Det höga som till slut blev kort

Före ...

När vi flyttade hit var gräsmattan en total katastrof! Ingen hade vattnat den under hela våren och försommaren - varken människor eller den som styr över vädret. Resultatet var en jordig öken med ett och annat envist och torktåligt ogräs. Och myror, så klart. Massor!

Så Operation Bevattning inleddes med hjälp av en väldigt bra vattenspridare. Det resulterade i att lite gräs började växa men framförallt det oönskade ogräset. Flera veckors kvällsnöje var alltså att rycka ogräs kvadratmeter efter kvadratmeter. Nöjet låg väl egentligen mest i att se hur mycket gräs där ändå fanns och att det blev så fint. Onöjet är ju som bekant ogräs. När man rycker upp en sak så får en annan chansen: nästa generation ogräs. Det är nämligen inte naturligt med öppen och bar jord. Jippi... Det var liksom bara att påbörja varv två.

Men gräset har kommit igång och har vuxit massor. Jag började så smått snegla på de två elgräsklipparna i pumprummet. Varför finns där två till denna mingräsmatta? Jo, den ena är trasig. Den andra med, för övrigt. Den första är sprucken i plasten och släpar i marken så den föll bort. Bosch-maskinen återstod. Hittade en manual med Googles hjälp och där stod att det kan ju vara säkringen. Var den sitter var det dock mindre intressant att upplysa om.

... under tiden ...

Så jag tog på vinst eller förlust fram en skruvmejsel. När motorhuven lyfts av förstod jag varför gräsklipparen inte alls hade lust att göra något. Gräs. Överallt! Men med pincett, en avklippt hibiskuspinne och läsglasögon på näsan petades allt bort, rent och fint!

Nu då? Nä... Inte en ryckning ens. Mannen min tillkallades, han petade på kontakter, konstaterade att där sitter säkringen, plockade bort, satte tillbaka. Och VROOOM!

... och efter.

Så i 35-gradig värme tyckte jag det var exemplariskt att klippa gräset (och ogräset) för första gången. Det dammade massor och uppsamlaren fylldes gång på gång. Men nu är det klippt! Ikväll ska det vattnas igen så det kommer bli så fint så!

Myrorna är det nog bara att stå ut med, bättre att de är i gräsmattan än i huset i alla fall. Fast å andra sidan så är det väl så att är de på det ena stället så är de snart även på det andra igen.