Ovälkommet besök - del 4

Nu har det ju gått lite mer än en månad sedan vi hade ovälkommet besök i vårt radhus och jag tänkte bara berätta lite hur situationen är nu.

Vi har som förväntat inte hört ett pip ifrån polisen, kan nog räkna med att våra mobiltelefoner är helt och totalt borta. Vi har ju tvingats köpa nya och visst är det skoj med nya prylar men inte på de premisserna. Saknar min röda telefon med sina fjärilar på... Nu har jag en grön och jag ska köpa några fina märken att klistra på det svarta tråkiga fodralet.

Det tråkiga är att i förra veckan ringde grannen Fru Africaan på dörren och berättade att det i förra helgen varit två inbrott till, ett i vår länga igen och ett i huset som ligger inne vid poolen. Antonio som vi hyr av har inte sagt ett ord om detta trots att vi bad honom informera oss alla om det händer något. Trist.

Vi har sedan veckan efter nyår fått upp övervakningskameror över våra terrasser kopplade till en larmcentral. Men vad hjälper det? Inbrotten sker på natten och säkert har de mask på sig - i mörkret antar jag att dessa kameror är rätt värdelösa. Men bättre än inget. Vi boende pratar om att försöka tigga till oss galler på terrassen på mellanplanet, dvs där skjutdörrarna är och där de ovälkomna i stort sett alltid har tagit sig in. Fast det är klart, det bästa är ju om vi alla kommer ihåg att låsa om oss när vi lämnar våra hem eller när det är dags att sova. Men som Fru Africaan sa: nu kommer snart värmen och folk börjar grilla, tar några öl eller lite vin och så blir man lite trött och omdömet brister... Då spelar det ingen roll om det finns lås, galler, sensorer eller kedjor så länge som de inte används.

Vad vi undrar är om de fortfarande är och rycker i just vår dörr. Troligen och med största sannolikhet är de det. Vi har satt upp en enkel rörelsesensor inne som vi knäpper på varje natt och av varje morgon så vi vaknar om någon kommer in (tack snälla mamma och pappa som så ordentligt hjälpte oss med detta). I dagarna har jag dessutom satt upp en tråd mellan två PET-flaskor med stenar i för att se om de ens varit där under natten. Är flaskorna välta så har de antagligen varit där (simpelt, jag vet). Vi undrar ju om det är varje natt eller om det endast är kring helgerna.

Mannen min har passat på att utnyttjat sina kunskaper i programmering så han håller på att utveckla en app till sin mobil kopplad till ytterligare en sensor vi har i vardagsrummet som också ska reagera på ovälkommet besök. Jag fick äran att roa mig med att göra en liten ikon till appen! :)

Sedan har vi kommit på en sak till: någon kollar brevlådorna väldigt ofta! Vår lucka står uppfälld men inget nytt är i lådan... Så nu har jag lagt ett kuvert som ser ut att komma från banken med en bit kartong i ("kredit-kort") så får vi se om det ligger kvar. Antonio, han som vi hyr av, har också uppmärksammat detta så tyvärr är det nog inte bara som vi inbillar oss.

Vi får frågan emellanåt hur det känns, att någon har varit inne i ens hem. Men faktum är att det är inte DET som har varit det jobbiga, det har jag inte tänkt på så mycket. Det jobbiga har varit att återställa allt, att skaffa nya kreditkort (Och jag kan inte skaffa nytt till mitt svenska bankkonto utan att åka till Sverige eller betala en massa hundralappar för att får det skickat hit så då får det vara!) och nya mobiltelefoner med nya SIM-kort. Det tog faktiskt några veckor...

Pratade med Fru Torreblanca och hon sa att hon brukade förut ha en dörr på glänt, de bor ju också inhägnat så hon har känt sig trygg men sedan vår händelse så har hon slutat med att ha någon dörr öppen.

Tur att någon drar lärdom av detta!