På kvällen är det då Feria de Noche, och precis som på dagen är det mycket aktiviteter i hela Arroyo de la Miel. Den första natten, vid 1-tiden, brukar det traditionsenligt även vara ett gigantiskt fyrverkeri nere vid stranden. Det kom jag på när jag vaknade av det ...
I år hade vi sagt att vi för första gången skulle ta del av denna feria och vi - mannen min, sonen, jag och de fyra i Familjen Cuba - riktade in oss på Recinto Ferial, området strax norr om Parque la Paloma. Där har det rests upp ett nöjesfält med åkattraktioner och tält med serveringar av mat och dryck.
Vi hade tänkt ta taxi dit men när vi kom till Familjen Cuba så tycke de att vi kunde promenera, det är inte så långt. Ca 30 minuter senare, vid 20-snåret, kom vi fram ...
... till den vackra portalen in till området! Den används på fler ställen i kommunen, jag såg den i Benalmádena Pueblo tidigare i år. Det är bra!
Efter den långa promenaden i värmen behövde vätskeförrådet fyllas på ganska omedelbums. Mannen min startade med en Piña Colada och jag så klart med en Mojito för 4 € var.
Sedan kunde vi njutandes av våra drinkar titta oss omkring och se ut ett ställe att äta lite vid.
Njää ... PP och PSOE. Inte vid de politiska tälten. Hua! Vilket mörker!
Såg däremot något annat intressant:
Vad i hela friden är nu detta? Ett lokomotiv i miniformat? Nej, det är faktiskt en ugn som är byggd på en släpvagn med registreringsskylt och allt! Vad ugnen skulle användas till? Svaret låg i stora säckar intill: gigantiska bakpotatisar. Och när jag skriver gigantiska så menar jag verkligen det! Jag såg potatisar som var 30 cm långa!
Men vi åt ingen bakad potatis, i stället satte vi oss vid en tom servering och beställde in fat med ost, oliver, bröd, tomater, skinka, boquerones, korv och calamari som vi delade på. En flaska vin, två gigantiska öl, läsk till barnen ... 80 € gick det på och vi undrar om servitören inte drog i lite extra där i huvudräkningen. Nåja, gott var det i alla fall.
Sedan gick Fru Cuba och köpte två förpackningar med buñuelos! Traditionsenligt feriagodis!
Det är som små munkar som man kan äta som de är men oftast är de indränkta i någon godissås.
Vit choklad tror jag det var som Fru Cuba valt. Väldigt gott, väldigt sött, väldigt fett. En eller två ringar räcker för mig.
Men det är ju inte bara mat och dryck, det är även de vanliga attraktionerna som nu skulle utforskas.
Det fanns ett Casa de Mieda, skräckhus, fast det var det ingen som vågade sig in i.
Däremot åkte sonen och Fröken Cuba radiobilar flera gånger ...
... medan vi vuxna satt kvar och åt upp maten och tittade på tre (en står bakom sin mamma) söta småtjejer som sprang upp och dansade när musiken började spelas på scen.
Mycket krimskrams kunde man köpa om man ville men det var det ingen som gjorde. Däremot lockade prickskytte. Vi var rätt säkra på att det som med korkar i luftgevär ska skjutas ned satt ganska bra fast med magneter eller liknande. Ingen av ungarna fick ned något, korkarna studsade mot sakerna efter att ha rubbat dem en halv centimeter eller så.
Sedan var det olika snurrande och skuttande saker som skulle genomföras medan mörkret föll ...
... och all den uppsatta belysningen kom till sin rätta. De är så fina!
Den här ferian är lugnare än den i Fuengirola. Lägre ljudnivå, mindre område och mindre trängsel. Visst kan det vara kul när det är mycket folk men det finns ju gränser för allt. Vad som fanns här var i stället en mer ombonad omgivning med de vackert blommande silkesträden. Det kändes inte lika rörigt, heller. Vi gillade nog helt enkelt denna bättre.
