Att sakna vad man har

Som jag nämnt förut har vi en son. Han är 10 år. Stora killen!

På sista tiden har jag dock börjat undra om han har gått tillbaka i åldern, närmare bestämt till krypåldern. Orsaken till det är knäna. Ja, inte hans knän utan byxornas. Eller inte byxorna som sådana utan hålen på knäna på byxorna! Hade det bara varit ett par byxor så må det ju vara hänt, de går sönder för att de var utslitna, dålig kvalité, sonen gjorde något speciellt så de slets sönder.

Men fyra par inom loppet av några veckor?
Sonen har ingen aning...

Jag älskar att handarbeta, älskar att sy och och göra egna mönster och sy upp det. Men jag älskar inte att lappa och laga... Särskilt inte som sytillbehören består av några nålar, några trådrullar och en sax. Hemma i Sverige är det magasinerat två flyttkartonger (och lite till) med mina handarbetsnödvändigheter. För det är så jag ser dem: de är nödvändigheter för mig. Och just nu saknar jag min symaskin som jag lät stå kvar i huset vi sålde. Den var ändå inte så bra längre, den behövde service och det är rackarns dyrt. Det blir billigare att köpa en ny än att magasinera, frakta ned och sedan serva den.

Men tillbaka till hålen. Gick till kinabutiken som har allt och hittade textillim. Det ingår normalt inte i min värld men här gäller det att lösa en situation. Jag tänkte att om jag limmar fast en tyglapp på baksidan som förstärkning och sedan syr ihop hålet så borde det hålla bättre, att bara sy ihop ett knähål vet jag av erfarenhet att det håller en dag och sedan börjar tyget trasas sönder runt om. Men då kommer som ett litet brev på posten nästa fråga: vad ska jag limma fast? Jag har inget tyg som jag kan gräva fram ur skåpen så som jag är van vid. Alternativen är då att köpa en bit tyg (måste hitta en tygaffär), köpa en lagningslapp (finns på kinabutiken men dyrt, kan köpa nya byxor lika gärna) eller göra om ett par av byxorna till shorts och använda avklippet.

Det sista alternativet kommer det nog att bli för värmen börjar ju komma så smått. Måste bara få sonen att prova alla byxor igen för att se ut lämpligast offer.

Jag gillar inte att kasta - jag är ekorre - för jag säger ju det: den som spar hon har en bit tyg att laga med!