Herrejisses så tiden fladdrar förbi! Och oj så länge sedan det var jag bjöd på Lördagsgodisbitar, två månader. Nu är det dags, i alla fall. Hoppas att ni finner skålen välfylld!
Godisbit nr 1
Att vara saknad! Jodå, jag läser ju era kommentarer där ni undrar hur det är med mig och att ni saknar mig. Eller i alla fall mina inlägg. Jag saknar det också!
Jag mår bra, ingen fara! Men det är fasen inte lätt att efter 16 år med deltid, ibland "nolltid", plötsligt arbeta fulltid och emellanåt lite extra på det. Dagarna fylls med jobb, mat och hushåll, en stund vid tv:n med familjen och sedan sova. Varje stund som blir över sätter jag mig och läser. Massor. Har alltid läst mycket men just nu är jag inne i en lite panisk läsperiod. Just nu ... den har hållit på i över ett år nu. Hopplös.
Det är väl så också att när man sitter vid datorn hela dagen så vill man inte sitta där när skiftet är över. Det innebär inte att jag inte har lust att skriva. Det innebär inte heller att jag inget har att skriva om. Jag kommer på massor med saker att berätta om när jag lagar mat men det är fel tillfälle, svårt att förena stekpannan och tangentbordet.
Jag kommer nog på det till slut, hitta det där läget när allt får plats. För än har jag absolut inte givit upp skrivandet! Hoppas ni inte heller har givit upp på mig.
Godisbit nr 2
Gömda skönheter! Jag kom hem ifrån affären, bilen full med matkassar.
- Men mamma, vad har du i håret? utbrast sonen när han hjälpte mig in med kassarna.
Jag drog med handen över håret. I handen hittade jag ett gäng röda små tussar. De var från lampborsten, busken med de roliga blommorna, som vuxit sig större och större och när jag gick ut genom grinden har jag kommit emot dem och blivit dekorerad. Undrar vad folk i affären har tänkt!
Vad jag själv har tänkt under en längre tid är att busken ska klippas ned när den inte blommar. Men den slutar ju inte blomma! Så det var bara att ta tag i det. Bina fortsatte att surra runt blommorna även när grenarna låg avklippta på marken. Lite sorgligt.
Men när jag klippte bort det mesta av busken så hittade jag en skönhet som slagit ut där under grenarna! En kalla. Vackert!
Godisbit nr 3
Mer och annorlunda arbetsuppgifter! Jag vet att jag är rätt usel på vissa aspekter i min anställning men att det kompenseras med det jag är duktig på. Det har företaget uppmärksammat så jag kommer i framtiden att kunna få fokusera mer på det som jag är bra på, att vara trevlig mot kunderna och hjälpa dem på bästa sätt. Kul att få lära sig nytt också!
Godisbit nr 4
Upprört hav! Mannen min och jag var ute på några ärenden i dag och var bara tvungna att stanna bilen och stiga ur. Havet var i uppror, vågorna slog höga upp över stränderna och klipporna. Jag önskar vi haft möjlighet att ta en promenad utmed strandkanten - på behörigt avstånd.
Godisbit nr 5
Mängder med blommor på min bägarranka! Tror aldrig den har haft så många blommor samtidigt och det är mängder med knoppar som bara väntar på att ta vid.
Godisbit nr 6
Bra tandläkare. Sonen har varit och opererat bort en tand och det gick så bra allting trots att tandläkaren sa att han inte sett ett liknande fall tidigare. Jag har ett närapå färdigt inlägg om barntandvården i Spanien så jag hoppas att ni snart kan får läsa mer om det.
Godisbit nr 7
Överlevande stickling! Minns ni min pelargon 'Mosquito Shocker'? Den dog. Det kan ha med att göra att den stod på bordet och blåste ned några gånger. En kvist åkte av och jag stoppade ned den i en kruka där det redan var en planta, bägarrankekrukan nämnd ovan var det faktiskt. Den 10 cm långa lilla kvisten tog sig och fick sedan flytta till en egen kruka. Där har den vuxit. Och vuxit. Det kanske inte syns på bilden men pelargonen är faktiskt 75 cm hög och fylld med stora blommor! Fler är på gång. Sned är den också. Jo, den borde planteras om i en större kruka som passar ytterkrukan bättre men just nu blommar den så jag tror jag avvaktar lite. Vi får se.
Godisbit nr 7
Nisperos! Nu dignar träden med de gula små frukterna som heter nisperos, japansk mispel på svenska. Tror det var förrförra veckan som grannen nedåt gatan påkallade min uppmärksamhet när vi klev ur bilen. Vi var välkomna att plocka hur mycket vi ville från hans träd men att de kanske behövde några dagar till.
De är så goda! Bra att vi får plocka från grannens välfyllda träd för min egen lilla planta är ännu alltför liten.
