Rondell nr 1 - Glorieta de Marifé de Triana

Jag börjar min lilla serie som jag flaggade om i går med att ta en närmare titt på den rondell som ligger alldeles vid "mitt" Lidl: Glorieta de Marifé de Triana.

Från början, då när rondellen invigdes 1996, var det en träbåt som låg där. Nu är det ett stålskelett, jag vet inte om det är ett konstverk eller om det är resterna av båten. Skulle tippa på ett konstverk, att träbåten har ersatts med något som inte förstörs lika snabbt och som inte kräver så mycket underhåll.

Närbild av båten

Gräsmattan och de vackra växterna sköts med stor omsorg. Snart kommer de nog att sätta upp juliga ljusfigurer där på gräsytorna, det gjorde de förra året.

Den vackra skylten med tre olika sidor står utmed vägen intill rondellen. Marifé de Triana var en väldigt vacker sångerska (nästan 90 skivor räknade jag till) och skådespelerska (två filmer) som bodde i Benalmádena vid sin bortgång 2013. Hon var med vid invigningen av sin rondell 1996, här är en YouTube-film på den händelsen. För mig som bor här så är den första dryga minuten rolig att se för oj så det har byggts de senaste 20 åren!

⛐

Vill du själv se den? Då kan du åka hit:
Korsning: Avenida del Cosmos/Avenida Arroyo Hondo/CalleVerdolaga/Avenida del Tivoli
Ort: Arroyo de la Miel, Benalmádena
Provins: Málaga, Andalusien, Spanien
Google Maps hjälper dig till rätta.

⛐

Det här är min lilla serie med cirkulationsplatser jag har kört förbi eller genom i först och främst Spanien. Vill du ser fler vackra, roliga, konstnärliga eller helt enkelt bara udda rondeller? Klicka då på etikett Rondeller. Planen är att publicera en ny varje onsdag.

Alla dessa rundlar!

Undrar var jag lånade denna...?

Jag läste att i Málaga-området finns det ca 900 rondeller varav 600 är uppförda på den sidan om staden som vi befinner oss på. Fast jag tror att siffrorna är gamla, och det är minst 901 resp 601 för det färdigställdes en i förra veckan i Fuengirola. Här på Solkusten kan man alltså inte köra många meter innan man råkar på en rondell, una rotonda. Har hört sägas att det beror på att man får EU-bidrag för rondeller, samma fenomen cirkulerar (!) i Sverige. Sanningshalten står jag dock inte alls för. Kanske det är så att man får bidraget för att höja vägsäkerheten och man väljer göra rondeller... Det där får någon annan reda ut. Men det verkar som att det var en "boom" kring 2008 i hela Spanien. Då fanns det 23 000 rondeller, nu har jag inte en susning.

I Sverige kallar vi dem i dagligtal för rondell, Transportstyrelsen kallar dem för cirkulationsplats. Rondellen är egentligen utrymmet i mitten, den som vägen cirkulerar. I Spanien har jag sett två ord (fast jag tror det finns fler): rotonda och glorieta. Om det finns någon skillnad dem emellan har jag inte riktigt kunnat utröna med säkerhet men oavsett namn så är de båda una plaza de circulacion giratoria, dvs cirkulationsplats.

Hur som helst... Mellan radhuset vi bodde i förut och Svenska Skolan i Fuengirola är det ca 5,5 km och jag räknade till 10 (!) rondeller, enkel riktning. Fram och tillbaka två gånger varje dag, det blev 40 rondellkörningar om dagen, 200 på en vanlig skolvecka! Där vi bor nu är det "endast" nio på de ca 1,3 milen men jag kör inte lika ofta eftersom vi delar med familjen Cuba. Men många rondeller blir det! Det är inte så konstigt att man på spanskt manér numer vid de mindre rondellerna kastar en hastig blick åt sidorna och bakåt för att sedan bara kör rakaste vägen igenom om ingen annan bil är i närheten. Många kör rakaste vägen igenom utan blickar åt sidorna även om det är en bil i närheten så man får alltid vara väldigt vaksam...Har till och med hört om dem som kör rakt över rundeln. Antar att antingen är man då lite väl rund under fötterna eller  vansinnigt trött på rondeller. Eller en kombination.
- Inte en till! Nä, nu får det vara nog!

Det är inte bara vi svenskar som har problem med det spanska körandet i rondellerna. Det här från British Expats forum:

Förstora bilden, annars ser du nog inte...
Se särskilt de två kommentarerna. Jag håller helt med.

Fast egentligen ska väl inte engelsmännen prata om rondeller, kolla på deras Magic Roundabouts - som ju dessutom är åt fel håll!

Vad jag egentligen skulle komma till efter denna långa inledning är att spanjorerna är otroligt duktiga på att ta tillfället i akt att göra något fint eller underhållande med plätten i mitten, själva rondellen. Därför tänkte jag börja en liten serie där jag presenterar de rondeller jag träffar på. Ibland blir det kanske bara en bild, emellanåt kanske det finns något intressant att berätta om den. Vi får se vad jag hittar och råkar på, helt enkelt.

Skyltsöndag nr 37 - Tecknat, inför jul

- Vad har du där?
- Va?
- Har du en serietidning i jackan?!
- Va?!
Fru Higuerón öppnade sin täckjacka.
- Nämen! Den har jag aldrig sett! Haha!
- Vad är det för något?
- Det står på franska, säger Fru Higuerón och börjar läsa.
- Haha, det är ju tvättinstruktioner! Vänta, jag måste fota! hojtar jag och rotar efter mobilen i handväskan.

Det här var definitivt ett av de bäst skyltade skötselråden jag någonsin sett!

~ ☺ ~

För läääänge sedan, nästan exakt två år sedan på bara några dagar när, skrev jag om mitt möte med en smurf. Väldigt konfunderad var jag. Sedan dess har jag ju sett pitufo på andra ställen, och ätit det flera gånger. Caféerna som samarbetar med Carrefour har nyligen uppdaterat sina menyer, i alla fall de engelska. Jag vet just inte om det blev till det bättre:

Förklaring för den som inte hänger med:
det finns ett litet bröd som på spanska heter pitufo.
Pitufo betyder smurf på engelska, de där små blå figurerna som är tre äpplen höga,
och figurerna kallas i Spanien för pitufo.
Men det har inget med brödet i göra. I alla fall inte på engelska.

Vi blev serverade den engelska menyn, egentligen föredrar vi den spanska. Fru Higuerón som var med blev helt vilse när hon tittade i den engelska och till min egen stora glädje kände jag lite samma sak.

~ ☺ ~

Nu byter jag helt och tvärt ämne för i dag har det skyltats här hemma om den kommande händelsen.

Hmmm...  jag har visst varit ute och fotat regnet också, det syns på fotot. Det ser för övrigt ut som förra året, ser jag!  Medan det har öst ned där utanför så har det tredje Första Advent-baket i Spanien satt igång:

Lussebullar! Skurna pepparkakor med lite stjärnströssel på samt rykande varm glögg! Med nytvättade golv, regnet där utanför, brasan som brinner, bullar, kakor och glögg så kan ni ju tänka er doften här hemma!

Det är för tidigt att säga God Jul, va?

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

Lördagsgodis vecka 47 2016

Dags för veckans godisbitar, de har lite blött omslagspapper denna veckan för oj så det regnar! Det fullkomligt öser ned i dag och trots att det är mitt på dagen skulle man kunna tro att kvällen närmar sig.

Godisbit nummer 1
Tro't eller ej men regnet! Det är rätt mysigt med regn, man kan sitta inne och kura eller vara ute och skutta i eller över vattenpölarna. Bara man är rätt klädd! Och när solen sedan skiner mellan skurarna så är det ju så vackert. Det är rent, fräscht och grönt. Det regn som forsar ur molnen just nu är välbehövligt. Fast det är ju lite syrligare i mitten av godisbiten, det börjar räcka med regn nu. Dags att vrida åt kranen nu, tack.

Godisbit nummer 2
Att ha en kubik ved i en stor säck, det är en attans stor godisbit det! Och i går var sonen och jag och köpte un fuelle, en blåsbälg. Med tanke på hur hopplöst svårt det är att få fjutt på olivved så är en blåsbälg ett otroligt bra redskap.
 
Godisbit nummer 3
Jag skrev i februari om att jag vann en bok. Den skickades till mina föräldrar i Sverige och så skulle jag få den då när vi var hemma i somras. Ja, det var planen. Planer är tydligen till för att ändras... För i somras så kunde vi inte hitta boken. Mamma och jag letade frenetiskt en stund och sedan emellanåt, när andan föll på, vi frågade runt bland bokälskande grannar och familj om någon lånat den men nä. Ingen bok. Misstänker att mamma under hösten har fortsatt att emellanåt titta här och där.
Så i förrgår kom det ett mail från mamma. Hon hade hittat boken! Precis där den borde vara. Precis där vi tittat både hon och jag. Det hade ju inte varit någon katastrof om boken inte hade hittats men visst är det väl konstigt! Det måste ha varit någon liten tomtenisse som suttit och läst i den under sommaren och hösten. Nu när det är dags för nissen att arbeta, då la han tillbaka den igen. Boken låg nämligen i linneskåpet vid julgardinerna och -dukarna.

Ved

Alltså om ni visste vad ruggigt det är med 12 grader ute och 20 grader inne i huset, solen har svårt att masa sig fram där uppe, det har regnat några dagar, allt är blött och fuktigt, mer regn ska komma.

Vi måste tända en brasa, helt enkelt. Lite ved hade vi kvar men de där rotknölarna är horribelt svåra att tända. Jag gav upp i går och jag är envis. Attans envis när jag vill.

Sedan förra vintern har jag haft en lapp på anslagstavlan om en som kommer och levererar ved. Och man kan kommunicera med honom via WhatsApp. Perfekt!

Så jag började skriva till honom i morse, kollade om priset stämde, att det kostar 50 € för en stor säck på en kubikmeter med olivved, ingår frakten? Jodå, kom svaret fort, det ingår hem till oss.
- Raíces o ramas? frågade jag. Rötter eller grenar?
- Cepas, kom svaret. Mycket rena och mycket bra kvalité.
Cepas? Vad 17 är det!? Ah, stammar, sa min översättningsapp. Så klart, tänkte inte på det. Finns ju en stam på olivträden också. Perfekt.
- När kan du komma? Jag är inte hemma 14.30-16.
- Tarde, kom svaret. Sent.
- När är det då? Ungefär?
- Efter kl 16.

Kl 15.45 kom det en vit skåpbil och ut hoppade Nacho, vedkillen. Jag öppnade garaget och vi kom överens om en plats att ställa säcken på. Han tog fram en pirra och ett gammalt bildäck. Jag tittade på lite förvirrat. Vad skulle han med däcket till?

Jo, det la han på marken bakom bilen, öppnade skåpbilens bakluckor och där hade han stora blåa tunnor fyllda med ved. Han tog tag i en av tunnorna och drog över kanten så att den snyggt och smidigt landade på det välplacerade bildäcket. Smart! Han satte pirran under och slängde en ny och tom stor säck modell Big Bag över tunnan och drog iväg in i garaget. På den utsatta platsen bredde han ut säcken och började plocka över från tunnan. Under tiden höll jag upp säcken och jag passade på att träna spanska. Han var otroligt hjälpsam, han drog ned på hastighet och han bemödade sig om lyssna och svara. Dessutom fick jag en liten lektion i olivträdets delar:

En kubikmeter olivved. Och kanske lite till.

- Det här är inte en rot, sa han och höll upp en sådan där vacker träklump som jag alltid har kallat för rot. Det är el tronco, stammen, men precis under jorden. Det här är en rot, un raíz, sa han och höll upp en gren (trodde jag), här är en gren, una rama, och här är en stam över jord, una cepa. Det är många spanjorer som inte alls kan det där, sa han och såg glad ut över att jag ville veta.

Braständare!
Vinkorkar indränkta i T-sprit från svenskbutiken

Sedan pratade vi ofrånkomligt lite väder, om Sverige  och Spanien. Han kom stolt fram till att Andalusien har allt: bra väder, tropiker, närhet till snö på vintern, bra mat, trevligt folk och bra priser i jämförelse med övriga Europa.

Ja, inte kan jag säga emot honom om det, inte!

Nu ska jag gå och sätta mig vid brasan som äntligen-äntligen-äntligen brinner!

En väldig massa välbehövligt vatten

Med ryggsäcken på ryggen och paraplyet lyft över huvudet hoppade jag över det forsande vattnet. Jisses vad det forsade! Och plötsligt förstår man varför trottoarkanterna är så höga i Spanien och det i de branta backarna finns dessa galler rakt över vägen: någonstans måste ju vattnet ta vägen.

Puh, jag blev inte blöt om fötterna efter min morgontur till Lidl. Det var faktiskt ett konststycke för jisses så det har regnat. Det började redan på söndagskvällen och sedan har det skurat till och från i nästan två dygn, mest till har det varit.

Men så plötsligt sprack det upp nu på eftermiddagen och solen sken. Jag gick ut och inspekterade allt det rentvättade, fräscha och gröna. Det gällde att passa på för det ska komma mer, mycket mer.

Mina tre cyklamen, godisbitarna för några veckor sedan, njuter av livet nu när det är lite svalare. Den bakre som hade lite längre stänglar och lila blomster har dock tacklat av lite i blomningen, men bladverket är fortfarande vackert.

Poolen har verkligen fyllts på! Och mer regn är ju att vänta denna vecka - hur ska detta gå? Kommer det lika mycket till, då är det uppe över kanten. Då förstår ni kanske också mur mycket det har kommit.

Trädgårdslandet har fått sig en välbehövlig rotblöta. Persiljan och ruccolan trängs där på hörnan. De torra och taggiga pinnarna är för att vildkatterna inte ska riva runt så mycket.

OK, de där ränderna var nya ... Och inte tillför det det något heller, tvärtom. Hur ska vi få bort dem, tro? Det är en bit upp även om det inte syns på bilden.

Av fröer jag hade med mig från Sverige sådde jag förra året Stor vaxblomma 'Pride of Gibraltar' och trots att jag plockade och samlade så har den fröat av sig. Massor! Ska ta hand om en del och sätta på bättre ställen och så har jag lovat till Fru Torreblanca. För den är väldigt spektakulär när den blommar. Se här:

Cerinthe majorStor Vaxblomma
'Pride of Gibraltar'

  

Och jo, mer regn kommer det nog. Titta hur det tornar upp sig där! Och precis nu när jag skriver detta så satte det igång igen. Ordentligt.

Skyltsöndag nr 36 - del 2 - En husfrus jobb

- Vaffan, folk tror ju att vi har det hur skitigt som helst nu ju!

Mannen min var inte sådär överlycklig över gårdagens inlägg. Själv tycker jag ju att det var väl inte så farligt, kan dessutom vara skönt att se att alla inte alltid har det välstädat. Men jag får väl utfärda en dementi, ungefär. Eller rättelse, kanske är mer korrekt. Eller uppdatering. Eller något. Hur som helst... Vi tar det väl i tur och ordning.

~ ☺ ~

Ugnen, först då. Titta, nu är där rent! Med en ny och fräsch bit folie i botten, gör det lättare att rengöra nästa gång.

Och så var det det där med vad som stod där i ugnen i går. Det här har jag kommit fram till så nu kör jag på det (andra får kalla det för vad de vill):
Gratäng är något som gratineras under hög värme och som är lite lösare i konsistensen.
Låda är när man har i lite olika bitar av annat, t ex skinka eller korv med makaroner, ost och äggstanning så blir det en makaronilåda.
Pudding är då en fastare historia med inte så mycket olika saker i. Så det som stod i ugnen var då en makaronipudding.

Oavsett namn så kommer den i repris i kväll.

~ ☺ ~

Så här ser det ut på diskbänken nu, eller i alla fall just när kortet togs:

För här är det som stod på bänken:

Snyggt och prydligt, eller hur!

~ ☺ ~

Kassen med återvinningsskräp, snyggt hopvikt för tillfället. Den fylls snart igen.

~ ☺ ~

Sonen har faktiskt fler gympaskor, här brukar de stå men han är ju i skolan just nu så därför är där tomt.
 

~ ☺ ~

Bäddat! Fast det kan tänkas att det var jag som slätade ut lakanen och täckena lite ...

~ ☺ ~

Och tofflorna väntar där prydligt på att sonen ska använda dem när han kommer hem på eftermiddagen.

~ ☺ ~

Tvätten är vikt och inlagd. Och jodå, Ama, jag har ju också lärt mig nu att det inte fungerar att låta den hänga kvar ute, det var ju därför jag hade torkställningen inne ju!

~ ☺ ~

Inget flygfä i téet! Ledsen, bilden blev lite suddig men jag hann dricka ur innan jag såg det. Och ja, det var bara vanligt svart té i koppen!

~ ☺ ~

Inget äckligt flygfä här i mjölkskummet till kaffet heller!

~ ☺ ~

Och titta så vackert det gnistrar i den renputsade luckan medan ljusen tindrar och kottarna är vackra i den rensopade kaminen. Någon mer ved har vi inte hunnit köpa men någon måtta får det väl ändå vara!

~ ☺ ~

Nu tänker den här husfrun lägga upp fötterna och läsa Skattkammarön tills det är dags att hämta sonen från skolan!

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

Skyltsöndag nr 36 - En husfrus jobb

Ibland brukar man ju höra folk som säger att "Jamen han behöver ju inte skylta om det!" och då menar man att han kanske varit duktigt på något och visar det på alla sätt och vis.

Att skylta behöver alltså inte bara vara en lapp eller en fasadskylt, det kan vara att något skriker på uppmärksamhet. Det har jag tagit fasta på i dag, vad som mitt hem skyltar om.

Så här är Skyltsöndag i dess absolut vidaste bemärkelse! Kreativ? Jag?

Japp!

~ ☺ ~

Makaronilåda/-gratäng/-pudding till middag. Vad är skillnaden mellan dessa tre? Vet inte riktigt men ugnen fullkomligt skriker om att få bli rengjord!
1, Det ser faktiskt värre ut än det är. Tror jag.
2, Jag använder mycket mer olja i Spanien än vad jag gjorde i Sverige. Det märks...
3, Gott blev det och det räcker till en middag till. Perfekt.

~ ☺ ~

Det behöver diskas. Dags för diskmaskinen att dra på sig diskhandskarna, alltså.

~ ☺ ~

Tror det dessutom är dagas att ta en tur upp till återvinningsstationen och slänga papper och andra typer av förpackningar. De välfyllda kassarna skyltar verkligen om det.

~ ☺ ~

Sonens skor skyltar om att nu är det färdigt. Slut. Det är hål rakt igenom! Vi måste alltså till en skoaffär å det snaraste. Igen.

~ ☺ ~

Och sonens säng skyltar om att den har inte bäddats. Inte i dag heller. Vad den dessutom skyltar om är att det numer inte räcker med frottétäckena, vi har fått plocka fram de vanliga täckena.

~ ☺ ~

Sonens tofflor på golvet skyltar om att det börjar bli lite väl kallt på golvet. Samt att han inte har dem på sig! Fast OK, han har mest suttit uppkrupen i soffan under filten i dag.

~ ☺ ~

Har varit lite hushållsduktig i dag även om disken ligger i travar och ugnen behöver grovrengöras. Kläder har tvättats. Den uppmärksamme ser att de hänger ju på en ställning inne. Japp, de svarta molnen skyltade om en andra sköljning. Och det vet man ju nu, en andra sköljning i Spanien innebär en omtvätt.

~ ☺ ~

Färdigdrucket! Det är vad den där äckliga flugan i min tékopp skyltar om.

~ ☺ ~

Och inte blev det mycket av kaffet urdrucket heller. Det hade i och för sig redan hunnit bli kallt. Det skyltar flockningen i kaffet om.

~ ☺ ~

Den stackars ensamma olivträdrotklumpen skyltar om att vi måste köpa mer ved! Och precis som den andra ugnsluckan behöver här rengöras.

Nä, någon bra städande ama de casa, husfru, det blir jag aldrig. Fast kreativ i skyltandet, det är jag. :)

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

Lördagsgodis vecka 46 2016

Här kommer några små munsbitar ur min vecka.

Godisbit nummer 1
Så klart min son! Judograderingen, hans läsande, de fina diskussioner vi har.

- Han är så väluppfostrad och vet precis vad han ska säga! sa fröken på utvecklingssamtalet för några veckor sedan. Andra har också sagt det, att han är så artig. Att höra att ens barn beter sig fint hos andra känns oerhört bra!

Vet ni vad detta är? Inte? Inte vi heller...
Vi tog varsin läsk och delade på denna krumelur medan vi väntade på bilen.
Kan väl mest liknas vid en munk-klenät-churro.
Ingen mjuk eller spröd historia, dock utan stenhård.
Kunde banka med den i bordet.
Den var inte den godisbit jag trodde det skulle vara.

Godisbit nummer 2
Vår bil har betett sig lite dumt ibland. Vi har misstänkt att det där med ECO och att den slår av motorn bara för att man står stilla inte alltid är det bästa. Bilen fick åka till doktorn i går för en liten titt och det var som vi misstänkte: batteriet är lite lågt. Behöver laddas.
Hur blir då detta en godisbit? Jo, att det inte var värre än så och att vi inte åker så mycket bil. Det är ju faktiskt rätt bra, när man tänker efter.

Godisbit nummer3
Känslan inför den stundande resan, hotellet är bokat. Japp, vi ska snart iväg på en liten minisemester över en helg, har vi tänkt. Mannen mins födelsedagspresent. Ska berätta mer om det sedan. Och lite extra godis blir det då för bilen som får röra på sig och ladda batteriet!

Skattkammarön

Bild lånad från bibblan

Söndag kväll
- Nu har jag läst och jag fattar ingenting! säger sonen frustrerat. Jag har läst 12 sidor och jag förstår inte orden!
- Men då får du ju fråga vad de betyder, säger jag.
- Du kommer bara bli irriterad för jag får fråga på vartannat ord!
- Äh, säger jag och plockar upp hans eboksläsare och trycker tillbaka mig en sida, och väljer ett stycke på måfå och börjar läsa:
- "Hur denna personlighet spökade i mina drömmar, behöver jag knappast tala om. Under stormiga nätter, då vinden skakade de fyra husknutarna ..."
- Vad betyder husknutarna? avbryter sonen med lite kaxig ton.
- Det är hörnen i husen, säger jag och ritar ett hus på lakanet med fingret. Förr i tiden när man timrade så kallades det för knutar där man satte ihop trästockarna omlott i hörnen.
- "...och de fradgande vågorna fräste..." fortsatte jag läsandet.
- Vad betyder fradgande? avbröt sonen.
- Skummande. "... utefter bukten och upp mot klipporna, såg jag honom i tusen gestalter och med tusen djävulska uppsyner. Än var benet avtaget vid knäet, än vid höften, än var han ett missfoster, som aldrig haft mer än ett ben, och detta mitt under kroppen. Att se honom hoppa och springa och förfölja mig över gärdesgårdar och diken var den rysligaste bland alla nattmaror. Och noga taget betalade jag mina fyra pence i månaden ganska dyrt i form av dessa avskyvärda fantasier."

Jag trodde han skulle fråga vad nattmaror var men det gjorde han inte. Mot sin vilja tror jag han drogs in lite i berättandet.
- Jag förstår inte riktigt. Betalade han för det?
- Nä, jag förstår inte riktigt heller men det är jättesvårt att bara ta ett lösryckt stycke och förstå. Jag ska läsa den jag med men på engelska. Och du ska läsa den här boken. Hela boken.
- Va!? Den är ju jättelång! Och det är massor med text på varje sida!
- Det är ju bara 200 sidor! Det är inte en Sune-bok på 75 sidor med stor text och där allt berättas rakt upp och ned, den här får du kanske tänka lite själv. Och det är mycket bättre! Du får göra dig en egen bild, en egen historia i huvudet! När du har läst färdigt så kommer du att sakna, att vilja att det var mer! Tänk på den Oändliga Historien som var på 500 sidor ungefär.
- Hmmm...
- Nu ska du sova. Natti-natti! Jag älskar dig. Sov så gott. Ses i morgon.
- Nattinatti, mamma. Älskar dig med. Ses i morrn!

Måndag kväll
- Mamma, jag fattar fortfarande ingenting! Det är sååååå tråkigt!
- Fortsätt läs!

Tisdag kväll
- Har du gjort läxorna? frågar jag.
- Japp.
- Får jag se! säger jag och tittar igenom skrivhäftet med uppgifterna i svenska och läsförståelse. Allt är gjort.
- Men vad har du skrivit här? frågar jag. På frågan "Hur vill du förbättra din läsförståelse?" så har du skrivit att du vill läsa lite svårare texter. Hur tänker du nu? frågar jag och pekar menande på hans eboksläsare där Skattkammarön väntar på kvällens läsning.
Sonen ler bara lite fåraktigt tillbaka. Han förstår mycket väl vad jag åsyftar.

Onsdag kväll
- Mamma, jag börjar komma in i boken nu!

Segern är min. Men sonens seger, den är ännu större!

Lite gulare judo

I söndags var det dags: den första graderingen i Spanien! På onsdagskvällen (framförhållning är ju inte spanjorernas starkaste sida) hade de fått reda på om de skulle få vara med eller inte. Visst skulle de få det, alla fyra: sonen, klasskompisarna Herr Higuerón och Herr Málaga samt Herr Málagas syster Fröken Málaga. Så här är ett bildspel på vår söndagsförmiddag.

Vi vaknade till en helt makalös soluppgång!

Vid 9.30 var vi på plats i idrottshallen, barnen skrev in sig och betalade de 25 € för graderingen, sonen konstaterade att de stavat både för- och efternamn fel på något papper så det blev lite rörigt men med sina klasskompisar som tolkar fixade de (nog) till det. Vi får väl se när han väl har sitt spanska judopass i handen. Sedan var det ca 30 minuters väntan medan barnen ömsom stojade på den blå mattan och ömsom tränade på sina grepp. Det var många nervösa blickar.

Det började närma sig, alla som skulle graderas i klubben delades upp efter rang.

Det var inte helt fullsatt på läktaren men det var ändå många höjda mobiler med kameraläge aktiverat. En och annan "riktig" kamera var medtagen.
Minnesanteckning till Fru Higuerón: ladda kameran innan.
Minnesanteckning till oss: ta med kameran, den har ju en vettig zoom.

Redo att bevisa sina kunskaper stod de uppställda på mattan i rätt ordning med ansiktena mot oss åskådare. Det blev knäpptyst i den annars så bullriga salen! Fascinerande!

Därefter fick de gå tillbaka till den blå mattan och där vänta på att blir uppropade.

Sonen var bland de sista, jobbigt att sitta där och vänta. Men han visade vad han kunde, allt enligt instruktionerna från den svartbältade killen som satt vid bordet.

Sonen tackade för sig ...

... och gick skuttande därifrån med sina kompisar. De hade klarat det! Puh!

När alla visat sina färdigheter var det dags för uppställning igen, denna gången med ansiktena vända mot domarna.

Sedan ropades de upp tre och tre. De gick till varsin domare som tog av dem deras gamla bälte, det veks ihop snyggt och prydligt och lades på golvet. Det nya bältet med den nya färgen/rangen knöts sedan enligt konstens alla regler (länken visar en av många varianter) kring deras midjor. Det gamla lämnades högtidligt tillbaka. Tack och grattis!

Alla står nu där med sina nya bälten.

De vände sig om och bugade sig mot oss åskådare och sedan vände de sig igen och bugade mot domarna. De var - efter tre timmars träsmak i rumpan - klara!

Så nu vet vi hur en gradering går till i Spanien. Ganska likt det i Sverige men med små skillnader. Fast jag antar att det skiljer på graderingarna i Sverige med, det är klubbarna som skapar sina egna traditioner.

Det nya bältet! Ett stort steg på väg mot det helt gula.

Det firade vi med en trevlig liten lunch ute med Fru Higuerón och hennes son.