måndag 10 februari 2020

Gemsweekly Photochallenge vecka 7 - Rån

Det var en fredagseftermiddag, närmare bestämt fredagen den 21 december 1984. Jag stod överlycklig vid centrumparkeringen med min kompis bredvid mig, i handen höll jag hårt i påsen med den splitternya Band Aid-singeln "Do they know it's Christmas?". Mamma var så nöjd med mitt terminsbetyg i årskurs 9 så hon köpte den till mig.

Bilden är lånad, ledsen men jag minns inte varifrån.

Innan vi satte oss i bilen hem skulle mamma förbi posten. Det var så mycket folk där inne så kompisen och jag valde att stå ute och vänta. Vi gick en bit ifrån, ställde oss nära vår bil, pratade väl om betyg och jul, om jullovet som precis hade börjat. Plötsligt när vi står där så ser vi en liten bil komma körandes fort på parkeringen. Men vad konstigt! Är det någon som sitter på biltaket?!

Bilen kör upp på trottoaren, svänger och tvärnitar vid Postens baksida, vid ett fönster som sitter en bit upp på fasaden. Den mörkklädde mannen på taket reser sig upp och vi ser då att han har något i handen. En yxa. Med den slår han på rutan med några kraftiga tag och glaset ger vika och krossas. Mannen försvinner in i postkontorets lokaler. Det var rån på gång!

Där inne är min mamma!

Kompisen och jag trampade från fot till fot, vad skulle vi göra?!

Vad kunde vi göra? Det här var ju långt innan människor hade mobiler fastklistrade i händerna ... Vi gjorde just ingenting, möjligen att vi gömde oss bakom det stora elskåpet vi stod vid. För vad skulle vi kunna ha gjort?

Till slut kom mannen tillbaka ut genom fönstret, han satte sig i bilen och de for i väg. Mamma kom ut småningom hon med, lite skakad precis som vi.

Så vad hände egentligen där inne? Självklart har hon berättat det men jag frågade mamma nu igen när jag skulle skriva detta. Här är hennes berättelse:
"Minns inte alla detaljer där inne men jag minns att jag stod ungefär mitt i en kö i mitten av  lokalen. Minns inte om jag skulle hämta ett paket eller göra en inbetalning. Minns att jag reagerade på att personalen började bete sig underligt, liksom hukande bakom disken. Blev medveten om att något hände högst uppe vid taket, höjde blicken och såg en man komma in genom det lilla fönstret däruppe, han hade någon sorts vapen som han riktade neråt, såg ut som ett avsågat gevär. Minns inte om han sa något. Minns inte om någon annan gjorde det heller. Det var något med dörren som jag inte kommer ihåg om den var låst eller inte. Har inget minne om någon panik men minns att jag hann tänka “Vad ska jag göra nu. Skjuter han om jag springer, men jag måste ut till er”. Alla fick i alla fall gå ut och det skedde nog ganska försiktigt. Minns att det var några som ville gå in utifrån men varnades. Minns lättnaden när jag såg er."

I lokaltidningen kom det en liten notis om rånet, bara några få rader. Den klippte jag ut och hade på min anslagstavla. När jag flyttade hemifrån följde anslagstavlan med precis som notisen. När kompisen fyllde 30 år, 16 år efter rånet, gjorde jag en scrapbook över vår barndom tillsammans, den var inte snygg men så otroligt rolig att göra. Där fanns bland annat sand från alla timmar i sandlådan, en Barbie så klart och annat som jag förknippade med kompisen. Många foton från minnesvärda stunder och situationer klistrade jag dit. En kopia på notisen hamnade även där samt omslaget till EP:n. De hänger lite ihop för mig.

I fredags fyllde kompisen femtio år (GRATTIS!) och jag har sent omsider fått i väg ett paket till henne. Det blev ingen scrapbook den här gången, vi har inte fyllt dessa tjugo år med så mycket tillsammans tyvärr. Men vi håller i alla fall kontakten lite sporadiskt, hon är ju min äldsta vän!

Just ja! Fönstret där på Postens baksida lagades fort och försågs sedan med galler. Det kanske de skulle ha gjort lite tidigare ...

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

27 kommentarer:

  1. En sådan händelse etsar fast sig i ens minne, till och med datumet. Du lär nog alltid komma ihåg det, precis som din mamma, även om man kanske inte kommer ihåg alla detaljer. För dig kommer nog EPn alltid förknippas med rånet. Den låten gillar jag faktiskt än idag måste jag säga.

    Det som är märkligt är att rånet bara resulterade i en liten notis i lokaltidningen. Antar att rånarna inte fick med sig några pengar, annars hade rånet nog fått större rubriker.

    Vilket dramatiskt bidrag till temat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vissa saker sätter sig fast. Jag gillar också fortfarande låten (även om texten i situationen är konstig precis som många tycker).

      Troligen blev väl ingen skadad och bytet litet så det var inte värt större uppmärksamhet.

      Radera
  2. Men oj vilket minne som förknippat sig med detta datum och med denna låt. Skönt att det gick bra för alla, men nog sitter det en tagg för evigt med detta minne.
    Dom där gallren sätter man nog alltid in ett snäpp för sent. Samma här, fast vi klarade oss undan tack vare att vi var på plats (tror jag). Fick veta om alla inbrott som varit på vårt våningsplan när vi senare kom hem från en resa.
    Men FY så hemskt att vara på plats!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst sitter det där men numer bara som en händelse, inget som skaver (vad jag vet).

      Galler har ju två sidor: det förhindrar att någon tar sig in såklart.Men det förhindrar även att man kan ta sig ut vid en nödsituation. Jag är så tacksam för att vi inte har galler på mer än några få fönster.

      Radera
  3. En liknande händelse glömmer man ju inte i första taget. Och vad hade ni kunnat göra i sammanhanget. Ingenting! Bra att ingen verkade ha blivit fysiskt skadad men upplevelsen lämnar ju aldrig de som befann sig där inne.
    Och din mamma mindes ju exakt hur hon upplevde hela den dramatiska situationen.
    Skivan känner jag igen. Vet att jag hade den.
    Kul att du och kompisen fortfarande har kontakt även om den är sporadisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog det som är mest stressande: att inte veta vad man ska göra. Jag var med om det många år senare när jag bevittnade ett slagsmål/uppgörelse mitt i Märsta C. Men när jag såg att den ena höll en pistol bakom ryggen då gömde jag mig bakom en stor van. Folk stod öppet och filmade det hela!

      Radera
  4. Oj! En sån händelse sitter för alltid i minnet! Riktigt läskigt - tur ingen skadades!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gick väldigt lugnt till. Som tur är.

      Radera
  5. Hu, vilken skrämmande upplevelse! Tur att ingen blev fysiskt skadad men många fick kanske mardrömmar och otrevliga minnen för livet. Tur att man har sluppit undan men nu ökar personrånen i vår lilla stad så man vet aldrig.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, skönt att inget värre händer.

      Nog för att många har det dåligt ställt men det är väl droger med i bakgrunden. Att utsätta andra för en läskig situation är inte OK.

      Radera
  6. For en skummel opplevelse! Det er slikt en aldri glemmer ..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vissa minnen ska man väl ha även om de inte är så roliga. Numer är de mest en udda sak i minnet.

      Radera
  7. Åh herregud, vilken upplevelse för både dig, din kompis och din mamma! Ja, för alla inblandade förstås....inget man glömmer i första taget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är inte något man kommer att glömma direkt.

      Radera
  8. Så skrämmande upplevelse som ni aldrig kommer att glömma och jag antar att den tiden då det hände er så fanns det nog inte krishantering eller krissamtal som erbjöds till dom drabbade, tur att tiderna har ändrats till det bättre vad det gäller den frågan iallafall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ingen aning om det fanns någon psykisk hjälp att få, men jag tror inte att det var så illa att det behövdes. Numer är minnet sorterat in i mappen "Udda händelser i livet", sådant som man sällan tänker på men som man minns ibland.

      Radera
  9. Vilken historia!!!

    Och vilken fin present hon fick, din kompis! Allra bästa tänkbara presenten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag tror hon gillade den, hon har nämnt den några gånger. Fast jag hade nog roligast, som gjorde den!

      Radera
  10. Oh fy, så hemskt!
    Jag har som tur är aldrig varit nära ett rån. Det var ju en hel del av dessa vid denna tid när post och bank hade pengar att ta. Existerar knappast numera. Däremot andra typer av rån och internetförfalskningar.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så att även rånarna hänger med i utvecklingen ... Fast det lät ju som att personrånen har ökat i Sverige. Hemskt!

      Ha det bra du med Lena!

      Radera
  11. Heisann, takk for historien din, godt at det endte godt, og når enden er god, vet du.... Fint å ha kompiser fra barndommen. Ta vare på dem...de er de beste som finnes!

    SvaraRadera
  12. Lite onödigt spännande när rånaren är yxförsedd. Måste ha varit en skrämmande upplevelse, o tänk vilken skillnad då man varken hade möjlighet att ringa eller filma händelsen för senare bevisning. Tur att din mamma klarade sig oskadd. Och vilket temainlägg du fick till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur att man med ålderns glömmer mycket och att intrycken inte blir så vassa längre.

      Ja, vem hade kunnat tro att det skulle hamna här som ett blogginlägg i denna utmaning!

      Radera
  13. Svar
    1. Ja, fy för folk som utsätter andra för hemskheter!

      Radera
  14. Fy så läskigt att vare med om ett rån av postkontoret. Vilken tur att det gick såpass bra och att ingen blev skadad fast det kan inte vara roligt att ha jobbat där när det hände.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det kan inte ha varit så kul att ha varit på samma sidan disken som rånaren.

      Radera