Godisbit nr 1
Kommentarer! Det är väl det bästa en bloggare kan få - respons på det man skriver! Jag som alltid har svarat på varje har så oerhört dålig samvete för jag att jag inte har svarat på de jag har fått den senaste veckan. Men jag lovar, jag läser dem alla och njuter av varje respons jag får! Så tacksam för att ni skriver! Tiden. En godisbit i sig!
Godisbit nr 2
Kontakt! Vi har fått bra kontakt med sonens lärare. Än har det mest skett per e-mail men med tanke på att spanjorer är lite mindre bara på att svara på e-mail så är jag jätteglad för varje bra och klargörande svar vi får! Hon verkar vilja hjälpa till så gott hon kan och det uppskattas!
 |
| Den underbara bilden är lånad från Trivector.com |
Godisbit nr 3
Tid! För familjen! Jag har ju startat min träning vid min nya anställning och det svider att inte kunna hjälpa sonen med läxorna så som jag brukar, att möta honom vid skolan när den är slut för dagen. Uppgifter som nu faller på mannen min. Jag vet att han kan sköta det och jag vet att han gör det. Så den sista godisbiten är definitivt mannen min!
Pusd på dig!
1. Visst blir man glad när man får kommentarer. Men jag har aldrig (=sällan) svarat på kommentarer. Lite överambitiöst tycker jag. Svarar dock på Ruth's kommentarer ibland, då hon inte har en blogg och läser reaktionerna. Så det dåliga samvetet kan du skippa NU!!!
SvaraRadera2. Bra att kommunikationen med läraren funkar! Undrar om ni konverserar på spanska eller engelska. Men med tanke på spanjorernas obefintliga engelska får du säkert mycket träning med det spanska språket;-)
3. Godbiten är mannen din!!! Ja, ärligt talat så är det en självklarhet att han "delar" på alla måsten som han har blivit bortskämd med att du automatiskt tog på dig när du var ama de casa. Men jag förstår fortfarande inte varför er son inte kan gå hem själv. Han är ju inte sju längre om man säger så.
Jag tycker det är roligt att svara på kommentarerna, ni har ju tagit er tiden att skriva till mig. OK, jag tog ju mig tiden att skriva till er först men ...
RaderaKonversationen med Sekreterare Fernando och klassföreståndaren sker på engelska. Det blir minst missförstånd då och det känns som att det är det viktigaste, det har högre prio än att traggla spanska. Men alla lärare eller personal kan inte engelska så då får man rota runt i spanskakunskaperna.
Mannen min sitter ju inte direkt och rullar tummarna. Även om han inte lagar mat så gör han ju annat i hemmet samt att han har ett eget företag att sköta. Han har helt tagit över matteläxhjälpen, det är där sonen har mest läxor.
Om att gå till och från skolan så är det som jag nämnt tidigare flera orsaker:
1, sonen vill gärna ha vårt sällskap och det är ju bara att njuta av så länge man får och kan
2, allt är så nytt
3, väldigt trafikerat
4, helmörkt på morgonen
5, motionen är bra
6, bra stund att prata lite ditt och datt
På eftermiddagarna går dock sonen hem nu själv halva vägen och mannen min möter upp vid den äckliga korsningen.
Gott godis frestar! Och sedan vad som är gott kan ju variera. Men här tycker jag du valt godbitarna.
SvaraRaderaOch visst är det trevligt med kommentarer. Men om man svarar eller ej är ju upp till tycke, tid och smak. Eller kanske slentrian.
Att ha bra kontakt med skolan och ens barna olika lärare är ju viktigt. Men jag utgår alltid från att skolan hör av sig om det är något.
Kul att du är igång med introduktionen till ditt nya jobb. Och visst blir du mer bunden. Men jag grunnar också som BP varför inte sonen kan gå själv till och från skolan eller ta sällskap med kompisar.
Och att nu maken blir "ama de casa" är väl helt ok.
Önskar dig lycka till med jobbet.
Eftersom allt är så nytt med en spansk skola så är det ju ett gäng frågor vi har. Spanjorerna är ju inte de bästa på att informera, vi måste fråga när vi inte fattar. Men vi har också påpekat att vi är nya och inget fattar så de måste också hjälpa oss.
RaderaMed eget företag så är det inte direkt en amo de casa han har blivit mannen min. Men visst blir det mer på honom och sonen lär sig också att göra mer själv. För sonen är det nog rätt nyttigt.
1. Jag har full förståelse för om du inte alltid kan svara på alla kommentarer. Du har ju en hel del annat att sköta om, till skillnad från mig t e x som har all tid i världen. Jag gillar att svara på kommentarer då det blir ett sätt för mig att prata med er bloggvänner. Extra värdefullt för mig som inte är ute och träffar så många människor.
SvaraRadera2. Det här med sonens nya skola blir bara bättre och bättre.
3. Att vara delaktig i "familjemåsten" efter bästa förmåga låter självklart.
Jag håller med dig i alla dina kommentarer. Och jag värdesätter så alla kommentarer, det är ju verkligen kryddan. Hade ingen någonsin skrivit något så hade jag ju knappast inte hållit bloggen vid liv i tre år.
RaderaVisst är det kul med kommentarer! All respons till det man skriver är underbar :-) Själv la jag av med att svara på kommentarer några år (utom till dom som INTE har nån blogg så att jag inte hade nån annanstans att svara). Började om igen vid första kryssningen då det blev för dyrt att slösurfa, och har liksom inte kunnat sluta sen dess :-D
SvaraRaderaHärligt att ni har så bra kontakt med läraren - man ska ha tur i det där lärarlotteriet, tror jag :-)
Förstår att din tid inte räcker till på samma sätt som tidigare - då är det ju skönt att det finns fler som har lite tid över.
Ha en skön söndag!
Jag tycker det är jättekul att du kommenterar kommentarer, vi har ju lyckats få några vid sidan av-diskussioner på det sättet. Och jag älskar det!
RaderaAlla lärare är inte lika bra, det kan man lugnt konstatera. Han har någon som vi står lite konfunderade inför men det är ju liksom inget att göra åt. Bara set ill att sonen sköter sig och gör som han ska.
Om tid så är det väl så att vi alla får planera och och flytta runt, prioritera och välja bort. Vi har ju förmånen att mannen min jobbar hemifrån och har därmed alltid funnits till hands och har kunnat dela "bördan" med mig, har varit med hela tiden från det sonen föddes. Det är en lyx för oss alla tre!