måndag 17 februari 2020

Grattis till mig!

 Titta så vackert rosen har slagit ut för mig!


I morse väcktes jag till skönsång och paket. OK, jag var redan vaken och herrarna började på två helt olika tonarter så det kom några välvalda svordomar mellan "Ja må hon ..." och "... leva!". Och mannen min svor över presentpapperet vi hade hemma, mycket tejp hade det gått åt. Rena lapptäcket, dessutom! Attans, skulle ha fotat paketen!

Vad var det han hade kämpat så med att slå in?


Ja, det kan man verkligen undra! Vad i hela friden? Jo, det är ett fodral ...


... till min nya e-boksläsare, en PocketBook Touch HD 3. Min sju år gamla trotjänare har nämligen börjat trilska lite i vissa lägen, bland annat när jag ska föra över nya böcker och det är ju en ganska vital funktion.

Den nya e-boksläsaren har jag suttit och bekantat mig med i dag och jag är mäkta imponerad än så länge! Så mycket funktioner! Saker som jag saknat på den gamla finns här på den nya! Jag får väl recensera den bättre när jag har använt den ett tag.


Jag fick något mer som jag sagt några gånger: en stoooor temugg! Den rymmer 460 ml, nästan en halvliter te! Jätteläckert att hålla en så stor mugg i händerna! Och precis som Kapten Jean-Luc Picard i teveserien "Star Trek: The New Generation" så ska det helst vara ...


(Film: 26 sekunder)

... så som det står på andra sidan muggen!


Och så klart en tillhörande burk att förvara teet i!


Tårtan avnjöts på uteplatsen där vi kunde sitta i den 24-gradiga skuggan och i lä, jätteskönt! För oj så det blåser just nu! Tror det är lite sämre väder på gång. Men det är OK, jag har som vanligt haft suveränt fint väder på min födelsedag!

Nu ska jag gå och fixa lite middag, jag köpte "svenska" räkor på Lidl som jag ska ha till bakad potatis. Gu så gott!

lördag 15 februari 2020

Lördagsgodis 2020 vecka 7

Dags att gå in efter en dag i solen. Måste ju ställa fram godisskålen!

Manicken som används för att pressa in antikalkmedel i vattenrören.

Godisbit nr 1
Varmvatten! Senaste tiden har trycket i varmvattenröret varit lite lågt, om man säger så. När "varmvattnet" som mest nådde 30 grader och sedan helt slutade komma så bad jag Miguel, han som vi hyr av, kontakta en reparatör. Den här gången gnällde han faktiskt lite och tyckte att det tillhörde våra kostnader men det tyckte inte jag. Vi betalar för det vi förbrukar, han ser till att vi kan förbruka det.

Brännaren utan skyddskåpa.
På-/av-enheten sitter där till vänster om den gröna dutten.

I alla fall, dagen efter kom samme kille som var här för fyra år sedan. Det visade sig att det var inte bara igenkalkat så som det blir med det hårda vattnet här. På-/av-knappen hade bestämt sig för av-läge så den enheten fick bytas ut samt lite annat fix. Inte bara vanligt underhåll, alltså.

Den varma duschen med det nya munstycket som vi köpt var vääääldigt skön!


Godisbit nr 2
Oemotståndlig! Lidl sålde orkidéer inför Alla hjärtans dag och det är klart jag tittade på dem. Tittade kanske lite för mycket på dem. Men en vit orkidé med en aning till rosa i sitt gap - dessutom med tre blomsterstänglar! - liksom bara slank med hem, vet inte riktigt hur det gick till! Jag tyckte nog att jag var värd den. Det är ju min födelsedag om några dagar, dessutom.

Emellanåt brukar jag titta in på det spanska blomsterforumet Infojardin, alltid lär man sig något nytt samtidigt som man tränar lite spanska. Det lustiga var att jag kunde vid mitt senaste besök konstatera att det var inte bara jag som hade haft svårt att låta bli just denna vita. Skönt att man inte är ensam.


Godisbit nr 3
Kastanjeblad! Jag trodde inte att den skulle ta sig, den andra kastanjenöten jag hittade som hade börjat gro i butiken. Men så i dag när jag plockade upp den avklippta PET-flaskan för att kasta ut jorden så ser jag att där är något grönt som tittar upp!

Vad roligt, nu har jag två små kastanjeplantor! Ska det någon gång bli kastanjer så behöver jag nämligen det.


Godisbit nr 4
Mannen mins körkort! Tro't eller ej men efter drygt 9 månader låg hans körkort i brevlådan  här i veckan. Bara så där, ingen avi, inget mottagningsbevis.

WOW ...!

onsdag 12 februari 2020

Nytt spanskt körkort del 17 - E-mailkontakt för mitt ärende

Då när mannen min hade fått sitt e-mail om att boka tid för temporärt körkort och när han sedan väl fick det det, då hade jag två tankar:
Den första var att skriva ett surt e-mail till DGT och fråga vad som hände med mitt.
Det andra var att boka en tid att ha redo när det temporära väl var klart.

Det första gjorde jag, det andra gjorde jag inte. Dumt, så klart.

I alla fall, i början av januari kopierade jag mer eller mindre det e-mail mannen min hade skickat till DGT-kontoret Jefatura Provinicial de Málaga. Men jag la även till att de har fått alla papper och jag bad dem att inte be mig boka en tid hos dem eftersom det skulle vara slöseri med tid för båda parter då de redan har fått det de begärt och det finns ändå inga tider förrän i februari. Jag skulle behöva vänta över en månad bara för att få åka och fråga hur det går ... Hur bortkastat är inte det?

Efter ungefär en vecka fick jag mail ifrån dem där de så klart bad mig boka tid på kontoret för att fråga hur det går med mitt ärende.

Så jag skriver igen att det är bortkastad tid, bara sitta att åka där fram och tillbaka och irritera sig. Svaret jag fick den 22 januari var ju lite lustigt: "För att gå vidare med behandlingen kan du komma i februari, eller när det finns en tid innan den är tillgänglig (se www.dgt.es för eventuella avbokade möten, nya möten tillgängliga ...) eller vänta tills vi granskar augusti-filerna och granskar din fil (13 augusti)."
 
Så jag skulle alltså boka tid eller vänta tills de behagar ta tag i det hela ... Är det inte bättre att de lägger tiden på att hantera några ärenden på riktigt än att säga till mig ansikte mot ansikte att jag får vänta. För vad kan de annat säga där i luckan?

Egentligen har jag inte bråttom längre, jag vill bara ha det avklarat.

Under tiden uppdaterade jag SOLVIT, de som skulle titta närmare på om Spanien följde alla regler och lagar inom EU om det härmed våra förnyelser av körkorten. Jag fick slutligen svar från SOLVIT i Sverige att deras spanska kontor undersökt och varit i kontakt med DGT som skyllde på Brexit så allt är i sin ordning, det är bara att vänta, att följa rekommendationerna vi fått från DGT om att boka ny tid. Ärendet är avslutat.

Det var väl ungefär det vi förväntade oss också. Tack för ingen hjälp.

Eller så hjälpte det ... Precis två veckor efter att jag fått det senaste e-mailt från DGT och svaret från SOLVIT kom så det efterlängtade mailet om att mitt temporära körkort var klart, att jag skulle boka tid. Jag kastade mig på tidsbokningen och möttes av detta:


Inga tider, inte en j-a tid! Inom det jag har ringat in står det att "just nu finns inga tider, försök igen senare, ursäkta besväret". Fasen! Jag skulle ha bokat den där tiden där i förväg! Men jag var faktiskt lite rädd för att det skulle ha ställt till det just då.

Jag tittade lite senare på dagen, samma resultat. Men dagen efter hade de släppt på tider som låg en dryg månad bort! Jag bokade i stort sett första bästa som inte var i rusningstrafik. Den 9 mars ska vi dit!

🚗🚗🚗

Vill du läsa de andra delarna så har jag nu samlat dem på denna sidan om Nytt spanskt körkort.

måndag 10 februari 2020

Gemsweekly Photochallenge vecka 7 - Rån

Det var en fredagseftermiddag, närmare bestämt fredagen den 21 december 1984. Jag stod överlycklig vid centrumparkeringen med min kompis bredvid mig, i handen höll jag hårt i påsen med den splitternya Band Aid-singeln "Do they know it's Christmas?". Mamma var så nöjd med mitt terminsbetyg i årskurs 9 så hon köpte den till mig.

Bilden är lånad, ledsen men jag minns inte varifrån.

Innan vi satte oss i bilen hem skulle mamma förbi posten. Det var så mycket folk där inne så kompisen och jag valde att stå ute och vänta. Vi gick en bit ifrån, ställde oss nära vår bil, pratade väl om betyg och jul, om jullovet som precis hade börjat. Plötsligt när vi står där så ser vi en liten bil komma körandes fort på parkeringen. Men vad konstigt! Är det någon som sitter på biltaket?!

Bilen kör upp på trottoaren, svänger och tvärnitar vid Postens baksida, vid ett fönster som sitter en bit upp på fasaden. Den mörkklädde mannen på taket reser sig upp och vi ser då att han har något i handen. En yxa. Med den slår han på rutan med några kraftiga tag och glaset ger vika och krossas. Mannen försvinner in i postkontorets lokaler. Det var rån på gång!

Där inne är min mamma!

Kompisen och jag trampade från fot till fot, vad skulle vi göra?!

Vad kunde vi göra? Det här var ju långt innan människor hade mobiler fastklistrade i händerna ... Vi gjorde just ingenting, möjligen att vi gömde oss bakom det stora elskåpet vi stod vid. För vad skulle vi kunna ha gjort?

Till slut kom mannen tillbaka ut genom fönstret, han satte sig i bilen och de for i väg. Mamma kom ut småningom hon med, lite skakad precis som vi.

Så vad hände egentligen där inne? Självklart har hon berättat det men jag frågade mamma nu igen när jag skulle skriva detta. Här är hennes berättelse:
"Minns inte alla detaljer där inne men jag minns att jag stod ungefär mitt i en kö i mitten av  lokalen. Minns inte om jag skulle hämta ett paket eller göra en inbetalning. Minns att jag reagerade på att personalen började bete sig underligt, liksom hukande bakom disken. Blev medveten om att något hände högst uppe vid taket, höjde blicken och såg en man komma in genom det lilla fönstret däruppe, han hade någon sorts vapen som han riktade neråt, såg ut som ett avsågat gevär. Minns inte om han sa något. Minns inte om någon annan gjorde det heller. Det var något med dörren som jag inte kommer ihåg om den var låst eller inte. Har inget minne om någon panik men minns att jag hann tänka “Vad ska jag göra nu. Skjuter han om jag springer, men jag måste ut till er”. Alla fick i alla fall gå ut och det skedde nog ganska försiktigt. Minns att det var några som ville gå in utifrån men varnades. Minns lättnaden när jag såg er."

I lokaltidningen kom det en liten notis om rånet, bara några få rader. Den klippte jag ut och hade på min anslagstavla. När jag flyttade hemifrån följde anslagstavlan med precis som notisen. När kompisen fyllde 30 år, 16 år efter rånet, gjorde jag en scrapbook över vår barndom tillsammans, den var inte snygg men så otroligt rolig att göra. Där fanns bland annat sand från alla timmar i sandlådan, en Barbie så klart och annat som jag förknippade med kompisen. Många foton från minnesvärda stunder och situationer klistrade jag dit. En kopia på notisen hamnade även där samt omslaget till EP:n. De hänger lite ihop för mig.

I fredags fyllde kompisen femtio år (GRATTIS!) och jag har sent omsider fått i väg ett paket till henne. Det blev ingen scrapbook den här gången, vi har inte fyllt dessa tjugo år med så mycket tillsammans tyvärr. Men vi håller i alla fall kontakten lite sporadiskt, hon är ju min äldsta vän!

Just ja! Fönstret där på Postens baksida lagades fort och försågs sedan med galler. Det kanske de skulle ha gjort lite tidigare ...

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

lördag 8 februari 2020

Lördagsgodis 2020 vecka 6

Det här har varit en vecka där det äntligen har hänt lite i det byråkratiska livet!

Godisbit nr 1
Bilen besiktigad! Skönt att bilen gick igenom utan anmärkning, den är sju år gammal nu så man vet ju aldrig vad som kan hittas.

Däremot tror jag nog att ni kan förvänta er ett inlägg om allt innan besiktningen väl genomfördes ...


Godisbit nr 2
Växande kastanj! Titta så fint den växer, min lilla kastanj. Lite solbränd har den blivit på ett blad ser jag, solen skiner in lågt så här års. Vilka vackra blad!

Godisbit nr 3
Mitt körkorts-email har kommit! Jag har alltså fått det efterlängtade e-mailet om att jag kan få boka tid för att få det temporära körkortet, det som jag ansökte om i augusti. Tyvärr har jag ju inte riktigt levt som jag lär så jag bokade aldrig den där tiden jag pratade om att jag borde boka. Men nu är det bokat, om en månad har jag tid.

Och jo, jag borde skriva ett inlägg om det också faktiskt. För tro inte att e-mailet bara damp ned av sig självt.


Godisbit nr 4
Finurlig återanvändning! Mannen min hittade en YouTube-video om vad man kan göra med en gammal trasig laptop. Så himla bra, jag log från öra till öra när jag såg den! OK, vissa saker är över min kunskapsnivå men kolla till exempel en bit in på filmen, vid 3:45. Helt klart gör-bart!

onsdag 5 februari 2020

Gemsweekly Photochallenge vecka 6 - Vak

Det ringer på telefon.
- Jag är här nu, jag står vid grinden! säger mannen som ska hämta ett paket.

Jaha, OK men varför kommer han inte till ytterdörren? Det är ju bara några meter, grinden är inte låst. Det har vi funderat över både en och två gånger under åren vi har bott här i Casa Feliz.

Eller som när det bankar på dörren - vad jag avskyr den där dörrbankaren! - och när vi öppnar så står den som bankade snyggt och prydligt på trottoaren med grinden stängd. Dörrbankaranvändaren har alltså öppnat grinden, gått de få meterna fram till ytterdörren, bankat på dörren, gått tillbaka, stängt grinden och där ställt sig för att vänta. Mysko beteende! Första gången jag reflekterade över det så var det visserligen Jehovas Vittnen som stod där med hattarna i händerna, de är ju lite mysko så jag tänkte inte så mycket mer på det. Men sedan gjorde även de som skulle leverera eller hämta paket på samma sätt? Är det något spanskt, började jag undra.

Men förklaringen kom plötsligt en dag när det var en som ringde ståendes vid grinden.
- OK, jag kommer ut! sa jag och la på.
(Helt ovidkommande men lägger man på ett samtal i mobilen?)
När jag tog emot paketet så sa jag något om det, att han hade kunnat knacka på dörren.
- Jo, men jag ville inte gå in för hunden, svarade han och pekade på skylten som sitter vid grinden.
- Vilken hund? hann jag tänka innan polletten trillade ned.


Folk tror att vi har en vakthund och de är därför vaksamma när de kommer hit!

Ibland har jag tänkt att man borde måla över kakelplattan, vi har ju ingen hund som sitter vakt. Men å andra sidan, om den får folk att dra sig för att komma in på tomten så är det ju inte helt fel! Skylten får sitta kvar.

📷

Om dörrbankaren kan jag berätta att det är en metallkläpp som sitter på ytterdörren. Den ihåliga dörren i sin tur är gjord i stål, säkerhetsdörr. Ett jädra liv blir det när det bankas på den, jag lyfter rakt upp en meter och öppnar dörren skräckslagen! (En chaufför har lärt sig det så han bankar jätteförsiktigt!) Men jag har äntligen satt en möbeltass på bankaren så nu är det mer "thud-thud-thud" i alla fall.

📷

Egentligen har jag inte helt uppfyllt utmaningen, jag har inte skrivit om vak som ett hål i isen för det finns ingen is här och några ringar på vattnet efter en fisk har jag inte heller sett.

Bara ringar efter regndropparna när de faller ned i poolen.

Någon uppesittarnatt vid en sjukbädd har jag guschelov också sluppit. Nej, det fick bli en halvdan tolkning, där ordet ingår i vaksam och vakt. Men jag kunde i alla fall plocka bort ett inlägg ur den alltför stora utkasthögen, det var i stort sett redan skrivet!

Vackert! (Även det ett ord som hänger ihop med veckans ord!)

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

lördag 1 februari 2020

Lördagsgodis 2020 vecka 5




Godisbit nr 1
Utslagen orkidé! De första två knopparna har slagit ut på orkidén jag fick av mamma för snart ett år sedan. Som man kan se är det fler trinda knoppar på gång på förra årets blomsterstänglar. De nya stänglarna (de är lite längre än de som just nu blommar) har inte kommit riktigt lika långt. Men snart så!


Godisbit nr 2
Teve-tittande tillsammans! Att hitta en bra serie som vi alla tre vill titta på är inte det lättaste alla gånger men nu tittar vi om på Friends, eller Vänner som den heter på svenska. Jag tror det är tredje eller fjärde gången jag och mannen min ser den medan det är sonens första. Förra året var det 25 år sedan det sista avsnittet visades men det roliga är att hela serien känns fortfarande inte gammal. Vi skrattar fortfarande åt samma dråpliga scener!


Godisbit nr 3
Vackra speglingar! Titta på den stora buketten med getoxalis som speglar sig i bordets glasskiva.


Buketten är en godisbit den med även om blomman sprider sig som maskrosor här. Fast maskrosor är faktiskt vackra!

Godisbit nr 4
På benen igen! Detta är den störstaste godisbiten! Mamma blev dålig för ungefär två veckor sedan och i går fick hon komma hem igen, i bättre skick och med läget under kontroll.

Och så passar jag på att önska pappa grattis på födelsedagen, han fyller år i morgon då när det är ett så roligt datum: 2020-02-02! Eller som spanjorer skriver: 02/02/2020.