24 små paket

Igår, strax innan det var dags att hoppa in i bilen och bege sig till skolan så kom sonen med ihopknycklat ansikte och tårarna började välla över.
- Vad har hänt? Vad är det nu då?
- Jag vet vad det är i adventskalendern...!

Sonen har i alla år fått en adventskalender med presenter. De första åren köpte jag småsaker och packade in, satte upp de små paketen på den egenhändigt gjorda väggbonaden* avsedd för detta. Sedan kom ju de där LEGO-kalendrarna. Förra året köpte vi en stor LEGO-byggsats som jag delade upp i 24 små paket, jag följde brukningsanvisningen (sonens eget ord) så det blev i rätt ordning. Sedan fick han varje morgon ett e-mail med just de sidorna ur brukningsanvisningen tillsammans med paketet. En hel del pyssel och många timmars förberedande. Och så måste jag ju varje kväll komma ihåg att skicka mailet!

Hur som helst, sonen uppskattade det enormt och en del av det var också att få se något byggas fram utan att egentligen veta vad det skulle bli. Förra året började han ana när han framåt dag 12-13.

Men i år såg han det redan på första paketet. Han såg nämligen att det var tryckt "Jurassic World" i bakgrunden av brukningsanvisningen, det hade jag inte tänkt på...

Så en del av överraskningsmomentet var borta och det var han så ledsen för!

Lite senare i bilen, på väg till skolan, torkade tårarna och han var lite mer positiv.
- Jag är jätteglad för alla paketen, mamma. Tro inte annat. Och jag vet ju inte exakt vilken Jurassic World-förpackning det är! Så det är ju spännande.

Det är inte lätt att vara liten heller.

*) Jag har gjort sex stycken av dessa med samma mall men utsmyckade på olika sätt, en till varje brorsbarn (Förutom de sista två, kom jag just på. Hoppsan!) och till min son. Undrar om de andra finns kvar...? Barnen är stora nu.