måndag 31 augusti 2015

Skolstart!

Svenska Skolans emblem
Idag var det skolstart här för barnen i Svenska Skolan. Stor dag! Lite pirrigt i magen var det hos sonen som nu börjar fjärde skolåret:
- Jag ska ta väl hand om de nya barnen. I alla fall om det är killar.

Ja, vad säger man? Tror inte han lär vara (medvetet) dum mot tjejerna så det är väl bara att låta det passera.

Några barn har slutat i klassen men det har å andra sidan kommit desto fler nya så de är nu 23 barn i åk 3-4. Förra året var de ca 16 i åk 2-3 när höstterminen började men intresset för att flytta hit och sätta barnen i en svenskspråkig skola har bara ökat så vid skolavslutningen var de några till.

Det har ökat så pass att skolan under sommaren har fått byggas om och till! Ca 259 barn går det nu här och rektor Per sa under morgonens välkomsttal att hälften av dem är gymnasieelever och ungefär hälften av dem är gäststudenter, dvs vanliga svenska gymnasielever som bor hos varsin spansk familj under ett av gymnasieåren och får på så sätt lära sig spanska.

För vår lilla familj blev det dessutom premiärtur på att åka från Caza Feliz till skolan. Mannen min körde, vi hade attans tur med trafiken och jag tror det tog 13 min i bilen så det är inte många minuter fler än från radhuset. Sedan är det någon minuts promenad från feriaplatsen (där det är lämpligast att parkera om man inte bara släpper av ungarna i närheten av skolan).

Appropå feriaplatsen så tog vi en kaffe vid det nyrenoverade caféet nere på hörnet. Där blev vi varmt välkomnade tillbaka av den alltid så trevlige kyparen, han frågade hur sommaren varit. Roligt att bli ihågkommen. Men vad jag skulle komma till var att när vi satt där så började vi prata om ferian i Fuengirola och kom på att vi inte visste när den går av stapeln i år. Nu vet jag det: 6-12 oktober 2015. Skriv in det i kalendern, det är en stor grej här!

I år ska vi ta med öronproppar...

söndag 30 augusti 2015

Tom Tits Experiment

Den andra dagen i Sverige veks åt sonen: han ville så gärna göra ett återbesök på Tom Tits Experiment i Södertälje.

Han har varit där några gånger med mina föräldrar men jag har aldrig varit där, det fanns inte när jag var liten. Så jag var riktigt nyfiken på det hela, har hört så mycket om det genom åren!

Det var riktigt kul! Jag gillar att se hur saker fungerar, gillar att försöka förstå hur allt hänger ihop. Och det är lite lättare att förstå hävstångsprincipen om man själv får hänga i snören i stället för att se det på bild i en bok. För det är det som Tom Tit går ut på: man ska själv få peta, vrida, röra, snurra, kasta, veva, ösa... Och vi hade faktiskt lite tur också för det var mestadels väldigt folktomt, skolorna i Sverige hade ju börjat några dagar innan. Och ett sagolikt väder bjöd Sverige på!

Vi åt dessutom lunch där, något som sonen pratat lite lyriskt om innan. De har nämligen en lunchbuffé och man får äta hur många pannkakor man vill! Samt allt det andra de hade där. Och jag blev riktigt glatt överraskad! Maten höll en hög kvalité, grönsakerna var fräscha, rörorna mumsiga, det fanns flera varmrätter att välja bland, soppa, olika goda bröd... Den dagen hade de en köttfärslimpa med soltorkade tomater som var jättegod! Jag har kontaktat dem och bett om receptet, vi får väl se hur det går... Och vet ni, är man hungrig så kan man välja att gå dit och bara äta lunch och inte betala inträdet!

Väldigt mätta i magen gick vi på upptäcktsfärd utomhus. De har en stor blomstrande park med aktiviteter och vi vaskade guld, åkte Fritt Fall, gick balansgång, hängde i rep, stod i blåsten från en stor fläkt, tittade på näckrosor, gick en labyrint, åkte rutschkana...
Mycket gjorde vi och mycket testades, däremot inte denna!


Hur häftig som helst! Det finns tydligen fem olika program och jag misstänker att det där var "värstingen". Såg en som var lite lugnare och där de inte alls åkte uppochned.

Men ska jag säga något negativt så är det att vissa aktiviteter inte var öppna (kolla deras program innan!), vi kände ibland att vi velat veta mer om vissa stationer för vi förstod inte riktigt vad som var avsikten. Dessutom var underhållet på en del ställen lite sådär... Vi förstår att slitaget är enormt med ungar som rusar runt hysteriskt men det kändes ändå som att med relativt enkla medel hade de kunnat fixa läckan i vattenröret, rensat bort lite skräp så vattnet rann som det skulle mm. det var mest utomhusdelen som behövde översyn. Kanske de fixar det nu när det blir svalare ute.

Trots det: roligt hade vi haft, allihop! Och väl värt ett besök för den nyfikne. Eller för den som man vill väcka nyfikenheten hos!

lördag 29 augusti 2015

Ett besök på RETAB

Det som vi först tänkte klara av under vår Sverigevistelse var ett besök hos Roslagens Europatransport AB, några mil norr om Norrtälje, för där står det en gigantisk trälåda (8 m3) med drygt 70 flyttkartonger och annat. Allt det som vi valde att spara när vi tömde huset, helt enkelt.

Sedan länge har vi lovat sonen att han ska få ta med sig (en del av) sitt LEGO tillbaka till Spanien, vi saknade några sällskapsspel och så var det några DVD:er som skulle plockas ut (som inte går att få tag i på annat sätt). Och en bok! Då jag varit (ganska) noga med att dokumentera vad som ligger i vilken låda hade jag i förväg sagt till om vilka fyra lådor som skulle plockas fram.

Och när vi väl kom fram, efter ca 1,5 h bilfärd, så står den där, hela den stora lådan med alla våra saker och framför den de fyra kartongerna. Den knökfyllda kartongen med LEGO identifierades, in med den i bilen. Sedan öppnade jag de andra tre och plockade ur de fyra sällskapsspelen, DVD:erna och till sist grävde jag fram boken, 'Den oändliga historien' av Michael Ende. Den ska jag nu läsa högt för min son så fort vi läst färdigt 'Momo'.

- Det var väl allt! tänkte jag.

Det tog kanske fem minuter att plocka ur det jag planerat. Jag vände mig mot den stora trälådan med alla våra pinaler, lyfte lite försiktigt i de övre kartongerna, tog en snabb titt i kartonglistan jag har på telefon, tittade längtansfullt på min röda cykel, funderade på Roomba... Men till slut vände jag och gick därifrån. Insåg att vi kommer inte få plats med mer i resväskorna även om jag bokat en resväska till Sverige och två tillbaka till Spanien.

Det var allt. Jag tog precis det jag hade tänkt, inte en grej till!

Vi tog en annan väg hem i stället för motorvägen så långt det gick. Vi åkte genom vackra skogar, solen sken och Sverige visade sig verkligen från den bästa sidan.

En hel flyttkartong med LEGO... Sonen hade ett stort jobb framför sig med att sortera ur det han verkligen ville ha med sig!

Och gissa om jag fick tjata de kommande dagarna! Och vem tror ni satt där merparten av tiden...?

fredag 28 augusti 2015

Grävt och rensat

För övrigt en perfekt kattoalett har det uppmärksammats
av både katt och våra näsor.
Jag skrev ju innan om att jag tänker göra om en del av gräsmattan till ett litet trädgårdsland! Det går inte så fort i värmen (tur man har den att skylla på!) men nu är i alla fall halva rensat. Jag har dock lite problem med att det är ett vackert gräs som är väldigt levnadsglatt och har små knölar överallt och ur dessa kommer det komma nya små plantor. Men knölfritt kommer det inte att bli, knölarna i ens liv är alltid för många. Det gäller bara att rycka i dem och därmed suga musten ur dem!

Idag gjorde jag ett litet ryck under molntäcket. Visade glatt resultatet för mannen min. Han undrade just vem som låg begravd där!

Och det är då jag också ser det. Herrejisses! Imorgon får jag nog sätta fart med den andra halvan!

Resan till Sverige

Jamen då var man hemma igen då! I Spanien alltså! Hjärnan går faktiskt lite på högvarv med att sortera intryck, tankar men framför allt kanske känslor. Egentligen kom vi hem i tisdags natt och de två dagar som gått har vi bara tagit det lugnt, badat lite, kramat och klappat på varandra. Skönt att vara hemma igen, tycker vi alla tre.

Bild lånad från http://erinhunter.katecary.co.uk
Allt gick så bra så och jag ska berätta mer om vad vi gjort. Eller inte gjort i vissa fall. Planen var ju denna:
* Hämta saker från magasineringen
* Åka till TomTits
* Träffa brödrafamiljen
* Handla lyxnödvändigheter
* Ta en skogspromenad
* Umgås med mina föräldrar

Själv var jag ju lite nervös över att klara mig och sonen själv in från säkerhetskontrollen och in på flygplanet. Gick ju så klart som en dans! Fast sonen som inte hade en metallbit på sig pep det om när han gick under metallbågen och de bad om tillåtelse att få kolla honom lite extra. Det är ju inte i det läget man känner sig kaxig så det fick de väl göra. Och vaktkvinnan som tog hand om de två juicepaketen bad så hemskt mycket om ursäkt flera gånger om, att jag inte fick ta dem med in. Ingen fara för min del, jag tänkte mest när jag packade ned dem i ryggsäcken att går det så går det. Men det gick tydligen inte. Så det bidde till att köpa en flaska vatten för 3€ i stället.

Det är i det här läget man undrar varför de fortfarande har det där vätskestoppet på 1 dl: är det för faran eller för kommersen? Vill man göra något dumt så hittar man nog på något i alla fall, det är ju det folk brukar göra i allmänhet, liksom.

Sonen och jag klarade av den drygt 4 h långa flygningen med hjälp av våra plattor som vi fyllt med filmer att titta på. Dessutom satt jag bredvid en trevlig kvinna från Jersey som skulle hem till sin svenske pojkvän.

Vad skönt det var att se mamma och pappa stå där med armarna utsträckta! Sedan åkte vi hem och åt kroppkakor med mammas egenplockade lingon och därefter färska svenska räkor! Och grovt bröd!

Den som vill får gärna ha synpunkter på komponeringen av den middagen. Den var hur som helst suveränt god!

tisdag 18 augusti 2015

Känns konstigt

Lånad från Norwegian
Ja, det känns verkligen konstigt. Väskan är packad (nåja, nästan i alla fall) inför morgondag. Imorgon ska sonen och jag sätta oss på planet och åka hem till mamma och pappa/mormor och morfar. Mannen min stannar hemma och jobbar.

Det känns verkligen jättekonstigt! Nästan lite nervöst. Vet att det kanske låter fjantigt, men i alla fall...

* Jag har aldrig rest så långt själv (sonen är helt mitt ansvar).
* Jag ska själv hitta reda på rätt flygplan att sätta oss på och får vår väska med oss.
* Mannen min och jag har aldrig varit så länge/långt ifrån varandra under de 27 år vi varit tillsammans.
* Kommer vi frysa när vi kommer till Sverige? Det är ju ca tio grader svalare där.
* Kommer det kännas konstigt att komma hem? Eller helt naturligt?
* Hur kommer det kännas att åka tillbaka?

Det är inte så många dagar vi kommer att vara hemma i Sverige och även om vi inte har planerat så mycket så är det ändå fullt.

En dag kommer att gå åt att hämta saker ur magasineringen i Norrtälje (LEGO, sällskapsspel vi saknar, några utvalda filmer och böcker som inte går att få tag i på annat sätt). En dag går väl åt nostalgishopping (kaviar, "mitt" té, fruktkräm på påse och andra lyx- och livsnödvändigheter), en dag är vikt åt mina bröder och den utökade familjen, en dag har vi lovat sonen en tripp till TomTits i Södertälje och det ser jag också fram emot eftersom jag aldrig varit där.
Jag skulle vilja hinna med en skogspromenad också... Hur är svampläget i år, tro?

Dagarna är nästan fyllda...

Mannen min då? Kyl och frys är fyllda med mat, han kommer jobba ostört och få massor med saker gjorda, han har hela poolen för sig själv, ingen som ockuperar nätverket och får det att lägga av.

Han kommer att ha det så bra så, ingen som tjatar eller gör honom irriterad. Men mest av allt kommer han sakna oss precis som vi kommer sakna honom.

Jag säger ju det, det känns jättekonstigt!

söndag 16 augusti 2015

Resident solbränna

Det är bara att konstatera: jag brukar vara brunare efter tre veckor i Spanien än vad jag nu är efter ett år i Spanien!

När man är på semester så äter man frukost, packar ihop sig och beger sig till stranden eller poolen. Framemot eftermiddagen så inser man att det kanske är dags att gå hem nu, vi måste ju handla lite, duscha och göra oss i ordning och sedan njuta av kvällslivet och restaurangerna i värmen! Och ojdå, jag bidde visst lite röd både på axlar och näsa. Får ta det lite lugnare imorgon... Och oj, vad man gör!

Lånad från andtalkingaboutwhat.com
Nu när man är boende här så sitter man en stund vid datorn och förhoppningsvis gör något vettigt, kanske städar och plockar lite, läser, tittar på tv eller så, går ut och doppar sig i poolen, sätter sig under parasollet och torkar lite, går in och dricker, går ut och rycker något ogräs men det är för varmt, går in och gör lite kaffe... Utestunderna i solen är alltså inte så långa och det syns också för någon direkt solbränna finns inte.

Om några dagar ska jag och sonen sätta oss på planet hem till Sverige. Man brukar ju säga att "halva solbrännan försvinner på planet hem". Det skulle då innebära att man är vanligt blek då alltså när vi kommer fram?

Och vad händer sedan på hemvägen igen?

torsdag 13 augusti 2015

Tider att hålla koll på

Det ska tydligen stämma på oss Vattumän...
Och jag är väl benägen att hålla med:
varför be om hjälp om jag kan göra det själv?
Jag har ju tidigare skrivit massor om att ta sig in i det spanska samhället, en populär sida är denna om alla förkortningar. Jag använder den faktiskt själv emellanåt när jag inte kommer ihåg vad det heter så lite nöjd känner jag mig med den. :)

Men det är mycket att tänka på och vissa saker måste ske enligt lag inom vissa tidsrymder. Jag vet att många struntar rätt fullkomligt i allt det men jag är ju en riktig petmajja och petimeter så jag försöker göra sakerna så rätt och riktigt som jag kan. Sedan är det inte alltid det går eller är möjligt men man kan ju i alla fall försöka.

Vad jag känner att jag saknat är ett papper i handen på när saker och ting ska/bör/måste göras. Och eftersom jag är sådan som gör saker själv så ja, då får jag väl göra det då! Därför har jag skapat en sida med detta, dessa byråkratiska hålltider som finns här i Spanien.

söndag 9 augusti 2015

Om värmen, vinden och solen

Costa del Sol.

Solkusten, med ca 300 dagars sol varje år!

Fast det är klart, det beror ju på alldeles vilken källa man ska lita till. Har läst 3000 soltimmar och jag har läst 300 soltimmar. Fast i det senare fallet är det nog någon som blandat ihop dagar och timmar. Det är ju inte så lätt alla gånger, kan man konstatera.

Visste ni förresten att tidigare så kallades Costa del Sol inte alls något så insmickrande som Solkusten! Det kallades förut för Costa del Viento, Vindkusten. Men någon inom hotellbranchen kom på att det är ju attans soligt här så om man presenterar det lite trevligare så kommer det kanske lite mer turister! Och charterturister är ju som en fårskock och följer efter det får som bräker högst: So-hoool! So-hoool! Så här på Solkusten är det nu knökfullt med turister som njuter av sol, vind och vatten. Och alkohol.

Men vad jag egentligen skulle komma till var att solen har de senaste dagarna så lustigt lyst med sin frånvaro. Eller, jo, den finns ju där uppe men emellan oss och solen är det ett rätt tjockt lager med fuktighet i form av moln eller dis. Det har till och med kommit några droppar väta uppifrån! Inte så mycket att det blir svalkande vått utan bara så pass att det blir sandigt.

Men det är faktiskt rätt skönt! Lite paus ifrån de brännande solstrålarna. Men å andra sidan så innebär ju inte det någon svalka och det innebär ju heller inte att man kan fläka ut sig utan solskydd på stranden. Nej, det är fortfarande 35 grader, det är ca 60 % luftfuktighet och solen tar så innibaljan på den som klantar sig med sololjan och låg SPF.

Och sedan är man ju så där lite lustig. Vår lilla pool (som jag mellan tummen och några fingrar räknat ut rymmer knappa 28 kubikmeter vatten) ligger på ca 30 grader. Hur i hela friden kan man tycka att det är kallt, eller ialla fall svalkande, att bada i detta? Det är väl det man in Sverige kallar för ett värmande bad?

Om en och en halv vecka åker jag och sonen till Estocolmo. Undrar hur vi kommer att uppleva det!? 25 grader såg jag att det var just nu. Hutter!

torsdag 6 augusti 2015

Tiden går

Ja, jisses så fort den går ibland! Men ändå så långsamt. Men på något sätt så känns det som att klockan och solen här i Spanien är ställd enligt andra parametrar än vardagen i Sverige.

Har det verkligen gått ett år?!?!?!?

Ja.

Det är idag ett år sedan som vi satte oss i den knökfulla bilen, körde tvärs över Sverige och vidare över Öresundsbron, genom Danmark och in en bit i Tyskland. Flytten var verkligen påbörjad.

Denna publicerades egentligen igår, den 5 augusti, men Blogger betedde sig konstigt så den hamnade i utkast igen.

onsdag 5 augusti 2015

Whack-an-Ant

Myror...

F-n vad trött jag är på dem! De är lugna någon dag (antagligen för att gruppera om och föda upp nästa generation) men så dyker de upp igen. Så nu vet jag var de är: överallt. Eller antagligen under allt.

Just nu är det relativt myrfritt i köket men igår var det jakt i sovrummet. Eftersom de inte längre är där har de idag hittat tillbaka till toaletten där de inte har varit på ca 2 veckor. Undrar var de tänker husera i morgon? Mest gräserar de ju, för det är där i gräsmattan de flesta kommer ifrån och det är där de har gigantiska bon. Men de måste ju ha mat så då kommer de in.

Jag har nu inlett Operation Bevattning steg 2, dvs i stället för att vattna varannan-var tredje dag för att gräset skulle växa så vattnar jag nu varje dag för att få myrorna att vantrivas. De gillar inte väta.
Tänkte att en bild på Ant-Man borde passa,
filmen har ju just haft premiär.
Vet inte riktigt vart bilden kommer ifrån, tyvärr.

Det här med avmyrningen verkar väl annars mest likna spelet Whack-a-Mole på tivoli. Man drämmer till på ett ställe, träffar och får poäng men sekunden efter ploppar mullvaden upp ur ett nytt hål och så drämmer man till igen. Ibland missar man för man är inte tillräckligt snabb. Men var så säker, den ploppar snart upp huvudet i ett annat hål - eller kanske till och med samma två gånger på rad! Eller två mullvadar samtidigt!

Så Whack-an-Ant innebär att man häller ut gift eller medelst sopborste, finger eller fot dödar dem, de är inte där dagen efter, man känner sig nöjd, dagen efter dyker de upp på annat ställe och så är man där med burken, fingret, borsten eller foten igen. Ibland orkar man inte helt enkelt och då bildas det snabbt en flerfilig motorväg mellan (ett av alla dessa miljarder) bon och smulan man missat dagen innan.

Jag är envis - riktigt envis - men t o m jag inser att det här är en strid jag inte kommer vinna, vi kommer aldrig att helt bli av med myrorna. Det gäller nog bara att hitta någon typ av status quo.

söndag 2 augusti 2015

Det höga som till slut blev kort

Före ...
När vi flyttade hit var gräsmattan en total katastrof! Ingen hade vattnat den under hela våren och försommaren - varken människor eller den som styr över vädret. Resultatet var en jordig öken med ett och annat envist och torktåligt ogräs. Och myror, så klart. Massor!

Operation Bevattning inleddes med hjälp av en väldigt bra vattenspridare. Det resulterade i att lite gräs började växa men framförallt det oönskade ogräset. Flera veckors kvällsnöje var alltså att rycka ogräs kvadratmeter efter kvadratmeter. Nöjet låg väl egentligen mest i att se hur mycket gräs där ändå fanns och att det blev så fint. Onöjet är ju som bekant ogräs. När man rycker upp en sak så får en annan chansen: nästa generation ogräs. Det är nämligen inte naturligt med öppen och bar jord. Jippi... Det var liksom bara att påbörja varv två.

Men gräset har kommit igång och har vuxit massor. Jag började så smått snegla på de två elgräsklipparna i pumprummet. Varför finns där två till denna mingräsmatta? Jo, den ena är trasig. Den andra med, för övrigt. Den första är sprucken i plasten och släpar i marken så den föll bort. Bosch-maskinen återstod. Hittade en manual med Googles hjälp och där stod att det kan ju vara säkringen. Var den sitter var det dock mindre intressant att upplysa om.

... under tiden ...
Så jag tog på vinst eller förlust fram en skruvmejsel. När motorhuven lyfts av förstod jag varför gräsklipparen inte alls hade lust att göra något. Gräs. Överallt! Men med pincett, en avklippt hibiskuspinne och läsglasögon på näsan petades allt bort, rent och fint!

Nu då? Nä... Inte en ryckning ens. Mannen min tillkallades, han petade på kontakter, konstaterade att där sitter säkringen, plockade bort, satte tillbaka. Och VROOOM!

... och efter.
Så i 35-gradig värme tyckte jag det var exemplariskt att klippa gräset (och ogräset) för första gången. Det dammade massor och uppsamlaren fylldes gång på gång. Men nu är det klippt! Ikväll ska det vattnas igen så det kommer bli så fint så!

Myrorna är det nog bara att stå ut med, bättre att de är i gräsmattan än i huset i alla fall. Fast å andra sidan så är det väl så att är de på det ena stället så är de snart även på det andra igen.

lördag 1 augusti 2015

Va e klockan?

Alla har väl hört det där klassiska skämtet:
- Va e klockan?
- Den är på armen.

Jag har en annan variant som jag retar sonen med:
- Vart är klockan? frågar sonen.
- Däråt! svarar ordsnoken mamma Emma och pekar åt något håll. Det finns alltid en klocka i någon riktning, det är ju ändå det ordet vart innebär.

Ja, jag är så hemsk, så! :) Stackars barn... Men kanske han lär sig något, potentialen finns ju!

Men varför skriver jag nu om klockor? Jo, jag ville ju ha ett konstverk ovanför spiselkransen och det bidde faktiskt ett urverk, jag ville ju ha en klocka där! Min hjärna har gått på högvarv med vad man skulle kunna göra på denna underbara yta, hur man lätt och enkelt skulle kunna leka med siffror, färger och skuggor. Jag hade egentligen inte alls velat sätta siffrorna så där snyggt och prydligt på respektive plats men mannen min - Tråk-Bert! - tyckte att jag skulle sluta konstra och sätta dit allt som det ska. OK, då. De sitter ju bara med lite självhäftande så någon morgon när mannen min går upp kanske han får sig en överraskning...