciella sort, varje mejeri sitt sätt. Mångfalden blir enorm. Många ostar är varuskyddade, D.O.P., som Manchego från La Mancha eller den trekantiga Tetilla från Galicien.

Det här inlägget har jag tänkt skriva länge men det är så många ostar att jag inte visste var jag skulle börja. Så jag har gjort det lite enklare för mig och förklarar i stora drag vad det kan stå på ostarna i butiken och vad det betyder, det som gjorde mig mest förvirrad när vi flyttade hit.

Bilden är lånad

Mjölken
I Sverige är den mesta osten gjord på komjölk. Så är det inte här, inte nödvändigtvis. På ostens förpackning kan det lika gärna stå leche de vaca, komjölk, som leche de oveja, fårmjölk, eller leche de cabra, getmjölk. Det kan även stå mezcla och då är det en blandning.

Färskost
I Spanien finns något som heter queso fresco, färskost. Ibland har jag även sett att det kallas för queso blanco, vit ost. Det är en ost som inte har mognat, den har inte så mycket smak, fyllighet eller hårdhet. Den finns som en slät och krämig ost, som kvarg, eller som en fast men dallrande ost, queso fresco de burgos. Ofta är de heller inte särskilt salta. Färskosten brukar stå bland yoghurt i kyldisken och i liknande förpackningar. Man använder det i matlagning men även som en klick på tomater med salt och peppar och lite örter. Eller som en yoghurt med lite socker på.

Philadelphiaost finns så klart även här, den kallas den för queso para untar, ost för att bre.

Ostprodukter som keso faller också in i denna kategori men är inte en ost man normalt producerar i Spanien. Den finns däremot att köpa och kallas då ofta för queso fresco granulado.
 

Bilden är lånad

Lagrade ostar
Det är inom detta sortiment man hittar de flesta ostarna, det som man kan se kyldisk efter kyldisk i butiken.
Tierno, mjuk, liknar mest våra hushållostar, och har mognat mellan 10 och 45 dagar.
Semicurado, halvlagrad, mognat i 45-90 dagar.
Curado, lagrad, mognat mellan 3 och 7 månader.
Viejo, gammal, mognat mellan 7 månader och ett år.
Añejo, åldrad (med välbehag), har mognat i över ett år.

Krämiga ostar
Ostar med ett hårdare yttre men med ett krämigt inre kallas för queso cremoso. Detta är inte den vanligaste sortens ost i Spanien.

Mögelost
Det finns blåmögelostar, queso azul (vilket är både blå- och grönmögelost), men inte i samma mängd som de lagrade. Spanien stoltserar med några mögelostar som är varumärkesskyddade, till exempel Queso de Cabrales, Picón och Queso de Valdeón.

Vitmögelostar, queso blando con moho blanco, med spanskt ursprung har jag knapp sett men jag vet att det finns. De franska finns så klart men inte utbudet är inte särskilt stort.

Rosa etikett är Fresco
Blå etikett är Semicurado
Röd etikett är Curado
Svart etikett är Curado av råmjölk
Det finns en ny ost med grön etikett, samma som den svarta men har lagrats i olivolja.

Queso Montes de Málaga
Om man är i Málagaområdet och vill köpa med sig en ost så kan jag varmt rekommendera de fem getostarna Montes de Málaga som har fått utmärkelsen Sabor a Málaga, Smak av Malaga. Under hösten 2016 vann de andra och tredje pris i en tävling om världens godaste ost och i höstas knep de guld och silver i respektive klass! Den med blå etikett har jag köpt många gånger som gåva, till fester och att njuta av hemma. Men de andra är lika goda de! Och egentligen inte dyra. En bit (en halv rundel brukar det ligga i affären) väger ca 700 g och priset per förpackning ligger mellan 7 och 9 € beroende på lagringsgraden.

En skiva ...
Ostar kan så klart komma i olika "tillstånd":

Bit - trozo
Skivor - lonchas
Riven ost - rallado
Pulver - polvo

Vill man veta ännu mer om ostar i Spanien kan man här läsa om varje varumärkesskyddad ost eller ladda ned en PDF på 353 sidor. Enjoy!

I butiken: jäst och bakpulver

Jag köpte förra året una gofrera, ett våffeljärn. De hade en på Lidl med utbytbara plåtar så man kan även använda den som grill och som smörgåsgrill. Den har varit jättebra att fort och enkelt göra några varma mackor i emellanåt. Våffelplåtarna har inte använts mycket, de är av den belgiska sorten och vi har kommit på att även om det är gott så är det inte favoriten.

Nej, inte våfflor. Det skulle intehandla om våfflor ju.
Däremot bröd med jäst, mina supergoda frallor!

Men det var inte manicken som sådan jag skulle recensera, inte heller våfflor. Det var det här med jäst och bakpulver. En av de små matrörorna här i Spanien, tycker jag. För när jag skulle göra smeten till de belgiska våfflorna så stod det i det medföljande receptet levadura de polvo, alltså pulverjäst. Menar de då bakpulver eller torrjäst? Jag hade kollat runt på andra recept och båda varianter används. Det löste sig så klart till slut och våfflorna blev mumsiga. Men det fick mig att tänka på att jag hör emellanåt att vi svenskar är lite förvirrade över jästen här i Spanien. Finns det ens vanlig jäst att baka kanelbullar med?

🍩

Vi tar en sak i taget, allt som kan få ett bröd eller kaka att svälla upp. Nu kanske till och med jag får in i skallen vad som är vad!

🍩

Hjorthornssalt Carbonato de amonio, bicarbonato de amonio
Till en del småkakor brukar man använda hjorthornssalt, det där som stinker ammoniak när plåten står i ugnen.
Köpställe: Jag har inte sett detta i någon mataffär, skulle tro att man kanske skulle kunna få tag på det i ett apotek. Det finns säkert även i "svenskbutiker".
Pris: inte en susning, tyvärr.

Bikarbonat Bicarbonato sódico
Detta använder man mer vid bakning men även vid olika slags rengöring.
Förpackning: Finns i burkar om 200 g såväl som påsar på 1 kilo. 
Köpställe: Apotek, järnhandel, mataffärer (bland kryddor och salt).
Pris: i mataffären en burk på 200 g ca 1 €, alltså ca 4-5 € per kg.

Bakpulver Levadura en polvo, levadura química, polvo de hornear, gasificante
Vanligt bakpulver som man använder till sockerkakor och liknande. Det som oftast är bikarbonat blandat med potatis- eller majsmjöl, egentligen. Och lite annat smått och gott ...
Förpackning: Säljs oftast i små förpackningar med 4-10 kuvert i bunt. På kuvertet brukar det vara en bild av en sockerkaka eller liknande sötsak. Det ska tydligen även finns en variant med två påsar som reagerar när de blandas ihop (sodas barrachina). Jag har inte sett det men kan vara värt att veta.
Köpställe: Alla butiker, står bland baktillbehör, oftast i närheten av socker, inte vid mjölet.
Pris: Varierar massor! Från ca 1 € för 10 små kuvert till 4 € för 4 små kuvert.

Jäst, färsk Levadura fresca, levadura prensada
Jäst som man använder vid bakning av matbröd och bullar, det som ska jäsa innan det ställs in i ugn. Och visst finns det även i Spanien!
Förpackning: På samma sätt som i Sverige, en fyrkantig bit på 50 g. Varje kub är delad i två mindre förpackningar på 25 g vardera.
Köpställe: Har endast hittat det i de större butikerna som Mercadona och Carrefour men kan vara lite svåra att hitta, man brukar få fråga och först ser butiksbiträdet helt förvirrat ut men sedan kommer de på vad det är och pekar troligen på kyldisken med smör men det är inte helt säkert. Jag har frågat efter det på Dìa och Aldi men de säljer inte färsk jäst. Till min glädje började Lidl sälja jäst för ett halvår sedan eller så.
Pris: Ca 0,34 € för 50 g.

Jäst, torr- Polvo de levadura de pan/panadería, levadura liofilizada
Samma produkt som färsk jäst men torkat, bra att alltid ha hemma om bakandan skulle falla på.
Förpackning: Säljs oftast i små kuvert med 4-10 kuvert i bunt. På kuvertet brukar det vara en bild av ett bröd eller liknande.
Köpställe: Finns i de flesta matbutiker bland baktillbehör, oftast i närheten av socker, inte vid mjölet. Fast på Mercadona stod det vid mjölet ...
Pris: Spännvidden på priset är stor mellan butiker och märken men jag betalade nyligen 0.90 € på Mercadona för en förpackning med 6 påsar innehållandes vardera 7 g.

Öljäst Levadura de cerveza
Det här är ju inte en jäst som lämpar sig för bakning, den får inte degen att jäsa. Däremot kan det vara gott och bra att blanda ned lite i bröddegen eller få i sig på annat sätt (blanda ned i müslin till exempel) eftersom det ska vara nyttigt för kroppen.
Förpackning: En påse på ca 125 - 150 g
Köpställe: finns i mataffärerna, jag tror jag senast såg det i närheten av müsliprodukter.
Pris: ca 3.50 - 4 €

🍩

Jag fick ett litet tips om att om man inte vet om receptet avser torrjäst eller färsk jäst så kan kan man titta på mängden. Är det mer än 15 g är det troligen frågan om färsk jäst man ska använda. Och står det i receptet att det ska vara färsk jäst men du endast har torrjäst så ta ca 1/3 av mängden (30 g färsk jäst => 10 g torrjäst).

🍩

Det bökiga är skillnaden mellan bakpulver och torrjäst. Båda säljs i små kuvert anpassade för ca 400 - 500 g mjöl. Jag blev för ett tag sedan lite förvirrad när jag skulle hälla i torrjäst i mjölet och ut kom inte den ljusbruna fingranulerade jästen jag väntade mig utan ett vitt pulver. Bakpulver ... Jag tittade på de olika påsarna jag hade och på båda står det bara levadura på framsidan, torrjästen hade en bild på ett bröd medan bakpulvret bara hade en text. Så det är inte alltid klockrent, det där Polvo de...  står inte alltid med så då får man vända på förpackningen och se om där står något om Bicarbonato sódico för då är det alltså frågan om bakpulver. Nu stod det inte ens det på bakpulverpåsen, visserligen. Jag har nog slängt den yttre förpackningen och lagt ned alla små kuverten i en burk tillsammans.

Och jo då, brödet jag bakade med både bakpulver och torrjäst blev jättebra! Blev en rolig bula på det bara!

Det här med kärnfritt

Jag skrev ju om den kärnfria (nåja, det var ju en överdrift) vattenmelonen och flera reagerade på det där med kärnfritt. Hur funkar det? Hur förökar sig de stackars melonerna då?

Kärnfria vindruvor har ju funnits i många år och hur man förökar dem visste jag redan: med sticklingar. Man klipper alltså av en liten kvist ifrån den planta som skapat den ursprungliga kärnfria druvklasen och sätter den i jord och så blir det rötter, den växer till sig och klipps i småbitar och blir ännu fler plantor. Det tar ju några år - det kan ta decennier! - men till slut har du flera vingårdar med rad efter rad med kärnfria druvstockar. Eller alltså, det är ju inga kärnor i stockarna.

Druvstocken är dock ett träd eller buske och vissnar ju inte ned och försvinner efter säsongens slut utan kommer med nya skott på våren. Så fungerar inte melonen, det är ju en örtartad växt. Så hur fungerar det där? Sparar man en liten stickling som man sedan håller vid liv? Det var min första tanke. Google, alltså ...

När jag söker på internet om detta med kärnfritt så får jag också lära mig att dagens bananer i butiken är sterila, dvs de fröer som finns i bananerna kommer aldrig att gro (det förklarar ju varför mina fröer aldrig tog sig). Trots att bananplantan är en ört så förökas den vegetativt, dvs genom kloning och där är sticklingstekniken en variant.

Men det var ju melon det skulle handla om! Och än en gång, välkommen in i DNA-världen igen.

En melonplanta har normalt 22 kromosomer, två DNA-strängar som snurrar runt varandra (så som det är hos människan), det kallas då att den är diploid. På kemisk väg, med hjälp av colchicine (läkemedel som används vid bl a gikt), fördubblar man antalet kromosomer i en liten planta till att ha 44 kromosomer, till en tetraploid melonplanta med fyra DNA-strängar. En oförändrad plantans pollen från hanblomman penslas på en förändrad plantas honblomma och den melon som då bildas har fröer som har 33 kromosomer, de är då triploida med tre DNA-strängar. Fröerna sås och den triploida plantans honblommor som växer upp korsas i sin tur med en oförändrad diploid hanblommas pollen igen och frukten blir då de kärnfria melonerna (även om där nästan alltid finns små tunna vita fröer eller ett och annat fullt utvecklat frö - alla sterila). Morföräldern till den kärnfria melonen var alltså kemiskt manipulerad med giktläkemedel.

Jag hittade en pdf med väldigt mycket vettig information om att odla meloner! Intressant läsning för den som vill odla dem själv. Jag har också gjort det i Sverige och det var ... intressant. Vi åkte på semester till Spanien i tre veckor och när vi kom tillbaka såg det ut så här i växthuset:

Ja, automatbevattningen fungerade i alla fall.

Visst är det skönt att slippa kärnorna i vattenmeloner. Men jag undrar då: vad ska man då spotta på sin familj?

Spoiler: Mjöl som mjöl? - del 2

Jag stod och diskade och funderade över mina bullar. Ja, de som jag bakade i söndags alltså för att jämföra de olika mjölsorterna i Spanien. Bullarna som vi vräkt i oss, givit till grannar hit och dit samt slängt in i frysen. Goda bullar, blev det om än inte så söta.

Känner mig rätt nöjd! Jag gjorde det trots min förbenade axel som vägrar ge med sig. Kul med de positiva kommentarerna, stod och njöt av dem när jag diskade och så slog det mig en sak. Mjöl fungerar ganska annorlunda med jäst mot med bakpulver.

Jaha ja. Jag har alltså bara gjort halva jobbet ...

Den här var ju kul. Och avlång.
Bild lånad från emp-shop.com

Men hur ska jag lösa detta nu då? Sockerkakor är ju det självklara valet. Sex sockerkakor ... Det kommer ta tid det med. Jäklans vispande eftersom jag inte har någon elvisp och den som tillhör mixerstaven är lite sisådär. Och så behöver jag nog i alla fall två formar som är lika, det funkar inte att jämföra med olika slags formar.

Jag måste köpa fler sockerkaksformar, alltså! Två avlånga blir nog bra, då kan jag ha dem om jag bakar bröd också. Samt att två får plats samtidigt i ugnen. Eller ska man ta tre ...? Måste kanske kolla ugnsbredden först.

Men först tror jag nog att vi ska smälta dessa bullar först. Jag ber att få återkomma med bakpulverbakningen.

Mjöl som mjöl?

Så var det dags: mitt stora - och mycket vetenskapliga! - test av det spanska mjölsortimentet. Som utlovat.

Så här gick det till:

Jag köpte harina de trigo, vetemjöl, i de vanliga butikerna i min närhet och det har inte varit några specialmjöler utan för todo tipo de uso, all slags användning. Som referens var jag även i svenskbutiken Casa Nordica och köpte svenskt mjöl. Allt annat är av samma märke och har bakats samtidigt, dvs förhållandena är desamma.

Normalt bakar man en bulldeg på 5 dl mjölk men det skulle bli alldeles för mycket och jobbigt att hantera så jag har halverat receptet. Jag har vägt mjölet och i alla degar är det exakt lika mycket i vikt. Jag hällde sedan upp det i ett litermått för att jämföra volym (ovispat i tabellen) och sedan vispade jag med en ballongvisp (vispat). Jag hade även hällt upp 100 g mjöl som stått i det varma vardagsrummet i fyra dagar för att jämna ut fuktigheten mellan sorterna ("vädrat" i tabellen).

Jag har bakat släta bullar (utan fyllning). Hade från början tänkt baka hälften av varje deg med russin, smör, socker och kanel men det hade tagit alldeles för lång tid och för mycket ork.

Det här räckte, jag höll på i över 4,5 h utan en endaste paus, det gick i ett.

Testnummer	1	2	3	4	5	6
Butik	Casa Nordica	Aldi	Lidl	Carrefour	Mercadona	Día
Varumärke	Favorit	La Villa	Belbake	Carrefour	Aragonesa	Día
Tillverkningsföretag	Bergendahl	Roland Mills Ost	Oromás S.A.	CMI	Harinera del Mar	Oromás S.A.
Ursprungsland	Sverige	Tyskland	Spanien	Spanien (?)	EU eller ej	Spanien
Pris per kg, €	1,47	0,49	0,42	0,42	0,42	0,42
Vikt enligt förpackning, kg	2	1	1	1	1	1
Vikt enligt min våg, kg	2,001	0,986	1,049	1,017	1,033	1,068
Vikt 100 g ”vädrat”	101	101	101	100	100	100
400 g ovispad volym, dl	6,5	6	7	7	6	6,5
400 g vispad volym, dl	6	6	6,5	6,5	6	6
Innehåll	Vetemjöl, E300	Vetemjöl	Vetemjöl	Vetemjöl T55	Vetemjöl	Vetemjöl
Energi kj	1450	1453	1447	1492	1420	1447
Energi kcal	340	343	341	352	346	341
Fett per 100 g	2,0	1,0	1,0	2,0	1,3	1,0
varav mättat	0,4	0,1	0,2	0,5	0,2	0,0
Kolhydrater per 100 g	70,0	72,0	72,0	71,0	73,1	72,0
varav sockerarter	0,4	0,7	2,2	2,0	0,6	2,2
Fiber	3,0	N/A	N/A	5,0	N/A	N/A
Protein per 100 g	9,5	10,0	10,0	9,0	10,3	10,0
Salt per 100 g	0,0	0,01	0,0	0,4	0,02	0,0
Omdömen utbakning
Behov extra vid knådning	20 g	20 g	70 g	50 g	50 g	80 g
Konsistens deg	Fastare	Fastare	Kladdigare	Kladdigare	Kladdigare	Kladdigare

Summering:
Nu använde jag ju exakt lika i alla degar, det enda som skiljde åt var det extra utbakningsmjölet (behov extra vid knådning) för att det inte skulle fastna på händer och bord och för att det skulle bli hanterbart. Hade jag bakat som jag normalt gör annars så hade jag haft i det mesta av mjölet för att sedan känna efter hur mycket mer som behövs. I det svenska och Aldis mjöl hade jag nog haft i mindre mjölmängd vid en normalbakning.

6 x 16 bullar

Jag klantade mig med Lidl-degen, missade att hälla i glaset med socker och kryddor, det fick jag arbeta in sist! Men det funkade det med. Denna deg uppfattades av testpanelen (dvs mannen min, sonen och jag) som sötast och ser lite grynigare ut utan att vara det. Får väl prova att göra om det vid tillfälle fast då behöver jag ju inte göra sex degar, bara två. Och mjöl har jag ju en väldig massa nu.

Alla degar var lika lätta att bearbeta efter tillsatt extramjöl, möjligen var Aldi och den svenska lite lättare och mer välbekant eller så inbillade jag mig att det var lite skillnad. Skulle kanske ha låtit mannen min sätta nummer på mjölen så att jag själv inte visste vilken deg som var vilken.

Jag hade 1 dl socker till de 2,5 dl mjölk och det blev bullar som inte var så söta (vilket jag själv tycker är gott, övrig testpanel hade högljudda och många objektioner över avsaknaden av fett, kanel och socker). Troligen åts sockret upp av jästen eftersom jäsningen blev mycket längre än normalt. Och jäste gjorde det, väldigt mycket och fint i värmen!

Slutresultatet då. Var det någon skillnad på de sex olika bullarna i smak och konsistens? Behöver man fylla resväskan med svenskt mjöl eller åka till de nordiska butikerna bara för att man får för sig att baka bullar?

Nej. Det är faktiskt ingen större skillnad i slutänden. Ingen av oss kunde känna det i alla fall. Så var det med det...

Och jodå, jag har lämnat en påse med blandade bullar till Herr Holland. Jag har ytterligare sex påsar som ligger i frysen samt alla de andra som vi väl äter upp de närmaste dagarna.

Snart dags att ta sig en bulle, tror jag bestämt!

Bruna bönor på gång. Eller...?

(Först en parentes - som ni ser! Jag hade börjat skriva detta inlägget på min platta via Bloggers app, skulle leta upp en länk och så var hela förbannade j-a inlägget borta när jag gick tillbaka till appen! Skitapp! Hör ni det Blogger! Om ni inte förstår svenska: Crap app!  App mala! Så det så! Och jag som var på så bra humör...)

I år tänkte jag mig inte ett dignade julbord till vår lilla trepersonsfamilj på julafton men i alla fall de mest basala rätterna; skinka, köttbullar, inlagd sill, prinskorv, julmust, rödkål, Janssons, bruna bönor...

Ja, det är där det ställer till det: bruna bönor. Den produkten finns inte i det normala sortimentet i de normala butikerna. Inte i det onormala sotimentet på de normala butikerna heller. Huruvida de finns i de onormala butikerna glömde jag kolla när jag var där och köpte det andra normalt ospanska som rimmad skinka, prinskorv och julmust.

Men Google och min trognaste kokbok säger att det är lätt att göra egna bruna bönor, bara man har produkterna. Sirap, ättika, potatismjöl... och bruna bönor. Är det samma som alubia pinta, tro? Google säger att det är samma: Phaseolus vulgaris men däremot så säger sällskaper Bruna bönor på Öland att de är en egen sort med Bonita, Katja, Karin och Stella I, namnskyddade.

Nu ligger i alla fall de - onamnande men oerhört vackra - ljust bruna och spräckliga alubia pinta i sitt vattenbad, imorgon ska de kokas enligt den svenska kokkonstens alla regler och då ska de banne mig bli bruna bönor. Men kanske de blir de lite spräckligt spanska? Fast en och annan böna är helt brun!

På tork

Blobben

- Vad i h-e är det där?
- Vad?
- Det där! säger mannen min och slår ut med handen mot en bit smörgåspapper med en odefinierbar blobb på köksbordet...
- Det är potatismjöl.

Det är nämligen så att ibland ger t o m jag upp! Eller ge upp och ge upp, jag har inte lagt ned så mycket energi egentligen. Jag har ännu inte hittat potatismjöl i de vanliga butikerna på de hyllplatser där jag tycker att det borde stå - därmed inte sagt att det inte finns i Spanien. Har därför köpt en förpackning Maizena som mer liknar det önskade resultatet än vad vetemjöl gör som redning. Men Maizena kan inte alltid ersätta potatismjöl, vanan är ibland alltför stor och stark.

Så nu skalar jag potatisen, sköljer av, skivar/klyftar/tärnar och lägger i rent vatten, silar bort potatisen och tar hand om vattnet i en skål. Efter några minuter ligger det potatisstärkelse i botten av skålen, jag byter vatten en eller två gånger och sedan lägger jag upp "blobben" på en bit papper. Dagen efter silar jag det i en liten sil - et voilá! Rent och fint potatismjöl! En matsked eller två.

Det kanske låter meckigt men det är det inte! Bara det där att man ska komma ihåg att inte hälla ut vattnet, det är egentligen det enda!

Potatisen då? Den skivade/klyftade/tärnade? Jamen den blir ju precis som alltid gratäng, klyftpotatis, tortilla eller vad annars som står på menyn. Och dessutom med en potatis som är så jättegod! Varje gång!

Nu blir det saftigt värre!

OK, nu har jag hittat en annan sak att fundera över och försöka reda ut.

Vad är det för skillnad på orden zumo och jugo i spanska språket? Stod i affären med en flaska som verkade innehålla juice (eller jos, men jag gillar inte den stavningen) och det stod jugo de naranja. Men det brukar ju stå zumo de naranja...? I alla fall när man beställer frukost på cafeterían.

Ännu är det lång tid kvar
tills det blir någon zumo de limón av denna

¿Qué?

Google-google-google...

Zumo
Kommer av det arabiska ordet zūm.
Zumo betyder juice och man avser då saften från grönsaker och frukt som man pressar, inget mer behandlande.

Jugo
Kommer av latinets sucus.
Jugo översätts också till juice eller saft men då är det köttsaft (sky) samt när juicen är behandlad.

Vill man ha apesinjuice säger man i Sydamerika jugo de naranja medan man i Spanien vanligen säger zumo de naranja. Skulle man dock i Spanien säga jugo de naranja kommer man att få zumo. Antagligen... För helt säker kan man tydligen inte vara.

Men om man filtrerar bort fruktköttet i zumo, räknas den då som behandlad och blir jugo? Det verkar inte ens spanjorer och sydamerikaner vara säkra på... Hittade ett jätteroligt forum som tar upp detta!

Vad jag egentligen var ute efter var saft, dvs koncentrat man blandar med vatten. Och UTAN äckelpäckligt aspartam, fenylalanin och liknande läskigheter. Men jag har faktiskt ännu inte hittat det utan det är mest juicer av alla de slag som står i butikshyllorna. Kanske är lika bra det, förresten. Eller bättre!

När det lilla citronträdet vuxit till sig, då kan jag göra EGEN citronsaft!

I butiken: fisk

Alltså... jag och det här med fisk...

Fisk...

Jag är urdålig på att laga till fisk (mannen min är den förste att hålla med om det, jag lovar!) så därför äter vi det sällan. Tyvärr. Jag brukar däremot försöka äta det när jag går på restaurang så det är inte det att jag inte tycker det är gott eller så.

Men en av sakerna med att flytta till Spanien var ju det här med att äta mer fisk, laga till mer fisk. Och det borde ju vara enkelt, fiskdiskarna är ju en hel buffé som ligger där på den krossade isen så snyggt och inbjudande. Men vad gör det, jag vet ju inte vad det är!

Så här kommer det en firrelista! Vill man veta mer om fiskarna (t ex om var de i Andalusien fiskas) kan man läsa om dem här. Även Eroski har en bra sida med information.

Men först: fisken på tallriken heter på spanska el pescado men när den kunde simma i havet hette den el pez. Hade den gänget med sig i havet så kallades de för Los Peces.

Perca Abborre	Dorada Guldbrax
Trucha Forell	Besugo Havsbrax
Mero el cherna Brun havsabborre	Lubina Havsabborre
Sargo Havsruda	Merluza Kummel
Salmón Lax	Caballa Makrill
Rape Marulk	Rodaballo Piggvar
Breca Rödpagell	Salmonete En mullusfisk
Platija Rödspätta	Lenguado Sjötunga
Sardina Sardin/sill	Boquerón Skarpsill
Jureles Taggmakrill	Pescadilla Vitling
Bacalao Torsk	Atún  Tonfisk

Bilderna är lånade från www.svenskfisk.se och från www.pescaderiascorunesas.es 

Saknar du någon vanlig matfisk eller hittar något som du tycker inte riktigt stämmer, hojta till med en kommentar! Jag kanske t o m ändrar i mitt inlägg... :)