Dessa förbenade glasögon!

Sedan tonåren behöver jag glasögon för att se på avstånd. Det har egentligen inte bekymrat mig så mycket, har sett dem som en accessoar, möjligen. Jag är dessutom inte hjälplös utan dem, står t ex inte på körkortet att jag måste ha glasögon för att framföra ett fordon.

Jag är även mycket ljuskänslig så jag skaffade clip-ons till mina vanliga. I längden blev det lite bökigt och då skaffade jag slipade solglasögon - åh, vilken uppfinning! Dem har jag alltid med mig nu, nästan viktigare än de vanliga. T ex så glömde jag mina vanliga slipade glasögon när vi för 10 år sedan skulle på sonens ultraljud, barnmorskan tyckte nog att jag var knäpp som låg där i mörkret med solglasögonen på och tittade på skärmen uppe i hörnet. Men jag ville ju se! Ordentligt!

Men så har vi det här med att ha passerat 40... Nu är det liksom inte kul längre. Det blev väldigt påtagligt under resan ned hit till Spanien när jag satt med kartboken i knäet och sedan letade vägskyltar. Jag satt med två glasögon på mig samtidigt. Gissa om jag svor! Och jag kan mååånga svordomar.

SUCK!

Här i Spanien vill jag ju gärna sitta i solen och läsa. Alltså har jag ett par läsglasögon som jag satt de där sparade clip-on:en på. Och så ligger det läsglasögon lite här och där, samt vanliga oslipade glasögon.

I en tidning såg jag en annons om gratis synundersökning på SpecSavers i Fuengirola, progressiva glasögon för 59 € (och uppåt) samt att man fick ett par extra på köpet (t ex progressiva solglasögon!).

I veckan ska vi boka tid för undersökning, mannen min behöver också nya. Så får vi se hur detta avlöper... :)