Ett museum som kombinerar bilar och mode låter ju jätteintressant! Något för de flesta i familjen. Jag hade sett broschyrerna, petat lite på dem, tagit med hem och visat
där hemma men intresset var lite svalt. Synd, jag ville ju gå och jag är
inte riktigt så företagsam att jag åker dit själv.
Så berättade
Lena i Wales att hon varit där och att det varit helt fantastiskt och jag plockade fram den lilla broschyren igen lagom till mina föräldrar skulle komma på besök. Den här gången var de andra mer intresserade, likaså mina föräldrar.
Och vilket ställe!
Jag tog mängder med fotografier! Tyvärr gjorde de höga och stora fönstren det svårt att få till bra bilder, motljuset sabbade. Jag kommer kanske inte bombardera er med bilder på alla de fina bilarna (
Lena i Wales skrev två inlägg om detta stället så ni kan se en hel del av bilarna och kläderna där) men visst blir det bilder på det med men tillsammans med vad mer som finns att titta på. Det där lilla extra!
Så ett bombardemang med bilder, det blir det ändå!
Men vi börjar ändå från början: en hel radda med de allra tidigaste fordonen, fyllda med charm!
Lyxiga åk! Ser ni att lyktorna sitter på sidan av taket! Och att taket inte gäller för chauffören! Observera även alla pokaler på väggen.
Vilket vrålåk! En 12-cylindrig Packard, även kallad Vita Huset-bilen, från 1939 av Dietrich. Det kan man läsa om på plaketten som står intill:
Denna typen av plakett finns intill nästan alla objekt. Texten är bra och kortfattad på både spanska och engelska. Det lilla extra är QR-koden, den där myrkrigsrutan uppe till höger. Om man läser av den med hjälp av sin mobiltelefon (vissa mobiltelefoner har en särskild app, på andra klarar kameraläget av det, på till exempel min mobiltelefon måste jag trycka på en speciell plutt i kameraläge) kommer man till en YouTube-film där texten läses upp på spanska och den är även dövtolkad!
Prova!
Allt är gnistrande blankt i Vita Huset-bilen, det bara dryyyyper av lyx och rikedom!
Här är det inte frågan om ett transportmedel. Nej, denna bil visade man upp sig i medan man avnjöt en drink i kristallglasen, vinkade lite lojt åt pöbeln ...
... iförd en klänning som denna av Oleg Cassini! Åh, den vill jag ha! Minus pälsen ...
Eller varför inte en Swarowskikristallbeprydd Rolls Royce?
Här är den bil som som har blivit posterbilden för utställningen.
Nej, alla bilar är inte snygga men däremot kan de vara underhållande att se ändå. Udda!
Den här var väl läcker! Vilken aftonklänningsbil!
Men alla bilar var inte glitter och vrålåk. Denna bilen står uppställd så som den hittades efter Första Världskriget, med kulhål i bolstret och allt. En påminnelse mitt bland all lyx och flärd.
Eller denna Morris Minor som är smashad. Installationen som heter "Kaos" ska representera det kaos en bilkrasch skapar i alla våra liv och vilken katastrof det innebär, att vi nästan alla någon gång varit inblandade i eller kanske helt omedvetet orsakat en olycka. Att vi alla måste föra ett krig emot alla trafikolyckor och det som skapar dem.
En länga med bilar var dedikerade framtiden och det hållbara, att fordon kan drivas med annat än bensin och diesel. Dessa bilar blickade framåt och var inspirerade av framtidsvisioner eller filmer som Star Wars (en Storm Trooper skymtar långt där nere).
Längst in stod denna installation som heter "Hopp", bilen är en Rosengart Supertraction från 1939. Installationen ska förmedla att naturen alltid tar tillbaka det som människan har tagit från den, att hoppet inte är ute för en grönare och renare värld.
Det fanns en hel del kläder att titta på, den ena skapelsen mer fantastik än den andra, från de stora modehusen. Dior, St Laurent, Lagerfeldt, Ricci, Mugler, Rabanne, Lacroix, Rabanne och alla de andra finns representerade i museet. De stora! Ibland är det original, ibland är det replikor. Alltid lika vackra och intressanta.
Ibland är gränsen mellan klädesplagg och konstverk tunn som en sytråd. Klänningen är som hämtad från en science fiction-film från 50-talet! Den är så himla läcker!
Ibland är det nästan bara ett konstverk. Som denna "Big Bang", designad av Eva Solo och med försiktighet buren av popartisten Lady Gaga eftersom den är gjord i papper ...
... eller som här en vacker och väldigt användbar sjal från 1920-talet. Vill ha!
Den här klänningen skulle passa mig perfekt! Temat på senaste nyårsafton var ju guld, skulle kunna ha haft den då!
En sal var fylld med de mest makalösa hattar! Tyvärr var de alla bakom glas så det gick inte att gå lös på dem. Men åh vad jag hade velat prova dem!
Denna länga gick jag tyvärr aldrig in i av någon anledning. I alla de uppställda montrarna står blankpolerade motorer. Pappa gick en sväng där och såg en del intressanta saker.
Men en sak som var en stor prick över det lilla i:et var konstverken i hela museet! Av bilars delar eller annat bilrelaterat har man låtit
fantasin springa fritt! Eller lägga in en annan växel.
Vad sägs om dessa guldlackerade motorcykelhjälmar där de i grupp skapar samma motiv som är lackerat på den ensamma till vänster!
Eller neonljus med ett centrum av glasen till strålkastare?
Vackra rattar i olika färger prydde en vägg, många olika modeller finns det.
Man fick ducka så man inte fick den gigantiska jaguaren i skallen där den tassade nedför pelaren.
En hel vägg med fälgar. Ser ut som en stor sänggavel.
Eller en massa vackra hjul i trä. Vackert!
Utanför står denna "klätterställning" som är tillverkade av målade fälgar.
Om du känner att åh, det där vill jag se men jag kommer aldrig att ta mig dit så kan du få uppleva en del på
det virtuella museet där du klickar dig fram och kan vrida och vända på "dig" så att du kan se dig om. Faktiskt riktigt fint gjort!
Värt att veta och lite tips
- Detta är ett väldigt välkomnande museum. Personalen är glad och trevlig, de uppmuntrar till att fotografering och att sprida informationen.
- Det är handikappvänligt med tanke på att allt är i ett plan och det är stora fria ytor.
- Det finns ingen servering, tror det fanns så man kunde köpa dricka.
- Vid nästan alla fordon och kläder finns det skyltar uppsatta med en kort beskrivning och skrivna på ett trevligt sätt.
- Hur lång tid man är där är så klart väldigt individuellt, allt hänger på ork och intresse. Vi var väl där cirka en timme, mellan klockan 16 och 17 i februari.
- Med tanke på tiden och ljuset från fönstren skulle jag tippa på att en mulen dag eller några timmar tidigare är bättre för då skiner solen inte rakt in så som det gjorde för oss. Kan vara värt att tänka på om man vill fotografera utan ett väldigt motljus.
- Måndag till söndag, kl 10 till 19 är det öppet. På juldagen och nyårsdagen är det stängt medan det på julafton och nyårsafton är öppet 10 till 14.
- På måndagar är det "Pet Friendly". Det kan ju vara värt att tänka på både för dem som gillar hundar men framför allt för allergiker.
- Priset när vi var där i februari 2019 var 8.50 € för vuxna. För barn, studerande, över 65 år, större grupper mm kostar det 6 € per person.
- Det finns guidade turer och om jag inte helt missminner mig fanns det lurar att lyssna i.
- Man kan ta sig dit med:
* bil (parkering finns om än inte så stor) till Sor Teresa Prat Avenue 15, La Tabacalera.
* buss, nr 7, 15, 22 stannar i närheten med bara en kort promenad på några hundra meter.
* tunnelbana till station El Torcal eller Princesa Huelin och sedan en 500 meters promenad.
* tåget mellan Malaga och Fuengirola, station Victoria Kent samt buss eller en liten promenad på 2 km.
- Känner du för att åka i en bil när du gifter dig eller kanske det är filminspelning på gång? Vilken tur, det finns bilar att hyra!
- Det intressanta är att nu när jag tittar på deras hemsida och ser bilderna så är det nytt. Jag tror detta är ett ganska aktivt museum där
de gör om och ställer ut nytt ganska ofta. Sonen var faktiskt där med skolan efter att vi varit där och fick då gå på guidad tur. Han sa att det var inte helt samma
som då när vi en månad tidigare hade varit där.
- På Tripadvisor i listan på saker man bör besöka i Málaga hamnar detta museet på plats nr 3 av 190.
- Ska jag nämna något som var lite så där så var det nog presentbutiken. Den hade de kunnat göra mycket bättre, känns det som!
- Det här museet är privat och de som driver det är stolta över stället - med all rätt!
