Ovälkommet besök - del 5

Idag vid 11-tiden ringde det på min (nya) telefon. Kvinnan som satt i andra änden av tråden presenterade sig som Valerie, Polisen i Arroyo de la Miel.

Hon undrade bara om vi hade kommit på fler saker som blivit stulna vid besöket av de ovälkomna då våra mobiltelefoner med fodral, två kreditkort och 20 € stals?

Jag rådfrågade mannen min men näe, vi kunden inte komma på att något mer försvunnit...

- OK, sa hon. Tack så mycket.

Mer var det inte och jag kom mig aldrig för att fråga vad hon var ute efter, varför hon ringde. Jag är ju så oerhört tacksam för att vi faktiskt inte är bortglömda även om jag inte tror att vi någonsin kommer att få återse mobiltelefonerna (eller främst fotografierna i dem) men jag är ju trots allt en riktig Pandora-anhängare: man lever på hoppet.

Mannen min spekulerade, kanske de hade hittat en "gömma" och försökte pussla ihop ägare med sakerna de hittat. Vi har ju sett att min mobiltelefon inte verkar har rört på sig från Torremolinos medan mannen mins verkar ha gjort det.

För flera år sedan hade vi ett samråd i socken där Solbacken ligger (huset vi bodde i förut) med Polisen om grannsamverkan. Polismannen som var där poängterade det viktiga i att märka saker just för att om de hittar en gömma så kanske de kan knyta ihop det med en anmäld händelse och därmed kan man bevisa tjuvgods och få undan innehavaren av prylarna.

Man sitter där och nickar och förstår, ja jisses så rätt han har! Man borde verkligen märka, fotografera och katalogisera TV-apparater, kameror och smycken. Men tiden går och vad gör man?

Ingenting...