Skyltsöndag nr 45 - Spår

Det går inte att gå genom livet utan att lämna några spår, tror jag. Och när man tittar så finns det spår överallt! Många olika slags spår! Och jo, visst skulle man väl kunna kalla detta för skyltning. Naturlig skyltning för en Skyltsöndag à la mig!

Det här skyltar om att någon har släpat och dragit på något i flera hundra meter ned till sopstationen. Måste ha varit tungt men det borde blivit lättare och lättare eftersom det drog av sig på trottoaren.

~ ☺ ~

Och detta skyltar om att soppåsen läckte. Spåret började mitt på vägen, där bilen stannat till, påsen tagits ur bakluckan och sedan kastats vid sopstationen. Mmmmmysigt ...

~ ☺ ~

Då är den här trevligare! Små söta skyltar som vittnar om en hund som gått i det våta gräset och sedan gått över gången till det andra våta gräset.

~ ☺ ~

Detta skyltar om att här bör man nog inte titta upp eller stanna till och knyta skosnöret. Grenen i fikusen är tydligen ett riktigt skitställe. Så att säga.

~ ☺ ~

De här inte så trevliga fläckarna skyltar om att det har varit väldigt fuktigt ute. Så här ser många murar ut just nu, grönfläckiga av alger.

~ ☺ ~

Och det här skyltar om att än har de inte kommit och sprayat i tallen med processionslarver. Spraygubbarna har tydligen mycket att göra så här års, hörde jag i dag.

~ ☺ ~

Det här skyltar om två saker: att det faktiskt finns cykelbanor här och att de behöver målas om. Just den här är ca 2 km lång och går från en fin rondell till den där fula! Cykelvägen är dock fin överallt utom just här.

~ ☺ ~

Det här vet jag inte vad det skyltar om. Vill inte veta. Men det stod där på parkering vid parken och skyltade om att det var rätt fullt. I glaset alltså, parkeringen var rätt tom.

~ ☺ ~

Det här skyltar om att någon troligtvis klantat sig. Av någon (antagligen dum) orsak brukar de ibland låsa parken så gissa om det kliade i fingrarna att plocka den där nyckelknippan!

~ ☺ ~

Det här skyltar om att grinden skrapar varje gång man öppnar den. Attans irriterande! Och tro't eller ej, det är numer åtgärdat. Tog mig bara 1,5 år att fixa något som tog tre minuter att åtgärda. Vilket leder till den sista skyltningen denna veckan:

~ ☺ ~

Detta skyltar om en snigel som verkar ha fått sig lite för mycket innanför skalet! Syns lite dåligt kanske men om man klickar på bilden så blir den större och då ser man slemspåret som glänser i solen.

~ ☺ ~

Om du inte tycker att det här är Skyltsöndagsmaterial så nähäpp, så synd då. Men jag har tidsbrist för mina föräldrar kommer i morgon och det här inlägget låg närapå färdigt i utkast. Med ett litet tweak blev det som det blev. :)

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

Lördagsgodis vecka 4 2017

I all hast kommer här några godisbitar från den gångna veckan!

Godisbit nr 1
Nu står den där. Helt naturligt. Som att där har den alltid stått, liksom! Men det ska gudarna veta att det har den inte!

Har ni läst här ett tag så har ni kanske inte missat min avsky över disk, dvs att behöva ta hand om den.

Vi har köpt diskmaskin! Äntligen!

Godisbit nr 2
Men en ännu godare godisbit är att på måndag kommer mamma och pappa! Det innebär nog att jag kanske inte skriver så mycket inlägg närmaste två veckorna. Vi får se. Inte för att vi har så mycket inplanerat, det är skönast så.

Och inte behöver de diska heller!

Godisbit nr 3
Ja pappa, Limoncellon är gjord - båda varianterna - och står här och väntar!

Rondell nr 9 - Glorieta Joan Hunt

När jag började denna serie om de spanska rondellerna i min närhet så tänkte jag mest på hur de ser ut, om de är estetiskt tilltalande eller avskräckande. Vad jag inte tänkte på var vad det skulle tillföra mig! Att jag på köpet får lära mig en massa om händelser och personer, sådant som jag annars aldrig skulle brytt mig om att läsa eller leta mer information om.

I dag har turen kommit till en rondell som ligger ovanför Lidl nära oss och den är namngiven efter en spektakulär kvinna! Den här rondellen heter Glorieta Joan Hunt.

Vi tar först ett varv kring rondellen.

Den är just nu juligt och vackert färglagd med röda cyklamen.

Där bakom rondellen ligger det en måleributik.

Och där i bakgrunden, intill måleributiken, skymtar den senapsgula byggnaden, orsaken till rondellens namn och läge.

Invigningen 2013
Bild lånad från Cudeca

Vem är då Joan Hunt som har fått en egen rondell? Jo, denna engelska kvinna är grundaren av Cudeca, Cuidados del Cancer, canceromvårdnad. Som så många andra har hon förlorat sin man i cancer. Hon hade velat kunna sköta honom hemma men det gick inte. Efter sin mans bortgång donerade hon först filtar och gardiner till hospis och sedan började hon samla in pengar. Idén om en stiftelse föddes.

Cudeca bildades 1991 och började verksamheten 1992. Sedan dess har stiftelsen varje år fått många utmärkelser. Ca 12 000 personer i Málagaområdet har kostnadsfritt fått hjälp till ett drägligare liv i dess slutskede, antingen hemma eller i deras faciliteter (hospis och dagcenter). 

To change the process of dying to a process of living. Although we cannot add days to life, in Cudeca we try to add quality of life to days through our “special kind of caring”. (Cudecas huvudsyfte)

Huvudkontoret ligger sedan 1997 alldeles intill rondellen och är byggt på mark som Benalmádena kommun skänkt till Cudeca. 

Jag har sett reklam om Cudeca lite varstans i främst tidningar där de ber om donationer. Skådespelaren Antonio Banderas, född i Málaga, är en av frontfigurerna för att samla in pengar. Detta går till att hjälpa främst cancersjuka att få palliativ vård, det vill säga vård av sjuka där den förväntade utgången är döden, antingen i hemmet eller på hospis. Omsorgen gäller inte bara den sjuke utan även de anhöriga då de kan behöva hjälp att hantera situationen och bearbeta sorgen.

Vidare går pengarna även till att utbilda den anställda vårdpersonalen samt att utveckla terapier för att ständigt förbättra livskvalitén för de drabbade.

Förutom donationerna samlas pengar till stiftelsen in via deras butiker i Málaga-området. Dessa är secondhandbutiker som drivs av volontärer. Privatmänniskor skänker sina saker till Cudeca och pengarna som kommer in vid försäljning går oavkortat in i organisationen. Ofta lämnar folk sina saker till dem när de t ex flyttar tillbaka till sitt hemland och står med ett fullt möblerat hem. Det är via butikerna som Cudeca får in mest pengar men pengar kommer även in via deras aktiviteter och donationer från Junta de Andalucía (ungefär som Landstinget för Andalusien, fast mycket mer än så), företag och privatpersoner.

I dag är Joan Hunt 87 år och är fortfarande aktiv i sin stiftelse även om hon 2014 lämnade över ordförandeskapet till nästa eldsjäl, advokaten Ricardo Urdiales.

⛐

Vill du själv se den? Då kan du åka hit:
Korsning: Avenida del Cosmos/Calle Turmalina
Ort: Arroyo de la Miel, Benalmádena
Provins: Málaga, Andalusien, Spanien
Google Maps hjälper dig till rätta.

⛐

Det här är min lilla serie med cirkulationsplatser jag har kört förbi eller genom i först och främst Spanien. Vill du ser fler vackra, roliga, konstnärliga eller helt enkelt bara udda rondeller? Klicka då på etikett Rondeller. Planen är att publicera en ny varje onsdag.

Fukt - fuktigare - blött!

- Lo siento, Naira, I think the roof is leaking.
- Please tell Miguel, I am busy.

Öh...? Så säger man väl inte till sin hyresgäst? Men jaha ... Aj då. Hmmmm...

Det där var i slutet av oktober. Jag fick det nog då bekräftat, något jag har misstänkt sedan i somras. Nu är det Miguel vi hyr av.

Taket då. Jo, det läcker. På sina ställen ganska bra, även om det egentligen är ett dåligt ordval i sammanhanget.

En närbild av väggen ovanför vår säng. Det här var i slutet av november (28 november).

Jag fotade väggen ovanför vår säng, en bild med en plaskvåt vägg. Fläcken spred sig mer och mer. Det gick inte att fläkta bort det ens om någon velat göra det: taket läcker. Miguel kom hit. Några takläggare kom hit. Jodå. Det är trasigt och måste fixas. Det är dock inget som man kan göra medan det regnar, inte så som vädret var där under november-december. Men åtgärdas, självklart.

Efter en vecka såg det ut så här, det här var dagen vi kom hem från Madrid (5 december).

Puh! Äntligen!

Vi brottas nämligen under den kallare årstiden med fukten inomhus. Det hjälper att vädra men det är inte tillräckligt. Det bildas ändå mögel på innertak och i garderober. Vi torkar med klorinprodukter, vädrar, har fuktuppsugarhistorier (typ Torrbollen) i rum och skrymslen.

Köpte först en fuktuppsugare samt en refillpåse.
När vi förstod att vi behövde fler klippte jag av bottnar på PET-flaskor och mindre burkar.
Egna fuktuppsamlare! Billigare, enklare att hantera och faktiskt snyggare!

Möglet kommer ändå, minst varje vecka måste det tvättas rent.
- Es normal! sa Naira när vi påpekade det förra vintern.
Nej, det är inte normalt, däremot är det vanligt. Det var därför som vännen Fru Higuerón sa att man bör inte köpa hus i Spanien på hösten för då har husen torkat upp under sommaren.

Efter ytterligare två dagar (7 december). Man ser hur det liksom rinner nedåt.

Vi satt vid TV:n i vardagsrummet på juldagen och hörde ett konstigt ljud från köket.
- Vad var det?
- Ingen aning.
I mina julröda tjocka sockar tassade jag ut i köket. Det visade sig att det var färgen i taket som rasat i golvet. OK, jag har nog väntat på det sedan i somras, egentligen. Jag har ju sett vartåt det barkar. Men ändå. Där på golvet låg färgen i flagor. De där vackra virvlarna. Det blottlagda innertaket visar fuktfläcken under.

Jaha, där är färgen...

... och inte där.

 
Men nu har i alla fall Miguel varit här igen. Vi har bestämt datum. Nu i helgen kommer han hit med takläggarna igen för att gå igenom med oss allt som ska göras, de ska mäta ordentligt så de kan beställa material. På måndag hade takläggarna velat börja sitt en till två veckors takarbete men nä, då kommer mamma och pappa hit! Veckan efter är det Semana Blanca, Sportlov, och då vill vi kunna sova på mornarna. Så den 20 februari ska de i stället komma och börja lägga om taket. De kommer även att försöka sig på en lösning för att minska på fukten i husgrunden.

Wow! Snö! På Solkusten!
Vi såg detta redan förra året och fattade inte vad det var som satt där ute vid entrédörren,
vi bara torkade bort. Nu vet vi att det är mögel som bildas av fukten i grunden.

Och så får vi se vad hantverkarna gör invändigt. Det borde nog torka ur lite mer men sedan måste nog taken och väggar målas om. Men det är bra, Miguel inser att vi i alla fall inte överdriver. Han är rätt mån om sitt hus, verkar det som. Det är bra!

Det här var den 15 januari. Ser bättre ut, men det är fortfarande väldigt fuktigt.

Tänk så mycket vi får vara med om! Tänk så mycket jag får att skriva om!

Skyltsöndag nr 44 - Från mannen min

Det verkar som att för många blir fruns bloggande en familjeangelägenhet. Även den andra hälften blir indragen eller flyr fältet, barnen blir fotade ur alla möjliga vinklar eller (som i mitt fall) meddragna på rondellfotografering.

Mannen min suckar oftast djupt när jag tvärnitar för att fotografera något som han inte ser vitsen med att stanna upp för. Men samtidigt så skrattar han emellanåt och pekar på en skylt eller produkt.
- Skyltsöndag!

Ni har sett några bidrag från honom tidigare, väl värda att visas igen (återvinning är bra!):

Supertomaten från vår resa till Expocomic som resulterade i Skyltsöndag nr 38 - Mot Madrid.

 ~ ☺ ~

Och denna generade katt från Skyltsöndag nr 31 - Kroppskontroll

 ~ ☺ ~

Dialektalt i Sverige är denna produkt lite ... ostädad. Från Skyltsöndag nr 11 - Ätbart?

 ~ ☺ ~

Här kommer det ytterligare några där han har pekat ut och jag har halat upp mobilen för att ta ett kort:

Blev suddigt men sonen hade redan slitit upp paketet när jag insåg det.

Sugus! Vem döper godis till Sugus? De kan inte ha gjort en stor omvärldsanalys i alla fall.

 ~ ☺ ~

Suppott? Fick mig att tänka på denna Skyltsöndag nr 8 - Översättningar

 ~ ☺ ~

Kanske lite otydligt men på BP-bilen (som inte har något med Skyltsöndagsförvaltaren BP att göra - vad jag vet) står det Superfiul. Oj, vad vi fnissar åt dessa spangliska ord emellanåt! Med hjärtat på rätt plats, så klart.

 ~ ☺ ~

Vi var bjudna hem till vännerna Familjen Cuba på julaftonsmiddag. Någon dag innan var jag hemma hos dem för att planera vem som skulle laga till vad.
- Titta, Emma! En present till er! sa Fröken Cuba och pekade på ett paket under julgranen.
Ajdå! Och vi hade inte någon present till dem. Vi borde ha pratat om det, inga presenter.

Det där glömde jag bort i stressen men kom på det dagen innan julafton, när jag inte hade lust att åka och leta efter en till present! Men så kom jag på att jag hade ju virkat fyra glasunderlägg, det femte var nästan klart. Om jag gör klart den och virkar ytterligare en så får Fru Cuba sex stycken handgjorda glittriga glasunderlägg. Det passar henne! Så får det bli.

Och då får mannen min den strålande idén att han ska rita en etikett till! Så att det liksom ser köpt ut.

Handgjort!

Ja, här är då ett exempel på hans stora tecknartalang, bara rita en panda så där rakt upp och ned på ritplattan ... Och så är det ett exempel på hans (sjuka) typ av humor.

Klicka på bilden så att ni kan läsa den finstilta texten i rutan.

Jag sa till honom att de kommer inte skratta, de kommer inte att fatta. De kommer tro att det är köpt. Lägg inte ned för mycket tid!

Ibland är det himla tråkigt att få rätt. Men duktig på att rita det är han allt, mannen min!

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Underhållande här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

Lördagsgodis vecka 3 2017

Trots det vedervärdiga vädret denna veckan - under all kritik - så finns där ändå solglimtar.

Godisbit nr 1
Tänk att kunna skicka ett meddelande och säga att "Veden är slut!" och tre-fyra timmar senare kommer det en hel kubik som lastas in i garaget. För 50 €. Nu borde vi klara oss resten av denna vintern och en bit in på nästa. Tycker jag.

Godisbit nr 2
Att det i går eftermiddag faktiskt tittade fram en värmande sol efter tre dagars bedrövligt väder. Att i dag kunna hitta ett ställe i lä där solen värmer, att låta kroppen få slappna av efter att ha varit så spänd av kylan, att njuta av boken i handen.

Nu tror vi stenhårt på att det är bra nu, nu är det bara sol som gäller!

Godisbit nr 3

Batería auxiliar Avería
Hjälpbatterifel
Väldigt roligt att få denna när man på morgonen ska köra till skolan!
Det var bara att be Fru Cuba köra istället.
OK, det blinkade inte varnande rött eller orange men med tanke på
hur bilen betett sig så tar man inte gärna risker, inte med två barn i bilen.
Och jag tror detta meddelandet hjälpte verkstan på traven.

Att problemet vi har haft med vår bil verkar vara fixat. Vågar jag ens skriva det?

Det var det där med att om ECO/Stop-Go var aktiverat så tyckte bilen inte alls att den skulle Go när man tryckte på gasen igen. Den tyckte man skulle köra till närmaste verkstad utan att byta växel. Hur skulle det gå till? Med en automatväxlad bil, dessutom.
Första gången sa de att batteriet behövde laddas.
Andra gången bytte de det defekta bilbatteriet och sa att det var fixat.
Tredje gången sa de att de bytt hjälpbatteriet (batería auxiliar/auxiliary battery) och att det nu var fixat.
Det är först nu som jag faktiskt tror dem! Tror jag.

Jag reklamerar!

Va!? Vad ska det här föreställa? Ja, inte är det sol och 25 grader i alla fall! Kolla här!

Vår väderstation i går kväll:

3,7 grader! Hade det börjat singla ned snöflingor hade ingen av oss höjt på ögonbrynen. Eller jo, det hade vi. I ren förskräckelse! Läste ju i går att det snöade i Torrevieja, i natt har det tydligen snöat här i faggorna med men det är lite högre upp i bergen.

Och så här ser den ut nu:

Inte mycket bättre! Dessutom regnar det. Eller OK, det har precis upphört.

Gästtoaletten stängde jag dörren helt till och går inte in. Jag är kvinna, jag sitter ned, och någon måtta får det vara! Tur vi har fler toaletter och som inte är på den sidan av huset.

11 grader! Inomhus! Tänker inte ens be om ursäkt för den suddiga bilden, händerna skakade av ruggighet och jag går inte in dit för att ta ett nytt foto!

I vardagsrummet har vi brasan på hela tiden och visst hjälper den. Men det finns ingen dörr mot hallen och där står ytterdörren och viner in kalluft från bergen. Ja, dörren är ju stängd men det är nästan så man kan titta ut genom springorna. Jag har hängt upp ett draperi där nu, kanske det blir lite bättre.

Solkusten? Costa del Sol? Pfft! Nä, jag reklamerar härmed Solkusten, falsk marknadsföring!

Rondell nr 8 - Carrefour, Arroyo de la Miel

Den här cirkulationsplatsen verkar inte ha något namn. Men det gör inte något, jag tycker den är fin ändå! Den ligger inte alls lång ifrån Glorieta Bebo Valdés och Bollrondellen. Vi tar väl ett varv!

Motljuset gör det svårt att se men Medelhavet skymtar där bortom rondellen.

Rondellen ligger vid en av infarterna till Tivoli-parkeringen. Stolpen mitt i bild är Torre de Caída Libre, Fritt Fall-tornet, på Tivoli World i Benalmádena, den som hade problem i somras och var stängd ett tag. Nej, känner mig inte så lockad att prova på den. 2013 ramlade en korg av från Pariserhjulet. Känner mig inte så lockad av att prova det heller.

En annan infart är parkeringen till Carrefour Supermarket. Där är jag en del och handlar.

 
Den stora byggnaden bakom är en tvåspråkig högstadieskola, Instituto de Educación Secundaria Cerro del Viento. Eller om det är gymnasium ... Nej, det är motsvarande ett svenskt högstadium med elever i åldern 12-16 år.

Där i rondellen växer det fullt med städsegröna växter i varierande former och sorter. Jag som inte är vidare förtjust i formklippning av buskar och träd tycker att dessa bollar är riktigt fina. Nu har jag dessutom lärt mig vad de heter: olivilla. Det är samma som växer i en av de vackra i Rondell nr 6.

Och två vackra olivträd stå där, resterna av ett tredje finns också kvar. Den är fin den där rondellen, även om den lutar och saknar namn. Och som de allra flesta så är den välskött.

⛐

Vill du själv se den? Då kan du åka hit:
Korsning: Avenida Cerro del Viento/Calle Maestro Trujillo
Ort: Arroyo de la Miel, Benalmádena
Provins: Málaga, Andalusien, Spanien
Google Maps hjälper dig till rätta.

⛐

Det här är min lilla serie med cirkulationsplatser jag har kört förbi eller genom i först och främst Spanien. Vill du ser fler vackra, roliga, konstnärliga eller helt enkelt bara udda rondeller? Klicka då på etikett Rondeller. Planen är att publicera en ny varje onsdag.

Den larviga situationen - säsong 2 akt 4

Det var ett tag sedan jag skrev om processionslarverna i grannens träd nu, det var då en månad efter att brevet skrevs under.

En resumé
På tomten intill det hus vi hyr finns en tall och den är infesterad med processionslarver. Under december-januari så börjar de första att ramla ur sina bon och hamnar då vid gången utanför vårt sovrum och mitt kontor samt i mitt trädgårdsland. Torkvindan står även där intill. Det medför att vi måste vara väldigt försiktiga vid vädring, landet vågar jag inte bearbeta och kläder får torka på den lilla bärbara ställningen. Lakan är det ju värre med. Om inget görs kommer larverna snart att börja kravla i långa processioner på vårt hus, i vår trädgård och grannarnas. Det hände förra året.
Ägaren av huset är från Tyskland och har sedan april 2014 legat på vårdhem i sitt hemland. I oktober avled han, i samma veva som jag såg bona dyka upp igen. Vi grannar gick ihop och kontaktade kommunen för att be om hjälp.

Så långt har jag berättat här i bloggen. Här kommer fortsättningen. (Men knappast slutet.)

Kommunen svarade fort att javisst, de kan spraya. Jippi!
Men de måste ha tillstånd av husägaren för att gå in där, säger kommunen. Öh...? Han bryr sig nog inte vidare värst om någon går in på tomten. De behöver inte ens gå in på tomten, de kan stå på vår tomt och jag ger kommunen mitt fulla tillstånd! Inga problem!
Nej, de måste ha tillstånd av husägaren. Jaha... hur då?

Jo, Mercedes, advokatbyråkvinnan här i Spanien, informerade oss om att advokatbyrån som har hand om vad jag antar är dödsboet i Tyskland, kontaktades. De i sin tur måste gå till den tyska domstolen för att där be om tillstånd att låta en bekämpningsman gå in på egendomen. Och vi skulle vara glada över att det ens fanns en advokat på den tyska sidan, att det inte var en massa tyska släktingar som skulle ta hand om det.

Herrejisses!

Jag pratade med Mercedes några dagar före jul och hon hade då ännu inget hört. För att rappa på det hela har jag fått ta nya bilder på bon och larver för att de skulle förstå situationen. Minst två veckor till, sa hon.

Jippi... Jul, nyår... tysk byråkrati ... och sedan spansk jul och spansk byråkrati ... veckorna tickar på och bona växer.

Sedan då i lördags (ja, BP, du hade rätt så klart!) fick jag plötsligt meddelande från Mercedes att de har fått tillståndet! Nästan fyra veckor tog det. Grannen Herr Spanjor ska nu få det per post och när han har det ska han presentera det för kommunen så att de kan agera!

Så nu hoppas jag att postgubben sköter sig. Jag håller på att fundera på ett inlägg om den situationen också.

Sedan hoppas jag att kommunen agerar snabbt! Riktigt snabbt! För i mitten av februari måste det vara gjort. Orsaken till det ligger i utkasthögen, det inlägget är redan skrivet.

Det skulle vara så himla skönt om de kom och sprayade närmaste tiden, allra helst innan mina föräldrar kommer. Man kan ju hoppas, inte sant?