Strilad sådd

När vi flyttade in i huset Casa Feliz så var det tomt. Ja, något så när, i alla fall. Det stod några bokhyllor och byråer (de står nu i garaget) och ett och annat redskap till trädgården. T ex fanns där en vattenkanna. Himlans bra, så man slipper dra fram den där vattenslangen hela tiden. Och så är det lättare att dosera vatten med en kanna. Och träffa rätt. Det var ju det där med att spara på vatten.

Men när trådgårdslandet ska vattnas vill man inte ha en tjock stråle, man vill ha en dusch. Alltså behöver man en stril. Jag har tänkt att köpa en till kannan men glömmer bort det varenda gång jag är i en butik som skulle kunna tänkas ha en stril. Dessutom så gäller det att köpa rätt storlek, annars har man både stril och stråle på de små ömtåliga nygrodda fröerna.

Idag tänkte jag i alla fall ta och mäta diametern på röret med något så att jag kan lägga det i handväskan. Jag tittade på röret och konstaterade att det borde vara ungefär som en PET-kapsyl. Så jag skruvar av en och trycker fast den på vattenkannan. Sitter perfekt!

Det är nu folk brukar tröttna på mig. Mannen min vet inte alltid om han ska jubla, skratta, sucka eller falla ihop och gråta - oftast blir det en suck... Jag tar nämligen fram borrmaskinen och det tunna borret jag köpte till mina små ljuslyktor och borrar PET-kapsylen full med små hål. Jag gör mig en egen stril, helt enkelt!

Och funkar det? Visst gör det det! Kanske inte perfekt, det behövs en större yta för vattnet att komma ut genom så det tar lite lång tid att vattna. Men nu har jag en stril tills vidare i alla fall och den nysådda broccolin, salladslöken, rädisorna och småsallaten är strilad (var en sväng hos trädgårdsmästaren igår men utbudet var magert).

Måste bara komma ihåg att lägga en ny PET-kapsyl i handväskan. Utifall att jag skulle köpa en stril...