Va e klockan?

Alla har väl hört det där klassiska skämtet:
- Va e klockan?
- Den är på armen.

Jag har en annan variant som jag retar sonen med:
- Vart är klockan? frågar sonen.
- Däråt! svarar ordsnoken mamma Emma och pekar åt något håll. Det finns alltid en klocka i någon riktning, det är ju ändå det ordet vart innebär.

Ja, jag är så hemsk, så! :) Stackars barn... Men kanske han lär sig något, potentialen finns ju!

Men varför skriver jag nu om klockor? Jo, jag ville ju ha ett konstverk ovanför spiselkransen och det bidde faktiskt ett urverk, jag ville ju ha en klocka där! Min hjärna har gått på högvarv med vad man skulle kunna göra på denna underbara yta, hur man lätt och enkelt skulle kunna leka med siffror, färger och skuggor. Jag hade egentligen inte alls velat sätta siffrorna så där snyggt och prydligt på respektive plats men mannen min - Tråk-Bert! - tyckte att jag skulle sluta konstra och sätta dit allt som det ska. OK, då. De sitter ju bara med lite självhäftande så någon morgon när mannen min går upp kanske han får sig en överraskning...