Museo Automovilistico y de la Moda

Ett museum som kombinerar bilar och mode låter ju jätteintressant! Något för de flesta i familjen. Jag hade sett broschyrerna, petat lite på dem, tagit med hem och visat där hemma men intresset var lite svalt. Synd, jag ville ju gå och jag är inte riktigt så företagsam att jag åker dit själv.

Så berättade Lena i Wales att hon varit där och att det varit helt fantastiskt och jag plockade fram den lilla broschyren igen lagom till mina föräldrar skulle komma på besök. Den här gången var de andra mer intresserade, likaså mina föräldrar.

Och vilket ställe!

Jag tog mängder med fotografier! Tyvärr gjorde de höga och stora fönstren det svårt att få till bra bilder, motljuset sabbade. Jag kommer kanske inte bombardera er med bilder på alla de fina bilarna (Lena i Wales skrev två inlägg om detta stället så ni kan se en hel del av bilarna och kläderna där) men visst blir det bilder på det med men tillsammans med vad mer som finns att titta på. Det där lilla extra!

Så ett bombardemang med bilder, det blir det ändå!

Men vi börjar ändå från början: en hel radda med de allra tidigaste fordonen, fyllda med charm!

Lyxiga åk! Ser ni att lyktorna sitter på sidan av taket! Och att taket inte gäller för chauffören! Observera även alla pokaler på väggen.

Vilket vrålåk! En 12-cylindrig Packard, även kallad Vita Huset-bilen, från 1939 av Dietrich. Det kan man läsa om på plaketten som står intill:

Denna typen av plakett finns intill nästan alla objekt. Texten är bra och kortfattad på både spanska och engelska. Det lilla extra är QR-koden, den där myrkrigsrutan uppe till höger. Om man läser av den med hjälp av sin mobiltelefon (vissa mobiltelefoner har en särskild app, på andra klarar kameraläget av det, på till exempel min mobiltelefon måste jag trycka på en speciell plutt i kameraläge) kommer man till en YouTube-film där texten läses upp på spanska och den är även dövtolkad!

Prova!

Allt är gnistrande blankt i Vita Huset-bilen, det bara dryyyyper av lyx och rikedom!

Här är det inte frågan om ett transportmedel. Nej, denna bil visade man upp sig i medan man avnjöt en drink i kristallglasen, vinkade lite lojt åt pöbeln ...

... iförd en klänning som denna av Oleg Cassini! Åh, den vill jag ha! Minus pälsen ...

Eller varför inte en Swarowskikristallbeprydd Rolls Royce?

Här är den bil som som har blivit posterbilden för utställningen.

Nej, alla bilar är inte snygga men däremot kan de vara underhållande att se ändå. Udda!

Den här var väl läcker! Vilken aftonklänningsbil!

Men alla bilar var inte glitter och vrålåk. Denna bilen står uppställd så som den hittades efter Första Världskriget, med kulhål i bolstret och allt. En påminnelse mitt bland all lyx och flärd.

Eller denna Morris Minor som är smashad. Installationen som heter "Kaos" ska representera det kaos en bilkrasch skapar i alla våra liv och vilken katastrof det innebär, att vi nästan alla någon gång varit inblandade i eller kanske helt omedvetet orsakat en olycka. Att vi alla måste föra ett krig emot alla trafikolyckor och det som skapar dem.

En länga med bilar var dedikerade framtiden och det hållbara, att fordon kan drivas med annat än bensin och diesel. Dessa bilar blickade framåt och var inspirerade av framtidsvisioner eller filmer som Star Wars (en Storm Trooper skymtar långt där nere).

Längst in stod denna installation som heter "Hopp", bilen är en Rosengart Supertraction från 1939. Installationen ska förmedla att naturen alltid tar tillbaka det som människan har tagit från den, att hoppet inte är ute för en grönare och renare värld.   

Det fanns en hel del kläder att titta på, den ena skapelsen mer fantastik än den andra, från de stora modehusen. Dior, St Laurent, Lagerfeldt, Ricci, Mugler, Rabanne, Lacroix, Rabanne  och alla de andra finns representerade i museet. De stora! Ibland är det original, ibland är det replikor. Alltid lika vackra och intressanta.

Ibland är gränsen mellan klädesplagg och konstverk tunn som en sytråd. Klänningen är som hämtad från en science fiction-film från 50-talet! Den är så himla läcker!

Ibland är det nästan bara ett konstverk. Som denna "Big Bang", designad av Eva Solo och med försiktighet buren av popartisten Lady Gaga eftersom den är gjord i papper ...

... eller som här en vacker och väldigt användbar sjal från 1920-talet. Vill ha!

Den här klänningen skulle passa mig perfekt! Temat på senaste nyårsafton var ju guld, skulle kunna ha haft den då!

En sal var fylld med de mest makalösa hattar! Tyvärr var de alla bakom glas så det gick inte att gå lös på dem. Men åh vad jag hade velat prova dem!

Denna länga gick jag tyvärr aldrig in i av någon anledning. I alla de uppställda montrarna står blankpolerade motorer. Pappa gick en sväng där och såg en del intressanta saker.

Men en sak som var en stor prick över det lilla i:et var konstverken i hela museet! Av bilars delar eller annat bilrelaterat har man låtit fantasin springa fritt! Eller lägga in en annan växel.

Vad sägs om dessa guldlackerade motorcykelhjälmar där de i grupp skapar samma motiv som är lackerat på den ensamma till vänster!

Eller neonljus med ett centrum av glasen till strålkastare?

Vackra rattar i olika färger prydde en vägg, många olika modeller finns det.

Man fick ducka så man inte fick den gigantiska jaguaren i skallen där den tassade nedför pelaren.

En hel vägg med fälgar. Ser ut som en stor sänggavel.

Eller en massa vackra hjul i trä. Vackert!

Utanför står denna "klätterställning" som är tillverkade av målade fälgar.

Om du känner att åh, det där vill jag se men jag kommer aldrig att ta mig dit så kan du få uppleva en del på det virtuella museet där du klickar dig fram och kan vrida och vända på "dig" så att du kan se dig om. Faktiskt riktigt fint gjort!

Värt att veta och lite tips

• Detta är ett väldigt välkomnande museum. Personalen är glad och trevlig, de uppmuntrar till att fotografering och att sprida informationen.
• Det är handikappvänligt med tanke på att allt är i ett plan och det är stora fria ytor.
• Det finns ingen servering, tror det fanns så man kunde köpa dricka.
• Vid nästan alla fordon och kläder finns det skyltar uppsatta med en kort beskrivning och skrivna på ett trevligt sätt.
• Hur lång tid man är där är så klart väldigt individuellt, allt hänger på ork och intresse. Vi var väl där cirka en timme, mellan klockan 16 och 17 i februari.
• Med tanke på tiden och ljuset från fönstren skulle jag tippa på att en mulen dag eller några timmar tidigare är bättre för då skiner solen inte rakt in så som det gjorde för oss. Kan vara värt att tänka på om man vill fotografera utan ett väldigt motljus.
• Måndag till söndag, kl 10 till 19 är det öppet. På juldagen och nyårsdagen är det stängt medan det på julafton och nyårsafton är öppet 10 till 14.
• På måndagar är det "Pet Friendly". Det kan ju vara värt att tänka på både för dem som gillar hundar men framför allt för allergiker.
• Priset när vi var där i februari 2019 var 8.50 € för vuxna. För barn, studerande, över 65 år, större grupper mm kostar det 6 € per person.
• Det finns guidade turer och om jag inte helt missminner mig fanns det lurar att lyssna i.
• Man kan ta sig dit med:
  * bil (parkering finns om än inte så stor) till Sor Teresa Prat Avenue 15, La Tabacalera.
  * buss, nr 7, 15, 22 stannar i närheten med bara en kort promenad på  några hundra meter.
  * tunnelbana till station El Torcal eller Princesa Huelin och sedan en 500 meters promenad.
  * tåget mellan Malaga och Fuengirola, station Victoria Kent samt buss eller en liten promenad på 2 km.
• Känner du för att åka i en bil när du gifter dig eller kanske det är filminspelning på gång? Vilken tur, det finns bilar att hyra!
• Det intressanta är att nu när jag tittar på deras hemsida och ser bilderna så är det nytt. Jag tror detta är ett ganska aktivt museum där de gör om och ställer ut nytt ganska ofta. Sonen var faktiskt där med skolan efter att vi varit där och fick då gå på guidad tur. Han sa att det var inte helt samma som då när vi en månad tidigare hade varit där.
• På Tripadvisor i listan på saker man bör besöka i Málaga hamnar detta museet på plats nr 3 av 190.
• Ska jag nämna något som var lite så där så var det nog presentbutiken. Den hade de kunnat göra mycket bättre, känns det som!
• Det här museet är privat och de som driver det är stolta över stället - med all rätt!

Jardín Botánico Molino de Inca

Inklämt i ett hörn av Torremolinos, med ryggen mot motorvägen A-7, ligger det en helt underbar liten oas: Jardín Botánico Molino de Inca, den botaniska trädgården Incas kvarn.

Jag åkte hit med mina föräldrar den första dagen av påsklovet och vi njöt av vädret och denna trädgård som är så vacker, jag la inte ifrån mig kameran en minut. Så här kommer det ett fotobombardemang, jag hoppas ni orkar med ned till botten av inlägget för detta stället är så värt att upplevas!

Den ståtliga entréportalen in till området.

Den prydliga gården innanför grindarna där man i luckan till vänster betalar för att gå in.

Trädgården i dess nuvarande form invigdes 2003 så den är relativt ny. Här finns det planterat ca 150 palmer av olika slag, snyggt och prydligt namngivna.

Överallt forsar det vatten! Det fyller flera funktioner: det ger en härlig stämning, det dränker bort oväsendet från A-7 som ligger precis ovanför, det är vackert och skänker viss svalka under sommaren samt att växterna uppskattar det.

Brusande vatten och prydligt byggda vattenfall finns det flera av.

Det finns inte bara palmer och vatten, det finns även 300 olika slags träd i de mest fantastiska skepnader och storlekar. Titta bara på denna eukalyptus:

Till höger i bild skymtar min mamma, ni ser hennes hand. Då förstår ni hur otroligt gigantiskt stort detta trädet är!

Det är så vackert!

Titta på barken till detta trädet! Så skrovligt och man vill bara dra med handen över det, känna med fingrarna! (Vilket jag så klart gjorde!)

Araucaria excelsia i labyrintens mitt

I området finns även en labyrint och mitt i står en stor rumsgran placerad. Med sina 50 meter är den lite större än vår, om man säger så!

Vackra arrangemang med underbara blommor, stenar, krukor ... Ur ampeln väller det ur vatten som sedan porlar vidare ut i trädgårdens bäckar, dammar och fåror.

Det finns flera små utkiksplatser med skuggande tak och sittplatser där man kan pusta ut och samtidigt njuta över den underbara utsikten över området och alla de 400 buskarna.

I en annan del av trädgården finns det en japansk trädgård.

Så prydligt och fint precis som resten av trädgården. Inte ett löv ligger fel på de 500 kvadratmeterna den upptar.

Men här finns ännu mer att se än vatten och växter. Här finns fontäner ...

.. och vackra statyer.

Här finns vackra stenarbeten där vattnet tar sig fram ...

... och vackra stenarbeten att pusta ut på efter att man sakta gått på de prydligt stenlagda gångarna och trapporna.

Vatten behöver man även dricka, inte bara se och höra.

Vid den stora fontänen står de fyra årstiderna staty i varsitt väderstreck. Varje staty visar det som är speciellt för den årstiden, en aktivitet eller festlighet.

Precis när man går in i trädgården möts man av två stora lejon, en på vardera sida om gången. De är där för att vakta det viktiga vattnet. Av gräset att döma har dessa stackars lejon även tjänat som riddjur för otaliga besökare. (Skrev först barn men misstänker att det är många vuxna som slängt ett ben över lejonens rygg också.)

Lite överraskande för mig var att det fanns flera voljärer (12 stycken totalt), de flesta av dem med "gäster" så som falkar, uvar, örnar och tukaner som den på bilden. Jag gillar inte att se fåglar i bur men här såg fåglarna åtminstone OK ut där de plirade tillbaka på oss.

Nu är det ju så att det är ju inte bara en botanisk trädgård med vackra statyer, underbart vatten och vackra fåglar. Det finns även en historisk sida med trädgården. Mitt i området ligger det en liten byggnad och den är lite mysko, minst sagt. Manantial de Inca står det på väggen intill dörren in.

Går man in så ser man att halva ytan är lämplig för en guide att stå och prata inför en grupp besökare och sedan kunna gestikulera och visa över räcket. Där på andra sidan räcket ser det ut så här när man tittar ned:

Fotot är taget åt vänster, det finns en likadan upplyst och fantasieggande gång till höger. Botten är täckt med kristallklart vatten. Så vad är då detta? Jo, det är en naturlig vattenkälla som bryter sig fram mellan stenarna. Källorna har funnits länge och ingår i en del av det nätverk som förser Torremolinos med vatten enligt en bestämmelse av Kung Ferdinand och Drottning Isabella i slutet av 1400-talet.

Som namnet Los Molinos de Inca antyder, så är detta ett ställe för kvarnar. Här och där i trädgården finns det spår av det och vi undrade hur dessa stora och tunga kolosser till stenar användes.

Svaret på det hittade vi inne i byggnaden till höger om luckan där man löser entrébiljetten. Där inne finns det gamla verktyg bevarade, i vissa fall replikor.

Där har de även byggt upp små modeller på de olika slags kvarnar som förr användes kring Torremolinos, en knapptryckning fick dem i rörelse. I området finns även en replika av en hydralisk mjölkvarn från 1700-talet (eller restaurerad dito beroende på var man läser) och denna hjälper till att hålla igång vattnet i parken. I Torremolinos har man enligt kungligt dekret malt mjöl sedan 1500-talet.

Inca har förresten inget med indianer att göra (vilket jag trodde) utan det är uppkallat efter mannen som på 1700-talet fick tillståndet av kommunen att uppföra kvarnen, Don Joseph de Inca Sotomayor.

Parken är en populär plats för fotografering på grund av dess vackra miljö. Medan vi var där var det söta flickor i 10-årsåldern iklädda prinsessklänningar som fotograferades, troligen var det konfirmation på gång. Det hela var oerhört påkostat med en professionell fotograf, blomblad som ströddes ut över spetsduken flickorna satt eller låg på.

Mitt i trädgården står denna översiktstavla, tillverkad i vackert kakel på spanskt maner. Med 40 000 kvadratmeter park är det lätt att missa något man gärna hade velat se.

På TripAdvisor ligger trädgården i absolut topp på vad man bör besöka i Torremolinos, det har fått 4,5 stjärnor och de som gav låga betyg är gnällspikar som klagar på saker som jag inte riktigt förstår vad det har med saken att göra. Någon tyckte till exempel att det finns tillräckligt med trädgårdar med stora träd här i trakten, det borde ha funnits bonsaier här i stället. Då kanske den personen skulle ha åkt till bonsaimuseet i Marbella i stället (innan det nu stängs efter sommaren, ska jag tillägga).

Nästa gång jag åker hit ska mannen min och sonen följa med också. Då tycker jag att vi ska åka på kvällen, jag vill se hur det ser ut med alla strålkastare som lyser upp parken med dess fantastiska träd och allt vatten i rörelse. Jag tror det är helt magiskt!

Att tänka på/tips:

• För den som inte är skriven i Torremolinos kommun (padrón) är priset 3 € per person, är man skriven är priset 1 €, barn och +65 år går in gratis.
• Öppettiderna är det lite halvklurigt med, de ändrar dem efter säsong och det står lite olika beroende på var man letar på internet så många besökare har kommit vid fel tider och sedan gnällt på TripAdvisor (ioch lämnat lägre betyg). Men generellt är det öppet alla dagar (utom måndagar då det är stängt) 11.30-14 och 16-18, på sommaren är det öppet längre på kvällen också. Om jag minns rätt stängde de vid 21 förra året. Men som sagt, dubbelkolla tiden innan.
• Parken tar 100 € för dem som önskar gifta sig i parken eller ta fotografier för brudpar, konfirmationer och liknande.
• Kör du bil kan du hitta hit med hjälp av Google maps.
• Tyvärr finns det inte allmänna kommunikationsmedel ändra fram, det är ca 1,7 km till närmaste tåg och ca 850 meter till busstation.
• Beroende på intresse och ork, så bör man vika 1,5-2 h åt besöket.
• Jag skulle tro att man kommer fram med barnvagn i stort sett överallt fast man kanske få gå runt en annan väg ibland, vi såg flera mammor med småttingar. Det är kanske inte det mest idealiska men troligen skulle det fungera bra med rullstol också.
• Det finns ingen servering i parken, det finns dock automater vid entrén där man kan köpa läsk och vatten, lite godis.Inte så långt ifrån parken finns det även restauranger (som jag inte vet något om).

Gu vilken tråkig bild att avsluta inlägget med. Så det gör vi inte!

Mycket bättre! I huset, där museet även ligger, finns den restaurerade kvarnen med vatten som forsar ut ur de två svarta hålen med bågar (skymtar bakom staketet).