Jag backade ut från parkeringsplatsen medan jag vred på ratten. Långsamt körde jag sedan framåt och höll koll på kvinnan som gick parallellt med bilen. Plötsligt stannade hon och tittade med lite rynkad panna på bilens vänstra framdäck. Hon tittade på mig där inne i bilen, som att hon ville något så jag vevade ned rutan.
Med mask och flera meters avstånd var det inte lätt att höra vad hon sa medan bilens motor var i gång. Men jag hörde att hon sa något om animal och sedan viftade hon åt mig som att allt var OK. Så jag körde hem, tänkte att "Puh! Inte punka i alla fall!".
Väl hemma klev jag ur bilen och tog mig en titt där på däcket för jag hade ju suttit och funderat på vad det var kvinnan så förbryllad tittat på.
Hu, vad var det för något stort? Ser inte så trevlig ut, som en fet brun larv eller något. Men sedan såg jag ju de tunna spindliga benen. En bönsyrsa!
Den hängde tydligen med mig på min shoppingrunda, jag som passade på att köra lite extra rundor för att motionera bilen och dess trötta batterier.
Med en lång kvist jag hittade på trottoaren petade jag på bönsyrsan och den greppade med sin ena framarm om kvisten. Den andra höll den krampaktigt tag där i hjulhusets kant. Det är starka kryp, minsann! Med försiktighet lyckades jag lirka bort greppet i bilen så att den endast höll sig i kvisten. Kvist och kryp satte jag sedan i busken intill, hos grannen mitt emot.
Det här är första gången jag ser en brun bönsyrsa. Ja, om man inte räknar med det lilla fnaset under citronträdet. Men det är andra gången jag har med mig en fripassagerare.
Jag tror inte att den stora bruna bönsyrsan hade tänkt sig ut och resa i dag. Eller någon annan dag i livet.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.