Gemsweekly Photochallenge nr 42 - Klämma

Vi flyttade in i huset i Sverige mitt i den kalla Stockholmsvintern. Sedan kom - som det skulle - en vår som var fylld med spänning och förväntan för att se vad som skulle komma fram ur vinterdvalan. Vad jag njöt av att gå dagliga rundor i vårträdgården för att se vad som i de värmande solstrålarna hade väckts till liv under dagen.

Vad jag inte njöt av var annat som också väcktes till liv varje dag: husflugorna. En fluga eller två som slött dunsar mot rutan är inget att hetsa upp sig. Men hundratals i varje fönster är faktiskt det!

Vi kom hem varje arbetsdag och fick börja med att öppna alla fönster för att släppa ut äcklen, det var sådana mängder så det gick inte att använda en flugsmacka. Och inte avtog det heller! Till slut ringde vi förtvivlat försäkringsbolaget och Anticimex - eller något av deras konkurrerande bolag - kontaktades. Det skulle skicka hem någon till oss för att se vad som kunde göras.

En man kom och han tittade runt. Han tyckte att flugor, det är väl inte så farligt, inget att hetsa upp sig över.

- Det är ju bara att klämma ihjäl dem! sa han och tryckte med sin stora tumme på en fet och äcklig fluga. 

 

Kvar var bara flugmos på fönsterkarmen. Och på hans tumme. Jag kände hur jag ändrade ansiktsfärg till en nyans av grönt och det var nära att jag sprang in på toaletten. Fy vad äckligt!

Men vi fick i alla fall bra tips av honom, flugmannen. På husets kattvind i söderläge trivdes flugorna och när vi öppnade den lilla låga dörren dit surrade det frenetiskt. Hans tips var att vi skulle sätta en glödlampa där inne och ovanför den hänga ett flugpapper, en sådan där superklistrig rullad remsa. En lite bättre bedagad bordslampa sattes dit med en lågenergilampa monterad samt flugpapperet ovanför. Och det fungerade! Flugremsan fylldes fort och det var bara att byta ut den och sopa upp flugliken som låg runtomkring. Sakta men säkert blev det färre och färre flugor. Helt av med flugorna blir man ju aldrig men under de 16 år vi bodde i huset var lampan alltid tänd där.

 

Nog för att min skomakartumme är bra att klämma saker med men bara tanken på att klämma ihjäl en äcklig fluga med den ... Aldrig!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 34 - Krona

När jag var liten gick grannskapets kompisar och spökade ut sig till påskkärringar på Skärtorsdagen. Det var inte min grej, varför gör sig ful? Nej, då var det mycket roligare med Lucia då vi var tre-fyra tjejer som drog på sig de vita särkarna och satte kronor på våra huvuden - alla ville vi vara Lucia! - och ovanpå det de tjocka vinterjackorna. Vi hade nog termobyxor under våra klänningar också.

Sedan skred vi omkring i grannskapet och sjöng med våra finaste stämmor och blev belönade med pepparkakor och lussebullar. 

Vi ringde inte på varje hus, nej det var ju de som vi kände som vi vågade plinga på hos. Sedan var det alltid någon grannfru eller -gubbe som var lite extra ensam så vi hade av våra föräldrar blivit tillsagda att skrida dit. Vi gjorde det men hu så nervösa vi var, det brukade ju vara den där sura människan som gnällde på oss när vi pallade äpplen! Men som så klart blev tårögd när vi stod på dörrmattan och sjöng.

Men det var det där med krona på huvudet. När jag gick i första klass blev jag utvald eller lottad att vara Lucia när vi skulle tåga inför alla våra föräldrar. Men hu så jag retade mig på att de andra tjejerna också ville ha en ljuskrona på huvudet. Det var det ju bara jag som skulle ha, jag som gick i täten. Jag kände mig lite lurad på konfekten.

Denna fantastiska ljusstake suktade jag länge över
men när mannen min skulle köpa den i present var den slut.
Den är såååå vacker!
Bild lånad från Georg Jensen

Än mer lurad kände jag mig när vi i mellanstadiet lussade på Alfa Laval. Frökens man jobbade där så hennes klasser genom åren fick alltid lussa i företagets enorma lunchmatsal, em otrolig upplevelse!. Och inte fick jag vara lucia, jag hade ju redan varit det i ettan ... Jag som var längst av tjejerna fick istället gå som ensam tärna bakom de andra tärnorna, med klassens killar som tomtar och pepparkakor bakom mig. Det kändes i alla fall lite bättre då.

 

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 30 - Mask

Storebror Kocken var iväg med en kompis och fiskade vid badplatsen en sommardag, det måste ha varit någon gång i slutet av 70-talet. Så ringde det på telefonen där hemma ...

Det var kompisen som ringde från sjukhuset, storebror hade fått fiskekroken i ansikten! Pappa åkte i väg, mamma var hemma med mig och lillebror. Flera timmar senare kom de tillbaka, storebror med ett stort omslag på kinden.

- När jag kom till akuten så satt han där och läste Kalle Anka! berättade pappa. Kroken satt kvar i kinden, med mask och allt!

Bild lånad från Apex Embroidery

Den där kroken med mask och allt, den sparade storebror och hade i en porslinsskål i det gröna vitrinskåpet på sitt rum. När han inte var hemma smög jag och lillebror, ofta med någon kompis, ibland in och tittade på den torkade masken som satt på kroken och en bit av reven.

- Blääää! Va äckligt! tyckte vi och smög ut igen och hoppades att storebror inte skulle märka att vi varit därinne.

Undrar om han fortfarande har kroken med mask och allt kvar ...

Bild lånad från Allt om fiske

Många år senare berättade jag om denna händelse för mannen min, om denna krok med mask och allt. Då visar det sig att mannen min har gjort precis samma sak. Eller han och han, där var det kompisen som riktade in sig på mannen mins öra istället. Det blev läkarbesök och stelkrampsspruta. Om någon Kalle Anka var med förtäljer inte historien.

Mannen min har definitivt inte kvar någon krok med mask och allt.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge vecka 14 - Händer

Mannen min drömde om att få sonen intresserad av rymden, ett av hans egna stora intressen här i livet. Så till sonens rum sydde jag gardiner där planeter och astronauter svävade i den mörka rymden, självlysande stjärnor sattes upp i taket tillsammans med ett snurrande solsystem där solen var en lampa, vi hittade en månlampa också. Nu började det likna något.

Sonen var väl drygt två och ett halvt år och spjälsängen började definitivt vara för liten för honom. Så vad skulle bli nästa steg, en växasäng - de där man drar ut mer och mer- eller direkt på en större "vanlig" säng? Den vanliga sängen hade ju fördelen att då kunde vi också få plats i den vid behov, sitta bredvid och läsa bok tillsammans. OK, då var det beslutet taget.

Självklart fick jag för mig att jag skulle bygga sängen med mina egna händer ... Klart sonen ska få en specialare, något som ingen annan har!

Sonens säng skulle vara en rymdskyttel från Nasa!

Det var inte den här bilden men den är ganska lik den jag använde som mall.

Jag hittade en bild på en rymdskyttel och den mätte jag noga upp och transfererade till MDF-skivan jag hade köpt för ändamålet. Jag sågade, slipade, målade och monterade till sist ihop den. Svärmor hade en resårmadrass som var i stort sett ny och med rätt mått så den fick sonen.

Bitarna fick stå och torka länge för att lukta av sig och sedan bars de upp från källaren där jag arbetat till övervåningen där sovrummen var. Vad jag inte riktigt hade tänkt på var den smala och svängda trappan. Uppsidejsi! Men till slut gick det!

Med madrasser runt sidorna - klädda i samma tyg som gardinerna - blev det en rätt mysig och mjuk säng! Jag hittade ett fleecetyg med planeter att lägga över som överkast eller gosa i. Sängen blev lite hög men det visade sig bara vara bra för hur jobbigt är det inte att böja sig ned och pussa godnatt nästan nere vid golvet. Första åren hade han en extra liten sidoskiva så han inte skulle trilla ned, vid fotändan stod en pall han använde för att klättra upp i sängen. Och visst har vi suttit där och läst, lutade mot madrassidorna!

Egentligen ska det vara en bit till därunder som täcker underredet men det blev aldrig av att jag målade den och satte dit med gångjärn, jag kunde inte riktigt bestämma mig hur det skulle göras. Någon gång kanske det blir gjort, alla delarna till sängen ligger magasinerade. Sonen ville inte att sängen skulle säljas. I dag tror jag dock inte att han skulle vara lika glad över att sova i en raketsäng även om han faktiskt skulle få plats i den.

Jo, jag tycker faktiskt att sängen jag snickrade och målade med mina egna händer är rätt cool! Det är i alla fall ingen annan som har en likadan!

Blev sonen någon rymdfantast, förresten? Nä, inte direkt. Ingen dinosauriefantast heller, fastän mannen min försökte med det med. Sonen är bara fantastisk.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 13 - Damm

I vårt hus i Sverige hade vi en stor tomt på drygt 2000 kvadratmeter. Det mesta var gräsmatta men det fanns så klart en hel del rabatter också.

Precis vid husets entré fanns denna rabatten:

Helt igenvuxen, den lilla dammen syns knappt. Jag minns att jag kämpade med att prickklockan spred ut sig som en galning, jag höll på att bli tokig! Visst är den rosa lilla blomman söt men den ploppade upp precis överallt, den frösådde sig själv och trängde ut det jag ville ha där i rabatten. Dessutom blir den rätt skräpig. (Så om den funderar på en prickklocka i rabatten, tänk om!)

Så en dag fick jag nog. Jag grävde upp allt! De plantor jag ville ha kvar rensades noga från prickklockerötter och lades i plastbackar (nere till höger i bild) för att sedan kunna planteras tillbaka. Den fula tujahäckens rötter rensades också bort. Jorden rensades noga från plantor och rötter av prickklocka.

Som ni ser var även sonen med i arbete. Han älskade den där röda traktorn, han skulle bli bonde! Det här var i september 2011 så sonen var 6 år. Han har sedan dess tänkt om sin karriärsbana.

Många timmar senare var det rensat, kanske var det till och med dagen efter. Vet att jag höll på och slet med den där rabatten i två dagar.

I mitten byggde jag åter upp den lilla dammen, gatstenarna hade skrubbats rena och fina igen. Det där var faktiskt ett av de första projekten jag hade när vi flyttade till huset, denna lilla damm där en liten fontän spruttlade i mitten. Gatstenarna låg i en hög på baksidan av huset när vi flyttade dit så det enda jag behövde var att skaffa en dammduk att lägga under.
 

Med dammen på plats var det bara att börja återplantera växterna, bland annat rosor, hostor, astilbe i olika nyanser, solhattar och så klart kärleksört. Det ser lite tanigt ut men året efter hade det brett ut sig ordentligt igen.

Jag kämpade alltid mot alger och skräp i dammen men å så fin den var! Minns att det någon gång även var en groda i den, den flyttade dit själv. Fåglarna gillade att skvätta runt där och katterna tog sig gärna en slurk vatten. På kvällen tändes två spotlights och lyste upp blommor och vattenstänk. Det var härligt att kunna sitta där på uteplatsen intill och höra porlet i den lilla dammen.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 12 - Hopp

Varje år så här års brukade det var knökfullt hemma i huset vi hade i Sverige! Var man än vände sig, nog nog fanns det en där!

En liten kruka full med hopp!

För det var vad alla de hundratals små såkrukorna inne i huset stod för:
Hopp om att fröet skulle väckas till liv.
Hopp om att det första hjärtbladet skulle vecklas ut, tätt följt av karaktärsbladet.
Hopp om att den lilla plantan skulle klara omplanteringen i ny fin jord.
Hopp om att den i den nya jorden skulle växa sig stark och frodig.
Och hoppet om en vacker rabatt och stor skörd från landet även denna säsongen!

Ett av fönstren, fyllda med krukor för fröer som skulle gro.
När de tittat upp fick de flytta in under en extralampa
på annat ställe i huset.
Krukväxten som skymtar till vänster är för övrigt en
"Hopp och sprätt" (även Skvätt iväg och Sprätt iväg).

Det stod som sagt sålådor över allt i huset i Sverige. Jag hade i källaren monterat extra belysning på flera lagerhyllor. Ljust men lite svalare, perfekt för att få stadiga plantor av till exempel mer än 15 olika slags tomater. De 20 olika slags chiliplantorna vill stå varmare så de fick stå kvar uppe i boningshuset tills det blev tillräckligt varmt ute i växthuset.

Oj, så mycket fröer jag hade! Mängder! Långa listor noga daterade med fullständiga namn, var jag fått fröerna ifrån, när och hur de skulle planteras, hur lång tid fröerna brukar ta för att gro, hur många som såddes och hur många som grodde. En för varje säsong gjorde jag.

Det roliga var att jag betalade inte så mycket för detta, egentligen. Jag var med i frölistor vilket innebar att man anmälde sig till en lista, ett kuvert fylldes med små fröpåsar - överflödet av köpta fröer eller sådana man samlat själv föregående säsong - och när man fick det tjocka kuvertet fick man plocka ur lika mycket som man la till och och sedan skicka vidare till nästa på listan. Så till kostnaden av portot fick jag mängder med intressanta fröer av både blommor och grönsaker.

Bild lånad från annan deltagare i Frökedjan i forumet på Odla.nu
Jag ser några av mina påsar där!

Att få kuvertet och hälla ut alla påsarna på köksbordet var rena julafton! Så otroligt spännande att se vad som gömde sig där, vilka godisbitar de andra skänkte bort! Jag var lyrisk när dessa frökuvert kom i brevlådan!

Jag var även med i en annan grej som var helt fantastiskt kul: Busfröer! Då var vi några som skickade fröpåsar med samma innehåll till de som var med på tokigheterna. Sedan skulle man gissa på vad det var för något man fått. Gissningarna gjordes från det man fick fröerna, medan de grodde och växte. Det var fantastiskt lärorikt, jag lärde mig att se på fröer på ett annat sätt, fick många små plantor som jag annars aldrig hade kommit i kontakt med.

Gränsen mellan total passion och mani är hårfin, dessutom beror det nog på vem som diagnosticerar. Om man säger så, mannen min och sonen var dödströtta på mig och mina fröer! På mina krukor! Men de stod ändå ut. När vi flyttade tog jag med mig något hundratal fröpåsar, en liten del av det jag samlat på mig. Resten lämnade jag med mamma och pappa som fritt har kunnat använda dem. De lät även passionerade trädgårdsvänner botanisera bland fröerna. Ensam är man sällan!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 11 - Eka

När jag var liten älskade jag att sitta med kompisar i sandlådan. Lillebror och jag lekte massor i den stora sandlådan som pappa hade byggt, storebror var nog med emellanåt han med. Kompisarnas sandlådor var fyllda med sandlådesand men jag tror vår var fylld med sättsand. Så till skillnad från deras kunde man hos oss bygga ett stort berg i mitten, gräva tunnlar och vägar och fylla på med vatten runtom. Hur kul som helst!

Sonen älskade också att gräva runt i sand! Självklart skulle han få en sandlåda där vid gungställningen. Men jag ville ju inte bara göra en vanlig fyrkantig låda. Jag fick av någon orsak för mig att här skulle det bli en eka! Om önskan fanns kunde jag göra om den till piratskepp! (Och när sandlådetiden var över så kunde jag fylla den med jord och plantera blommor! Hehe!)

Hade egentligen velat göra den spetsig i fören men nu blev det inte så!

Sagt och gjort! Virke införskaffades och jag snickrade och donade. I aktern blev det en låda där leksakerna kunde förvaras samtidigt som det även var en sittbänk/bord. I fören blev det också några plankor som bord (ej med på bilden). Sand hämtade vi från sandtagen i närheten. Tyvärr fyllde vi den aldrig med så mycket sand som jag hade önskat men jaja! Sonen hade rätt kul där i sandekan ändå.

Undrar om den står kvar, det var ju en småbarnsfamilj som flyttade in i huset när vi sålde.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 10 - Pumpa

När jag fyllde 40 år fick jag ett växthus av mina föräldrar! Vilken gåva till en trädgårdstoka!

Här skulle det odlas och njutas! I växthuset gjorde jag en permanent odlingsbädd utmed ena lång- och kortsidan, som ett uppochnedvänt L. Bäddarna skulle fyllas med jord och jag räknade ut att det skulle kosta flera tusen att fylla dem om jag fick jorden levererad hem. Så jag fyllde istället odlingslådorna med allt jag kom åt: mindre kvistar, kompost, gammal jord från blomlådor, obrunnen hästgödsel från gårdarna intill, kogödsel, och träflis. Överst la jag ett tjockt lager påsjord.

På våren planterade jag några plantor av pumpa, melon, gurka samt olika paprikor och tomater som jag först drivit upp inne. Tomaterna minns jag var ena ynkliga historier när jag planterade ut dem och jag undrade verkligen hur det skulle gå med dem, skulle det bli någon skörd, tro? Och jorden, var den verkligen bra? Dessutom skulle vi åka bort i tre veckor mitt i sommaren och det gör man inte ostraffat med ett växthus! Jag installerade därför en enkel automatbevattning. Mina föräldrar lovade åka och titta till hus och odlingar emellanåt.

Vi hade tre underbara semesterveckor i Casares här vid Costa del Sol. Vid hemkomsten på Arlanda stod mamma och pappa och väntade för att köra oss den korta biten hem. Jag frågade när vi satt oss i bilen hur det gått med automatbevattningen.
- Den har funkat, du kommer inte in i växthuset! svarade pappa och skrattade.
- OK, tänkte jag. Så bra, då har det vuxit som det ska och jag såg framför mig tomatplantorna som klättrat upp och utmed väggarna. Jag hade ju spänt snören de skulle växa upp mot. Men jag undrade verkligen hur det såg ut, jag vet ju att pappa är rätt skämtsam.

Det första jag gjorde när vi kom hem var inte att lyfta ur resväskan. Nej, det var att kolla växthuset, jag var ju nyfiken på hur det såg ut och hur mycket pappa hade överdrivit.

Om man säger så, det var en underdrift:

Jag bara stod och gapade!
- Åh helvete! sa mannen min som ställt sig bredvid mig.
- Åh shit! utbrast den då 7-årige sonen som också ställt sig där.

Jag bara fortsatte att gapa ... Jisses!

I fyra omgångar röjde jag bort lianer av mest pumpa men även från meloner och tomater. Säkert en kubikmeter grönska var jag tvungen att skära bort för att åter frigöra golvet och korta in så att solen skulle kunna komma åt. Det fanns under lianerna ett bord och fyra stolar samt arbetsbänken jag snickrat. De var helt inslingrade.
 
Det där fotot, det skrev jag ut, laminerade och tog med till jobbet. Jag hade det framför mig på dokumenthållaren och när jag kände behov av att skratta kunde titta på fotot. Jag skrattar fortfarande varje gång jag ser det!

Jag som var orolig för att jorden inte skulle vara tillräckligt bra.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 9 - Klubba

Sonen skulle på kalas för några år sedan. Vi hade skramlat ihop bland klasskompisarna och lagt pengarna på ett presentkort i sportaffären Decathlon till den mycket sportige födelsedagsfiraren! Jag fick i uppdrag att fixa.

Nu tycker ju jag att presentkort är bra på ett sätt men fruktansvärt tråkigt att ge. Så för en liten del av beloppet köpte jag en fotboll, det kan man inte få för många av som fotbollsintresserad kille, eller hur? Men hur i hela friden packar man in en fotboll?

Antingen lägger man den i en fyrkantig låda så att ingen liknelse finns. Eller så går man åt andra hållet och använder sig av formen.

Jag använde mig av formen och slog in den som en godisklubba! Vi var inne i en period när det alltid fanns dessa godisklubbor hemma, ChupaChups kallas de för här. Eller egentligen är det ett märke, godisklubba heter pirulí eller chupete (napp) på spanska.

Presentkortet knöt jag fast tillsammans med grattishälsningen.

Och jo, nog är den stor, presentklubban! Intill ligger en riktig godisklubba. Födelsedagsbarnet såg väldigt fundersam ut när han fick den stora klubban i handen.

Tänk så kul man kan ha med cellofan, ett pappersrör och tejp!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 8 - Blad

Vad gör man när man har ett träd som dignar av citroner? Man ger bort åt höger och vänster men ändå så är det mängder! Lite som att ha äppelträd i Sverige, det blir lätt för mycket ...

Men citronträd har en stor fördel gentemot äppelträd: allt blir inte moget samtidigt. Lyckligtvis är vissa citroner tidigare ute i solskenet medan andra är lite senare i de skuggigare partierna. Det innebär att det finns nästan alltid en gul citron att plocka om det behövs. Och är citronen inte så gul så funkar det faktiskt rätt bra med en grön att klämma över mat och dryck.

Nu, de första månaderna efter årsskiftet är citronerna som finast, flest och gulast. Snart kommer blommor att slå ut bland citronerna som fortfarande sitter i trädet. Nya kart som blir gröna citroner som samsas om platsen med de stora gula som ännu sitter kvar.

Men som sagt, vad gör man när man har så mycket att de faller till marken, spricker och juicen rinner ut i en liten rännil, blir liggande och ruttnar? Jo, man kan skära i klyftor och frysa in styckevis. Perfekt för då är det bara att vid behov ta ut en klyfta och lägga dricksglaset - citron och isbit i ett! - eller pressa över fisken. Sedan kan man alltid göra Lemon Curd att bre ut på det rostade brödet. Och så gör man Limoncello! Vacker och klart gul, god att smutta på eller att använda i bakverk och desserter. Fördelen med att göra själv är att man då också kan reglera sötman, att det inte blir sockerlag med sprit och smak av citron.

Och vad gör man när man vill sätta på en etikett på flaskan men inga har? Jo, man väljer ut några vackra blad från trädet, torkar dem rena och torra, skriver med en tuschpenna och med klar packtejp sätter man dit det på flaskan. Snyggt, eller hur!

Faktum är att det håller sig förvånansvärt länge också. Det håller inte i flera år men i alla fall tills flaskan är tömd. Därefter är det ju i alla fall ingen vits längre.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 7 - Rån

Det var en fredagseftermiddag, närmare bestämt fredagen den 21 december 1984. Jag stod överlycklig vid centrumparkeringen med min kompis bredvid mig, i handen höll jag hårt i påsen med den splitternya Band Aid-singeln "Do they know it's Christmas?". Mamma var så nöjd med mitt terminsbetyg i årskurs 9 så hon köpte den till mig.

Bilden är lånad, ledsen men jag minns inte varifrån.

Innan vi satte oss i bilen hem skulle mamma förbi posten. Det var så mycket folk där inne så kompisen och jag valde att stå ute och vänta. Vi gick en bit ifrån, ställde oss nära vår bil, pratade väl om betyg och jul, om jullovet som precis hade börjat. Plötsligt när vi står där så ser vi en liten bil komma körandes fort på parkeringen. Men vad konstigt! Är det någon som sitter på biltaket?!

Bilen kör upp på trottoaren, svänger och tvärnitar vid Postens baksida, vid ett fönster som sitter en bit upp på fasaden. Den mörkklädde mannen på taket reser sig upp och vi ser då att han har något i handen. En yxa. Med den slår han på rutan med några kraftiga tag och glaset ger vika och krossas. Mannen försvinner in i postkontorets lokaler. Det var rån på gång!

Där inne är min mamma!

Kompisen och jag trampade från fot till fot, vad skulle vi göra?!

Vad kunde vi göra? Det här var ju långt innan människor hade mobiler fastklistrade i händerna ... Vi gjorde just ingenting, möjligen att vi gömde oss bakom det stora elskåpet vi stod vid. För vad skulle vi kunna ha gjort?

Till slut kom mannen tillbaka ut genom fönstret, han satte sig i bilen och de for i väg. Mamma kom ut småningom hon med, lite skakad precis som vi.

Så vad hände egentligen där inne? Självklart har hon berättat det men jag frågade mamma nu igen när jag skulle skriva detta. Här är hennes berättelse:
"Minns inte alla detaljer där inne men jag minns att jag stod ungefär mitt i en kö i mitten av  lokalen. Minns inte om jag skulle hämta ett paket eller göra en inbetalning. Minns att jag reagerade på att personalen började bete sig underligt, liksom hukande bakom disken. Blev medveten om att något hände högst uppe vid taket, höjde blicken och såg en man komma in genom det lilla fönstret däruppe, han hade någon sorts vapen som han riktade neråt, såg ut som ett avsågat gevär. Minns inte om han sa något. Minns inte om någon annan gjorde det heller. Det var något med dörren som jag inte kommer ihåg om den var låst eller inte. Har inget minne om någon panik men minns att jag hann tänka “Vad ska jag göra nu. Skjuter han om jag springer, men jag måste ut till er”. Alla fick i alla fall gå ut och det skedde nog ganska försiktigt. Minns att det var några som ville gå in utifrån men varnades. Minns lättnaden när jag såg er."

I lokaltidningen kom det en liten notis om rånet, bara några få rader. Den klippte jag ut och hade på min anslagstavla. När jag flyttade hemifrån följde anslagstavlan med precis som notisen. När kompisen fyllde 30 år, 16 år efter rånet, gjorde jag en scrapbook över vår barndom tillsammans, den var inte snygg men så otroligt rolig att göra. Där fanns bland annat sand från alla timmar i sandlådan, en Barbie så klart och annat som jag förknippade med kompisen. Många foton från minnesvärda stunder och situationer klistrade jag dit. En kopia på notisen hamnade även där samt omslaget till EP:n. De hänger lite ihop för mig.

I fredags fyllde kompisen femtio år (GRATTIS!) och jag har sent omsider fått i väg ett paket till henne. Det blev ingen scrapbook den här gången, vi har inte fyllt dessa tjugo år med så mycket tillsammans tyvärr. Men vi håller i alla fall kontakten lite sporadiskt, hon är ju min äldsta vän!

Just ja! Fönstret där på Postens baksida lagades fort och försågs sedan med galler. Det kanske de skulle ha gjort lite tidigare ...

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 1 - Stuka

Jag hade en arbetskamrat med otroligt gröna fingrar och vi delade fascinationen över detta med växter.
- Man stoppar ned ett frö i jorden, häller på lite vatten och upp kommer det morötter, tagetes, potatis, zinnia ... Helt fantastiskt!

Hon hade en liten kolonilott i närheten av arbete och under den varma perioden åkte hon ofta dit på lunchen, jag hängde med ibland. Som hon kämpade med denna kolonilott! Men det gav resultat också:
- Kolla mina lökar! sa hon stolt och höll upp dem vid fikabordet.

Efter att skrattattacken lagt sig bland oss andra så kunde vi beundra de stora gula lökarna, stora som grapefrukter.

Som sagt, hennes arbete gav frukt i överflöd vilket ledde till att hon hade svårt att veta var hon skulle göra av alla morötter, lökar och potatisar. Att fylla kylen funkar ju inte, det fanns ingen möjlighet att förvara i hennes lägenhet eller i förrådet. Det var då vi kom på det där med stuka, det kanske vore något?

Stuka är som en jordkällare men i miniformat. Eller i storformat, för den delen! Den kan göras på olika sätt, i eller ovan mark. Som exempel kan man gräva ett hål i marken och bottna med halm, gärna med hönsnät mot objudna gäster. Frukterna och knölarna man vill förvara (funkar framför allt med rotfrukter och annat som klarar lång lagring) läggs i och täcks med ännu mer halm eller annat som håller kylan och fukten borta, till exempel jord, löv, trasmattor och tidningar. Inne i stukan håller sig temperaturen över nollan och när man sedan behöver sina frukter är det bara att gräva fram dem, plocka det man behöver och sedan försluta igen. Den lite modernare metoden är att gräva ned ett betongrör och täcka det med frigolit.

Att förvara sin skörd i stukor är en gammal företeelse och jag vågar påstå att metoden används mer eller mindre över hela världen, både mot kyla och hetta. Jag har försökt att hitta vad stuka heter på spanska men det enda jag hittar är hoyo, hål.

I min jakt på vad det skulle kunna tänkas heta på spanska fick jag lära mig något nytt: la bodega är ett ord som jag förknippar med vin- och tapasbar. Men helt korrekt är inte det utan det betyder källare och då menar man en källare där man förvarar ät- och drickbart. Är det en vanlig källare i ett hus pratar man om el sótano. I det här huset där vi bor i Spanien finns det ingen källare och jag saknar verkligen någonstans att kunna förvara det som inte måste stå kallt, det som faktiskt mår bättre av att bara stå svalt. Men jag är glad över att vi har ett nytt kylskåp som verkar hålla temperaturen, i alla fall!

📷

Detta är mitt bidrag till Gemsweekly Photochallenge där man med text och/eller bild tolkar ett ord. 
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge. Kommer jag var med varje vecka? Det beror på om tillfälle och inspiration ges, om jag har något att berätta, hur stark skrivklådan är!