torsdag 25 december 2014

En udda jul!

Juldagen... den lite sega dagen. I alla fall om man har haft en helg som min.

Jag skulle ju vara tyst. Hur ska det vara möjligt?! Jag tyst? Nä... Det har varit oerhört påfrestande för alla - för mig som kraxar och tappar andan och för de andra som inte hör vad jag försöker kraxa fram. Och sedan på natten får man sota för att man inte varit tyst. Host-host!

I tisdags drog jag i alla fall med mamma och pappa till marknaden i Fuengirola där de köpte lite smått att lägga under granen. Därpå åkte vi till Mercacentro så pappa kunde få sin nymalda köttfärs till köttbullarna. Sedan begav vi oss till Carrefour och storhandlade. Mycket blev det! Pappa sa lite avvaktande när mamma betalat "Jaha, och hur mycket gick det här kalaset på, tro!?
Mamma konstaterade att vi hade köpt massor med gott, mååånga flaskor med bubbel och annat så hon blev glatt överraskad, ungefär hälften av vad hon trott det skulle gå på. Puh!

Igår gick det hela av stapeln! Hela familjen kom hit hem till oss och fick se hur vi nu bor. Som alltid blir man stående och tittar på utsikten. Vädret beslöt ju dessutom att slå på stort! Den första cavan öppnades och avnjöts på terrassen där det var solglasögon på och jackor av!

Ja, den står lite snett i sin kruka!
Men julgranar ska väl stå snett, ska de inte?
Vi avnjöt årets fruktkaka som inte smakade som den brukar men å så gott det var! Huset doftade av nybakade pepparkakor, en röd duk låg på bordet och lite juligt var det inomhus. Sonen och de yngsta brorsbarnen tittade på Kalle - alla traditioner ska inte brytas.
Presenterna under rumsgranen delades ut och flamencoklänningarna med solfjädrar och hårklämmor till de två yngsta brorsdöttrarna (drygt 2 och nästan 4 år) var klockrena presenter! De poserade sedan vant så det har förevigats från alla håll och kanter.

På julbordet var det Sverige möter Spanien! Storebror fick till sin glädje dra igång den sk grillen för att tillaga gambas (han sken som en sol när vi insåg att de inte alls var kokta som vi trott utan var råa), vi skivade upp korvar och skinkor, Janssons stod där intill pappas inlagda sill. Mat i överflöd, som vanligt. Överflödet avnjöts förövrigt idag med så som traditionen bjuder.

Idag hade vi en lugn dag. Vi tog en promenad utmed strandkanten, drack lite kaffe medan vi njöt av solen och värmen.

I Sverige är man vad vid att julen ska vara mysig. Mysighetsfaktorn är ju inte direkt hög när det är varmt och soligt men det var en bra julafton ändå! Bara udda...

Lite i efterhand, GOD JUL allihop!

söndag 21 december 2014

Nu är de här!

Äntligen!

Idag var vi på ... herrejisses, jag höll på att skriva Arlanda! ... MÁLAGA flygplats och mötte min familj. Åh, vad skönt att se dem, tror det är det längsta jag varit ifrån att träffa dem, i alla fall mamma och pappa.
Lånat bilden från Norwegian

Vi tog med oss mamma och pappa hem till oss och lämnade av deras resväskor medan mina bröder med familjer tog tåget till Los Boliches i Fuengirola. Tågresan gick galant! Tror de betalade 2.65 € per vuxen för resan. Tyvärr blev det sedan lite trassel med att komma in till lägenheten som de skulle bo i då kvinnan som skulle lämna över nycklar osv inte kom på utsatt tid och telefonnumret gick till en vilt främmande spanjorska. Tankarna snurrade, hade vi blivit lurade? Men det löste sig, två siffror hade blivit omkastade i telefonnumret och hon satt bara och väntade på att någon av oss skulle höra av sig.

Vi åt en gemensam lunch-middag ute i Fuengirola och sedan begav vi oss (till respektive) hem igen. Familjen var väldigt trött efter att ha varit uppe sedan 4 i morse och det var nog inte många timmars sömn dessförinnan.

Min förkylning tog tillfället i akt att utveckla sig åt ett helt idiotiskt håll: heshet och nu på kvällen ett ynkligt viskande. Mannen min blir sur på mig så fort jag öppnar munnen ("Nu är du TYST!") men det är faktiskt inte så lätt när man inte har träffats på så länge. Det är så mycket att fråga och berätta om så det är ingen hejd egentligen! Ska väl snart gå och sova och vila rösten helt så jag kan få prata ikapp imorgon. Om jag kan...

Idag kom dessutom Fru Torreblancas man ned hit med hennes nya bil. Från Sverige kl 9 i  fredags till kl 17 idag - snabbt kört!

lördag 20 december 2014

Nu är det förkylt

Den senaste tiden när vi har varit ute på stan har jag sett flera som gått med halsduken virad upp över mun och näsa. Först har jag tänkt att det är lite svalare ut, så som man i Sverige kan svepa halsduken över ansiktet när det är snålblåst och minus 20 grader. Fast här kanske det var 13-14 grader...

Eller är det någon smitta jag missat?

Smittan missade i alla fall inte mig för här sitter man med tjock hals och allmänt hängig. Jag som skulle ha gjort det och det och det inför familjens ankomst imorgon. Nu blev bara första det:et avklarat, känns det som.

Nu blir det som det blir och det funkar det med.

Men lite taskigt är det!

(Den som vill kan ju roa sig med att räkna antalet gånger jag använt ordet det i detta inlägget. Många gånger blev det. Oj, en gång till...)

torsdag 18 december 2014

Att framföra en bil i Spanien

I Spanien är det samma regler som i Sverige, vägskyltarna är lika - eller i alla fall snarlika - och det är i stort sett samma bilmärken som rullar runt på fyra däck.

Men ändå är det inte samma sak... Man tänker på olika saker och på olika sätt så det är inte bara att köra på enligt vanligt svenskt manér. Jag tycker att det körs både bättre och sämre i Spanien. Jag vet de som inte har några problem med att sätta sig bakom ratten men även de som varit här ett halvår eller mer men ännu inte vågat sig på de spanska vägarna såvida inte någon annan kör.

Men vad är då skillnaden? Här är lite av det så som JAG ser det, inte nödvändigtvis så som någon annan ser det.

Hastigheten, den måste man inte överskrida och man bör heller inte göra det. Det finns en hel del ställen med kameraövervakning, radiokontrollerad sådan som kollar hur lång tid du tar på dig att köra en viss sträcka och därmed mäter snitthastigheten. Böter utfärdas per automatik.
På motorvägarna är det 120 km/h men folk verkar generellt ligga kring - hör och häpna! - 110 km/h. De tunga fordonen och de som i de mycket branta vägarna inte klarar av att hålla en nämnvärd fart trycker snabbt på varningsljusen: här är en som kör sakta!

Vet ni vad den här skylten betyder?

Rondell? Nej, det är fel. Det betyder i Spanien parkeringsrundel. Där kan man stanna till och vänta in vänner som ska hänga med på bilturen eller så lastar man i/ur bilen här. Eller varför inte stanna en stund och beundra de oftast mycket vackert dekorerade mittpartierna i parkeringsrundeln? Det finns ju alltid två vägbanor så övriga trafikanter kan nyttja den inre, den används ju så sällan ändå.
Med tanke på antalet rundlar av denna sort här vid Solkusten (någon nämnde att man fick bidrag för varje) så borde det inte råda brist på parkeringsplatser. Men det gör det alltid...

I varje bil ska det finnas en knapp för varningsljusen. Den har jag i Sverige tryckt på kanske en, max två, gånger. Här används den flitigt - inte av mig men av övriga bilister. Som nämnts ovan, om man kör saktare eller om det är ett stopp längre fram på motorvägen trycks knappen in. Men även om man dubbelparkerar på vägbanan och hoppar ur för att ta sig en kaffe och churros. Som sagt, det finns ju en vägbana till...

I alla bilar ska det finnas en liten spak på vänster sida om ratten. Den kan man föra både uppåt och nedåt och nämen titta! Det blinkar på utsidan av bilen. Fiffigt! Då kanske man faktiskt kan säga vad man planerar göra. Fast körriktningsvisaren funkar rätt illa oavsett land. Eller ja, mekaniken fungerar ju, det är snarare föraren som fungerar illa.

Parkering bör man inte göra på icke avsedd plats (dvs t ex de med gul vägmarkering) för då står bilen sannolikt på annat ställe när man tänker köra vidare. Det kostar tydligen ca 100 € att hämta ut den från polisens uppsamlingsställe (i Fuengirola ligger den mellan Feriaplatsen och Svenska Skolan). Man ser bogserbilar lite överallt och vi har sett flera bilar förflyttas. Fru Torreblanca tyckte att det var bra att prova denna funktion redan första veckan hon var här i Spanien, hon fick då hämta ut sin hyrbil på ovan nämnda ställe.

Det finns många oövervakade övergångsställen och jag tycker att bilisterna är duktiga på att stanna och släppa förbi de gående. Men som gående skulle jag ALDRIG bara kliva rakt ut och lita på att bilen stannar, jag har sett alltför många bilister som bara kör trots att bilen i andra fältet stannat långt där framme. Läskigt! Och jag vet också hur svårt det är att se alla de gående med solen som skiner rakt i ögonen eller skuggor som fladdrar.

Jag tycker också att folk är vänliga med att släppa fram om man kommer från annan väg eller om det är någon som bestämt sig för att parkera lite längre fram i ens körfält (blixtlåsprincipen). Detta gäller dock ej när man kommer från påfarterna till A7. De är INTE roliga. Där gäller det att vara hjälpsam och släppa fram (byta fil till den till vänster helst) och försöka hjälpa till att undvika läskiga situationer.

Det är väldigt mycket som försiggår i trafiken. I den spanska trafiken byter man friskt filer utan att visa det, man svänger lite hur som helst fram och tillbaka. Och emellan bilarna väver sig alla dessa mopedister och motorcyklister utan mer skydd än hjälm på huvudet.

Man ser många bilar med bucklor, många silvertejpade stötfångare. Som tur är ser man sällan olyckorna så jag hoppas att det mesta är att de själva har backat in i en stolpe.

Pandoras ask, ni vet. Människan lever på hoppet.

onsdag 17 december 2014

Julgranen är på plats!

Idag satte vi oss i bilen och åkte till Viveros Guzman i Alhaurín de la Torre, ca 25 minuter hemifrån. Det var mannen min, Fru Torreblanca och jag. Planen var ju att köpa årets gran och jag hade ju siktet inställt på en rumsgran som jag nämnde i Första Advent-inlägget. Frågan var om vi skulle hitta någon och om vi skulle vara villiga att betala vad de ville ha för den.

Först och främst måste jag berätta om Viveros Guzman. STOOORT! Det var julpyntat från golv till tak och vi stod emellanåt med fåniga julleenden alla tre. Här skulle vännen Lina ha kunnat passa in som fisken i vattnet - dekorationsmöjligheterna och materialen rena drömmen!

Vi gick gång upp och gång ned, tittade, vred och vände på blad, krukor och blommor medan mannen min led lite stilla - detta är inte hans favoritsysselsättning. Även om han tycker det är vackert och emellanåt intressant med växter så är det ju lite ansträngande att vara där med två växtfanatiker. Fast jag tror inte att det var så farligt, jag hade lovat att vi inte skulle vara där hela dagen - bara halva. Vi konstaterade alla tre att det var ett stort utbud, växterna var fina men den var inte vidare billigt om vi jämförde med de plantskolor som ligger närmare, de i Mijas och på vägen upp mot Coín.

Men vi hittade i alla fall olika slags granar och diskuterade länge om vi skulle ha en vanlig gran, en i plast, en rumsgran eller (vilket mannen min förespråkade) en palm. Till slut blev det min rumsgran, en Auraucaria excelsa. Den har lite mer platta grenar och ljusare färg än de rumsgranar man ser ute i parker och trädgårdar här (den jag länkade till ovan).

Vi packade in våra växter (Fru Torreblanca hade redan köpt gran, två stycken närmare bestämt, men passade ändå på att hitta lite annat) och körde sedan till den plantskola där vi köpt våra ytterkrukor så att vi skulle få lika som de vi hade köpt där tidigare. Där stod jag bara och gapade, trodde inte mina ögon: de sålde fina kungsgranar där de stoppat foten i en kruka med betong! De var torra som fnöske och det bara rasade barr. Spanjorer... :)

Nu står i alla fall den fina rumsgranen på utvald plats här hemma, vi har börjat pynta den men behöver hitta ett bättre glitter. Tur att vi köpte små och lätta kulor och pynt för grenarna är väldigt veka, stammen är fastbuden vid en bambupinne ända upp till toppen för annars bågnar den totalt.

Julen är ett steg närmare och känslan börjar infinna sig!
Fa-la-la-la-la...


måndag 15 december 2014

Glasögon och telefon

Händelserik dag!

Karl Lagerfeldt från SpecSavers
Dagen började egentligen med att jag hämtade mina nya glasögon! Det är bara att inse, jag är så gammal att jag nu har progressiva glas i bågarna. Jag nappade på SpecSavers erbjudande om att köpa ett par och få det progressiva till reducerat pris samt att man får ett par glasögon extra, lämpligen ett par solglasögon då (lik förbannat mycket pengar: 282 € tror jag det blev). Så nu har jag det första paret, ska prova de vanliga så att jag vänjer mig och därefter beställa solglasögonen. Jag kan förhoppningsvis nu gå från fem till tre par glasögon, i alla fall!

För mig är slipade solglasögon en livsnödvändighet! Jag är väldigt ljuskänslig (stora pupiller) och dessutom så sa optikern att om gråstarr finns i släkten så ska man vara oerhört noga med att använda solglasögon som täcker ögat ordentligt då solljuset kan förvärra det. Gråstarr är tydligen vanligt i Spanien. Så tur att jag har använt solglasögon så fort jag satt foten utomhus dagstid de senaste 15 åren...

Ja, sedan hämtade vi ju de nya registreringsskyltarna till bilen. Äntligen!

Nokia Lumia 735
Och ikväll, precis innan leveransen av pizzan (lite slapp måste man få vara någon gång och just nu är jag VÄRD det!) kom julklappen till sonen och MIN NYA GRÖNA MOBILTELEFON! Jag har varit så handikappad med min gamla Android-telefon. Och installationen av den nya Windows-telefonen har gått som en dans! Mycket är trots allt sparat någonstans där uppe i det grå så mycket är tillbaka. det jag saknar är ju det som egentligen är mest värt: fotona... Jag hade ett helt underbart foto av min man och son som nu är puts väck... Som tur är har jag en son som är kramig och gosig så vi får helt enkelt ta ett nytt.

Registrering av bil - akt 4

Idag har det äntligen hänt lite saker på bilsidan!

Vår kontakt Antonio på Gestoría Rosales tyckte tydligen att det var lämpligt att gå på semester mitt i hela vår faderulla utan att meddela oss så jag tror allt egentligen tog längre tid än vad det skulle. Och så var det ju det där med att vi blev av med våra mobiltelefoner så vi var onåbara under några dagar.

Men idag var vi till kontoret och fick våra papper, en hel folder med tillstånd och annat som ska ligga i bilen. Vi hade ju dessutom betalat 700 € så vi fick tillbaka ungefär hälften - TACK! Sedan åkte vi till Cotocar i Fuengirola för att hämta de nya registreringsskyltarna (tog ca 10 minuter att fixa).

Så nu har vi lite siffror, svart på vitt, vad det kostade att registrera bilen i Spanien, med hjälp av Gestoría Rosales:

Bil Hyundai i30
Årsmodell 2010
Drivmedel Diesel
Miljöbil Ja (119 CO2)
Besiktning hos ITV 153,40 €
IVTM (vägskatt 3 mån) 15,34 €
Perito (sakkunnig) 110,00 €
Tasas (avgifter) 100,00 €
Honorarios (arvode) 100,00 €
Nya skyltar (2 st) i aluminium   22,94 €
TOTALT 501,68 €

Försäkringen är fixad också - dessa förbenade försäkringar...

Edit 2015-04-30:
Här kan ni läsa om de andra delarna:
Akt 1
Akt 2
Akt 3

söndag 14 december 2014

Att ta tåget från flygplatsen

I jul kommer hela min familj hit och de är intresserad av att veta hur man tar sig från Malaga flygplats till Los Boliches i Fuengirola. Jag har snokat runt lite och kommit fram till att det finns några alternativ för dem.

Först och främst så kan man ju ta taxi, har hört att kostnaden från flygplatsen till Los Boliches ligger kring ca 40 € (max fyra passagerare). Nu var det mitt i natten så kanske att det blir någon € billigare mitt på dagen.

Sedan kan man boka en private transfer/shuttle (kallas lite olika, tydligen), antar att det är som en taxi med privat chaufför i lite större bil som man bokar så den passar in med flyget. Om man är fler än fyra personer så kan detta vara att föredra då det i vanliga bilar (taxi) inte får vara fler än fyra passagerare. Priset motsvarar också ungefär två taxibilar.

Självklart kan man ju hyra bilar också men som jag har flaggat för så är det banne mig inte lätt att hitta parkeringsplatser i Fuengirola, i alla fall inte om man förväntar sig att den står kvar där när man kommer tillbaka (felparkerade bilar bogseras snabbt bort). Och dessutom har vi den senaste veckan märkt en markant skillnad på antalet bilar i trafiken - julfirarna verkar ha börjat komma så det lär bara bli värre.

Det ska tydligen gå bussar också men jag hittar ingen bra information. Tror att de går in till centrala Malaga och där får man byta till de bussar som sedan går ut i landet åt olika håll.

På vägen nedanför åker jag varje dag hem ifrån skolan.
Vi bor en kort bit bakom kullen.
Som jag förstår det så är tåget en smidig historia! På terminal 3 på flygplatsen betalar man ca 3.55 € per vuxen person, mindre för barn och pensionärer, kliver på tåget som går var 20:e minut, 30 minuter och 12 stationer senare är man framme i Los Boliches! Tack så mycket, Renfe. Det är den näst sista stationen på sträckan, den sista är nere vid stora rondellen där vid Merca Centro.
Här kan man kolla tidtabellen för Malaga-området.

Sedan om det stämmer eller inte, ja det är ju en annan sak. Jag menar, som svensk är man luttrad: lövhalka, isbildningar, nedrivna kablar... vem i Stockholm har inte suttit instängd på pendeltåget en timme? Men jag läste någonstans att man kan ställa klockan efter det här tåget. Kanske SL skulle ta en tur hit och studera hur spanjorerna gör?

Vi kommer ju självklart att vara där i ankomsthallen och möta familjen men vi kan inte ta alla i vår bil så mina bröder med familjer får alltså utnyttja någon av dessa alternativ. Kanske jag kan avrapportera sedan hur det gick för dem och vad det kostade,

Vi har i alla fall kommit fram till en sak: nästa gång vi ska in till Malaga så ska vi ta tåget. Det var INTE kul att köra bil där. Det är en annan sak om man ska till flygplatsen, den ligger inte mitt bland alla trafikljus och -stockningar.

lördag 13 december 2014

En milstolpe i bloggen

Titta!

Jag har passerat 10 000 besökare! Vad skoj!

Nästan så man borde baka en tårta. Fast eftersom det är Lucia idag så blir det nog lussekatter, råkade lova dem här hemma det...

fredag 12 december 2014

Nu är julen på gång

När jag var liten bakade min farmor en gång en fruktkaka till jul som var helt underbar. Jag frågade henne flera gånger efter receptet men hon hade tyvärr tappat bort det. Så under många år har jag försökt att återskapa kakan så som jag minns den.

Jag är väldigt fäst vid traditioner, nästan åt det hopplösa hållet! Så sedan 1998 har jag varje första advent försökt att återskapa denna fruktkaka, de flesta åren har det blivit någon liten ändring och jag hoppas och tror till det bättre. Däremot så tror jag att om farmors fruktkaka mirakulöst skulle stå där så skulle den i alla fall vara milsvida från den jag nu bakar. Minnet har ju en tendens att ändra sig, förvanskas utan att man själv förstår det.

När man säger fruktkaka så tänker många på en ljus sockerkaka med pluppar i av de där kakfyllningsförpackningarna man kan köpa i affären. Eller kanske på plumpudding....? Den kompakta engelska historien (har läst recept och när det står ister och öl i innehållet så vänder jag blad). Denna kaka är långt ifrån båda varianterna och faktum är att till och med de som normalt säger "Fruktkaka? Nej, tack!" (man hör att de tänker "yick!" och "blä") tycker att denna är god och både en och två bitar går ned!

Som jag skrev så bakar jag denna normalt vid första advent. Sedan får den (eller de, för jag passar på att göra två, det är ju lite pyssel med dem) stå svalt i skafferiet och mogna till julafton. Blir det något över går det bra att frysa eller skära i tunna skivor och torka som ett slags skorpor som är underbart goda!

Nu bor vi ju i ett varmare klimat och de svalare förvaringsmöjligheterna är minimala: inget matskafferi och kylskåpet är för kallt och för fullt. Därför har jag ännu inte bakat kakorna. Men nu har jag hackat frukt och nötter och lagt dem i sitt spritbad - imorgon bär det av! Dock med variation: jag har inte hittat alla de ingredienser jag är van vid men det funkar nog bra ändå. Många säger ju att regler och traditioner är till för att brytas - jag opponerar mig våldsamt vilket min familj bittert fått erfara! Men man kan ju ibland förändra sig och inse att det funkar att skapa nya traditioner - bara kärnan finns kvar!

Så julen är på gång - även om julkänslan har VÄLDIGT svårt att infinna sig!

Ovälkommet besök - del 3

Natten till igår vaknade jag vid 3 på morgonen och låg sedan och vände mig åt än det ena och än det andra hållet i sängen, slumrade till då och då. När klockan var 6 var jag klarvaken och började nojja om dörrarna, hade vi låst dem? Om jag går och kollar så kanske jag kan sova den sista 1,5 h innan väckarklockan ringer...? Kanske...

Så jodå, jag var uppe och kollade att ytterdörren var låst - precis som den var när vi la oss. Och jodå, altandörrarna var precis lika låsta som de var vid midnatt när jag kollade att de var låsta.

Jag somnade väl om - eller något - men samtidigt undrade jag om det ska vara så här nu? Gå och rycka tre-fyra gånger i en dörr man vet är låst? Dubbelkolla mitt i natten?

Lånat bild från PRLOG.org
Jag åkte i alla fall till banken efter att ha lämnat sonen vid skolan så nu har jag ett spanskt bankkonto, nästa vecka kan jag hämta kontokortet så tills dess får mannen min snällt (följa med och) handla.

Men jag har haft ljuspunkter i tillvaron också!

Jag var ju bjuden på té hos grannfrun kl 10.30 och jag ville inte komma tomhänt. Hade eg köpt en liten brödkorg jag hade tänkt fylla med pepparkakor och lussebullar men orken är inte direkt stor just nu. Så jag köpte en blomma, en julstjärna. Och vilken julstjärna!

Jag lyckades inte ta något fint foto men hitta en bild på nätet. Jag betalade 4 € för blomman. Jisses, skulle ha köpt ett gäng! Än är det väl inte försent för det... Är ju i närheten när jag ska hämta bankkortet nästa vecka.

Det var i alla fall trevligt att sitta och babbla med två grannfruar, Fru Africaan och Fru Dansk kallar jag dem nu. Namnen säger väl var de kommer ifrån och det är helt otroligt, sitta i Spanien och dricka té och äta muffins med en kvinna från Sydafrika och en från Danmark! Fru Africaan kan dessutom danska! Udda värld...
De kunde i alla fall berätta att Antonio (som vi hyr av) inte varit helt ärlig - det har visst varit inbrott här i området tidigare.

Jag fick förresten tag i ett av IMEI-numren, det som var till min gamla telefon. Så jag ringde till polisen och lämnade det samt att kontaktnumret nu var mitt eget mobiltelefonnummer, inte Fru Torreblancas sons. Och då har de rutinen att de tar alla uppgifter igen (namn, adress, vad togs,när hände det osv) samt vad jag ville ändra på. Rapporten måste dessutom skrivas under så vi behövde komma in igen. Så förmiddagen idag spenderas på en tur till polisen i Torremolinos igen där vi träffade en oerhört tråkig polis som inte kunde engelska. Men jaja, det gick ändå.

Om jag kommer på något mer så måste det vara VÄLDIGT viktigt, annars får det vara. Jag har ingen som helst lust att åka till den polisstationen igen.

På måndag ska jag få min nya mobiltelefon. Det är nu när jag åter börjat använda min Candy Crush-telefon igen som jag kom ihåg varför jag köpte ny: jag hör inte att den ringer och den är väldigt oberäknelig.

Just ja, inatt sov jag hela natten så det blir nog bra det här. Måste bara få ordning på betalkort och telefoner, då funkar vardagen igen.

torsdag 11 december 2014

Salt i såret

Jag har sedan ca två år tillbaka spelat King Candy Crush Saga. Min målsättning är att klara hela banan utan att betala något för att få några bonusar eller genvägar. Det ska gå! Jag är ju envis - ligger i generna.

För ett år sedan så var jag tvungen att skaffa ny mobiltelefon då min Android-telefon började bete sig lite udda. jag valde en Windows-telefon och älskade den från första sekunden. Den var ju RÖD! :)

Det som har stört mig det senaste året har varit att King inte har släppt programmet för Windows-telefoner, de har däremot fortsatt att utveckla och släppa nya program för iPhone och Android. Uppvaktandet från oss Windowsanvändare har varit massivt medan Kings har sagt ungefär "jaja, visst, nångång..."

Jag har ju därför fortsatt använda min gamla telefon som ren spel-telefon, några minuters spelande varje kväll innan jag läser och sedan somnar.

Igår tvingades jag ju börja använda min gamla Android-telefon igenom primär mobiltelefon så då uppdaterades hela alltet när den kopplades upp mot internet osv. Av någon anledning kollade jag läget på Windows-telefoner och Candy Crush men inget nytt under solen... Det kommer aldrig att ske, helt enkelt.

För någon minut sedan satt mannen min och lekte med sin nya Windows-telefon och upptäckte att NU! IDAG! Kings Candy Crush Saga for Windows Phone har släppts!

Det är som en käftsmäll, en knytnäve i magen, slap in the face... Bara för att jag just nu precis inte har en Windows-telefon, just precis DÅ, just exakt DÅ, släpps programmet som jag tjatat om i ett år.

Det är nästan elakt!

Dessutom så har jag precis skapat en etikett som heter Helt orelaterat - det är ju precis så det är.

onsdag 10 december 2014

Ovälkommet besök - del 2

Och så fortsätter det med inbrottsröran...

Jag somnade fort igår kväll men vaknade vid tre-tiden på morgonen och sedan slumrade jag tills väckarklockan ringde, mannen min och sonen hade vaknat vid sex-tiden. Tre mosiga hjärnor idag, alltså.

Vi har i alla fall fått (eller fått och fått, vi har fått köpa) nya SIM-kort nu. Som tur är så hade jag med mig min Candy Crush-telefon* så jag har den tills jag hittar en telefon jag vill ha. Mannen min har köpt en billig "så länge"-telefon.

Vi köpte även en liten present till Fru Torreblancas son som vi lånade telefonen av, han var INTE glad att mamma lånat ut den för vad skulle han nu spela på?!?! Ja, nu har han fått den tillbaka i alla fall.
Jag borde kanske informera polisen här i Spanien om att vi har telefonnumren tillbaka, tror inte att Fru Torreblancas son blir så där väldigt glad om spanska polisen ringer honom för att få mer information.

Sonen har berättat på skolan om det stora äventyret vi hade igår så nu vet hela klassen om det. Eller ja, han skrev ju redan i går på Skype att vi hade blivit rånade... Inte lätt det där med informationsflödet.

Antonio som vi hyr av var dessutom här tillsammans med en man från ett larmföretag. De tittade på alternativ och som det verkar ska de nu installera övervakningskamera och kanske även larm på dörrarna.

Och så har jag skrivit och postat brev till Transportstyrelsen om att jag har mitt körkort kvar. Borde kanske informera polisen i Sverige om det också.

Allt är ju inte återställt och allt tar tid. Ska försöka skriva ned en lista med t ex telefonnummer också som hjälper till om man råkar ut för det igen, och kanske hjälper det någon annan. Och så gillar jag ju att sortera upp och skriva listor.

Ja, jag är hopplös! :)

Men allt ont är inte endast av ondo. Vi har äntligen träffat en granne som sagt mer än bara ¡Hola!, Hello! eller Hej!. Grannfrun som hjälpte oss och polisen att tolka igår kväll har bjudit in mig och den danska mamman här i längan på té imorgon förmiddag så det ska bli trevligt. Hoppas bara jag hinner för jag MÅSTE ta mig till banken innan.


*) Jag gillar normalt inte att spela spel på dator eller telefon men Candy Crush Saga har jag fastnat för sedan en längre tid nu. Det finns för IPhone och Android, av någon outgrundlig anledning inte för Windowstelefoner som vi i vårt hushåll nu föredrar. Alltså har jag haft kvar min gamla Android som degraderats till speltelefon men också med tanke just att det kan vara bra att ha en extra...Utifall att...

Ovälkommet besök - del 1

I morse när vi gick upp så var sonen uppe någon minut före mig. När jag kom upp till mittplanet där vardagsrum och kök ligger så sa han att altandörren hade stått öppen så han hade dragit igen den.

Där stängde min hjärna av.

Snabbt kunde jag ändå konstatera att jag inte hittade min mobiltelefon och inte heller mannen mins. Så jag rusade ned till sovrummet och "sparkade igång" mannen min som somnat om.
- Vi har haft inbrott!

Och det är nu man i efterhand kan konstatera att jag kan inte alls hantera situationer som dessa. Jag blir helstressad och flänger runt som en huvudlös höna!

Mobilerna som låg på matbordet i vardagsrummet var borta, det såg jag ju på en gång. Vad mer?!?!? Jo, en meter ifrån låg så klart min handväska. Plånboken var tömd, dvs ett VISA-kort och ett MasterCard puts väck. Mitt körkort hade jag just då i mobiltelefonfodralet tillsammans med kopia på recidencakortet - borta. Mannens recidenciakort-kopia låg i hans mobiltelefonfodral tillsammans med sonens så det var ju borta. En 20 €-lapp saknades från portmonnän också...

Sedan satte frenesin igång med att försöka kontakta alla för att spärra. Vet ni om att man måste ringa i stort sett överallt för att göra det? Hur gör man det när man har fått telefonerna stulna?

Bilnycklar? Kvar, puh! Datorerna kvar, dubbelpuh!
Vi försökte använda Skype men det hackade på grund av den ibland lite svajiga uppkopplingen. Vi fick tag i vår vän Fru Torreblanca så mannen min åkte över dit och fick låna en mobiltelefon så spärrandet och anmälandet kunde fortsätta.

Av någon orsak vände jag efter någon timme ut och in på min handväska och då ser jag att där, snyggt och prydligt ligger mitt körkort (som jag redan spärrat) tillsammans med våra residensiakort-kopior och några visitkort mannen haft i sitt mobiltelefonfodral. Inbrottstjuvarna har alltså tagit det lugnt, de har tagit bort det de inte velat ha och lagt det i min handväska!!! Ett samtal till måste alltså göras på den lånade telefonen - kan man "ospärra" körkortet? Nähä, OK. Jag måste skriva ett brev och skicka till Transportstyrelsen att jag har det kvar. Jag får väl vara tacksam för att jag har det kvar, slipper krångla med att skaffa ett nytt härifrån.

Just ja, på min mobil hade jag även den där trackern aktiverad så vi kunde se att den fanns i Torremolinos. Jag tog en print av det för att kunna visa för polisen. För rutinen här i Spanien är att man åker till polisstationen och gör en polisanmälan eller så ringer man in den och åker sedan i alla fall till polisstationen och skriver under polisanmälan. Vi gjorde den senare varianten så vi begav oss till polisstationen i Torremolinos (dit vi tydligen tillhör). Där satt vi med stora frågetecken över huvudet. Skulle vi bara sitta här i vestibulen? Ska ingen ankomstregistrera oss? Vi fattade ingenting! Nada! Inte polisen heller som inte kunde engelska. Bara "Espere, por favor." (Var vänliga vänta.) Efter en längre stunds väntan fick vi tillsammans med andra väntande information om att komma tillbaka om en timme, vid kl 14, de hade inte personal just nu. Efter denna timme sa de två timmar... men till slut kom vi in efter "bara" en timme. Vid kl 15.15 hade jag skrivit under papperen och vi begav oss vidare i röran för att äta lite, försöka hitta någonstans där vi kunde få nya SIM-kort, köpa nya telefoner. Äta gjorde vi men det andra står kvar på listan outrättat.

Nu under kvällen har det varit mycket trevliga poliser här hemma i omgångar! Det visar sig att vi är den femte i ordningen som haft inbrott i området. De var mycket intresserade av den där trackerinformationen och fick en till utskrift med sig. Återigen kunde de inte engelska så de sprang efter en granne de talat med tidigare, en av de som fått ovälkommet besök för ca två veckor sedan. Där hade en laptop stulits.

Efter det kom "CSI" och penslade fingeravtryck. Cooooolt! Tyvärr hade "besökarna" haft handskar på sig så det blev bara en massa kladdavtryck. Men mitt provavtryck blev rätt snyggt... (Ej med på fotot.) Han var väldigt trevlig och visade mig avtrycken och pratade om dem (på spanska). Jag förstod mycket, mycket förstod jag inte alls.

Antonio som vi hyr av har också varit här, han pratade om att installera övervakningskameror eller något annat som avskräcker. Saken är ju den att nu vet inbrottstjuvarna att om någon vecka eller två så finns här nya (stöldbegärliga) saker. Och det här är första gången som de har haft problem med inbrott.

Hela dagen och all energi gick åt till detta. Det var inte riktigt det vi skulle ha gjort under dagen... Och det blir säkert en fortsättning på detta.

Detta hände igår, egentligen, och det var då jag skrev inlägget men jag behövde sova lite på det...

måndag 8 december 2014

Decemberstranden

Idag har det varit lovdag här i Spanien, Inmaculada Conceptión - Den Obefläckade Avelsen. Vet inte vad det står för, är inte ens säker på att jag vill veta...

Alltså var det ingen skola idag och ett uselt humör hos sonen ledde till datorförbud. Så jaha, vad ska man hitta på då att göra? Ingenting, tydligen:

Ja, de hemska tavlorna hänger ännu kvar.

Till slut fick jag nog och fick med mig familjen ut på en strandpromenad. Det var ca 15 grader varmt, solen sken, vi gick i jeans, t-shirt och munkjacka. Det var nästan för varmt, mannen min ångrade att han inte tog shorts.

Precis som vi misstänkte så var vi inte ensamma på stranden. Det var familjer som satt och fikade, många var ute och gick med sina hundar (trots att det är förbjudet på stranden), joggade, promenerade, satt i solstolar och det var faktiskt några få som badade! Mannen min stack en hand i vattnet och sa att jo, det är inte helt otänktbart...

Det är lite lustigt att se på människor när det är så där fint väder som det var idag. Det vanligaste var så som vi var klädda, jeans och tröja. Men det var även människor i badbyxor/bikini medan den som cyklade förbi bar täckjacka.

Och nästa gång ska vi ta med oss fika, vi med. Eller pengar så vi kan besöka en av restaurangerna som hade öppet, doften av sardiner som grillades i grillbåtarna fick det verkligen att vattnas i munnen.

Vi hoppas nu att vädret kommer att vara så här över jul när hela min familj kommer! Då har de i alla fall chansen att få komma hem igen med lite mer färg i ansiktet för även om solen inte är brännande het så värmer och tar den. Solglasögonen är ett måste.

Det kändes idag som en riktigt skön vårdag i Sverige, nästan.

fredag 5 december 2014

Registrering av bil - akt 3

Igår ringde jag Antonio på Gestoría Rosales för att kolla om det var OK att hämta de nya registreringsskyltarna till bilen, om han hade fått dem än. Men så klart, nej...

Han hade mailat Benalmádena Ayuntamiento (kommunen/town hall), inte fått något svar, skulle försöka få kontakt med dem igen och till sist ta sig dit. Han väntar svar på de papper han mailat över till kommun så att de kan beräkna vad han ska betala i vägskatt åt oss. När den är betald får han hämta ut registreringsskyltarna (hos Polisen?).

Hänger inte riktigt med i tågordningen där men vi ska nog få klarhet i det. Någon gång...

Nu fredag kväll har Antonio fortfarande inte hört av sig (vilket han sa han skulle) och på måndag 8 december är det tydligen någon helgdag här i Spanien, La Inmaculada Concepción - den Obefläckade Avlelsen, så då är det stängt i stort sett överallt.

De är rätt duktiga på det där med helgdagar, måste fördjupa mig i ämnet vid tillfälle...

Så just nu är vår bil i ingemansland, känns det som. På rutan sitter i alla fall klisterlappen om att den är godkänd av spanska bilbesiktningen. Är den avregistrerad i Sverige än? Vi har ingen spansk försäkring, har vi någon svensk som gäller?

Jag förutsätter att den svenska fortsätter att gälla tills vi har en spansk och att de nya plåtarna sitter på plats. Men det är vad jag tycker och förutsätter...

Tills dess kör vi med än större försiktighet - försiktigt kör vi alltid!

tisdag 2 december 2014

Att reda sig själv

Sonen har under en längre tid tjatat om Chicken Nuggets till middag och eftersom han mådde lite halvvisset igår och varit hemma från skolan idag (tillbaks imorgon, dock!) så tänkte jag att då kanske jag kan göra det idag, få i honom lite mer mat.

Normalt tar man ju fram en påse Nuggets ur frysen men frysen innehåller just nu ingen sådan påse, däremot hela kycklingbröst. Så då blir det en sådan påse i stället. Internet kryllar med recept och det verkar ju simpelt: skär i skivor, banka ut tunnare, skär i mindre bitar, vänd i ägg, vänd i ströbröd som gärna är kryddat med salt, peppar och paprikapulver. Stek eller fritera.

Ströbröd fixar man ju lätt med ett par skivor rostbröd i mixern.

Jag brukar dessutom göra egen sötsursås, superenkelt och gott. Konstaterar att jag har allt hemma förutom potatismjöl. Hmm... Vad tar vi då då? Vetemjöl? Nä, då blir det liksom vitt, inte så där genomskinligt som det ska vara.

Kan man göra eget potatismjöl, tro? Google-google-google... Jamen, det verkar ju lätt! Skala potatis, riva den fint, lägga i vatten några minuter, sila bort potatisen, låt stärkelsen i det silade vattnet sjunka till botten, häll bort vattnet et voilá! Blött potatismjöl i botten! Men det ska ju ändå bli blött när det används som redning så då funkar ju det, resten kan få torka som det vill och användas till annat. Och potatisrivet kan jag göra rårakor eller raggmunkar av. Synd jag inte har någon lingonsylt...

Det är nu när jag andas ut och låter stärkelsen sjunka till botten som jag börjar fundera.

Hur många hade gjort så här? Hur många hade kommit på något annat till middag? Hur många hade satt sig i bilen och köpt potatismjölet? Eller ja, den färdiga sötsura såsen antagligen. Och påsen med färdiga Chicken Nuggets. Hur många hade lyft på luren och bett kinarestaurangen leverera hem?

Vad säger detta om mig? Helt knäpp, påhittig, kan själv, nyfiken, överambitiös, sanslös, hopplös, sysslolös...? Antagligen lite eller mycket av allt.

Mannen min sa när vi satte oss till bords att "ja, vi får väl vara glada för att mamma inte odlat riset också."

Det blev jättegott!
Det här inlägget är kanske inte så mycket om Spanien men på ett sätt är det ju det. Det handlar ju om att lösa en situation, om att gå från ett fullt utrustat kök till att börja om (nästan) från början och man inser att man har inte alltid allt hemma, de där basvarorna som man "alltid" har i skafferiet.

Och ja, jag ska köpa en förpackning med potatismjöl nästa gång jag handlar. Men nu vet jag hur man gör och jag tyckte det var kul!
Så det så!