Lite gulare judo

I söndags var det dags: den första graderingen i Spanien! På onsdagskvällen (framförhållning är ju inte spanjorernas starkaste sida) hade de fått reda på om de skulle få vara med eller inte. Visst skulle de få det, alla fyra: sonen, klasskompisarna Herr Higuerón och Herr Málaga samt Herr Málagas syster Fröken Málaga. Så här är ett bildspel på vår söndagsförmiddag.

Vi vaknade till en helt makalös soluppgång!

Vid 9.30 var vi på plats i idrottshallen, barnen skrev in sig och betalade de 25 € för graderingen, sonen konstaterade att de stavat både för- och efternamn fel på något papper så det blev lite rörigt men med sina klasskompisar som tolkar fixade de (nog) till det. Vi får väl se när han väl har sitt spanska judopass i handen. Sedan var det ca 30 minuters väntan medan barnen ömsom stojade på den blå mattan och ömsom tränade på sina grepp. Det var många nervösa blickar.

Det började närma sig, alla som skulle graderas i klubben delades upp efter rang.

Det var inte helt fullsatt på läktaren men det var ändå många höjda mobiler med kameraläge aktiverat. En och annan "riktig" kamera var medtagen.
Minnesanteckning till Fru Higuerón: ladda kameran innan.
Minnesanteckning till oss: ta med kameran, den har ju en vettig zoom.

Redo att bevisa sina kunskaper stod de uppställda på mattan i rätt ordning med ansiktena mot oss åskådare. Det blev knäpptyst i den annars så bullriga salen! Fascinerande!

Därefter fick de gå tillbaka till den blå mattan och där vänta på att blir uppropade.

Sonen var bland de sista, jobbigt att sitta där och vänta. Men han visade vad han kunde, allt enligt instruktionerna från den svartbältade killen som satt vid bordet.

Sonen tackade för sig ...

... och gick skuttande därifrån med sina kompisar. De hade klarat det! Puh!

När alla visat sina färdigheter var det dags för uppställning igen, denna gången med ansiktena vända mot domarna.

Sedan ropades de upp tre och tre. De gick till varsin domare som tog av dem deras gamla bälte, det veks ihop snyggt och prydligt och lades på golvet. Det nya bältet med den nya färgen/rangen knöts sedan enligt konstens alla regler (länken visar en av många varianter) kring deras midjor. Det gamla lämnades högtidligt tillbaka. Tack och grattis!

Alla står nu där med sina nya bälten.

De vände sig om och bugade sig mot oss åskådare och sedan vände de sig igen och bugade mot domarna. De var - efter tre timmars träsmak i rumpan - klara!

Så nu vet vi hur en gradering går till i Spanien. Ganska likt det i Sverige men med små skillnader. Fast jag antar att det skiljer på graderingarna i Sverige med, det är klubbarna som skapar sina egna traditioner.

Det nya bältet! Ett stort steg på väg mot det helt gula.

Det firade vi med en trevlig liten lunch ute med Fru Higuerón och hennes son.