När mamma och pappa var här hade de inte så mycket på sin att göra-lista egentligen, vi tänkte ta det som det kom ungefär. Men på den korta listan stod att de ville åka till konstmuseet
Centre Pompidou i Málaga, det som ligger precis nere vid hamnen och den vackra
hamnpromenaden.
Då det var påskvecka så var det väldigt mycket folk i Málaga, jag har aldrig sett det så fullt. Men på museet var det lagom med folk: inte så det var öde men heller inte så att man behövde stå i kö eller känna sig i vägen för någon som kontemplerade ett konstverk. För här var det en hel del kontemplation, även från vår sida.
Museet som öppnades den 28 mars 2015 är det första Pompidou-museet att öppnas utomlands. Det består av två utställningar: en permanent och en gästspelande. Permanent är väl inte helt korrekt för det byts ut där med. Någon skrev semipermanent, det passar bättre.
Hur som helst kan jag bara konstatera att konst är allt bra konstigt. För titta bara vad vi var och tittade på! Vi börjar med den permanenta - förlåt, semipermanenta - utställningen.
 |
| Vladimir Tatlin 'Babels Torn' |
Detta ska liknas vid Babels torn och kombinerar olika material: metall, trä och glas. De vita sakerna som skymtar där inne är gjort av glas och metall, de ska egentligen rotera men det gjorde de inte när vi var där.
Fårskocken mitt på golvet. Hade helst velat sätta mig på ett en stund. Det lustiga var att alla får hade inte huvuden. Har ingen aning om vad tanken är med denna installationen men folk är ju generellt som får och vissa är helt enkelt huvudlösa.
Klatschiga färger. Vad det nu ska föreställa.
Den där gillade jag. Till och med fåren med huvuden tittade på den! Den var lite väl stor att hänga på väggen hemma. Fast där hade jag å andra sidan inte velat ha den, den hänger bra där den hänger.
Lite futuristisk. Helt OK.
En oljemålning som ser ut som emalj. Hela tavlan är indelad i en massa mindre rutor.
- Kom barn så ska ni få måla! Nej, jag har ingen röd färg kvar, jag har bara blått och svart. Jo, en liten tub med grönt också! Åh så fiiiint ni gör!
En 3D-tavla föreställande ...? Har inte en susning. Kan knappt ens spekulera. Glasstrutar? En drink där nere i kanten?
 |
| Boris Anchor 'Cosmos' 2001 |
Det här blev ett hatobjekt. Jag vet inte varför men jag störde mig enormt på denna, jag tycker den är helt sjuk! Detta är ju en stillbild men det där läbbiga huvudet roterar sakta runt och samtidigt så hörs
Lambada men i vaggviseform, en man som hummar den. Detta hummande hörs igenom
hela j-a museet! Det liksom kryper in i ens skinn, vibrerar i skallen
. Här kan ni se
en film om det från konstnärens egen sida.
Så vill ni se resten av konstverken så som jag upplevde dem kan ni ju låta videon gå i ett annat fönster på datorn så ni hela tiden hör hummandet ...
Intill hatobjektet stod dock denna konserv och den här gillade jag! Helkul! Den kräver dock ett stort sovrum för att komma till sin rätt. Undrar om kanterna var vassa ...?
 |
| Eva Aeppli 'Group de 13' Hyllning till Amnesty International från 1968 |
I rummet intill satt denna publik. Jag såg detta bakifrån först och trodde att det var riktiga människor som satt där. De är tillverkade i tyg och även om de alla är lika är de alla helt olika. Som mamma påpekade, ingen av dem tittade på en annan av de tretton.
Den var obehaglig.
 |
| Antonio Saura 'Juntos' från 1978-1978 |
Den här kallar jag för den bruna massan. Lite så som människor ibland upplevs. Men den var häftigt gjord, varje krumelur är ett ansikte. Men det ser mer ut som en genomskärning i jorden. Maskar ...
Från denna salen fanns det även ett fönster där man kunde titta upp i glaskuben, kännetecknet för museet. På marken/golvet nedanför låg det stora vita släta stenar som solens ljus färgade med hjälp av glasen.
I denna salen fanns det två saker till som jag inte fotograferade. Det ena var en bild som var pixelerad. Stod man nära såg man knappt vad det var men gick man till salens motsvarande vägg syntes det klart och tydligt. Häftigt. Och vilket jobb!
Det andra var nog bland det sjukaste jag sett. En film visades i ena hörnet, jag tror den var fransk, från 30-talet eller så. I en gigantisk kaffekopp på fat satt det en kvinna och runt denna snurrande kopp cyklade det vuxna män på trehjulingar och annat konstigt. Helt sanslöst. Framför filmduken stod det två bänkar och där satte sig folk och tittade på filmen! Jag bara gapade. Vilket slöseri med tid och energi ... Jag iddes inte ens fota det.
Ja, jisses så trist jag låter nu men allvarligt ...
 |
| Marc Chagall 'Ikaros fall' från 1974-77 |
'Ikaros fall' är väl en klassiker i konstvärlden och Chagall har man ju hört talas om. Här är hans tolkning.
 |
| Picasso 'Våren' från 1956 |
Och jodå, klart att museet ska ha en Picasso!
 |
| Jörg Immendor 'Todo emana de la voluntad del pueblo' från 1976 |
Gillar inte. Tycker dock det är lite kul med att det i respektive hörn är någon som drar i ett snöre. För att hålla i hop ramen? Det är nog väldigt mycket symbolik i den tavlan.
 |
| Pablo Gargallo 'Den store Profeten' 1933-1936 |
Den här gillade jag! Beroende på från vilket håll man betraktade den så såg det olika ut. Har ingen aning om vad det ska föreställa - en krigare, antar jag - men det spelar inte alltid någon roll.
 |
| André Masson "Diverté d'été" (Sommarnöje) från 1934 |
Den här stod pappa och jag och titta på, vi gillade den! En massa färgglada insekter som gjorde allt möjligt. Ett av de få konstverk som man nästan skulle kunna ha hemma.
 |
| J. M. Alberola "Tout va bien" - från målad på plats 2007 |
Den här gillade pappa! Jag fattar fortfarande inte riktigt vad den ska föreställa. En kossa? En massa skit som folk tänker och som lägger sig som ett mörkt moln över samhället? Men att det ändå finns ljusa områden i livet?
Med det lämnar vi den semipermanenta utställningen och går till den första biten av den tillfälliga.
Ja, vad ska man säga. Här har någon gått lös med plast och foam i gröna toner och byggt upp en ... djungel? Vildmark? Skog ...?
... med lägereld och allt! Här fick man röra och peta, ett paradis för barn. Det kallas för '
Blobterre de Matali', Matali Crasset. Ja, just det ...
Raskt vidare till nästa tillfälliga utställning!
Rumänen Constantin Brancusi (1876-1957). Jag fick faktiskt inget grepp om detta. Han gillade att fotografera, filma, arbeta med trä ...
Detta äggformade huvud gick igenom i mycket. Det ska vara huvudet av en musa och återkom i olika slags material.
Här är det foton på när något av hans verk tillverkas.
Den här fotosamlingen gillade jag dock. Det var lite ovanliga foton, stillbilder ur en film som visades på väggen intill dessa.
Vad han mest är känd för är tydligen någon typ av oändlighetsspiral som han tillverkade i olika material och på olika platser men det fotade jag aldrig. Uppsidejsi. Började tröttna, tror jag. Det var dags att avsluta besöket.
Som i alla museer med självaktning finns här även en souvenir-/presentbutik man måste gå igenom för att gå ut. Tänkte på BP när jag såg denna:
Det fanns även fina saker där i butiken. Jag hittade små snapsglas med Picassomotiv och dessa köpte mamma till mig. Tack, mammis!
Nu hade vi något att dricka Limoncellon och påsksnapsen i! Att de sedan är fina och underhållande samt ett minne från dagen gör det ju ännu bättre! Jo, det var kul att ha sett allt även om jag inte alltid begrep. Även om jag ogillade. Intressant var det i alla fall och väl värt ett besök!
Att tänka på/tips:
- För en vuxen kostar det 7 € att se den permanenta, 4 € för den temporära. Ville man se båda kostade det 9 €. Pensionärer och barn betalar mindre (4, 2.50 resp 5.50 €). Man kan tydligen även köpa det online.
- Söndagar efter kl 16 är det gratis
inträde för alla. Dessutom är det gratis för arbetslösa (vilket man
måste kunna bevisa), under 18 år, de som har ungdomskort, lärare och
elever vid konsthögskolan, anställda och medlemmar av ICOM (vad det nu
är) samt handikappade (vad det nu menas).
- Det är öppet alla dagar klockan 9:30-20:00 utom tisdagar samt juldagen och nyårsdagen under året, kontrollera tiderna här.
- Parkeringshuset ligger bara några meter ifrån. Jag har faktiskt inte en aning om hur länge vi var där - 2-3 timmar inklusive fikastund, kanske - och det kostade ca 6 € så det är inte särskilt billigt att parkera där. Men smidigt.
- Kommunalt kan man åka till slutstationen och sedan promenera ca 1,5 km alternativt ta en buss.
- De har en "hörlur" där man kan knappa in ett nummer och sedan lyssna på information om en del av konstverken. Då det är kostnadsfritt rekommenderar jag att man tar en "lur", sedan kan man lyssna på det man vill och så länge man vill.
