Helgens födelsedagsfirande

För några dagar sedan fyllde mannen min år och det ska man ju fira! Jag älskar födelsedagar. Sonen älskar födelsedagar. Mannen min gör det inte - i alla fall inte sin egen. Men vi andra bryr ju oss inte om vad han tycker så vi firar i alla fall.

Men det var ju det där med present. I den här familjen gillar vi att titta på filmer och TV-serier. När vi flyttade till Spanien köpte vi genast en ny och fin TV som man kan se 3D-filmer på. Självklart även 3 par 3D-glasögon! Eftersom mannen min älskar Jurassic Park-filmerna så tänkte jag att han skulle få den senaste i 3D-format. Men det var ju det där med textningen. Inte för att det måste vara textat men det är behagligare med ett stöd. Så snälla och hjälpsamma mamma gick till affären i Sverige och köpte filmen samt la den på brevlådan. Och den kom fram i tid!

Vidare så gjorde sonen och jag det första besöket i svensk-butiken (ska berätta mer om det sedan) och där plockade vi åt oss mannen mins svenska favoriter som t ex jordnötsringar och Ballerina-kakor.

På Carrefour köpte vi popcorn och annat mumsigt. Det enda som saknades nu för en fullständig bioupplevese var ljudet och det var det som var den "riktiga" presenten: en ljudanläggning som han själv fick se ut (blir liksom bäst så för alla inblandade parter).

Han var först lite kallt skeptisk till min strålande presentidé men värmdes snart upp och internet rådfrågades om passande modell. Den utsedda Samsung-anläggningen (så att det ska fungera med TV:n på bästa tänkbara sätt) inhandlades dagen efter samtidigt som min nya dator, eftermiddagen spenderade vi med att installera och greja med anläggningen (och min dator), baka sockerkakor och allt. Vi satte oss i vår stora soffa, stoppade i den nya filmen, satte på oss 3D-glasögonen och beredde oss på en riktigt mysig familje-stund.
- Ser ni i 3D? frågade mannen min.
- Nä, det ser bara dubbelt ut, svarade jag.
- Här med, sa sonen.

Bild lånad från Euronics

En efter en försökte vi ansluta glasögonen till TV:n - utan framgång. Det blinkade bara rött. Vi hade förberett allt utom att kolla batterierna i glasögonen. De var slut i alla tre. Jippi... Och knappbatterier har man ju aldrig liggande hemma på samma sätt som AA- och AAA-batterier.

Snopet.

Men det gick så klart bra att se filmen ändå (det kommer med en "vanlig" film också), ljudet var underhållande, kakorna goda, popcornen glömde vi bort att poppa. Det får vi ta när nya batterier har köpts.