fredag 29 augusti 2014

NIE-ansökan gjord!

Så där ja!

Idag skulle vi träffa Andrea från Scandinavian Service kl 8.55 utanför polishuset i Fuengirola.Vi var där lite för tidigt, visste ju inte hur trafiken skulle vara på morgonen. Nu vet vi att så dags äter nog de flesta spanjorer frukost, trafiken sätter tydligen igång på allvar vid 12-tiden.

På utsatt tid kom Andrea, vi småpratade lite medan vi väntade på att Policia National skulle öppna sina dörrar så att vi skulle kunna få visa våra pass och lämna in blanketten för ansökan om NIE. Som tur var hade Charlotte från Scandinavian Service redan fixat en placering med nr 7 på listan, men vi hade förberett oss på att det skulle säkert ta en timme. Vi är ju i Spanien, lite mañana, ni vet...

Efter 7 minuter stod vi på gatan igen och fattade ingenting.
Redan klart?! Tydligen...

På måndag ska Charlotte eller dottern Andrea hämta ut våra NIE hos polisen och därefter har vi dem när vi hämtar dem hos Scandinavian Service, troligen på tisdag.

Däremot har vi inte ansökt för sonen än, vi måste först få personbevis från Skatteverket där det står att sonen är vår (Titta på honom och titta på oss - råder det någon tvekan?). Dessutom måste personbeviset först översättas till spanska om vi lämnar in ansökan i Fuengirola, lämnar vi däremot in i Marbella funkar det med engelska (som beviset är utfärdat i).

Och just ja, det måste vara stämplat och signerat av Skatteverket också! Muy importante!

torsdag 28 augusti 2014

Att muta in sig

Varje år är det samma diskussion överallt vid pooler runt om i världen: är det OK att slänga sin handduk på solsängen vid poolen och sedan gå där ifrån för att återkomma efter frukost/lunch?

Nu är ju vi inga poolfanatiker - inte på långa vägar! Men fenomenet förekommer även vid havsstranden. Men där blir det kanske inte lika påtagligt, i alla fall ursäktar vi oss med det.

Att gå ned klockan 7 på morgonen för att lägga handdukarna på solsängarna vid poolen skulle aldrig falla mig in, däremot vet jag att på Menorca gick vi ned före frukostbuffén och la ut våra handdukar vid havsbukten, gick tillbaka för frukosten och sedan direkt ned till havet igen. Vi ville lägga oss så vi kunde se sonen leka vid strandkanten.

Egentligen är det väl lika illa... Eller är det det?

Adana solsäng - VILL HA!
Vid den större poolen här i området finns det ca sex parasoller (har inte räknat dem så det kan lika gärna vara fem som sju) och till varje finns det ca tre solsängar. Ganska begränsat, alltså, så här i slutet av augusti. Sedan kan man ju lägga ut badhandduken på det fina gräset men skulle vi sticka ned det välbehövliga parasollet i gräsmattan skulle det bli ett ... "spanskt" ... liv på badvakten (som inte ens tolererar en liten badring för sonen).

Vad som gör en lite extra härsken i sammanhanget är ju när man ser hela engelska familjen gå ned till poolområdet med egna solsängar, de ser att det finns lediga solsängar på plats så då tar de dem i stället och fäller ihop sina egna. Idag passade det dessutom extra fint att för fyra-fem personer ta upp ett område på tre parasoller...

Det är bara att konstatera: vi är inga kollektivmänniskor i vår familj!

söndag 24 augusti 2014

SPA-dag för bilen

Resan ned genom Europa har verkligen satt sina spår på bilen - både in- och utvändigt! Fullt med insektsmos på hela fronten, rutorna hur dammiga och skitiga som helst. Och invändigt har vi redan lyckats dra in några kilo sand...

Helt enkelt: bilen behöver en SPA-dag! Gurkor på strålkastarna, däckmassage med inpackning, gjyttjebad för underredet... Sonen spann vidare hej vilt i denna tankebana - det är min son, det!

Vi hade tänkt att lämna bilen för tvätt innan vi lämnade Sverige, det kostar ca 700 kr att göra det i Täby C (några mil norr om Stockholm) medan man strosar runt och gör av med ännu mer pengar. En vän har lämnat in bilen där och hon säger att det är som att få tillbaka en ny bil! Värt varenda öre!

Nu rann tiden ifrån oss och det blev inte av, dammsög bara det värsta när vi var i Kalmar.

Men idag blev det av! Vi lämnade in bilen för handtvätt in- och utvändigt på parkeringen i köpcentret Miramar, Fuengirola. Efter 3 h hämtade vi vår nu mycket rena bil och endast 200 kr (21.50 €) fattigare...

lördag 23 augusti 2014

Håret måste klippas!

Jag klipper håret på mannen min sedan 26 år tillbaka och sonen har aldrig varit hos en riktig frisör - det är bara jag som har klippt hans hår. Ja, om man inte räknar med gången han klippte sig själv i ett obevakat ögonblick på dagis... (Pratar om sonen, alltså!)

Bild lånad från internet - ledsen, minns inte var...
Själv har jag råkat ut för några riktigt usla frisörer vilket gör att jag drar mig för att klippa håret. Istället för att klippa 2-3 cm har det blivit 10-15 cm för att rätta till. Det gör ju att man liksom drar sig ... Och så tycker jag att det är riktigt dyrt!

Det är väl bara att inse, usch så snål jag är!

I alla fall, nu måste jag klippa håret, börjar faktiskt närma sig ett år sedan jag var hos frisören! Det börjar liksom spreta och klyva sig mer än inpackningar klarar av...

Det ska samtidigt bli lite spännande att gå till en frisör i ett nytt land! Inte så att jag tror de är sämre - tvärtom! Det ska liksom bara bli ... spännande!

fredag 22 augusti 2014

Ett myrsteg framåt mot NIE

I förrgår kontaktade vi Scandinavian Service för att få hjälp med att skaffa NIE, Padrón och Recidencia för familjen. Dessutom behöver min man hjälp med att flytta sitt företag från Sverige och hit till Spanien så det är lika bra att få hjälp med hela faderullan!

Vi beslöt börja med att boka tid hos Polisen till att börja med då det kan ta en vecka. Charlotte på Scandinavian Service ringde polisen i Fuengirola och fick information om att just nu finns inga lediga tider, återkom på måndag...

Jaha.

Den spanska byråkratidansen har börjat. Får väl se om det blir en flamenco eller en vals.

torsdag 21 augusti 2014

Strandförsäljare

När jag var liten minns jag att vi köpte kanderade jordnötter på stranden vid Rivieran. Det var jättegott! Hade man tur lyckades man även få en glass av försäljaren som hade en glasslåda på magen. Barndomsminnen...

För några år sedan när vi var på Mallorca var jag och sonen uppe en sväng på hotellrummet. När vi kom ned till stranden igen såg mannen min förtjust/road ut, han hade medan vi var borta haft uppvisning av några snygga tjejer som sålde kläder fram och tillbaka framför honom. Jag har för mig jag köpte något av dem, tror det var den svarta sjalen/sarongen som jag använt massor. Dessutom gick det en kvinna med en skottkärra fylld med "VITAMINAS! BANANAS! MELONAS!", dvs det var frukt i form av bananer, kokosnötter, apelsiner, meloner osv.

Något år senare var de snygga tjejerna kvar (ok, det kanske var några nya men säljmetoden var den samma) tillsammans med Vitamin-kvinnan (samma kvinna). Nu var det dock ett tillskott av män som sålde solglasögon.

Nu på stranden här i Fuengirola-trakten är det en strid ström av försäljare (främst män med mycket mörk hy) som säljer solglasögon, väskor, klockor, hårprylar, klänningar, handdukar, sjalar, dulces (dvs sötsaker i form av bakverk), frukt i tärningar, vatten, (asiater som ger) massage, zonterapi, (svarta kvinnor som säljer) flätning av hår, tatueringar... Har jag missat något? Säkert.

Vad jag undrar - hur funkar detta? Jag misstänker att det är någon som anlitar dessa män som travar fram och tillbaka, fram och tillbaka hela dagarna utmed stranden, jag tror inte att de tjänar särskilt mycket heller. De allra flesta - precis som vi under vårt parasoll - viftar bara bort dem eller försöker ignorera dem helt. De kommer i en strid ström och vissa är mer envetna än andra, en del på gränsen...

Säljkonferens på stranden?
Jag hoppas dock att de tjänar något, det måste vara jättejobbigt att gå i sanden i värmen och bära på allt.

Det är dock ingen som säljer kanderade jordnötter eller glass. Då hade jag nog köpt!

söndag 17 augusti 2014

Bimbo?

Kan tänka mig att det finns många kommentarer kring detta, men vad gör en till...?

I alla fall, det är inte utan att det rycker i mungiporna när man ser denna lastbilen:


Förresten, det rycker inte i mungiporna, man pekar och skrattar högt! Som svensk turist tar man även fram kameran och fotar!

Man ser ordet BIMBO och man tänker på allt vad det ordet innebär. Samtidigt ser man denna urgulliga lilla vita björn som ser så oskyldigt kramig ut att man undrar var den har brödkniven gömd! (Jag har nog sett för många skräckfilmer.) Hur får man ihop detta?

För vad är då Bimbo och vad fraktas i lastbilen? Jo, detta:

BIMBO Formbröd - troligen det vanligaste i Spanien

lördag 16 augusti 2014

Klåda?

Min mamma konstaterade efter att ha läst ikapp hela bloggen att jag har ärvt både hennes och min pappas skrivklåda. Mannen min håller med.

Men jag vidhåller att det är långt bättre med skrivklåda än all annan sorts klåda...

Vägtullar och andra avgifter

Här kommer en liten sammanställning över vår resa ned!

Vi åkte ju egentligen från Rosersberg, ca 3,5 mil norr om Stockholm, men åkte via mina föräldrars sommarställe strax utanför Kalmar och med några små korta turer där så liiite missvisande kanske det är. Men i långa loppet så stämmer det rätt ok.

Här nedan är den lilla app som mannen min gjorde innan vår resa, vid varje stopp laddade han upp vår position till glädje för mina föräldrar samt för att visa vår rutt. I Danmark krånglade det med internetuppkopplingen så där är inga flaggor men vi åkte via Köpenhamn och ned till Rödby för att ta båten till Puttgarten i Tyskland.


Antal mil Rosersberg, Sverige till Elviria, Spanien: ca 485 mil
Antal liter diesel: 385 liter för vår tungt lastade Hyundai i30 med takbox
Diesel-kostnad: ca € 531
Vägtullar: ca € 156
Öresundsbron: ca € 46
Bron vid Leeuwarden i Holland: € 5,40
Rödby-Puttgarten, båt: ca € 92
Hotellkostnader för sex nätter: ca € 575 inkl frukostbuffé

Totalt för resan ned (mat osv ej inräknat): ca € 1405

Observera då att detta var som en semesterresa ned via Normandie och Atlantkusten, dvs vi tog det ganska lugnt, vi tog inte på långa vägar den rakaste eller billigaste vägen.

Tack för all hjälp!

Innan vi begav oss ned till Spanien ville jag att min familj skulle komma hem till oss så att vi samlades en stund allihop. Vi kom överens om en dag några dagar före vår planerade avfärd.

Sedan krockade det med storebrors planer och därefter även med lillebrors. Kände mig lite ledsen och övergiven där ett tag...

Men sedan visade det sig att det inte alls krockade! Varken storebror eller lillebror visste hur många av deras ungar de skulle få med sig, dock (låter som en hel skock men totalt har de sex barn). Mamma och pappa skulle hyra ett släp så bröderna kunde hjälpa oss att få undan de tunga möblerna och lite annat skräp till återvinningen, mamma skulle dessutom fixa lite fikabröd för hon visste att det var tidspressat med allt...

Vid utsatt tid kom mina föräldrar med släp och dessutom min storebror med sitt släp! Ut ur bilen hoppade alla barnen och med lillebrors bil kom även hans. Jag blev faktiskt lite tjock i halsen när jag såg dem alla komma. Allihop var här!

Sedan blev det fart! Alla hjälptes åt att gå igenom det vi sorterat upp, vad som skulle kastas, lämnas på återbruket och jag sa hela tiden "ta vad ni vill ha!". Det senare mottogs lite trevande i början men sedan satte alla fart. Matskafferiet med alkoholhaltiga drycker och mina inlagda konserver (saft, äppelmos, syltade trattkantareller, sylter, géléer, chutney, egen glögg...) var extra intressant. Det var helkul att se diskussionerna: "Aqvavit - nä, blä! Det får morfar! Men det här, det ser gott ut!". Garaget med biltillbehör och verktyg var också en skattkammare. Brorson nr 2 i åldersordning visade stolt att han fyllt sin bil med verktyg, konserver, drycker, kristallglas mm och han var överlycklig över det. Bra! Då är jag lycklig för någon blir glad och jag slipper slänga och gräma mig över det!

Jag hade väntat mig en stund med kaffe, bullar och babbel. Istället hjälptes alla åt att tömma huset åt oss. Tack snälla familjen! Jag tror inte ni förstår hur mycket ni hjälpte till! Och en extra stor och varm kram som tack till mina föräldrar som slet så hårt i värmen i flera dagar - jag har så dåligt samvete för det!

fredag 15 augusti 2014

Ändringar i livet

Jag har hela tiden sagt att när vi flyttar så ska det bli ändring på vissa saker! Mannen min håller med.

En sak är vad vi äter: självklart så mycket frukt och grönt som möjligt men vi ska banne mig lära oss att äta fisk! Och jag måste så klart lära mig tillaga det...

En annan är att vi ska röra på oss mer! Så därför ska vi försöka att varje dag simma i alla fall en bit och så klart öka på allteftersom. Dessutom har jag infört hissförbud! Vi bor på plan 2, det blir tre trappor upp från garaget och det är utmärkta trappor medan hissen är lite halvläskig. Så valet är faktiskt enkelt. Undantag gäller endast vid extrem hetta eller om vi har mycket tungt att bära på. Eller så klart om man mår sämre...

Vi har varit riktigt duktiga med hissen. Sonen är det ju inga problem med för han gillar inte hissar alls, kan gärna gå tio trappor, mannen min knorrar lite men har gått med på det. Tror han har tagit trapporna även när jag inte varit med. :)

Fisken får vi ta lite allt eftersom. Vi åt ute idag och jag valde fisk. På menyn stod det "Merluza a la plancha con patatas o ensalada" och översatt till engelska stod det "Grilled hake with chips or salad". Ungefär som att det skulle hjälpa en dum svensk... Hursomhelst, den grillade vita fisken och salladen var mycket smaklig (mannen min smakade och höll med), verkade enkel att göra så där satt jag och smakade ut kryddning och tillagning.

Och Google kunde berätta när jag kom hem att det var kummel jag ätit. Där ser man!

Kan rekommendera det, dessutom! Nu måste jag komma ihåg vad det heter, bara: merluza, merluza, merluza...

Semesterkänsla

Känslan av semester kan man få av de mest personliga eller udda händelser. Det klassiska måste vara att sitta på badhandduken vid stranden och se ut över havet (el poolen), för andra är det känslan av när tältet är upprest, madrasserna uppblåsta, alla är lugna, vinet och baguetten smakar hur delikat som helst och det kostade bara 30 kronor - tillsammans!!!

Jag håller med om båda men på något sätt är semesterkänslan för mig total när vi har spenderat en dag vid vattnet, kommit upp på rummet/lägenheten och duschat och förbereder oss för kvällen. Jag häller upp ett glas vin eller sangria, några oliver i en skål, kanske en ostbit... och sedan sitter jag på altanen/balkongen ifred och målar naglarna!

Kanske udda men det är så sällan jag nu målar naglarna och under badsemestern blir det inte samma slitage på dem (inga fingrar i jorden!) så då brukar de ju bli lite mer välmanikyrerade. Och så blir det så snyggt mot solbrännan!
Dessutom kanske man vågar sig på en annan kulör! En som man aldrig skulle använda under resten av året...

Vad får dig att känna den där riktiga semesterkänslan?

onsdag 13 augusti 2014

Lappar

De som känner mig vet att jag gillar att skriva lappar! Det kan vara om vad som helst, t ex "God morgon, hjärtat!" eller "Glöm inte hänga upp tvätt".

När jag jobbade råkade de andra även där ut för en hel del både i informationssyfte men även sk arga lappar! Men va f-n! Hur svårt kan det vara att säga till att man tar det sista blocket så att nytt kan köpas in? För att inte tala om köket och disken...

I lägenheten vi nu hyr finns det några böcker man gärna får låna och till min glädje hittade jag dessa:



Den röda boken är julversionen (annat omslag) av "Den som inte tar bort luddet ska dö" av David Batra. Gillar ni språk, lappar, tokerier och idioti precis som jag? Läs dem!

tisdag 12 augusti 2014

En spansk tidning

Idag köpte jag en tidning med text på spanska! Tänkte att om man läser något inom intressesfären så borde väl i varje fall en del ord fastna och är det tillräckligt intressant så slår man upp det man inte förstår.

Det bidde en mattidning som var lagom tunn och mycket bilder. Och någonstans ska man ju börja. Eller ska man kalla det för fortsätta även om det är 26 år sedan man läste spanska på gymnasiet?

Och vem kan motstå recept på glass när det är ca 30 grader ute - och inne.

Den här ska jag leva på läääänge!

I går packade vi in alla våra pinaler en sista gång för att ta oss den sista sträckan ned från Alicante till lägenheten vi hyr i Elviria. När vi kört en bit, närmare bestämt när vi kom till Murcia efter en timmes bilfärd, började mannen min klappa sig på byxfickorna på shortsen, mer desperat för varje klapp.
- Var är min mobiltelefon?!

Vi letade runt lite hastigt, ingen telefon hittades. Jag ringde på numret, ingen ringsignal hördes. Telefonen är alltså inte i bilen. Frågan är bara VAR den är nu. Kvar i hotellrummet vi checkat ut från? Garaget? Hotellrestaurangen? I någon annans byxficka? Jag gjorde mig beredd att ringa hotellet för att fråga om den hittats men först hittade vi en parkering och stannade där för att dubbelkolla så den inte låg i bilen i alla fall, ringsignalen var ju rätt lågt satt så vi kanske inte hade hört den.

Mannen min kliver ur, vänder sig om och utbrister "Det är inte sant!".

Där på taket ligger hans keps fastkilad mot takräcket (lasthållare heter det egentligen) och i kepsen ligger MOBILTELEFONEN! En timme har den legat där medan vi kört 120 km/h, svängt, bromsat, gasat...

Den här kommer jag att ta fram vid tillfälle när mannen min tycker att jag har gjort något klantigt. Var så säker!

Eller som mannen min sa efter ett tag när pulsen gått ned lite:
- Nu har du ju något att blogga om i alla fall...

måndag 11 augusti 2014

Vi är här nu!

Den sista etappen genomfördes idag och vi kunde äntligen få tömma bilen och bära in allt i lägenheten i Elviria - flera dagar tidigare än beräknat men det var helt OK med ägaren.

Lägenheten är helt underbar, den är mer ett hem än ett semesterboende! Och som ni kan se är utsikten från uteplatsen helt makalös!

Jag ska återkomma med mer information om utgifter, rutter, hur många mil vi tillryggalagt osv. Men inte idag, just nu vill jag bara avnjuta den första Sangrian!

Imorgon ska jag inte ställa klockan...

Att bo på hotell

Vi har bott på några olika ställen och i olika prisklasser och här nedan är vad vi har upplev.
Priserna nedan är alltså för två vuxna och en 9-åring i ett sk familjerum för en natt samt frukostbuffé.

På alla ställen har personalen varit glad, trevlig och hjälpsam (kanske lite mindre glad i Spanien om än dock lika trevlig och hjälpsam). Varje morgon har vi glatt fått hjälp med att fylla vår termos med hett vatten och mjölk (kaffepulver hade vi med oss) utan att de har lyft på ögonbrynen.
De andra gästerna vid frukosten har dock tittat lite undrande på oss. Den fyllda kaffetermosen har dock varit guld värd under hela resan ned så att pauserna har kunnat minimeras till toabesök osv.

Natten mellan 5 och 6 augusti
Ibis Budget Bremen, Tyskland € 69,80
Detta var första gången vi bodde på ett Ibis-hotell och visste inte vad vi skulle vänta oss. Vi hade inte bokat utan hittade det via GPS:en och knallade in. Blev mött av en jättetrevlig tjej som erbjöd oss handikapprummet då det ligger på gatuplan, hon tänkte på alla väskor vi skulle slippa bära upp då parkeringen var obevakad.
Det var en dubbelsäng med enkelsäng ovanför, stort handfat, stort toalett med dusch. Det var rent och fint överallt och frukostbufféen var jättebra!

Natten mellan 6 och 7 augusti
La Villa des Houx, Aumale, Frankrike € 127
Vi kom till detta vackra hus i den helt underbara omgivningen sent på kvällen. Vi fick varsin säng i ett rum och det var fint. Frukosten avnjöts i ett inglasat rum där den manikurerade trädgården underhöll mig! Vi tog en sväng där innan vi satte oss i bilen som stått på den låsta parkeringen.

Natten mellan 7 och 8 augusti
Ibis Budget Rennes, Frankrike € 66,75
Om vi inte hade fått handikapprummet i Bremen hade vi nog fått ett likadant rum som vi nu fick: en dubbelsäng med enkelsäng ovanför. Jag roades av det kompakta och smarta med handfatet utanför, duschkabin på ena sida och toaletten på den andra. Duschkabinen var ändå större än den vi hade i huset!
Bilen parkerades på deras parkering som låstes om natten.

Natten mellan 8 och 9 augusti
Ibis Styles Perpignan, Frankrike € 171
Vi hade ringt innan och bokat rum, började misstänka att det kunde bkli svårt att bara dimpa ned och tro att det fanns lediga rum åt oss.
Vi snurrade runt en timme för att hitta någonstans att ställa bilen och vi var på väg att ge upp helt! Till slut fick vi en plats en kort bit från hotellet.
Hotellet låg precis vid havet så från balkongen på fjärde våningen hade vi underbar utsikt över Medelhavet samt åskovädret som drog förbi.
Däremot kändes det lite slitet på något sätt: hissen skramlade, mitt i natten satte AC:n igång på högsta fart och WiFi:n fick vi aldrig att fungera. I lobbyn hade de en dator med något franskt tangentbord - helmysko!
Vi var föga imponerade...

Natten mellan 9 och 10 augusti
Ibis Hotel Barcelona Montmelo, Spanien € 72,75
Nu ska ni få höra...
Vi ringde på förmiddagen och bokade rum, lyckliga efter att ha ringt ett flertal hotell i omgivningen och de var alla fulla.
Vi parkerade på den inhägnade parkeringen och lastade ur våra pinaler för att checka in. Men vi hade ingen bokning! Den hade de slarvat bort och hotellet var fullt! Gissa vad vi tyckte om detta! Vi snurrade runt i omgivningen, ringde massor men allt var fullt. Till sist vände vi oss nedslagna tillbaka för att tjata till oss två separata rum och då helt plötslig hade de ett familjerum ledigt åt oss! Vart kom det ifrån helt plötsligt? Med parkettgolv och allt...?
Detta var det finaste rummet vi har bott i under resan, dock var det lite lyhört och ungar sprang i korridoren ett tag.
Dubbelsäng samt extra säng som fälldes ut från väggen av personalen. Sängen var skön och det var rent.
"Rengöringsenheten" är som en egen hytt med toalett, handfat och jättestor duschkabin. Roades åter av den smarta lösningen.

Natten mellan 10 och 11 augusti
Ibis Hotel Alicante Elche, Spanien € 67,75
Den här gången hade vi bokat kvällen innan via nätet och fått bekräftelse osv. Man lär sig!
Parkeringen är i deras inhägnade garage under hotellet.
Rummet är av samma typ som den i Barcelona. Däremot fick vi börja med att be dem städa om på toaletten samt att de hade missat fixa till barnsängen och extra handduk. Grannen hade dessutom en bjäbbhund och den störde oss när hunden lämnades ensam ett tag på tidiga kvällen. Den hörde vi dock inte mycket av sedan ägaren kommit tillbaka till sitt rum.
AC:n var dock hemsk! Och med 35 grader ute och trafik kunde man inte ha fönstret öppet. Då jag inte klarar av att sova med öronproppar sov jag inte många minuter den natten.
Inte mycket engelskakunskaper hos personalen, framförallt inte av kvinnan som tog emot klagomålen men vi lyckades kommunicera med engelska, spanska och gester.

SUMMA SUMMARUM
Ibis Budget var över förväntan och ska man bara sova på hotellet, dvs inte fördriva en massa tid där, så rekommenderas Ibis Budget-alternativet varmt. Ibis Hotel är inte många euro dyrare, de har definitivt skönare sängar men de hotell vi råkade på var mer lyhörda så att sömnen stördes.

Och så rekommenderar jag att man skapar ett konto på ibis.com och försöker boka där, framförallt i semestertider.

söndag 10 augusti 2014

Språkkunskapen i olika länder

Vi svenskar är ju generellt sett bra på engelska och man klarar sig ju långt med det. Men både mannen min och jag är intresserade av språk och har läst en del olika.

Jag har t ex läst franska i sex år och spanska i två. Franska är rackarns svårt, tycker jag, men jag känner ändå att det liksom finns där någonstans. Jag förstår en del och kan bilda lite meningar (i huvudet i alla fall) men ändå så svarar jag vid tilltal på engelska. Många gånger genom Frankrike har vi väl blandat upp engelskan med franska ord för att göra oss förstådda eller för att konfirmera och det har gått bra. Men i stort sett har jag "klarat mig" igenom hela Frankrike utan att ha hela konversationen på franska.

Igår satt jag på hotellrummet i Frankrike och ringde runt till hotell i Spanien för att försöka boka ett rum. Råkar då på en señora som endast kunde franska och spanska. Så nu var det bara att ta hela konversationen på franska nu när jag pratar med en spanjorska!

Det blev verkligen helkonstigt! Mannen min stod bredvid och tyckte jag var duktig och att det lät bra, han har alltid undrat hur mycket franska jag kan egentligen.

Nu när vi har kommit in i Spanien så måste jag ställa om skallen - jag som precis började bli varm i de franska kläderna!

lördag 9 augusti 2014

GPS:en - del 2

Vi kom sent om sider fram till Perpignon igår, vid fötterna av Pyrenéerna på den franska sidan. Tog ett Ibis Styles denna gången men tyvärr tillhör nog inte detta hotellet kategori rekommenderas av flera orsaker.

Vet inte ens om jag skulle rekommendera Perpignon. Jo, stranden är fin!

I alla fall, jag satte mig bakom ratten när det var dags att korsa Pyrenéerna. Efter ungefär fem minuter tog jag fel avfart i en rondell (j-a GPS!!!) vilket ledde till att vi körde genom de mest udda vägar jag någonsin framfört ett fordon (cykel inkluderat!), en väg blockerad av stenbumlingar och en 7 km lång bilkö inne bland bergen. På något sätt resonerade GPS:en genom min felkörning att vi ville köra de mindre vägarna...!

Detta resulterade i att vi (OK, jag) gjorde en ful sväng, vi stannade och bytte förare (mannen min hade tröttnat totalt!), vi körde tillbaka nästan till Perpignon och upp på den stora betalvägen så på fem minuter var vi i Spanien (mot min irrfärd på 1,5 h).

Och så har vi ändrat inställning på GPS:en så att den rekommenderar U-sväng i stället för att helt kalkylera om rutten som för oss in bland alla infödingar (Titta ännu en dum turist med GPS!).

Men den ledde oss till hotellet idag - två gånger t o m. Men det är en annan historia!

torsdag 7 augusti 2014

Att resa med barn


När jag var liten satt vi (jag och mina två bröder) lugnt och stilla i bilen och tittade ut eller sov medan vi åkte Frankrike runt, vi tittade och lyssnade intresserat på allt historiskt och vackert vi upplevde utmed vår resa, all mat var god...

Mamma och pappa håller nog inte med det minsta, dock. Det var nog likadant som för oss nu.

Sonen säger:
Mamma, kan jag få godis?!
Jag är törstig/hungrig/kissnödig...
Är vi framme snart!??!?!

Vi säger:
Lägg i från dig plattan och titta på allt utanför! Du missar ju allt!
Sluta tjata!
Du får hålla dig en stund till...
Nu får ni sluta tjafsa! (Detta från mannen min och riktat till mig och sonen!)
Var är flygplatsen? Ni får åka själva! (Också från mannen min)

Det är verkligen avkopplande och underbart med semester, inte sant!

GPS - prylen som hjälper och stjälper

Mannen min älskar sin GPS, jag är lite mer... avvaktande.

Saken är den att jag har ju ett sådant kontrollbehov att jag kan inte bara sätta mig i bilen, pillra på GPS:en och lita på att den leder mig rätt. Ska jag åka till ett nytt ställe är det konsultation av en kartbok eller via internet (Eniro, HItta, Google Maps m fl är alla Bokmärken/Favoriter i min dator) och sedan kör jag. Jag har begåvats med ett rätt bra lokalsinne (Tack pappa!) så jag brukar känna om jag är på väg åt fel håll.

Mannen min pillrar på GPS:en och struntar blankt i vad det står på vägskyltarna.

Båda varianter funkar men båda har även brister! Det har vi märkt idag...

Vi åkte idag från Omaha Beach i Normandie och ned till Mont St Michel. Jag tror GPS-fanskapet ledde in oss på varenda liten väg den kunde hitta! Ju mindre, krokigare och bergochdalbanigare desto bättre! Eftersom det var jag som körde hamnade vi fel fyra gånger (j-a GPS!) och jag var slut i både axlar och huvud när vi kom fram!

När mannen tog över så valde t o m han att läsa på vägskyltarna...

Men i sanningens namn så har den även varit helt underbar och hjälpt oss enormt! T ex så har vi hittat Ibis Budget-motellen utan problem och natten till idag spenderade vi på ett jättefint hotell vi aldrig hade hittat utan dess hjälp, Villa des Houx.

Men fördelen och vinsten med att köra/hamna fel är att ofta får man se saker man annars hade missat helt, underbara byggnader eller hisnande natur. Motorvägar är dessutom ofantligt trista i längden - både att köra på och sitta bredvid och se allt svischa förbi.

tisdag 5 augusti 2014

Om att lämna sitt hus

Jag vet att jag har lite att uppdatera i händelseväg men nu blir allt lite konstigt eftersom vi nu har påbörjat vår resa nedåt mot Solkusten! I skrivande stund sitter jag på en hotellsäng på ett Ibis-hotell i Bremen, Tyskland. Rent och fint, spartanskt och urtrevlig receptionist för det facila priset av ca EUR 69 för tre personer med frukostbuffé.

Men en sak i taget! Tänkte skriva om sista dagen på Solbacken, huset vi nu har lämnat.

Som jag skrev senast så kom jag i säng sent - jättesent! La mig på madrassen (då sängramen slängts) vid 03.30 och sedan låg jag där, sov inte en blund på hela natten. Vid 6-tiden gick vi upp och började köra lass till återvinningen. Vid 9-tiden kom flyttstädarna och då ställde vi våra kvarvarande tillbehör på uteplatsen då bilen var full med saker till återvinningen. Vid 10.30 kom vi på att vi inte hade ätit frukost, slängde i oss lite innan vi skrev papper, fick våra pengar och nycklarna lämnades över till de nya lyckliga ägarna.

Därefter åkte vi och tömde bilen på återvinningen medan vi kastade blickar mot skyn, det började droppa lite... Vi tänkte på våra väskor med alla våra tillbehör som stod ute i trädgården och hoppades att det inte regnade där! Vi rejsade i kapp med molnen hem och på fem minuter hade vi knökat in alla våra ägodelar medan dropparna kom tätare och tyngre och mullret kom närmare. När vi smällde igen bagageluckan vreds kranarna på för fullt och åskan stod rakt över oss!

Jag hade ju tänkt ta mig en stilla tur runt hus och trädgård - så blev det inte alls! Men nu så här i efterhand känner jag att det finns en mening med det mesta: det hade blivit ett jättejobbigt adjö av vårt hem där vi bott i 15 år. Nu "slapp" jag utsätta mig för det.

Jag satte mig som planerat i baksätet för att sova medan mannen min körde oss till Kalmar - inte sov jag något (hjärnan snurrade av allt som jag missat, glömt och inte hunnit med) men jag  slumrade lite i alla fall. Och planen var ju att vila och varva ned hela veckan i Kalmar.

Nu har det ju gått nästan en vecka och det känns fortfarande helt OK med att ha sålt huset.