Sedan skred vi omkring i grannskapet och sjöng med våra finaste stämmor och blev belönade med pepparkakor och lussebullar.
Vi ringde inte på varje hus, nej det var ju de som vi kände som vi vågade plinga på hos. Sedan var det alltid någon grannfru eller -gubbe som var lite extra ensam så vi hade av våra föräldrar blivit tillsagda att skrida dit. Vi gjorde det men hu så nervösa vi var, det brukade ju vara den där sura människan som gnällde på oss när vi pallade äpplen! Men som så klart blev tårögd när vi stod på dörrmattan och sjöng.
Men det var det där med krona på huvudet. När jag gick i första klass blev jag utvald eller lottad att vara Lucia när vi skulle tåga inför alla våra föräldrar. Men hu så jag retade mig på att de andra tjejerna också ville ha en ljuskrona på huvudet. Det var det ju bara jag som skulle ha, jag som gick i täten. Jag kände mig lite lurad på konfekten.
 |
| Denna fantastiska ljusstake suktade jag länge över men när mannen min skulle köpa den i present var den slut. Den är såååå vacker! Bild lånad från Georg Jensen |
Än mer lurad kände jag mig när vi i mellanstadiet lussade på Alfa Laval. Frökens man jobbade där så hennes klasser genom åren fick alltid lussa i företagets enorma lunchmatsal, em otrolig upplevelse!. Och inte fick jag vara lucia, jag hade ju redan varit det i ettan ... Jag som var längst av tjejerna fick istället gå som ensam tärna bakom de andra tärnorna, med klassens killar som tomtar och pepparkakor bakom mig. Det kändes i alla fall lite bättre då.
📷
Detta är min personliga tolkning av
Gemsweekly Photochallenge
med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Jag samlar mina bidrag under
etikett Gemsweekly Photochallenge
Luciakronan är så viktig för alla lucior och ickelucior. Så fint du berättar om dina upplevelser och minnen. Så där var det ju, var man lucia ville man vara ensam lucia men alla vill ju vara lucia och då blir det som det blir. Fin tolkning på temat! Trevlig helg!
SvaraRaderaVi är många som ville ha ljus i håret, inte bara glitter!
RaderaVad fina ni måste ha varit där ni skred omkring i kvarteret. Finns det inga bilder?
SvaraRaderaJag har lussat mängder av gånger med mina klasskompisar organiserat av vår mellanstadiefröken och det fortsatte långt upp i högstadiet. Fast det tog slut när vi en gång skulle lussa på arbetsförmedlingen i en lokal som vi aldrig sett. Det var min tur att vara lucia och jag lyckades med bedriften att parkera mig så att halva tåget hamnade i en julgran. Det var alltid supertidigt - innan skolan - och vi blev hur fnissiga som helst.
Efter det tyckte nog fröken att det kunde räcka... :-D
Vilken jättefin ljusstake och härlig tolkning!
PS: Trots alla gånger som jag lussat så är det här den enda bilden som finns på mig som lucia (bredvid min storebror):
https://amacasa.files.wordpress.com/2011/12/125.jpg
Man fotade inte lika mycket förr i tiden... Lägg märke till den stora mössan jag har under kronan. Utan den så for kronan ned på axlarna ;-)
Jag har för mig att jag faktiskt har ett kort på oss där vi står men det är ju magasinerat, jag var inte lika duktig som Anders och scannade in allt.
RaderaHaha, tur där med mössan! Den där kronan kunde verkligen hamna snett den!
PPS: Jag tror inte att vi hade några lucialinnen heller va? ;-)
SvaraRaderaVi hade faktiskt det!
RaderaKul minnen! Ja, inte då de andra också fick vara Lucia förstås. Inte för dig. Fint att du i alla fall fick gå bakom Lucian när ni kom till mellanstadiet.
SvaraRaderaVar också Lucia men det var i 3:an och 6:an och då var jag ensam om det.
Ljusstaken från Georog Jensen är så fin. Har haft den i många år och är så förtjust i den. Tror absolut du, eller snarare maken, kan beställa den nu via nätet- Annars skickar säkert butiken den. (Såg den när jag var i deras butik i förra veckan.)
Önskar dig nu en fin helg och hoppas du haft en bra jobbvecka.
Jag gillade att gå Luciatåg, vara fina och sjunga fint!
RaderaJag minns att du har den där ljusstaken, lite avis. Men inte tillräckligt för att beställa den, den är inte den billigaste prydnaden man kan skaffa!
Jätteroliga minnen, och du har ju varit Lucia en gång i alla fall;-)
SvaraRaderaLjusstaken är riktigt fin (kanske ännu finare i silver) och jag minns att Ditte har visat den på sin blogg. Just det, ser att hon kommenterade det redan.
Ja, en gång i alla fall!
RaderaJag gillar ljusstaken just för att den är guldfärgad, är ingen silvermänniska. Men visst är den vacker i silver också!
Ljusstaken finns definitivt kvar i Jensens sortiment. Jättesnygg. Jag har också många minnen från Luciadagar ... blandad konfekt!
SvaraRaderaJo, jag vet att den fortfarande finns, tror att det är en hel serie med de böljande bågarna. Så fina!
RaderaVilket minne du delar tack jag var lucia i skolan en gång, men vägrade vara det mer då stearin hade invaderat mitt hår inte värt att bära ljuskronan efter det ;)
SvaraRaderaStort Tack för att du delar dina minnen för veckans ord
KRAM
Luciafirandet var verkligen speciellt när man var barn. Många luciatåg har det blivit men någon lucia fick jag aldrig vara. Förutom hemma där mamma klädde mig till lucia, eftersom jag är äldst, min syster till tärna och lillebror till tomte och så åkte vi runt till äldre släktingar och äldre grannar och lussade. Mamma och pappa var med och hjälpte till att sjunga och så bjöd vi på pepparkakor och lussebullar. Jag minns inte jättemycket från det men jag tror nog det var uppskattat.
SvaraRaderaJamen då har vi lite lika erfarenheter med våra lussefiranden. Minns inte heller så mycket men jag minns att vi pulsade i snö och just nervositeten innan vi plingade på dörrklockan.
RaderaSåg på stilen att det var Georg Jensen, snygga saker men ack så dyra.
SvaraRaderaJag håller med, så vackra men ack så dyra!
RaderaFina och roliga minnen; och verkligen vacker ljusstake!
SvaraRaderaBarndomsminnen när de är som bäst!
RaderaHeisann, ikke alltid like greit å bli valgt ut eller ikke valgt ut...
SvaraRadera