Bruna bönor på gång. Eller...?

(Först en parentes - som ni ser! Jag hade börjat skriva detta inlägget på min platta via Bloggers app, skulle leta upp en länk och så var hela förbannade j-a inlägget borta när jag gick tillbaka till appen! Skitapp! Hör ni det Blogger! Om ni inte förstår svenska: Crap app!  App mala! Så det så! Och jag som var på så bra humör...)

I år tänkte jag mig inte ett dignade julbord till vår lilla trepersonsfamilj på julafton men i alla fall de mest basala rätterna; skinka, köttbullar, inlagd sill, prinskorv, julmust, rödkål, Janssons, bruna bönor...

Ja, det är där det ställer till det: bruna bönor. Den produkten finns inte i det normala sortimentet i de normala butikerna. Inte i det onormala sotimentet på de normala butikerna heller. Huruvida de finns i de onormala butikerna glömde jag kolla när jag var där och köpte det andra normalt ospanska som rimmad skinka, prinskorv och julmust.

Men Google och min trognaste kokbok säger att det är lätt att göra egna bruna bönor, bara man har produkterna. Sirap, ättika, potatismjöl... och bruna bönor. Är det samma som alubia pinta, tro? Google säger att det är samma: Phaseolus vulgaris men däremot så säger sällskaper Bruna bönor på Öland att de är en egen sort med Bonita, Katja, Karin och Stella I, namnskyddade.

Nu ligger i alla fall de - onamnande men oerhört vackra - ljust bruna och spräckliga alubia pinta i sitt vattenbad, imorgon ska de kokas enligt den svenska kokkonstens alla regler och då ska de banne mig bli bruna bönor. Men kanske de blir de lite spräckligt spanska? Fast en och annan böna är helt brun!